View tracker

Allmänt, Livet

Mitt senaste inlägg var från i maj såg jag. Mycket - MYCKET! - har hänt sedan dess. Ibland funderar jag om jag ens är samma person nu som då. Jo, det är jag ju så klart! Men det är ändå så himla mycket som förändrats. Kanske är det bara på insidan som det ändrats ändå? För det verkar som det bara är jag som märker den här förändringen. Runt omkring mig fortsätter allt och alla precis som vanligt. Det blir en något surrealistisk känsla ibland, ska erkännas.

Något som dock inte ändrats sen mitt senaste inlägg är det där med prokrastineringen. Den är fortfarande där. Stoltheten från förra helgen av att ha lämnat in en (i mitt tycke) riktigt bra tenta byttes mot den här helgens ångest över ett seminarieinlägg som ska vara inne idag och ännu inte är skrivet. Och det GÅR BARA INTE! Jag fattar inte. Den här veckan har det varit HELT omöjligt att koncentrera sig på Luther och reformationen. Jag kan inte förstå varför, men det går bara inte. Och idag har jag insett att okej, men då får det bli en komplettering på det här seminariet. Jag kommer ändå inte att kunna få klart det idag, så det ger mig bara mer ångest att fortsätta försöka. Jag har alltså bestämt mig för att släppa taget.

Att släppa taget och ta nya tag imorgon. Åka på söndagsträffen och sen plugga när jag kommer hem, för att kunna göra en kick-ass kompletteringsuppgift under veckan istället!
Det är ju faktiskt bara tre veckor kvar på den här kursen, sen är jag pluggledig resten av terminen. Och jag ska äga de tre veckorna!!


Det här med att släppa taget är inte riktigt min grej... Men tänk att Elsa kan vara en sån pepp!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Allmänt, Teologi, Livet

Jag har en uppgift kvar att lämna in denna termin. Opponering på den nästa vecka, och sen väntar ett sommarlov med nya äventyr.  Deadline om 25 timmar. Nej, jag är inte klar...

Prokrastinera är nämligen något jag är riktigt bra på, och har alltid varit det. Jag vet ungefär vad jag ska skriva, men jag kan bara inte göra det. Inte förrän i sista stund. Och där är vi ju inte riktigt än.

Till mitt försvar ska dock sägas att jag i min tidiga planering räknade med att denna helg skulle vara helt tom; ledig och ensam hemma. Perfekt pluggläge. Så blev det inte. Istället fylldes den med finbesök och diverse medföljande trevligheter. Mycket roligare, men möjligen inte så jättebra för studiemotivationen. Vilken för övrigt ligger ganska nära noll just nu ändå.

Nåja, imorgon jobbar jag bara förmiddag så det här ska väl kunna lösa sig ändå. Med mycket choklad och några panikattacker.
Efter 23:55 imorgon kan jag skriva mer om helgens roligheter och nya projekt.

See ya! 😘

Likes

Comments

View tracker

När den privata datorn är med i jobbväskan.  När lunchrasten går till att skriva inlämningsuppgift, och en kommer på med fem minuter kvar att en nog borde äta något ändå (jobbar kväll).
När pepplistan i Spotify går på repeat, på HÖG volym.
När fingrarna skriver så att det knastrar, men hjärnan knappt hinner med att tänka ut vad som ska skrivas.
När huvudvärken ligger och lurar runt hörnet.
När veckorna inte längre mäts i dagar, utan snarare timmar och minuter kvar till deadline.

Ja då vet en att det är snart slut på vårterminen!

Likes

Comments

Allmänt
Jag har de senaste åren upptäckt att det finns en del saker som en helt enkelt inte får säga öppet, för då går folk bananas. Och jag menar riktigt bananas! En skulle kunna tro att det är väldigt privata saker som är så här tabu, men nej. Det är (i mitt tycke iaf) helt vanliga frågor det handlar om. Nämligen de här:
 
(vi använder crazy bananas-skalan från 1-10, där 10 är högst.)
 
