View tracker

Fortfarande sjukskriven..

Tycker att de är jobbigt att vara sjuk. Att vara så sjuk så att ja inte kan jobba och därmed tappa arbetsmoralen är inte likt mig, alls. Jag har alltid varit den som sagt till alla andra att stanna hemma från jobbet om man inte mår bra, eller stanna hemma 1 dag extra så att kroppen får vila upp sig, men jag har svårt att vara den personen själv och göra de. Vet inte om de har att göra med att jag har varit borta från jobbet så himla länge nu att man (både jag, mina kollegor, arbetsgivare, familj) förväntar sig att jag ska bli pigg snart så att jag kan jobba, så att jag kan få en normal vardag. För de va länge sen jag hade en normal dag. En dag utan huvudvärk och en jäkla massa hjärnspöken om att man är värdelös för att man inte klarar av att ens jobba 50%.

Jag är så himla glad att jag har gravida vänner runt om kring mig som ja kan få skriva av mig till om hur ja mår. Nu mår dom förvisso bra - men dom har ett annat tänk gällande jobb och graviditet. Kolla in dehär super mysiga sms ja fick nyss av en omtänksam vän..


​Nu ska vi få i oss lite lunch sen ska vi ta en lång varm dusch för att försöka dämpa huvudvärken. 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hallo bebis <3

Vi fick se lilla älsklingen i måndags. Svårt att vara arg och ledsen på den lilla då (pga av att ja inte mår bra). Herregud vilken underbar känsla de är när man förstår att den livliga lilla bebisen faktiskt ligger i min mage och växer. Och va stor den blivit sen vi såg den sist. Nu är mini, som vi inte vet nått kön på, 20cm låg och väger ca 250g.

VÄLKOMMEN 2SEPTEMBER, ÄLSKADE FRAMTID <3

Likes

Comments

View tracker

Lättare sagt än gjort att jobba tydligen. Jag var så himla glad och engagerad efter min jobbhelg för 2v sen, kände att detta skulle jag ju klara av. Men sent på måndagen fick jag bakslag och hela den veckan låg ja nerbäddad i ett mörkt rum med en hink bredvid sängen. Ja kände mig så maktlös över min egna kropp. Åh de måste ja endå säga att ja gjort sen dag 1 av denna graviditeten, men de dagarna efter jobb var hemska. Jag hade kontakt med både barnmorskan och gynakuten och de gav en massa tips över telefon hur ja ska hantera situationen. Dricka MINST 3l vätska om dagen var ett av dom. Någon som testat de? De är otroligt svårt kan ja meddela. Men de fick ju gå - ja var ju tvungen för att orka komma på benen. Men i de läget var jag så beredd att ge mig själv till sjukvårdens gynakut för att få hjälp med vätske ersättning och dropp så att jag skulle få slappna av och bara bli omhändertagen. Uscha å fy.

Jag åkte aldig in till sjukhuset för att få hjälp utan jag gav mig tusan på att få i mig vätskan och få frisk luft varje dag. Och de hjälpte. I kombination med att min underbara svärmor som bor bara ett kvarter ifrån oss, hjälpte mig med stadiga måltider och peppade mig till att dricka. I alla former av vätska fixade hon, för att de skulle bli lättare att få i sig. Hon var verkligen en räddande ängel. :)

Sen dess har jag inte jobbat nånting alls. De är svårt att klara vardagen när man är arg på solen och våra vita väggar hemma för att de är för ljust och när de är en kamp emellanåt att få ner maten och vätskan i magen. Min kropp tror ibland att ja ska kräkas när ja äter å kräkreflexerna jobbar hårt... Denna helg är de test igen om ja klarar av de - hoppas - och håll tummarna för oss!

​Här är mini i magen v19 <3

Likes

Comments

Efter 4veckors sjukskrivning var de dax att testa psyket och illamåendet - jobbet skulle bli vardag igen men bara till 50%. I tre dagar skulle ja jobba 4h om dagen med en kort rast om de behövdes. Åh de dagarna gick faktiskt bättre än ja trott :) de va kul att vara tillbax på jobbet bland alla underbara kollegor som ja saknat mest. Jag jobbar på Ikea, köksavdelningen, så många timmar på ett jobbpass går oftast åt en kundbeställning av komplett kök - vilket är jätte roligt. Man får grotta ner sig i kundens behov och önskemål av deras nya kök och komma på dom bästa och snyggaste lösningarna för att de ska passa just den kunden Perfekt! Fruktansvärt kul och tiden bara rinner iväg. :)

Efter jobbpassen har ja vart en zombie kan man nog säga. Vart så trött att ja gråtit påvägen hem och så trött att ja sovit minst 1h när ja kommit hem å lägger mig i sängen.

