Tankar

Vansinnigt galet är det. Helt avigt och rätt uppochner - att vi aldrig kan känna oss stolta över oss själva annat än i hjältedyrkans rampljus. Vi kan tillfälligt bli tillfreds med oss själva men de djupare tvivlen som bor inom oss alla tar överhanden och vi fastnar i den svenska jantelagen som en fisk i ett nät, sprattlar ett tag och tröstar oss sedan med att vi i alla fall får vara kvar i vattnet.

Alltid har alla andra roliga jobb, utvecklande intressen, stora umgängen där alla är eminenta avkodare vad gäller socialt vett. Alla andra vet och kan hur man gör bäst, alla andra är vackra och framgångsrika. Rika med för den delen - eller behöver åtminstone aldrig hålla i slantarna. Alla andra, de kan minsann! Alla andra. Är vi en del av alla andra?

Varför är vi så hårda mot oss själva? Varför premierar vi perfektionens lov och fördömer den normala människan?
Vi har det ganska bra.
Jag har det ganska bra.




Likes

Comments