Header

Nu är ännu en jobb dag över, och jag har hela eftermiddagen framför mig. Ska städa upp lägenheten efter igår.. Men det går fort, fick lite spontan besök av en del människor haha, och ja.. Nu är det stökigt som tusan så det är bara att ta tag i det och göra klart det.


Skulle egentligen bara jobbat imorgon (onsdag) också denna veckan, men får jobba hela veckan istället. Gör mig absolut ingenting. Så får passa på att njuta av min lediga tid idag, för den lär inte märkas av resterande av veckan haha.

Har även en hel del blogg- jobb att ta tag i, svara på mejl, skriva inlägg,osv osv osv. Så egentligen är det bara för mig att sätta fart nu så man får någonting gjort, ifall om att det skulle bli något spontant ikväll hehe.

Likes

Comments

Jag är så stolt över mig själv. Att jag idag står med en egen lägenhet. Vilket jag aldrig trodde att jag skulle klara av. Jag som har så fruktansvärt svårt för att vara själv. Jag som är så mammig, jag trodde verkligen aldrig att jag skulle klara av att bo själv, i en annan stad än mamma. Men idag står jag på egna ben, bor själv i en lägenhet som jag sköter helt själv. Trots att livet inte har varit super lätt under tiden så har jag iaf inte låtit det gå ut över lägenheten. Sen jag bor själv så har jag aldrig låtit lägenheten förfalla i disk och struntat i att städa även om jag inte mått bra.


Det är jag väldigt stolt över. För ärligt talat så trodde jag inte att jag skulle klara av det, just därför att jag vet hur jag blir när jag inte mår bra eller har lust med någonting. Jag låser in mig i mitt rum och stannar där i flera dagar utan att röra mig. Men idag så är jag så mycket starkare än förut, jag klarar av att sköta lägenheten själv, vilket jag iof har gjort sen jag flyttade. Men idag är det annorlunda på ett sätt mot hur det var då. Men trots det så måste jag erkänna att jag tycker allt att jag klarar av det betydligt bättre nu, för det jag skitar ner, det måste också jag ta hand om. Nu behöver jag inte städa efter någon annan och leka mamma över någon. Det som jag smutsar ner, det får jag också städa upp. Så är det.


Det trodde jag absolut inte att jag skulle klara av, men det gör jag, och det gör mig så stolt över mig själv. För det är någonting som jag absolut inte trodde att jag skulle fixa. Visst, jag har fortfarande svårt för att vara själv, men det är sällan jag är det hehe. Men dom nätterna som jag är själv, dom är jobbiga.. Men det kan bara bli bättre!


Sluta aldrig tro på er själva, för en dag så kommer ni att förvåna er själva över att ni klarar av saker som ni inte trodde att ni skulle klara av!

Likes

Comments

måndagen är nu över och första jobbdagen denna veckan är klar. Jobbet idag har gått super bra, var dock väldigt trött eftersom jag knappt inte sov någonting igår natt.

Imorgon är det jobb igen men bara en kort skoldag, vilket ska bli skönt att för en gångsskull få ett kort pass.

Däremot så räknar jag ner dagarna till helgen, iaf fredagen kommer va sååå bra! Förhoppningsvis iaf om våra planer går som vi vill ;)

Likes

Comments

Får ofta frågor eller påstående om hur det är att leva med ADHD utan medicinering. Jag vet inte riktigt hur man ska kunna förklara det på ett rättvist sätt. Därför att det är olika för alla individer. Samtidigt som det är lika dant. Tänket, frustrationen och allt.


Men jag tänkte att jag skulle berätta hur det är för mig, och det kommer ju absolut inte gå att jämföra med hur någon annan upplever sin ADHD. Utan detta är endest hur JAG upplever det och hur jag hanterar det.


Jag började min utredning när jag gick på gymnasiet. Då dom först trodde att jag missbrukade droger, men insåg snabbt att det inte var så. Så tog dom till en ADHD utredning. Eftersom att jag efter 1 år där blev väldigt utåtagerande, sa ifrån om någonting var fel, det märktes tydligare på mig att jag inte kunde fokusera efter en stund osv osv osv. Däremot så tog det väldigt lång tid att fastställa att jag hade just ADHD. Men någon månad efter jag hade tagit studenten för 1 1/5 år sedan så fastställde dom det.