Välbehövligt med jobb men otroligt tufft.. Jag hoppas få fortsätta jobba 50% några veckor till, så att ja kan få känna att de är nått ja orkar och att ja kan få igång vardagen i min takt. Jag vill så gärna tillbax till att vara mig själv. Slippa illamående å ständig huvudvärk å slippa vara trött stora delar av vardagen.

Två bilder tagna i höstas och nu förtiden så hänger magen med på jobbet 👶🏼🙊

Likes

Comments

När vi först fick reda på att vi var gravida, var vi i chock i minst ett par dagar. Sen tog de längre tid för R att förstå att de faktiskt var så att vi skulle bli föräldrar. Jag har längtat efter de där plusset så länge ja kan minnas, så jag såg de som ett sign. Ä N T L I G E N var de min tur att få hålla en hemlighet i 12v, berätta för alla vänner att detta året skulle bli vårt år när vi bildade familj, berätta för föräldrarna, se magen växa, känna bebis små rörelser å handla alla dessa underbart söta barnkläder och tillbehör som bebis och vi skulle behöva. Äntligen var de min tur. Jag såg framemot en vår och sommar i överraskningens tecken om vad som skulle hända härnäst med minis utveckling och min å Robbans relation. Detta blir ju faktiskt vår "sista" sommar som vi bara har varandra att tänka på. Allt var svårt att förstå och illamåendet kröp på rätt tidigt i graviditeten.

Jag plussade på stickan den 28dec 2015. En måndag. 5 dagar innan min mens var förväntad att komma. Jag hade en sån stark känsla i kroppen att de var så att de va en bebis så ja följde magkänslan och testade. Eller vi testade tillsammans och R var den som fick läsa upp "resultatet". Ja glömmer de aldrig. Haha, han vart som en staty, helt stel och bara stirrade in i kaklet på toaletten. Jag å andra sidan vart helt pirrig i kroppen och varm, stressad och överlycklig. En bebis i magen?!? Kunde inte tro de. Men okej. 1 dag i taget. Enligt appen var vi i v 4+3 när vi fick reda på de - så vad som helst kunde ju faktiskt hända innan den "säkra" perioden är över.

Tidigt efter de fick vi tid hos barnmorskan för en första träff och hälsosamtal. Vi var där i v7 och då hade ja knappt några symptom alls på att vara gravid - mer än att ja missat mensen.

Jag var tillbax i v10 för inskrivning och ja skulle lämna blodprover till diverse. Kändes fortfarande lite olustigt att vara där, för att prata om min graviditet. Var ja verkligen gravid?? Haha. Men de är efter denhär veckan som ja verkligen börjar må illa pga mini i magen. Kräkningar och ständigt illamående var en del av vardagen, men ja tog mig igenom den. Räknade ner till v12-13-14 då illamåendet "brukar hos dom flesta avta".

Så var fallet inte riktigt för mig.. Okontrollerbart illamående var ständigt en kamp att ta sig igenom dagen och i v15 blev jag heltids sjukskriven 2v för att få bukt med de. Lära mig hantera det.

Lättare sagt än gjort! När sjukskrivningen tog slut å ja skulle tillbax till jobbet så slog den migrän-liknande huvudvärken till. Jag låg ner i ett mörkt rum å hade så ont att ja tvingades kräkas flera gånger. Obehaglig känsla. Jag som nyss då hade fått nån sorts kontroll på kräkteflexerna. Tuffa tider å ja blev sjukskriven i 2v till.

Men mitt i allt detta illamående och elände - så var de vår tur att få se mini på ultraljud och se att de faktiskt var en bebis i magen. Då vid v13 så syntes de fortfarande inte utanpå magen att de va en bebis. Så när barnmorskan som vi träffade, började leta bebis i magen med hennes apparat - och hittade snabbt en överkropp med ett snabbt tickande hjärta så brast ja i gråt!! WOW. De är därför ja mått dåligt, ja kunde se anledningen å de blev lite lättare att stå ut dagarna ❤️

Våran bebbe var på ultraljudet 7.4cm lång å allt såg jätte bra ut i alla värden. Hallelulia. Vi skulle faktiskt bli föräldrar hösten 2016.

Likes

Comments