Livet , Ord

Ibland slås jag av den kraft som finns i möten mellan människor.

I mitt jobb – det jag precis lämnat, det jag extraknäckt på under några veckor och det jag ska ägna mig åt om några år – är just möten en stor och viktig del. Ibland är det korta möten som sedan (medvetet eller omedvetet) försvinner ut i periferin när de är över. Ibland är det de möten som återkommer regelbundet, vecka efter vecka, och som blir till en rutin och en trygghet. Som till slut övergår i en relation. Det är, av förståeliga skäl, oftast de sistnämnda som brukar ta den största platsen i hjärtat.

Men ibland är det just det där korta mötet som berör allra mest. Ibland finns det något i det här mötet som gör att det träffar precis rakt i hjärtat. Där griper det tag och blir kvar. Detta korta möte – en ögonblicksbild ur en livshistoria. Två människors vägar som korsas på en liten punkt innan de drar iväg åt varsitt håll igen. Detta korta ögonblick, som egentligen inte är mer än en blinkning, men som ändå kan beröra så djupt. Gripa tag och bli kvar.

Möten berikar och utmanar. Möten är livsviktiga. Det är de vi lär oss av, de som gör att vi växer och utvecklas som människor. Ibland är de flyktiga och ibland stannar de kvar hos en.



Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Ord

Jag älskar ord. Språk. Dialekter. Uttryck.

Ord har alltid haft en stor betydelse för mig. Jag älskar att skriva, älskar att läsa. Älskar att lära mig nya språk. (Jag ser faktiskt fram emot grekiskan i utbildningen, det är jag tydligen ganska ensam om... ;-))
Det finns ju så många ord. Vackra. Fula. Konstiga. Svåra. Användbara.
En kan göra så mycket med ord. Några utvalda bokstäver, sammansatta på ett bestämt sätt.
Jag har också lite svårt för de som inte handskas med orden på ett varsamt sätt. (Särskrivning. Eller felaktig interpunktion. Suck.)

När jag gick i skolan skrev jag väldigt mycket. De senaste åren har det inte blivit så mycket av det. Men inför och under praktiken förra sommaren upptäckte jag att skrivande föder skrivande. Ju mer jag skrev texter, betraktelser, böner mm desto lättare blev det att skriva ännu mer.
Därför är jag nu anmäld till en skrivarkurs i sommar. Den här sommaren ska det skrivas. Har telefonen och en anteckningsbok full av idéer som väntar på att bli skrivna.

Mer ord alltså!

Likes

Comments

Allmänt, Livet

Mitt senaste inlägg var från i maj såg jag. Mycket - MYCKET! - har hänt sedan dess. Ibland funderar jag om jag ens är samma person nu som då. Jo, det är jag ju så klart! Men det är ändå så himla mycket som förändrats. Kanske är det bara på insidan som det ändrats ändå? För det verkar som det bara är jag som märker den här förändringen. Runt omkring mig fortsätter allt och alla precis som vanligt. Det blir en något surrealistisk känsla ibland, ska erkännas.

Något som dock inte ändrats sen mitt senaste inlägg är det där med prokrastineringen. Den är fortfarande där. Stoltheten från förra helgen av att ha lämnat in en (i mitt tycke) riktigt bra tenta byttes mot den här helgens ångest över ett seminarieinlägg som ska vara inne idag och ännu inte är skrivet. Och det GÅR BARA INTE! Jag fattar inte. Den här veckan har det varit HELT omöjligt att koncentrera sig på Luther och reformationen. Jag kan inte förstå varför, men det går bara inte. Och idag har jag insett att okej, men då får det bli en komplettering på det här seminariet. Jag kommer ändå inte att kunna få klart det idag, så det ger mig bara mer ångest att fortsätta försöka. Jag har alltså bestämt mig för att släppa taget.

Att släppa taget och ta nya tag imorgon. Åka på söndagsträffen och sen plugga när jag kommer hem, för att kunna göra en kick-ass kompletteringsuppgift under veckan istället!
Det är ju faktiskt bara tre veckor kvar på den här kursen, sen är jag pluggledig resten av terminen. Och jag ska äga de tre veckorna!!


Det här med att släppa taget är inte riktigt min grej... Men tänk att Elsa kan vara en sån pepp!

Likes

Comments

Allmänt
Påsken spenderades såklart i guldGruvan. Lyckades få ihop en hel vecka ledigt i år, och det var ju inte helt fel. Särskilt med tanke på att det var tentavecka, men nu hann jag ju vara lite ledig också. 

En massa fynd gjordes under påsken. Erikshjälpen kan ju vara det bästa fyndstället! Var lite besviken när jag var dit på påskafton. Väldigt urplockat och mest bara krafs.. Men i onsdags hittade jag det här:



Assietter, uppläggningsfat och kanna i serien "Stina" från Gefle. Blev lite snål och tänkte bara köpa assietterna och fatet, men så fick jag kannan av mormor. 😊 Jättefint skick, ser knappt använda ut. Och så läcker färg! 
Den grå-blå duken passar med gardinen som sitter i köket nu, och den andra duken kommer bli perfekt på mitt kommande soffbord!  (När jag nu får fram det...?)