Innan det blev klart var det var så kändes allting så fruktansvärt, jag var frustrerad, arg och ledsen väldigt ofta. Blev ofta väldigt arg på lärarna när dom tvingade mig att sitta still, och fokusera. När min hjärna redan var någon annan stans för länge sen. När jag egentligen behövde en paus från lektionen. Men dom tvingade mig kvar där inne. Vilket ledde till en väldigt ofokuserad och oengagerad Sanna under lektionerna.

Men allt eftersom tiden gick och utredning gick bättre och framåt så fick även lärarna en insyn i och förstod varför jag blev som jag blev. Så när dom märkte att jag behövde en paus, vilket kunde vara efter 10 minuter så skickade dom ut mig så jag fick röka. Därefter kunde jag sen fokusera en stund till, tills det var dags igen att ta en paus.


Resultaten av mitt pluggande fick en hel omvändning, från att ha rätt låga betyg till att studerat upp dom rejält. Det blev en helt annan människa av mig, jag var inte alls lika arg längre, trots att jag fortfarande blev lätt arg och ofokuserad men De La Gardie hjälpte mig så mycket, samtidigt som dom tryckte ner mig. Men jag har heller aldrig fått så fruktansvärt mycket stöttning av någon skola eller lärare förut. Det är dom jag har att tacka för att jag lyckades ta studenten!


Att leva med ADHD för mig är väldigt varierande. Men jag älskar min ADHD. Den har gett mig ett ärligt svar på varför jag har varit som jag har varit under många år. Den har hjälpt mig att förstå mig själv.


Jag hatar mer men jag älskar också mer. När någon är arg så är jag förbannat, när någon är glad, då är jag överlycklig. Så för mig finns det inget mellanting, antingen är jag överlycklig, förbannad eller helt enkelt förstörd. Medans människor utan ADHD kan bli ledsna, då blir jag helt förstörd. När människor utan diagnosen blir arga, blir jag förbannad. Ja, ni förstår nog hur jag menar.


Utan min ADHD så hade jag aldrig förstått mig på mig själv på det sättet som jag idag gör, jag har den att tacka för att jag står här idag på benen. För utan den diagnosen hade jag nog inte levt idag, jag hade dött utav förtvivlan och ovisshet att inte veta varför jag agerar som jag gör. Ni förstår hur jag menar, eller hur?


ADHD- Bästa som kunde hända mig! Så oförberedda saker som händer tack vare den. Sådana impulsiva saker man hittar på, mitt i natten kan jag få för mig att jag måste göra det, och det är NU!

Älskade underbara ADHD <3

Likes

Comments

go kväll på er! idag är det söndag och det har varit en riktigt seg dag. Kom hem för nån timma sedan och ska ta en dusch innan det blir sängen.

Igår, alltså lördagen. Så skulle jag och Haley rida ut en sväng. Själva rid turen gick super bra, men däremot så red vi vilse och var äntligen tillbaka i stallet efter 3 1/5 timma i sadeln.. Där kan vi snacka om att ha ont i rumpan haha! Skulle sen hoppa av och gå sista biten när vi äntligen hitta rätt väg, men snubblar på en gren och faller ner med vänster knä först, så de är super svullet och blått. Så nu är det högläge och vila som gäller.

Imorgon är det jobb igen, äntligen! Får väl se hur det går att jobba med ett knä som ser ut som en fotboll ;)

men denna helgen har vart så grym så det är värt all smärta! Igår kväll så hamnade vi även lite spontant på en fest, och kom hem strax efter 8 imorse.. hehe men skojj hade vi!

Likes

Comments

Någonting som jag varje dag måste och tvingas jobba med är att prata i telefon. Jag verkligen avskyr att prata i telefon, för mig finns det typ ingenting värre. Sådan panik artad känsla, man kan inte göra någonting samtidigt, utan man bara står eller sitter eller går runt där med telefonen i örat och pratar. Det är så hemskt. Vissa dagar går det självklart bättre, men vissa dagar går det inte alls. Vilket många av mina vänner reagerar på, att jag ibland svarar i telefon men jag 2 timmar senare vägrar svara när någon ringer.


Men då har min hjärna på något sätt slutat fungera när telefonen ringer, det kopplar inte, och sen får jag panik, blir förbannad och börjar gråta för att någon ringer när jag inte vill svara, eller prata med någon. Däremot kan jag skriva med folk hur mycket som helst, helt utan problem, så länge jag slipper prata i telefon med någon.


Men detta kan jag ju knappast vara ensam om att känna såhär? Det måste ju finnas någon mer? Haha!

Likes

Comments