Header

På söndag åker bilen äntligen upp till Vemdalen. Efterlängtad semester med skid- och brädåkning hela dagarna under en veckas tid.
Bland det bästa jag vet. Att bara få vara ute en hel dag, jobba aktivt med kroppen och snö! I Stockholm får man tyvärr inte se så mycket snö. Ska även bli så skönt att få koppla och återhämta mig ordentligt, som sagt efterlängtat och något jag behöver.

Dessa bilder togs faktiskt förra året i februari från just Vemdalen och hoppas på att få lika mycket tur med solsken denna gång. Vore magiskt!

Sköt om er, så hörs vi här snart igen

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Kul att man har legat med influensan i 6 dagar nu.. Började redan för en vecka sen och upplevt alla stadier man kan ha. Just nu är täppan och lock för öronen dominerande. Men känner mig i övrigt pigg så imorgon är det jobb igen som gäller. Försökte igår, men efter lunch dalade energin totalt så då var det bara att åka hem igen.. Inte roligt men det är alltid viktigt att lyssna på sin kropp och speciellt i mitt fall med tanke på hur jag mår allmänt i dagsläget. I morgon har jag min tredje session hos företagshälsovården. Ser faktiskt framemot mot dem sessionerna nu. I början tyckte jag det var så jobbigt då jag faktiskt aldrig varit hos någon psykolog/kurator för att bara prata om mig själv, och var väldigt nervös, men nu är det något helt annat. Är riktigt skönt att prata med någon som jag inte har någon relation med privat.

Vart början man egentligen? Har nog skrivit om detta inlägg några gånger nu och är svårt att få fram det jag vill ha sagt men jag tänker att jag kan börja med att skriva lite hur jag hamnat i detta. I grunden tror jag nu att jag hade behövt våga ta hjälp mycket, mycket tidigare och insett att jag inte alls har mått bra under perioder. Varken för några månader sen eller under perioder de senaste fyra åren. För att hantera detta har jag inte känt efter och gjort drastiska, stora förändringar i jobbsammanhang när det blivit för mycket av stress och trötthet. Det kommer märkas i texten jag skriver här nedan.

Det var inte förrän nu i höstas då tröttheten kom som en våg över mig som en liten del i mig förstod att något inte riktigt stämde.Tror mycket var för att jag kände igen känslan jag hade och fick mig att reagera, då jag för kanske tre-fyra år sen upplevt en liknande trötthet. Jag förstod nog inte då 2015 hur mycket jag hade kört slut på mig själv, inte hur illa det var eller att jag egentligen behövde hjälp från någon redan då. Jag ville nog inte inse hur dåligt jag egentligen mådde. Men någon förändring behövdes göras, det förstod jag. Jag hade tagit på mig alldeles för mycket arbetspass, då jag var timanställd och min inkomst påverkades av hur mycket jag jobbade pga låg timlön + att jag ville visa framfötter. Det blev tillslut för mycket och jag i stort sätt bröt ihop en eftermiddag i personalrummet. Kunde inte sluta gråta och jag ville bara åka hem och lägga mig. Jag trodde att genom att förändra min arbetssituation dvs att byta jobb och ha mer regelbundna tider skulle allt ordna upp sig, vilket jag även gjorde. Till en början drog jag drastiskt ner på arbetspassen och jobbade i stort sätt deltid tills jag lyckades få ett nytt jobb. Bytte då från att ha jobbat i reception på ett gym med skiftarbete(tidiga morgnar och sena kvällar) till att ha kontorstider inom kundtjänst med fastlön. Wow, det var som en dröm! Tröttheten/stressen upplevde jag försvann under denna period, jag var mig själv igen. Men nu i efterhand vet jag att så inte var läget. Det gick bra till en början. Jag ville lära mig och körde bara på. Jag ville ju detta! Men när tröttheten och framförallt stressen åter knackade på dörren blev det inte så bra. Magbesvären kom var och varannan dag och dominerande mitt liv (hade ont/knip och var uppsvullen jämnt). Tillslut var energi på noll. Jag insåg även i samband med detta att ett jobb inom kundtjänst inte var något för mig. Därför sa jag upp mig, utan att ha någon back up-plan med nytt jobb. Ännu en gång trodde jag på en drastisk förändring skulle få mig att må bättre. Var arbetslös och indirekt återhämtade mig tills jag sommaren 2016 fick den tjänst jag har idag. Kontorsjobb men med helt andra typer av arbetsuppgifter än tidigare och det gick åter igen super bra för mig i början. Jag tog mig an massa uppgifter och ville bara utmana mig själv hela tiden. Kompetensbreddning, visade framfötter och sa inte nej till nya uppgifter/utmaningar. Jag ville hela tiden lära mig nya saker och ta ansvar. Detta genererade också till att jag fick en del positiv uppskattning från både min dåvarande ledare samt andra avdelningar som jag och min kollegor jobbar tillsammans med och det blev en sporre att bara fortsätta framåt. För mig var ju detta ett helt normalt sätt att arbeta på och för en gångs skull tyckte jag det var roligt på jobbet och med dem arbetsuppgifter jag hade. Att jag hade fått mycket sämre minne, problem med magen igen, koncentrationssvårigheter och orkeslös var inget jag reflekterade över. Jobbet var ju så himla kul och givande! Tiden gick och sen kom sommaren förra året(2017) med ledighet och jag tog det lugnt. 1 vecka på landstället, 1 vecka på Cypern och sedan 1 vecka med inget speciella planer. Jag tog dagarna som det kom och trodde jag ladda på batterierna inför kommande höst och vinter. Jag var tillbaka igen på jobbet och fortsatte som jag alltid gjort, fart och fläkt. Men mycket hände nu i höstas på jobbet, som jag vet nu i efterhand var faktorer som återigen utlöste tröttheten, stressen och utmattningen hos mig själv; omorganisation, kollegor med likande kompetens som gick/byte tjänst och nya ledare. Press och stress tror jag lades mycket på hela gruppen och jag körde på som jag alltid hade gjort, tills då luften gick ur mig pga att jag tog på mig ännu mer än vad jag klarade...

