View tracker
View tracker
View tracker

Resor, Personligt, Tankar

Under veckan har jag varit i Karlskoga och hälsat på Adam och Johanna. Det var mysigt. Och välbehövligt. Miljöombyten är underskattade, ibland är det viktigt att komma bort från ställen där vardagen ständigt pågår, bryta mönstret lite. Jag mår bra av miljöombyten.

Har letat hela dagen efter nya redigeringsappar och har hittat en som jag verkligen fastnat för!!! Yay.

Ta hand om er!<3

Likes

Comments

Smink -
Klicka på bilderna för att komma till respektive produkt!

Höll på att skriva att min favorit av dessa här uppe är anastasia ultimate glow (första bilden) men kom på att jag knappt kan välja. Men eftersom att den är den enda highlight-paletten här så får jag faktiskt också välja en favorit av ögonskuggspaletterna, det är dock jättesvårt att säga haha....Vill ha alla...............Näe det går faktiskt inte att välja.

Likes

Comments

Personligt, Tankar
Hej på er!

Tänkte faktiskt göra ett lite annorlunda inlägg idag för att (så gott jag kan) lyfta psykisk ohälsa. Det är ju faktiskt så att en väldigt stor del av framförallt oss ungdomar och unga vuxna lider av någon form av psykisk ohälsa eller psykisk sjukdom. Det kan vara allt från ångest över att man har mycket plugg till att man vill avsluta sitt liv utan en specifik anledning/händelse. Allt däremellan är så viktigt att prata om, och ändå gör vi inte det. Psykiska problem bagatelliseras och ses inte som något ''riktigt'' problem. Exempelvis, om du vaknar upp en morgon och känner en väldig ångest, skulle du då sjukanmäla dig från skola eller jobb? För de flesta är nog svaret på den frågan ett nej. Varför är det så? Varför anses det vara så mycket värre med huvudvärk än ångest?

Jag som personligen har erfarenhet av psykisk ohälsa enda sedan jag var liten, så länge jag kan minnas, har märkt denna syn på främst depression, ångest (ångestattacker och ''allmän'' ångest) och social fobi. Det finns många olika tips jag fått från min omgivning men det vanligaste är; ''men tänk på det positiva i livet!'' ''tänk inte på det som gör att du får ångest'' ''skaffa lite motivation bara så löser det sig'' och det allra vanligaste, ''kan du inte rycka upp dig''. Jag blir så provocerad av dessa olika råd och vet inte riktigt hur jag ska bemöta dem. Självklart försöker man, det är ju instinktivt det första man gör, att man försöker rycka upp sig och inte tänka på tråkiga saker. Men om det hade funkat hade jag inte haft några som helst problem med den psykiska ohälsa som jag har. Om vi människor stöter på hinder i vardagen så försöker vi hitta lösningar för att ta oss förbi dem, och oftast kommer vi fram till en bra lösning. Detsamma gäller psyket, stöter vi på någonting (när vi mår bra eller åtminstone tillräckligt bra för att tänka rationellt) så försöker vi hitta en lösning, men det är inte alltid det går. Då sitter vi fast, vi trampar vatten och befinner oss i något sorts vakuum. Efter ett tag orkar man inte ta tag i att hitta en lösning då det inte finns någon motivation till det, det är då man måste våga söka hjälp, oavsett hur litet man än tycker att problemet är så är det VIKTIGT! Annars går man runt och mår sämre och sämre, orkar inte med vardagen som alla andra, blir ännu mer stressad över det och så vidare. Förstår ni hur jag menar? Det blir en riktigt ond cirkel som blir mörkare och mörkare.

