Min dag

Några dagars uppehåll här igen.. Jag har legat däckad i feber (troligen influensan). Jag testade åka till jobbet en kväll men efter det blev det bara värre, så sen dess har jag vart hemma från jobbet.

Men vad har jag gjort sen sist?

Idag har vi städat min lägenhet, klippt klorna på katten och badat av henne en snabbis, så hon är inte så glad just nu...😂 När vi vaknade imorse så klev vi upp och jag gjorde havregrynsgröt till mig till frukost medans P åt fil. Igår så var jag för första gången iväg på besiktning med min pärla, och det gick bättre än vi trott iaf...😂

Igår var vi även hem till Robin och Emma för att jag skulle fixa Emmas hår till ett disco på skolan. Hon blev väldigt nöjd! Jag kan lägga in en bild senare.

Ikväll ska vi göra en maträtt som Patrik aldrig ätit och som jag har ätit en gång för typ 10 år sedan: Enchiladas. Jag hoppas verkligen att det är lika gott som jag kommer ihåg!😍

Nu är den första tvättmaskinen klar, så nu ska vi fixa den och starta nästa. Hoppas ni får en helt underbar dag så hörs vi senare!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Min dag

Igår vaknade jag tidigt på morgonen och var väldigt törstig, så jag gick upp och drack vatten. Då kände jag mig lite varm och det blev snabbt värre. Jag gick och la mig igen och hoppades att det bara skulle vara att jag legat under täcket för mycket eller nå.. Men sen vaknade igen och ar fortfarande varm. Gick upp på toan och när jag la mig sa jag till P att jag tror att jag håller på att bli sjuk. När jag la mig med mitt huvud på hans rygg så nästan ryggade han ifrån och sa "Å hjälp va varm du är!"

När jag tog tempen hade jag 38.4 och stigande.. Men så envis som jag är så tog jag tabletter, klev upp och duschade och fixade mig för att åka och titta på frisbeen.. Jag hade sett fram emot den så länge 😂 Jag hade 39 graders feber när jag tog tabletterna..

Jag svettades ur febern på väg till sporthallen, men sen mådde jag relativt bra! Jag brukar vara helt däckad när jag har feber och sova hela dagen, men inte den här gången! Jag såg till att alltid ha tabletter i mig för att inte bli dålig igen, så gårdagen blev ganska bra ändå, fastän jag var tvungen att tänka på varje steg jag tog för att jag har ganska lätt att ramla för att jag blir yr 😂

Idag så vaknade jag återigen med feber, skyndade mig att ta tabletter men sen kunde inte jag låta bli... Jag började städa och baka och Patrik ställde sig och diskade och hjälpte mig att dammsuga. Tvättmaskinen har jag kört varm idag. Men nu har vi satt oss i soffan och tänker nog bara mysa resten av kvällen. Imorgon ska jag jobba kväll så jag hoppas att jag orkar göra det 😰

Likes

Comments

Min dag, Vänner/familj, Intressen

Jag har aldrig vart intresserad av sport, för jag har liksom aldrig förstått vad de håller på med och så, men sen jag lärde känna Patrik så har jag verkligen älskat att titta på sporten han håller på med: Ultimate frisbee och även frisbeegolf utomhus.

Det händer alltid något på planen, det kan vända fort och det är så sjukt att man kan kasta vissa av kasten de gör! Jag verkligen älskar det! Och inte bara för att min pojkvän är med, utan jag älskar verkligen hela sporten och kan jättegärna sitta och titta när vem som helst spelar!

Idag hade de en endagsturnering i sporthallen så jag, Robin och Emma har vart där och hejjat på idag. Det slutade med en andraplats, men de gjorde en bra jobb!

Jag önskar att jag en dag skulle kunna vara med, men det känns inte som att jag kan tänka på samma sätt som de gör med allt.. Men drömma kan man alltid göra 😊

Likes

Comments

Zimba

Midsommar 2016 skulle vi som vanligt åka till Taizé och bo på klostret. Nina bodde hos oss i somras för att hon skulle ha närmare till jobbet. Den här dagen så skulle vi packa precis ALLT vi skulle ha med oss till Taizé. Mamma var borta så vi var ensam hemma med syrran som sov. Våran katt Mimmi skulle ha kattungar (ej planerat.. Finns vildkatter där mamma bor..) och vi hade ingen aning om när de skulle komma. Men de bestämde sig för att komma JUST idag. Och inte nog med att de kom idag.. Det blev en jättekomplicerad förlossning!

