​Jag kan känna mig så tom ibland. Jag känner bara att jag inte orkar mer. Att allting går åt helvete och att inget någonsin kommer att bli bra igen. Jag kan få den känslan i någon timme, en dag eller flera dagar. Jag vet inte var det kommer ifrån men så är det bara. Jag får ingen ork till något och jag känner mig bara nere. Jag vill inte känna så och jag avskyr den känslan. Man får försöka vara glad utåt men jag känner att det är jobbigt. Det är vi dessa tillfällen jag kommer skriva på bloggen.

Jag vet inte var jag ska börja att beskriva. Allt känns bara tyngre än vanligt. Jag har ingen lust till något. Jag kan ligga i soffan och bara stirra på tv:n i flera timmar utan att säga ett ord. Jag vill ingenting. Jag vill vara i min bubbla utan att bli störd av någon. Så fort man kommer utanför dörren så måste man sätta på ett annat ansikte. Man ska se glad ut men innerst inne vill man inte ens gå utanför dörren. Det är jobbigt att prata med sina vänner, jobbigt att prata med pojkvännen, jobbet känns extra hårt och ingen vet vad som föregår i mitt huvud. Det är känslor hela tiden. Det bara snurrar i mitt huvud av det som finns runt omkring mig. Jag vill inte vara falsk men om jag skulle berätta om hur fort allt går i mitt huvud när jag känner så här skulle folk tro att jag var galen. 

Jag kan inte hjälpa det. Jag vet inte vad jag ska ta mig till ibland. Jag vill inte prata med någon specialist som många tycker är en bra idé. Jag vill veta att personen jag berättar mina tankar för kan förstår mig. Den personen har känt mig ett tag och vet mer om hur jag fungerar. Jag måste lita på personen för att kunna prata.

Jag känner mig konstant ful, äcklig, värdelös och det känns som att alla ser på mig på det sättet. Jag vet att det inte är så men just då och just nu kan jag känna så. Jag försöker mer och mer att prata om hur jag känner men ibland så får jag inte fram det. Det snurrar så många tankar och känslor i mitt huvud. Jag kommer aldrig kunna köpa egen bostad utan kommer få nöja mig med att hyra, jag kommer aldrig att se bra ut, jag kommer aldrig bli färdigutbildad, jag kommer aldrig att trivas på mitt jobb. Det är mycket sånt som går runt. 

I alla mina snurrande tankar försöker jag ändå känna att jag kan. Jag måste bara på något sätt få en bekräftelse på att det går framåt i allt jag vill. Om jag bara får se en liten förändring så vet jag att allt kommer bli lättare. Det har jag förstått med mig själv. Ibland behöver man bara lite bekräftelse för att allt sedan kan bli lite bättre. 


Detta är alltså inget jag känner konstant utan endast just nu. Jag vet att det kommer bli bättre då jag vet hur jag fungerar. Allt kommer att bli bra.

Likes

Comments

Vad jag vill

Det är min blogg, det är mina åsikter. Jag kommer troligtvis inte skriva om min vardag utan mer om det jag vill ha sagt. Det som jag känner men inte vet hur jag ska uttrycka på annat vis.

Alla kanske inte känner detsamma men vad gör det det är ju min blogg.

Likes

Comments