Som sagt en del av mig förstod nu i höstas att något inte riktigt stämde och framförallt dem morgnar då jag inte kom upp, dvs jag kunde inte fysiskt gå upp ur sängen. När jag kom hem från jobbet var energin på noll och jag slängde mig direkt på soffan och låg där resterande timmar innan det var dags att gå och lägga mig. Tröttheten var övermäktig! Så kunde det hålla på. Jag sjukanmälde mig trots att jag inte var sjuk (Läs: förkyld etc.) och låg sedan bara i soffan och titta på serier. Jag ville bara ligga ner dem dagarna och inte göra något för att energibanken ekade tomt. Dessa dagar blev allt mer och mer. Det var inte förrän en dag min sambo påpekade att den här tröttheten jag hade inte var normalt. Då sa det klick. Vet inte hur jag ska förklara men just det samtalet fick mig faktiskt ta tag i mitt välmående och att jag behövde hjälp. Tog hjälp via jobbet och går numera hos en psykolog via företagshälsovården. Och där är jag idag.

Ryggsäcken jag har är fortfarande tung och jag tror det är mycket jag har kvar att jobba med innan jag känner ett lugn och har balans i framförallt jobbet. Jag har idag varken diagnostiserats med utmattningssyndrom eller deprimerad men jag ligger på gränsen. Kan ta mig till jobbet, men har helt andra arbetsuppgifter i dagsläget än vad jag haft tidigare. Mycket mindre ansvar och belastning. Det är tufft vissa dagar och lättare andra. Men jag känner för varje dag att det blir lite, lite lättare trots allt. Jag har helt enkelt haft turen att faktiskt hinna stoppa och känna efter i rätt tid innan jag gick in i väggen. Mycket pga att jag både fick ett wake up call från att min sambo påpekade mitt välmående men också att jag har känt så här tidigare och då kunnat identifierat att något var fel. Jag har tillslut vågat inse att jag behöver hjälp.

Nu blev denna text så lång, så jag avslutar här för denna gång.

Ta hand om er och hoppas att ni får en fortsatt fin dag!

Likes

Comments

Då har det nya året börjat (eller rättare sagt har en vecka redan gått) och vi kastar ut det gamla som varit. Ett 2017 som vad jag har uppfattat det som, och även hört/läst från andra, varit ett år som man velat få överstökat. Ett rörigt år. Ett berg-o-dalbane år. Ett år som bara får passera utan att det läggs så mycket fokus på vad egentligen som hände. Eller jag kanske är helt ute och cyklar nu?

Men nu är det äntligen 2018! Ett nytt år som innebär nya möjligheter. Sluta upp med ovanor, hitta sig själv, pröva nya saker, våga etc. En nyare version av sig själv helt enkelt. Det har funderats ut mål och delmål, skrivits listor och löften på hur året förhoppningsvis ska bli. Super bra och motiverande, jag har själv varit en av dessa i många år, och jag hade t om förra nyåret satte upp tre saker för mig själv för att ta mig an 2017 och göra mig till en gladare och bättre jag. Men.. i år gör jag tvärtom. Inga listor, mål eller löften. 2017 var ett händelserikt år för min del, då det i höstas var väldigt nära att jag sprang in i den berömda väggen. I dagsläget får jag hjälp med komma så långt ifrån botten genom att hitta balansen och ett nytt "normal"-läge som jag kan vara i. Att då börja året med att sätta krav på mig själv känns inte som en lysande plan för min egen del.

Nu kanske detta var en märklig start på en blogg då detta är det första inlägget jag skriver. Men inte allra första blogginlägget någonsin, jag har haft bloggar till och från sedan år 2007(!). Eller var det senare? Minnet är kort..he he. Denna gång har jag iallafall bestämt mig för att jag behöver någonstans att skriva av mig. Framförallt för mig själv och få ordning på huvudkontoret, men kommer också dela med mig vad som händer runtomkring i det här fantastiska som kallas livet. Vet inte exakt hur detta kommer se ut dvs vad som kommer att skrivas, när och hur mycket. Jag hoppas iallafall att det kommer bli lyckat och bra för min egen del! Att det dessutom tillkommer att andra också vill läsa vad som skrivs här är bara ett extra plus i kanten.

Ta hand om dig så hörs vi snart igen!


Likes

Comments