Jag och Nina hittade en plats (min säng...) där Mimmi ville lägga sig ner. Vi hämtade allt vi behövde för att slippa stressa när ungarna kom och fixade allt. Sen var det bara att vänta. Men när den första ungen började komma så kom den såklart åt fel håll, och FASTNAR..! Och vi vet att kattmamman ska klara förlossningen själv, men den här katten satt fast, säcken hade redan gått sönder och Mimmis värkar började avta. Tillslut säger både jag och Nina att den här är ju redan död så nu måste vi bara ta ut den.. Jag försöker få ett tag nånstans och efter en LÅNG stund ramlar en liten, liten vit katt ut. För ligger den helt stilla, men jag börjar skaka på den och helt plötsligt så börjar den röra på sig!

Det här är nu min och Patriks katt Zimba.

Mitt lilla mirakel, som oftast går oss på nerverna, väcker oss mitt i natten, biter oss i fötterna, hoppar upp på köksbordet och tuggar på sladdar.. Men hon är helt underbar 💜

Den svarta som är på bilden är Zimbas bror som bokstavligen FLÖG ut någon timme efter Zimba. Han bor hos mamma med de andra och har döpts till Zatan (Satan, men mamma ville hänga med och också ha Z 😂)

Bilder på Zimba och de andra kommer definitivt komma här 😁🐱

Likes

Comments

Min dag, Vänner/familj

Eftersom jag är timvikarie och ofta jobbar både veckor och helger så brukar jag inte ha nåt riktigt speciellt att se fram emot som många andra, men den här helgen har jag gjort mig ledig! Så imorgon ska jag och P gå till pappa och fira han i efterskott med tårta, kompisar och bastu. Det har jag sett fram emot länge! På söndag så kommer vi tillbringa hela dagen i sporthallen. P ska spela Frisbee Ultimate (tänk er typ fotboll, fast man kastar en frisbee som är ännu läskigare..) och jag kommer stå och hejja!

Igår och idag har jag jobbat i Alfta hela dagarna, så nu är jag väldigt trött, så jag somnar nog ganska fort hoppas jag. Jag har haft dålig sömn hela veckan, och det börjar verkligen kännas i kroppen nu så jag hoppas att jag kan slappna av och sova mer än 5 timmar nu..😪

Ikväll efter jobbet så åkte vi till Patriks mamma och sambo och tittade på bandy, åt ost å kex, glass och bara myste! Jag har aldrig vart intresserad av någon sport, och speciellt inte bandy, men efter att jag träffade Patrik så har vi tittat tillsammans med tex hans mamma, och jag älskar att träffa folk så det är mysigt 😊

Nu har jag bäddat ner mig i sängen och katten (OMG jag har inte berättat om katten! Får göra det imorgon! 😁🐱)myser bredvid mig mellan alla hennes bus, Patrik spelar på datorn men han skulle också snart komma och lägga sig, så jag säger godnatt nu!

Jag ser verkligen fram emot sovmorgonen imorgon! 😍

Godnatt! 💗

Likes

Comments

Något som människor ofta inte pratar om, men verkligen BORDE prata om, är en psykisk sjukdom. Men det är något som man ska gömma. Hålla för sig själv. Inte bedröva andra med.

Jag har levt med ångest, panikattacker, depressioner och tankar om att göra hemska saker mot mig själv i flera år, och det här är något jag först bara höll för mig själv. Jag ville inte att människor skulle se på mig på ett annorlunda sätt.

Jag var den glada Sara som alltid hade ett leende på läpparna. Men ingen visste att den Sara bara var en mask som döljde den Sara som ofta grät sig till söms, som ibland önskar att hon inte fanns och som nästan varje dag fick ta en kudde och försöka krama ut all ångest.

Det värsta är att det var såhär sen högstadiet, men det var inte förrän i mitten av gymnasiet som jag insåg att det var ångest och depression jag hade, för det var ingen som hade lärt oss om det tidigare. Så när jag valde att gå vård- linjen så fick jag lära mig, och ganska snart så kände jag: "Men... Det här är ju JAG!"

Det var både skönt och jobbigt, för då visste jag ju att det inte bara är mig det är fel på, utan att jag har demoner i min kropp som säger att jag inte duger och som gör att min kropp känns tung som sten och tom som luft. Men samtidigt så visste jag att jag hade en sjukdom, och jag kände mig inte stark nog att berätta för någon.

Så jag fortsatte att ta på mig den glada masken varje dag. Men tillslut så svämmade ångesten över och jag berättade för min allra närmaste vän "N". Hon hjälpte mig sjukt mycket och jag kunde prata med henne om det. Vid den här tiden hade jag ännu inte haft min första panikattack, men den kom så småningom.