Jag hittade också lite godingar i gömmorna. Massa fina grejer som kommer från farmor och farfar. Vackra glasassietter och -skålar. ❤ Den fantastiska gamla saltburken ska mina bestick snart få flytta in i (idén till det kommer från Elsa Billgren). 



Igår var jag till Bürgers en sväng. De börjar få in lite vårblommor nu, penséer och annat! Härligt! Två pärlhyacinter och lite nya tulpaner fick följa med hem. 

Nu får det nog bli en runda på stan. Sen lär jag försöka bestämma ett ämne för mitt uppsatsutkast... Men det finns ju så mycket intressant! 


Likes

Comments

Äntligen! 

Hemtentan är nu inskickad. Flera timmar innan deadline dessutom. Halleluja! 🙌

Trots tentatider passade jag ändå på att vara lite ledig och njuta av påsken. Det innebar att det blev långkörning idag för att hinna klart, men ja ja... Nu är det i alla fall klart och lättnaden är total! 
Jag är ledig imorgon också (tack Gud för komp!), så då ska jag bara njuta och mysa med Monstret, hela da'n. Sen är det ju bara två jobbdagar innan det är helg (ledig sådan) igen. Jag gillar påsktider.. 

Likes

Comments

Onsdag, och snart har den här veckan också gått. Jobbar halvdag imorgon och sen är jag ledig ända till nästa torsdag. Lovely! 


Idag har varit en sån där flängdag igen. Ja, mest hela veckan har varit det faktiskt. Började måndagen med ett studiebesök i Västerås, sen tillbaka till jobbet via lunch hemma. Igår jobb och sen tentaplugg. Idag har jag flängt från möte 1 till möte 2 till trevlig lunch med möte. Sen landade jag hemma i soffan, och tentan väntar.
Det är alltså tenta den här veckan. Religionsfilosofi, etik och systematisk teologi med livsåskådningsforskning. Det låter värre än det är. Riktigt intressant ämne! Men det är ju ändå alltid segt att få fart på skrivandet..  Jag funkar liksom inte förrän framåt kvällen, när det gäller skrivande. 
Ja ja, det löser sig nog det också. 


Bredvid mig i soffan ligger den här pälsbollen. Ser inte alls skönt ut... 

Nu: åter till religionsfilosofin. 
Wish me luck! 

Likes

Comments

Teologi
 
Ville dela med mig av den här bilden idag. Den är från East side gallery förra året. 
Jag har sett bilden många gånger, och när vi gick förbi alla de målningar som finns på murresterna fastnade jag för den här. (inte den allmänt (ö)kända målningen med Brezhnev och Honecker, som alla andra tar sina selfies vid) Jag vet inte riktigt varför jag gillade den, men den är ju vacker med duvorna (fredsduvorna?) som flyger med Brandenburger Tor. Det var nog också en av dem med minst klotter på. Idag när jag letade efter en bild att lägga upp, för att fira 25-årsdagen av Berlinmurens fall, så började jag kolla på den igen. 
 
Jag ser då att det är klottrat "Free" och "Palästina" på duvorna. Såhär idag känns det som en ännu vackrare bild. 
Historien upprepar sig. Berlinmuren började också som en gräns utav taggtrådsstängsel. Den stod sedan i 28 år innan den föll, och människor åter kunde leva ett fritt liv, vara fria. Nu återstår att se hur länge vi behöver vänta innan nästa mur faller. Måtte det inte dröja 28 år.
 
Jag tänker idag på psalm 398 - Vi reser ett tecken. Textraderna "... vi smakar den framtid, de fattiga hoppas. Tid då murar ska falla..." Ge oss den framtiden, och låt oss bygga fred i stället för murar. 
 

Likes

Comments

Allmänt

Det är lördag kväll och mindre än 24 timmar (eller blir det 24 h, med tidsomställningen??) kvar tills hemtentan ska vara inlämnad. Det är 27 timmar (26? 28?) kvar tills sista uppgiften ska vara klar och inlämnad. Hur långt jag kommit? Inte långt alls...

 

Har verkligen försökt, försökt idag. Det är egentligen ingen svår hemtenta och ingen svår sista uppgift heller, Men det ska göras. Och jag verkar ha drabbats av tillfälliga (kraftiga) koncentrationssvårigheter. Och så är jag så trött. Så trött, så trött...
Tog en sväng till Västerås tidigare idag, där det behövde fixas några grejer innan helgens slut. Tänkte att en paus kunde ju göra att orken återkom och jag kunde dyka ner i Word-dokumentet med titeln "Hemskrivning delkurs 1" omedelbart jag kom hem. Men nej.

 

Bara beslutet att åka till Västerås visade sig vara fel. Löningshelg. Kaos, Nej vänta, KAOS med versaler ska det vara. Nåja, det som skulle fixas blev fixat i alla fall.
Tröttheten försvann dock inte. Har sovit och sovit sen jag kom hem från Betlehem, men det hjälper inte. Jag är ändå så trött så jag blir yr, och skulle helst vilja hänga under den fluffiga teddyfilten hela dagarna. Jag antar att det kommer efter.