1. Tidig pension
Jag har en plan. Den planen är att jag inte ska behöva jobba livet ur mig. Planen är att kunna jobba ihop tillräckligt för att kunna gå i tidig pension, när den dagen kommer. Jag har jobbat utan avbrott sedan jag var 19 så en grund har jag börjat bygga. Sen är det bara att hoppas att jag kan fortsätta jobba.
"Nä, aldrig! Du och din generation, ni kommer då få lov att jobba tills ni är 70. Minst!"
Eh.. nej. Jag tänker inte ställa in mig på att jobba tills jag är 70 - aldrig! Jag har min plan och den tänker jag hålla stenhårt i. Sen kan det ju alltid hända saker som gör att min plan inte funkar, men då får jag ta det då i så fall. Det är dock inte något som en får säga högt, för då flippar folk. Som om det vore någon annans problem liksom.
Crazy bananas-faktor: 8,5
 
2. Att inte vara med i facket
Så här är det: det fack som fackförbunden tycker att jag ska vara med i, och vars a-kassa jag tillhör, skulle jag aldrig i mitt liv gå med i frivilligt. Ett fack som organiserar de med lägst lön, men som ändå har bland de högsta avgifterna... nej, det känns inte riktigt schysst. (Men just det, fackpamparna ska ju ha sprit och gratis lägenheter i Stockholm city!) Det fack som jag själv möjligen skulle kunna tänka mig att vara med i, ja de är inte särskilt intresserade av att ha mig med. Det är villkor på villkor på undantag på villkor. Så, nej tack.
Jag är medveten om att facken spelar en viktig roll i en del sammanhang (framför allt avtalsrörelsen), men tills de skärpt till sig och bryr sig om sina medlemmar på ett vettigare sätt så är det inte min grej..
Det här är ju också något en inte får säga högt. Facken är gudförklarade, milt sagt, i vissa kretsar.
Crazy bananas-faktor: lugnat sig något, och för tillfället runt 4
 
3. Vägra högskoleprovet
Den här är ny! Jag har inte märkt av den på det här sättet förut, men alldeles nyss slog den till. Särskilt aktuell just nu också, med tanke på att det var igår vårens prov skrevs.
Jag är imponerad av dem som skriver högskoleprovet. Jag är ännu mer imponerad av dem som lyckas med det! Men jag kommer aldrig att utsätta mig själv för det. Jag slet inte h*cken av mig under tre år på gymnasiet för att sedan få betala för att utsätta mig för stressen som ett högskoleprov skulle innebära. Mina gymnasiebetyg räcker för att jag ska komma in på det jag vill. Det var det som var målet med allt slit under gymnasiet, och jag lyckades med det. Jag tänker aldrig utsätta mig för högskoleprovet.
Detta är tydligen också en het potatis. "Men det hjälpte mig att komma in på min utbildning" och "det är så bra att ha gjort det". Good for you! Som sagt - jag är imponerad av dem som skriver. Men jag tänker inte.
Crazy bananas-faktor: 9
 
Ja, det är minsann inte lätt att trampa rätt i den här världen. Särskilt inte när det gäller saker som en absolut inte kunde tro var kontroversiella. Det finns nog fler saker som passat på en sån här lista. Kanske kommer det en till?
 
 
 
 
Psst... Vill du veta hur du kan höja crazy bananas-faktorn på punkt 3? Genom att få 20/20 på DNs ordförståelse-quiz! (utan att vilja skriva provet)
 

Likes

Comments

Allmänt
Påsken spenderades såklart i guldGruvan. Lyckades få ihop en hel vecka ledigt i år, och det var ju inte helt fel. Särskilt med tanke på att det var tentavecka, men nu hann jag ju vara lite ledig också. 