För inte ens ett år sedan stod jag och N och gjorde mat. Mamma var inte hemma. Helt plötsligt känner jag att jag börjar må EXTREMT illa, jag börjar skaka, svettas, frysa och det känns som att jag svalt en sten. Efter det här kommer jag knappt ihåg något, så N har fått berätta för mig. Jag går och sätter mig på kökssoffan och bara sitter och se helt tom ut i blicken, svettas, skakar och är nära att spy.

Sakta men säkert kommer jag tillbaka, och jag börjar skicka till mamma att jag var nära att svimma av att jag inte ätit än. Vi trodde att det var det som var fel... Inte ens 5 minuter senare så börjar jag säga att jag börjar må illa igen. Och jag var som vanligt kissnödig så jag kommer ihåg att jag säger att jag ska skynda mig på toan. N säger att jag inte ska låsa dörren utifall jag svimmar, men jag tänkte inte ens och låste ändå.

På toan kommer nästa attack, och den här gången har jag skickat till mamma att samma sak händer igen. Jag kommer inte ihåg detta.

Efter ett tag så insåg vi att det kanske inte var att jag behövde äta, utan att jag hade en eller två panikattacker. Sen dess har jag vart livrädd att det ska komma fler, och det har det. Jag har inte upplevt de som lika stora som de där, men de har vart där. Skakningarna, yrseln, svettningarna, försvinnandet...

Nu de senaste veckorna/månaderna har jag haft lite då och då, och det har vart så skönt att ha P här då. Han håller sig lugn, och han vet nu att när det är som värst så ska han lägga mig ner eller sätta mig i tex soffan, och bara krama ihop så stor del av mig kropp som det går. Bara det gör så jag kan känna att jag håller ihop.


Det finns så mycket mer att säga, men just nu orkar jag inte mer. Att gräva upp saker man försöker gräva ner är tufft, men i mitt fall nyttigt.

Nu ska jag gå och njuta av en sen frukost med P.

Ha en fantastisk dag i solen 💗

Likes

Comments

Allmänt, Mig :), Min dag

Över ett år sedan jag skrev sist... Tiden går så fort och jag har inte ens haft en tanke på bloggen! Men nu kände jag att vill ge det ett försök igen!

Så, vad har förändrats i mitt liv sen jag bloggade sist?

Jag jobbar fortfarande som timvikarie på samma underbara ställe, och även lite på ett till ställe. I somras var jag på mitt "hemställe" Gullvivan där jag är mest, och då jobbade jag som semestervikarie för andra gången där. Men den här sommaren blev lite annorlunda för den 2a juni så kom det in en person som också skulle jobba där och ingen av oss personal visste vem han var.

Nu sitter han bredvid mig i soffan och innan sommaren ska vi bli sambos..!

Patrik och jag jobbade ihop mycket i somras och vi blev väldigt bra kompisar och vi kunde (och kan) prata med varann om allt! Vi var kompisar fram till i slutet av september då vi blev tillsammans och jag fick min första partner!

Vad har hänt mer? Jo, innan jag och P blev tillsammans så fick jag min första lägenhet så jag flyttade in i den sista september och nu har jag även sagt upp den så jag flyttar ut senast sista april. Då flyttar vi in i Patriks lägenhet och det ska bli så sjukt spännande, roligt och läskigt! Då blir det liksom på "riktigt", men jag ser verkligen fram emot det!

Idag är det alla hjärtans dag men vi har inte firat nå speciellt mer än att vi bjöd pappa på mat här hemma för att han fyller år, sen har vi vart på bågskytten och ätit lite tårta.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer i det här inlägget, så jag avslutar nu ^^

Ha det så bra ❤

Likes

Comments

Min dag, Träning

Nu har jag inte bloggat på ett tag igen men jag har jobbat varannan dag i typ två veckor så det är verkligen fullt upp hela tiden.

Idag åkte jag och tränade som jag försöker göra varannan dag. Det var ganska mycket folk men det gick bra ändå. Jag kunde köra det mesta jag ville köra :)

Sen var det dags för konfa, mitt älskade andrajobb!
Idag fixade jag och resten av faddrarna ett supermysigt rum som vi skulle ha mys i sen och sjunga och bara varva ner i. Jag bestämde ganska mycket haha och kastade tyger över lamporna och sa åt alla att det skulle vara mer och mer XD Haha det var tyger, kuddar och lampor överallt men det blev så himla mysigt!