 

Koncentrationssvårigheterna underlättas inte direkt av att intrycken och känslorna från det som vi upplevt den senaste veckan fortsätter att skölja över en med jämna mellanrum. Jag är faktiskt inte särskilt intresserad av att diskutera kring teoretiska, metodologiska och begreppsliga kartor, när allt jag kan tänka på är de bedjande ögonen på pojken i Hebron.

 

Han som sätter sin lilla hand på min arm i ett försök att få mig att köpa ett av de plastarmband han försöker sälja till turister. Ögonen är ljusa och stora. De är tomma. Han är kanske 9-10 år, kanske några år äldre. Ett är säkert, han är inte i skolan. Varför har jag ingen aning om. Kanske har han inte möjlighet. Kanske stoppas han av soldater i en checkpoint på vägen till skolan. Han är heller inte ensam om att försöka kränga plastiga armband till turisterna där på gatan. Dessa pojkar, vars största problem borde vara huruvida de ska spela fotboll eller leka kurragömma på rasten...


Utdrag ur FNs konvention om barns rättigheter: (källa: UNICEF)

Alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling. (artikel 6)

 

Varje barn har rätt till social trygghet. (artikel 26)

 

Varje barn har rätt till lek, vila och fritid. (31)

 

Staten ska vidta alla lämpliga åtgärder för att genomföra konventionen. När det gäller barnets ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter ska staten utnyttja det yttersta av sina resurser. Där så behövs ska man samarbeta internationellt. (artikel 4)

 

En stat blir bunden av barnkonventionen genom att ratificera den.

 

Åter till begreppsliga kartor och relationell respektive diskursiv makt.... 

 

Likes

Comments

Allmänt
Hemma efter en vecka i Israel och Palestina. Försöker nu någonstans landa och så småningom sortera tankar, intryck och ca 700 foton. Det har varit en otroligt omvälvande, lärorik och intressant vecka. Många upplevelser och möten, som inte lämnat mig oberörd.

Jag har fått se platser jag trodde att jag bara skulle få läsa om. Jag har känt på vattnet i Jordanfloden, jag har suttit nere i födelsegrottan i Betlehem, jag har varit inne i graven i Jerusalem, jag har känt på bladen på Getsemanes olivträd med mina egna fingrar. Det har varit fantastiskt att få uppleva dessa fantastiska historiska platser.

Jag har även mött barnen i Hebron, som får leka på ena sidan av gatan, men inte den andra. Jag har sett barnen i beduinlägret i ögonen. Deras läger demolerades för ett tag sedan, och nu är det snart dags igen. De lever på en gammal soptipp, i plåtskjul med stampat jordgolv, i en obeskrivlig stank.
Jag har ätit lunch hemma hos familjen som bor någon kilometer från Jerusalem, men som inte besökt staden på flera år.
Jag har gått genom muren, och mött dem som den dagen inte kom igenom, trots tillstånd. Barn och ungdomar som den dagen inte kom till skolan. Vuxna som inte tog sig till jobbet. Jag är otroligt tacksam att jag har mitt svenska pass med de vinröda EU-pärmarna, vilket gör att gränsvakterna inte ägnar mig en blick.

Jag har också träffat människor som dedikerar sitt liv för att jobba för fred och förståelse. Personer och organisationer som jobbar för att stärka barns och ungdomars rättigheter och ställning. Som jobbar för jämställdhet, jämlikhet och gemenskap. Det ger mig hopp.

Det finns oerhört mycket att berätta om den här resan, oerhört många foton att dela. Det kommer. Först behövs landning, sortering och bearbetning. (och först ska en hemtenta i religionsvetenskap skrivas och lämnas in.)

Jag är tacksam att jag fick den här chansen att åka iväg. Jag är tacksam för att jag gjorde det, för allt jag fick uppleva, för allt jag lärt mig. Jag är tacksam för att jag upptäckt nya perspektiv på tillvaron. Jag är tacksam för de människor jag fick dela den här resan och äventyret med, jag är tacksam för att jag fått lära känna alla dem.

Likes

Comments

Allmänt

Såhär har min arbetsplats sett ut en del av dagen idag. En helt vanlig vardag. Det händer inte varje dag, men ibland har jag förmånen att få jobba i dessa fantastiska byggnader, sprängfyllda med kultur, historia och atmosfär.
Just kyrkan på bilden är Sockenkyrkan, en medeltida kyrka med målningar av Albertus Pictor.
När jag klev in genom den maffiga träporten kände jag med ens hur allt bara rann av mig och ett behagligt lugn spred sig i kroppen. För mig är det stunden precis innan en gudstjänst eller en samling i kyrkan som är den allra bästa. Idag fick jag en stund för mig själv medan jag gjorde iordning, och någonstans där tror jag till och med den envisa huvudvärken gav sig en smula...

Sedan undersökte vi kyrkan med miniorerna och firade andakt. Vilka kyrkdetektiver! Ett gott avslut på en dag som började mindre bra.



Likes

Comments