En massa fynd gjordes under påsken. Erikshjälpen kan ju vara det bästa fyndstället! Var lite besviken när jag var dit på påskafton. Väldigt urplockat och mest bara krafs.. Men i onsdags hittade jag det här:



Assietter, uppläggningsfat och kanna i serien "Stina" från Gefle. Blev lite snål och tänkte bara köpa assietterna och fatet, men så fick jag kannan av mormor. 😊 Jättefint skick, ser knappt använda ut. Och så läcker färg! 
Den grå-blå duken passar med gardinen som sitter i köket nu, och den andra duken kommer bli perfekt på mitt kommande soffbord!  (När jag nu får fram det...?)

Jag hittade också lite godingar i gömmorna. Massa fina grejer som kommer från farmor och farfar. Vackra glasassietter och -skålar. ❤ Den fantastiska gamla saltburken ska mina bestick snart få flytta in i (idén till det kommer från Elsa Billgren). 



Igår var jag till Bürgers en sväng. De börjar få in lite vårblommor nu, penséer och annat! Härligt! Två pärlhyacinter och lite nya tulpaner fick följa med hem. 

Nu får det nog bli en runda på stan. Sen lär jag försöka bestämma ett ämne för mitt uppsatsutkast... Men det finns ju så mycket intressant! 


Likes

Comments

Äntligen! 

Hemtentan är nu inskickad. Flera timmar innan deadline dessutom. Halleluja! 🙌

Trots tentatider passade jag ändå på att vara lite ledig och njuta av påsken. Det innebar att det blev långkörning idag för att hinna klart, men ja ja... Nu är det i alla fall klart och lättnaden är total! 
Jag är ledig imorgon också (tack Gud för komp!), så då ska jag bara njuta och mysa med Monstret, hela da'n. Sen är det ju bara två jobbdagar innan det är helg (ledig sådan) igen. Jag gillar påsktider.. 

Likes

Comments

Onsdag, och snart har den här veckan också gått. Jobbar halvdag imorgon och sen är jag ledig ända till nästa torsdag. Lovely! 


Idag har varit en sån där flängdag igen. Ja, mest hela veckan har varit det faktiskt. Började måndagen med ett studiebesök i Västerås, sen tillbaka till jobbet via lunch hemma. Igår jobb och sen tentaplugg. Idag har jag flängt från möte 1 till möte 2 till trevlig lunch med möte. Sen landade jag hemma i soffan, och tentan väntar.
Det är alltså tenta den här veckan. Religionsfilosofi, etik och systematisk teologi med livsåskådningsforskning. Det låter värre än det är. Riktigt intressant ämne! Men det är ju ändå alltid segt att få fart på skrivandet..  Jag funkar liksom inte förrän framåt kvällen, när det gäller skrivande. 
Ja ja, det löser sig nog det också. 


Bredvid mig i soffan ligger den här pälsbollen. Ser inte alls skönt ut... 

Nu: åter till religionsfilosofin. 
Wish me luck! 

Likes

Comments

Allmänt
Loggar in och ser att det gått ganska precis ett år sedan sist.
Tappad inspiration, brist på tid, bortglömt lösenord...
Nu händer det dock saker, vilket ökar inspirationen, så nu kanske det kan bli lite skrivande igen.
Sporadiskt kanske. Återstår att se.
 
 
 

Likes

Comments

Allmänt
Vi närmar oss slutet av mars. Det är snart dags att ställa om till sommartid. Det är snart vår (även om det just idag är 8 minus och fem centimeter snö ute, men det ska försvinna på tisdag säger de!). Att vi passerat mitten av mars betyder också att en annan dag närmar sig med stormsteg. Min dag. 20-nånting dagar kvar tills jag fyller 25.
 
25. Herregud. 
 
Jag fattar att 25 inte är någon ålder alls egentligen, om en sätter det i lite perspektiv. Men ändå! För mig är det jättemycket! 
I mitt huvud är jag fortfarande typ 17. (17 var nog ändå en alldeles perfekt ålder) 17 år och lallar runt på MSG, det största problemet var om en hann med tre-bussen eller var tvungen att vänta till kvart över fyra. Jag hade en plan då, år 2007 (vågar inte ens tänka efter hur många år sen det är..). När jag var 21 skulle jag vara färdig sjukgymnast (studenten vid 18 och sen tre år i Linköping/Uppsala//på Karolinska - klart!) och sen typ starta eget, jobba med idrottsskador och göra det resten av mitt liv.
Men nej. När jag var 21 hade jag inte ens börjat fundera på vad jag skulle göra. 
 