Jag pratade med min mentor igår. Då fick jag höra att alla lärare kanske inte förstår att jag mår dåligt ''då jag inte ser ut som den typen'' och att jag därför själv bör ta upp mitt mående med alla lärare individuellt (sidenote; samma lärare har även sagt till mig att jag MÅSTE skaffa motivation samt att ha i åtanke att man faktiskt kan hoppa av skolan). Hur fan kan en lärare säga så? Att jag ''inte ser ut som den typen''? Detta är något som är totalt oacceptabelt. Där jag står idag klarade jag, som tur var, av att förklara att det inte är så lätt som hen tror och anledningar till varför. Men hade detta varit för x antal år sedan hade jag gått hem och gråtit lungorna och ögonen ur mig. Hade känt att allt ansvar låg på mig, jag som inte ens klarade av att ta hand om mig själv. Då skulle jag ha sett det som ännu en sak jag gjort fel och som därmed landade vid mina fötter. Detta är alltså också något vi inte heller får glömma, att vem som helst kan må dåligt, oavsett ålder, utseende, utstrålning eller skolresultat. Förmodligen är det här ännu en anledning till att psykiska problem förminskats till den grad att många inte vill eller vågar söka hjälp. Folk utifrån påstår ju att de är så glada och starka som aldrig är ledsna eller har dåliga dagar. Men vad fan vet du om det? Hur kan du veta hur mycket en annan ligger hemma och gråter? Hur kan du veta hur jobbigt en annan tycker det är att vara ute bland folk? Och hur fan kan du anse dig ha rätten att säga till någon med självskadebeteende att sluta söka uppmärksamhet?

Det som började med att man ''hade en dålig dag'' kan faktiskt sluta med att man vill avsluta sitt liv. Man vill helt enkelt säga upp sig från verkligheten. Ibland mår vi dåligt, i olika grad, på olika sätt, av olika anledningar (eller inga alls) och olika länge, men allt, precis ALLT är lika viktigt.

Jag vet att jag och detta inlägg är en liten fjärt i rymden, men vi alla måste hjälpas åt att lyfta detta samhällsproblem och få folk att öppna upp ögonen för oss som inte alltid mår så bra. Och det är inte bara oss som är drabbades ansvar, alla måste hjälpas åt. Förmodligen kommer jag ägna mer tid åt att få ut mina tankar i text vilket möjligtvis kommer resultera i att jag även skriver mer om sådant här på bloggisen, i alla dess former. Hoppas ni få som faktiskt läser denna lama blogg fortsätter ändå hhehe<3

Likes

Comments

Bilder, Kläder, Personligt

När Adam var här köpte jag denna tröja som jag visade här innan. Det fanns endast en i butiken här i Umeå då den hade råkat skickats fel - därav drog jag slutsatsen att det var som menat att den skulle bli min.

Annars då? Johanna och Adam var här under lovet, det var väldigt mysigt och välbehövligt. Det blir dock jobbigare och jobbigare att behöva säga hejdå när man vet att det återigen kommer vara 75 mils distans. Och som det kanske märks på tiden detta inlägg publiceras (efter 02) så är det endast resultatet av ännu en sömnlös natt. Börjar bli riktigt trött på detta men jag ska till läkare på fredag så förhoppningsvis är det början på en lösning, på ett alldeles för långt gånget problem, men ändå. Hoppas ni har det bra och också är glada över snön (det är jag!!!)! Det blir så mycket ljusare och mysigare med snö när det är så mörkt och dystert ute annars.

Likes

Comments

Personligt

Long time no see. Har haft en riktig skitvecka rent ut sagt. Lite sömn, ångest och massa sånt skit - därav ingen uppdatering. Man får inte glömma bort att ta hand om sig själv ibland och inte vara rädd att prioritera sig själv.
Denna vecka ser jag dock framemot jättemycket! Det ska firas halloween på o'learys, Johanna är här och Adam kommer direkt efter det. ❤️

Likes

Comments

Idag åkte Adam hem, Buhu. Alltid lika tråkigt att säga hejdå, speciellt när han bor så långt ifrån. Som tur är kommer han ju om en och en halv vecka igen! Och om mindre än en vecka kommer Johanna.
Egentligen tänkte jag bara kika in och uppdatera lite. Har liksom inget speciellt att säga haha. Nu ska jag iallafall återgå till att försöka sova! Godnatt❤️
OvärdAste inlägget någonsin:-)

Likes

Comments