Vi har mycket att göra, jag hinner liksom inte med bloggandet.
Igår gick lasset, två lastbilar, ut på landet. Med allt sånt man spar på sig under sina 4 respektive 6 år hemifrån. Det var en sån lättnad när flyttgubbarna hade åkt, även fast allt var fullkomligt kaos, men det är här vi ska bo.

Mina dagar framöver är att försöka organisera och packa upp nedervåningen. Jag har ju bestämt att julafton ska firas hemma hos oss, och jag tänkte bjuda på god mat och nystädat, och inte en smärre hinderbana som troligtvis kommer sluta på akuten med lårbensfrakturer. Roligare kan man ju ha!

Så veckans planering bara lite som den är, imorgon har vi låst fast bilen, vi ska inte åka en meter. Vi ska ta en långpromenad förbi affären och köpa det jag idag glömde bort mitt i all stress, och kanske packa upp lite. Men mest njuta. Resterande vecka ska det packas/städas. Samt handla de sista julklapparna och även storhandla. Det heter väl julstress av en anledning liksom.

Hur som helst, varför jag är vaken nu och 01.15 är för att jag har en extrem jävla torrhosta. Så googlade mig till att dricka kako. Vilket jag nu gör, och det smakar förjävligt! Hoppas jag pinar i mig det sista, är jag fortfarande pigg, gör jag chokladbollar och sedan går jag upp och lägger mig. Vi får se.

Ignorera det som är golvet och se istället på denna fina detalj på min tröja! Så mysig!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Söndags natt blev vi uppkallade till sjukhuset. Av exakt samma anledning som för lite mindre än 10 månader sen.
Att detta, på många sätt, varit det värsta året sedan 2013 då min syster gick bort blev så självklart för ca. 6 veckor sedan då farfar blev opererad. Samtidigt ska och är detta år mitt bästa år i hela mitt liv. För att Lovisa kom till oss. ♡

Jag förstår mig inte på livet. Sedan 2010 har allting bara varit så konstigt. Jag vet att alla ska någon gång . Men oavsett hur mycket man tror att man är förberedd på det, så är man aldrig det när döden väl kommer.

Att min syster skulle gå bort, det visste vi, långt innan hon gjorde det. Och att min mormor skulle gå bort 4 år senare visste vi kanske också, men inte långt innan hon gjorde det. Och sedan 10 månader efter mormor gått bort, skulle farfar också göra det. Det visste vi inte, förr än i lördags då han inte vaknade. Han andades, men vaknade inte.

Jag har nu i efterhand kommit på mig själv, farfar har jag alltid tagit förgivet. Jag har aldrig någonsin tänkt på hur, om eller när han ska dö. Aldrig. Samma sak är det med min farmor. Det är människor som alltid ska finnas, alltid har funnits.

När min syster gick bort hade jag tid att sörja, jag hade all tid i världen. Och det gjorde jag också. Trots att det bråkade ordentligt någon månad efter det, men jag hade liksom tid för det. När mormor sen gick bort fanns ingen tid, Lovisa kom. Och hur sjukt det än må låta så glömde jag liksom bort det. Jag hade ju Lovisa att tänka på, och jag var så lycklig. Sorgen har liksom inte riktigt kommit ikapp ännu tror jag.

Nu är jag nog fortfarande chockad. Jag gråter mycket, oftast ensam. I bilen, på toaletten, i duschen. Lovisa ska inte behöva undra och känna obehag. Hon är så liten. Och nu, mitt i sorgen, är det jul och vi ska flytta. Julen var farfars favorit högtid. Finns ingen som älskade att pynta, fixa och göra julrim så mycket som farfar. Min farfar. Alltid fanns han där, älskade att hjälpa till med bilen och alla praktiska saker. Alltid fanns han där. Han kom alltid(oftast) med kloka och bra råd, och älskade Lovisa så som ingen annan kunde. Ni skulle bara veta vilken fantastisk, underbar, och rolig uppväxt jag hade. Allt tack vare honom.

Sorgen får komma och gå, mitt i flytten, mitt o julen. Jag kommer för alltid att sakna honom.

Likes

Comments

Denna dag borde jag endast legat kvar i sängen, men vi behövde ju verkligen köra grejer till tippen.
Fy satan vad vi fick bort saker, så bra! Men nu får kroppen lida. Självklart, har jag blivit sjuk. Med feber. Det passar ju sig så j*vla lämpligt nu också, mitt i både packning, flytt och att behövas på sjukhuset.

Jag hoppas att jag snart blir frisk, helst hoppas jag att Lovisa blir frisk först och snabbast, gör att jag tycker ju mest synd om henne. Hon snarkar och får svårt att andas när hon sover för att hon blir så täppt. Jag hade alla dagar i veckan tagit hennes förkylning också.