Med åldersnoja och ett kommande lönesamtal började jag fundera på vad jag har gjort. För som sagt, i mitt huvud är jag ju 17 och har inte åstadkommit särskilt mycket alls. Men i verkligheten - hur många vuxenpoäng? Låt oss se..
Tillsvidareanställd sedan några år tillbaka, egen lägenhet (står INTE skriven hos mamma och pappa - extra vuxenpoäng för det), gått på folkhögskola, jobbat ett år på mitt drömjobb (som inte längre är mitt drömjobb), högskolepoängen rullar in... 
 
Gaaah!! Jag hinner ju inte med!!! 
 
När ska jag komma ikapp? Det vore trevligt om huvudet också ville hänga med i svängarna och anpassa sig till hur det ser ut nu, kan jag tycka. 
 
Nåja, det får väl "botas" med mycket tårta. Nej, visst nej.. Jag ska sitta på kurs hela min födelsedag. 
 
Antal vuxenpoäng på det?                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                    
 
 
 
 

Likes

Comments

Allmänt
Ja, skillnaden mellan det i rubriken verkar tydligen vara hårfin...
 
För ungefär ett år sedan befann jag mig i en situation som inte var rolig någonstans, jag avskydde det. Situationen innebar att jag inte kunde tycka varken bu eller bä om saker där några andra personer var inblandade. Oavsett vad jag personligen tyckte, kunde jag inte välja "för eller emot", eftersom jag då ansågs ha valt sida och därmed vara antingen en "svikare" eller en "ombytlig bitch" som inte kunde tänka själv (nähä! okej?) och var tydligen två helt olika personer beroende på sammanhang. Huruvida jag betraktades som svikare eller ombytlig berodde på vilken "sida" jag hade valt, när jag hade sagt vad jag tyckte personligen. 
Detta ledde till att jag, för att försöka undvika de ofta förekommande, uttröttande konflikterna och istället lägga energi på det som var viktigt i sammanhanget, struntade i att tycka något alls. Det var liksom enklare att försöka slå knut på sig själv för att vara alla till lags... (Men det om något tar energi, kan jag lova!)
 
Vissa omständigheter ledde så småningom till att situationen och sammanhanget ändrades, vilket var underbart! Äntligen kunde alla knutar släppas ut, jag kunde tycka och tänka vad jag ville utan att censurera mig själv, och jag kunde även stå för det jag tycker och inte behöva bita mig i tungan. Fantastiskt! 
 
Men nu är jag rädd att vi börjar närma oss en liknande situation igen... Idag har jag antagligen betraktats som en bitch igen. Detta på grund av att jag sade ifrån om något som behövde ändras, eftersom det inte funkar som det är nu. Det är en fullständigt självklar sak det handlar om egentligen, men ja... tydligen inte för alla. När jag idag upplyste vederbörande om detta, som ett tips, att "vi behöver komma ihåg att..." (notera; VI) så får jag till svar ett förnärmat och näst intill gråtfärdigt "ja, det är mitt fel och...". Fast det sa jag inte. Men jag måste väl ändå få påpeka något som behöver ändras, för att det ska vara säkert och bra för alla. Eller? 
 
Nej, då är det tydligen dags att slå knut på sig själv igen. På med silkesvantarna och tassa på tå kring vederbörande. En omgång till alltså... Detta för att vuxna människor inte kan ta konstruktiv kritik (vuxna människor som är dubbelt så gamla som mig). 
 
Det finns en annan möjlighet, en annan väg att gå. Även om den är skrämmande som sjutton, så är den just idag jävligt lockande!!
 
Åh Gud, ge mig styrka! 

Likes

Comments