​Känner ni igen dendär känslan utav att allt man gör blir bara fel? Så har jag känt hela mitt liv utan att få säga det högt. 

Hur jag än mår, så är det fel. Vad jag har på mig är fel. Vad jag än säger så är det fel.
Kan jag inte bara få vara mig själv?
Jag mår inte bra utav att hela tiden få höra utav personer i min omgivning att jag gör fel hela tiden, det bryter ner mig bit för bit. 

Därför har jag inte lagt ut ett inlägg på ett par dagar. 


Tack.



Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Andra skoldagen. Och jag har fortfarande en klump i magen.
Jag vill få bort dendär läskiga klumpen men den vägrar att lämna min kropp, hur ska jag kunna koncentrera mig på att kunna arbeta under lektionerna när det finns personer i samma rum som kanske vill mig illa?

De personerna kanske har ändrat på sig eller har bestämt sig att försöka ändra på sig, det vet inte jag men jag har väldigt svårt att tro på det. Allt jag vill är att de åren jag går på denna skola ska bli bra och att jag klarar alla ämnen. Jag vill så gärna att jag ska känna mig trygg men jag klarar inte det när personer från tidigare skola och tidigare bråk hamnar i samma klass.

Har ni hamnat i något liknade? Berätta gärna, jag vill veta hur de går för er och om det har löst sig.

Bildresultat för how about no tumblr


Likes

Comments

Första skoldagen på gymnasium. Det var så läskigt. Jag började på en hellt ny skola på Vård- och omsorgs linjen och jag känner ingen där.

Jag var helt okej när jag åkte hemifrån men när jag kom dit och skulle gå in till samlingen fick jag en knut i magen som gjorde att jag knappt kunde andas. Det kändes inte som om jag gjorde ett bra val att gå den linjen, jag skulle ha tagit en annan linje och gå tillsammans med mina vänner.
Jag blev uttittad och kände mig inte välkommen, lärarna var helt konstiga och eleverna var inte trevliga. Jag önskar att jag kunde få börja om på nytt och att denna dag inte ens har hänt.

Dagen gick väl helt okej, jag trivs inte i min klass eller i skolan. Direkt när jag kom hem så berättade jag för mamma att jag inte trivdes och ville byta på engång. Jag grät när jag pratade med henne för jag mådde inte bra i den skolans miljö.


Jag hoppas jag får byta om jag inte trivs, jag vill bli sjuksköterska och jag vill verkligen inte bli påverkad av vad någon annan tycker eller säger men det är väldigt svårt när det är en stor grupp som tycker att man inte hör hemma där, det får en att tänka annorlunda och må väldigt dåligt.

Jag mår redan psykiskt dåligt och jag har vissa anledningar till att jag inte kan vara med på allt som "normala" personer gör.


Jag vill så gärna trivas men vet innerst inne att det kommer aldrig att hända.

Likes

Comments