Imorgon skulle Martins mamma komma hit för att hjälpa mig att packa medans Martin var på jobbet, men jag förstår ju att hon inte vill komma hit när det är jordens sjukstuga. Så vi får helt enkelt se hur mycket jag hinner med imorgon. Jag har satt ett mål, endast för att jag tycker att jag borde klara av en sak som båda sjuk och ensam med Lovisa. och det är att rensa undan och packa kläderna. Tvätta, och planera veckans kläder samt vika och packa ner tvätten. Borde som sagt hinna detta.

Mår jag lika dåligt som jag gör idag, eller ja, det lär jag väl. Men om jag är sämre imorgon så får Martin lov att också vara hemma. För då kommer jag att behöva vila istället.

Aja, inte meningen att jag bara ska klaga hela tiden. Men just denna vecka, kanske de blir så eftersom att allting är kaos.

Godnatt på er!

Likes

Comments

Vet inte hur eller var jag ska börja. Vad eller om jag ska skriva. Behöver vara få skriva.
Lovisa snarkar på mitt bröst, genomförkyld, Martin snarkar bredvid. jag tror jag sovit sammanlagt 3h och sen kunde jag inte sova mer.

Jag är så jävla besviken på livet, det ger förhoppningar, och i samma veva är det precis som någon klipper bandet och pang så är allting på noll. Livet står stilla just nu, jag står stilla. Förstår varken fram eller bak, förstår heller inte hur jag någonsin ska ta mig fram. Jag undrar om 2018 har någonting bra att erbjuda? Ett år som detta går bara inte. Finns inte en chans.

Under mina 23 år har jag förlorat för många. För många under en kort tid. Jag är påväg att förlora en till. Det visste jag, men inte att det skulle hända så fort. Jag tycker att jag sett tillräckligt, jag vill inte se mer. Jag klarar inte av att se mer. Hur mycket ska en människa behöva se? Jag orkar inte. Eller jo, det gör jag visst. För det gör man, ändå, alltid.

Jag vet inte hur jag ska tänka i den här situationen, den är åt helvete. Allt är åt helvete.

Jag är tacksam för min Lovisa. Tänk vilken glädje hon kan ge mig, trots att jag inte känner att jag borde vara glad. Hon är hela alltet i min värld. Det är någonting jag tackar livet för. Våran Lovisa.

Nu ska jag dricka kaffe, försöka sova, kissa, vika kläder, packa ihop sopor eller nåt. Vilket utav det jag börjar med vet jag inte. Vi får se vad det blir utav den här dagen.

Likes

Comments

Fy vilket väder det har varit på vägarna idag!
Jag började åka vid 07.50 och jag såg ibt3 ett skvatt fram tills Södertälje då det började ljusna upp och där regnade det inte lika mycket. Vattenplaning lyckades jag också få, tacka gudarna för anti-sladd! Jag har liksom blivit så jäkla mycket mer harig, egentligen gällande allt. Men mest märkbart är väl min bilkörning. Alltid har jag liksom vågat kasta mig ut, inte varit rädd att trycka på gasen, men nu. Jag kör helst 90 på 120-väg. Jag är inte rädd om mitt liv egentligen, jag är bara så himla rädd gör Lovisas skull. Att hon skulle mista sin mamma. Nä usch vad hemskt tänkande! Men det är exakt varför jag tror man blir så harig när man blir mamma. Kanske som pappa med, men det har jag ju ingen erfarenhet av.

Hur som helst, det gick bra. Paniken kom när jag skulle hitta parkeringsplats. Men det löste sig också till slut, och jag både hittade Ellinor och tog hem oss. Duktiga jag va?!

Efter det så åkte jag till mamma, Lovisa fick bada vilket är typ det bästa hon vet. Det var vatten både högt och lågt i mammas lilla badrum, och en extremt nöjd och glad bebis. Därefter åt vi lite lunch, och sen somnade vi alla i 2(!!!!) timmar. Det är sånt lugn hos mamma, vi kan bara lägga oss ner och pang så sover man.

Och ikväll blev det korvstroganoff med ris, ansiktsmask på Martin ochä titta igenom våra posters vi ska rama in och ha i huset. fina!

Klockan är nu ca. 20.30, Lovisa och Martin sover sedan 19.30, och jag är beredd att göra exakt det samma nu!
Godnatt på er, imorgon är det äntligen helg!

Likes

Comments

Vi skulle åkt till huset igår, men vi fastnade hemma.
Vi packade lite hemma istället, det behövdes faktiskt det också.

Sedan vid 14.30 tog vi en promenad runt hela stan kändes det som, Bella hängde på och följde med till oss och åt frallor. Sedan var världens bästa hon barnvakt då Martin var på riskettan och jag skulle gå på Logen.

Efter att ha hämtat Lovisa hos Bella sen, drog jag jordens vurpa, på is, med Lovisa. Av ren reflex så kastade jag henne på mig så hon gjorde inte illa sig alls som tur var. Fyfan, så rädd både jag och Lovisa vart. Varför sandar man intr ordentligt!? Blir vansinnig. Hade kunnat gått hur illa som helst.