Drömmen skulle vara att ha ett sånt rum och bara kunna ligga på kuddarna under lamporna och känna sig liten igen..
Japp.. Jag ska ha ett sånt rum i mitt framtida hus xD

Nu är jag hemma igen och tittar på Glee och bara mår bra! 😍😁

Likes

Comments

Min dag, Djur

Vilken kväll!

Kurre blev aldrig bättre, och tillslut kom vi på att han kanske hade urinstopp, för han skrek så fort jag rörde på magen.

När han blev lugn så andades jag ut lite, men sen kom jag på att det kanske inte alls var bra! Tänk om han skulle somna och aldrig vakna!!

Nina började hjälpa mig att leta en veterinär, och tillslut ringde jag en som vi är till annars och ger sprutor till hunden, men hon blev precis fullbokad..!

Jag grät hysteriskt för jag visste ingen annan och jag visste att mamma aldrig skulle låta mig åka långt för en katt, men jag kände att jag MÅSTE göra nåt..

Nina hittade en annan veterinär, så jag ringde direkt och till slut fick jag tag på henne! Med gråten väldigt långt upp i halsen försökte jag förklara vad som var fel, och när Kurre jamade av smärta igen och hon hörde så sa det bara pang så fick jag en tid en halvtimme senare.

Ringa mamma, klä på mig samtidigt, hämta katten, hämta en låda (har ingen buuuuur) och hämta våran favoritfilt och hoppa in i bilen...

Kurre ville absolut inte ligga i lådan, så han satt på golvet och sen kröp han upp och la sig i mitt knä.

Kommer till veterinären och hon märker ganska snabbt att urinblåsan är jättestor så hon säger att hon ska försöka spola ur stenarna som stoppar, och så får vi åka hem så länge och hämta han sen.
Just då var jag ganska lugn, tills hon säger: "Om jag inte får bort stenarna så finns det tyvärr inget att göra"

Paniken...

Min juvel, min bäbis, ja allt jag längtas hem till efter de tuffa dagarna på jobbet, skulle kanske DÖ!
Jag kunde inte ens tänka mig det. En katt låter ju löjligt,  men han betyder mycket mer än man tror för mig, och det är till han jag säger mina allra djupaste hemligheter som jag inte kan berätta för någon annan.
Jag grät på vägen hem. Jag grät ännu mer när jag KOM hem. Och jag grät vid varje tanke att telefonen skulle ringa och hon skulle säga att det inte funkade..
Jag duschade och blev lugnare. Tårarna hade tagit slut..

När jag är som mest oförberedd ringer telefonen..  Jag får panik! Varför ringer hon efter så kort tid..?! Var det kört..?

Jag svarade med sprucken röst, och jag är påväg att börja gråta igen tills hon säger att det gick bra. VILKEN LÄTTNAD!! Hon sa att vi skulle prata mer sen när jag skulle hämta han en timme senare, och det var nog bäst för i samma sekund som vi la på så sprack det. Jag föll ihop på golvet och grät och grät och grät. Jag var så lättad att jag höll på att glömma att skicka till Nina och de andra som visste om det, och ringa mamma!

Det var jättemycket blod i urinen och spolningen som kom ut, så det var riktigt illa, och hon tror att han har haft det här längre än bara idag, men han har inte visat nånting tidigare. Lillgubben!

Tillslut tog tårarna slut igen och jag kunde samla ihop mig och åka dit än en gång men den här gången med ett lättare hjärta. Jag kom dit, Kurre fick uppvakningssprutan och jag betalade. Sen fick jag ta han i vår favoritfilt och köra honom hem 💜

Nu ligger han bredvid mig i sängen,  fortfarande inlindad, fortfarande extremt groggy, och jag har fullt upp med att försöka få han att titta, men vi mår bra och håller alla tummar och klor att den här skiten ALDRIG kommer tillbaka 💜

PS: Nu ska jag klippa klorna på han medans han är groggy! haha nåt bra idag iaf!

Likes

Comments

Djur

Jag mår alltid lika dåligt när mina djur mår dåligt, och oftast är det "min" katt som blir sjukast. Kurre har gått och jamat i ren smärta hela dagen varje gång han tar ett steg eller om man rör honom.
Han verkar liksom ha ont hur man än gör, men nu får han ligga på både hans och min favoritfilt som är den mjukaste och fluffigaste vi har, så jag ligger här bredvid han och bara finns och ser till att han mår så bra det går.
Han verkar bli lugnare iaf, och jag hoppas verkligen att han kan läka sig själv som han har gjort en gång förr 💜

Han har spytt en gång, och efter det blev han lugnare, men det verkar som att han liksom krampar i magen 💜

Lillgubben 💜

Det gör så ont i mig när jag ser dig lida💜

Likes

Comments