Nu ska jag sova sista halvtimmen innan alarmet ringer, sedan dra iväg till Stockholm för att hämta hem Ellinor. Jag ska lämna Lovisa hos mamma, och jag ska för första gången på flera månader åka ensam och dunka skyhög musik!

Ha en underbar torsdag!

Likes

Comments

Ja inte skrev jag någonting angående min rubrik igår.
Det jag skulle skriva var att vi inte kan ta matkassar hem. Vi har ju det senaste året handlat online och fått allt levererat. Men det går inte dit vi ska flytta. Men å andra sidan slipper vi ju de hundra trapporna vi har idag, och jag kanske kan då tillbaka feelingen att storhandla.

Förr älskade jag det, kunde gå i flera timmar och bara välja det jag ville ha och allt. Kanske jag kan börja om och göra så igen?

Likes

Comments

Idag har vi varit så trötta.
Jag kan inte förstå, vi har typ gäspat oss igenom dagen, och dessutom sovit middag på det. Jag är helt slut.

Mikaela och Elvin var med ut till huset idag, Mikaela hade med en filt som de var på. Och alla, precis alla Elvins leksaker skulle Lovisa ha. Tog han en, så tog Lovisa den, tog han en ny, släppte hon den hon hade och tog hans. Tur jag inte tog fram hennes filt för så hade väl inte Elvin fått legat på den heller. Skrattar på mig, en tjej vet vad hon vill ha. Det bara är så.

Pratade med IKEA idag, satt i deras telefonkö i 49min innan någon svarade, då varade sedan samtalet i ganska exakt 3.34sek. Nåväl, jag fick det jag ville: plussa på en tv-bänk på våran soff-beställning som kommer levereras till oss samma dag vi flyttar. Längtar!

Men, nästa problem. Vi har en stekpanna som fungerar på den nya spisen. Detta är liksom en induktionshäll och idag har vi en gammal hederlig spis. Pengar, pengar och pengar. Man bara måste hosta upp det helaste tiden.

Imorgon ska Martins mamma följa med ut till huset, så jag ska försöka rota fram Nespresson och hämta ut mina nya kapslar på vägen ut så vi kan fika, ordentligt, i plastmuggar. Haha.

Nu: sova!

Likes

Comments

Idag har vi ätit första måltiden i huset, på vårat dö-snygga matsalsbord. Sushi blev det, någonting som jag har hatkärlek för.
Vaknade redan innan 08 imorse, så vi släpa oss upp. Gjorde frukost, hämta tidningen och satte på coupévärmaren till bilen medans vi la oss och vila.

Åkte sedan in till Martins mamma för att kolla igenom några gardiner, så fick med mig en hel del. Hämtade Martin med lite julsaker och så åkte vi till huset och åt sushi.

Fy katten vad vi kommer att trivas. Redan på vägen ut satt vi med ett fånigt flin som bara blev värre desto närmre vi kom huset. Det är så mysigt, gammalt, lite snett men så himla fint. Jag älskar det! Det är så precis jag, hela huset, är precis som jag vill ha det. Förutom några väggar som ska målas om, men det spelar ingen roll. Allt annat är så perfekt.

Imorgon ska jag ut dit igen, ska ta med mig mer lampor och köpa krans till dörren och kanske mjölk. De va inte supergott med snabbkaffe utan mjölk. Skulle också behöva inhandla mer ljusstakar eller någon stjärna. Men Martins mamma hade lite förr stjärnor som vi ska kolla på så kanske vi hittar någonting där.

Jag orkar inte vara vaken en minut till knappt.
Vi hörs imorgon, godnatt!

Likes

Comments

Tack o lov att denna dag nu lider mot sitt slut.
Hela min kropp värker, men fan vad vi hunnit med saker idag. Poff, så va denna helg förbi!

Babysimmet imorse gick så himla bra, trots att Lovisa redan gäspade i omklädningsrummet. Det är så mysigt i det varma vattnet och att se hur hon lyser upp och få plaska som en galning. Idag vart det dock mer lek än träning, men det får ju vara så vissa dagar med.

Efteråt åkte vi till Lovisas faster med familj och lämnade Lovisa där i trygga händer medans jag, Martin och hans mamma röjde i lägenheten. Tror vi packade 7 kartonger och några påsar. Sedan kom Martins andra syster och dotter förbi och då fick hon med sig massa kläder och smink som jag aldrig kommer att använda. Man byter stil när man fått barn, det kommer naturligt.
Vi köpte med oss pizza och åt tillsammans med dom, lekte en stund och åkte sedan hem. Jag och Lovisa packade om och begav oss ut till farmor då vi ska sova här inatt, för sällskapens skull ♡

Både farmor och Lovisa sover här bredvid mig och jag ska göra detsamma. Imorgon blir det en långpromenad med ett stopp hos Martins mamma för att kolla lite gardiner.

Godnatt ♡

Likes

Comments