Tankar & funderingar

Jag hade alltid väldigt fina jular när jag var liten. Firade alltid med mina föräldrar, bröder, morföräldrar, släkt, vänner etc. Mina föräldrar eller släkt har aldrig druckit särskilt mycket alkohol (nästan ingenting faktiskt) och firandet har alltid bjudit på massor med skratt, god mat, julpynt, härliga kramar, julklappar och fina stunder med släkt och familj. Men på senare år har den bra känslan kring jul bytts ut mot något annat. Mot raka motsatsen. Inte på grund av att mina jular helt plötsligt blivit dåliga, utan för att dem helt plötsligt blivit en jobbig påminnelse.

En påminnelse om dem som numera inte firar med oss. De som numera finns i himlen och de som inte längre bryr sig om att träffas på jul. Det har blivit en påminnelse och ett uppvaknande kring hur många människor det är som firar jul ensamma, deprimerade eller sjuka. Hur många som firar jul tusentals mil från sina familjer för att dem inte kan eller har möjlighet att åka hem. Ett uppvaknande kring hur många barn som spenderar denna högtiden med en klump i magen för att deras föräldrar och släkt återigen kommer bli alldeles för fulla. Det är ett uppvaknande och jobbig påminnelse kring hur många äldre människor som sitter hemma, ensamma i en lägenhet eller i ett vårdhem och inte har någon nära där att fira med dem, kanske för att deras älskade sedan några år gått bort eller för att deras familj inte brydde sig om att åka dit. Det handlar om de barnen som inte kan få julklappar och mår dåligt på grund av det. Det handlar om ångesten som den hårt arbetande föräldern känner då den inte kan köpa det som barnet önskade i år. Det handlar om de fattiga barnen som aldrig ens fått uppleva en riktig jul. Om alla de ensamma själarna i världen som inte har någon att fira med. Det handlar om familjen jag känner, som nu skall fira sin första jul utan deras mamma.

Det finns så mycket hemskt i världen och just kring jul är vi så duktiga på att blunda för detta. Ignorera. Vi blir så fokuserade på saker som egentligen inte betyder någonting. Någon glömde köpa en ingrediens till en sås. Någon köpte en julklapp som en annan redan fått. Barnet fick BARA 15 st julklappar i år. De köpte fel sorts rödvin till maten. Julgranspyntet ser inte bra ut. I år så hade dem inte tillräckligt med utomhusbelysning. Småsaker, egentligen. Småsaker som faktiskt inte betyder någonting. Småsaker som många människor bara kan drömma om. Småsaker som många personer säkerligen hade kunnat döda för. Jag lovar er, att det finns så många människor där ute som hade ÖNSKAT att det hade varit dem som hade glömt den där ingrediensen till den där såsen, för det betyder att dem kommer få äta en god, hemlagad måltid.

Det är dags att börja fokusera på rätt saker. Utöka vårt perspektiv.

Julen 2013.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Tankar & funderingar

Den eviga frågan, eller?

Jag har alltid varit väldigt karriärsfokuserad fram tills att jag för första gången blev kär och därmed introducerad för orden giftermål, framtid, barn. Sedan fick jag mitt hjärta krossat, blev kär igen och denna gången blev det ännu mer verkligt med en långvarig framtid och gemensamt dna i en liten varelse. Och sedan fick jag mitt hjärta krossat igen. Hårdare än första gången.

Har ju under snart ett halvår först bearbeta detta och komma fram till vad jag faktiskt vill med mitt liv. Vad vill jag åstadkomma? Vad vill jag göra? När jag är 80 år och ligger i min säng på kvällen och tänker på gamla minnen, vad vill jag då minnas? Vad vill jag vara stolt över? Vill jag verkligen BARA ha åstadkommit att ha varit en fru och mamma? Vill jag bara ha bott i Sverige? Haft en Volvo? Spenderat hela mitt liv med en man? Är det vad jag vill?

Nej.

Jag tror på Gud. Jag tror på att han har en plan för mig och min framtid. Ibland så kanske jag inte alltid förstår den planen, men jag har tilltro till Honom och att allt blir som det är meningen att det skall bli. Därför har jag på sista tiden lekt med tanken att tänk om det tog slut mellan mig och mitt ex, på grund av att jag höll på att nöja mig? Tänk om jag är ämnad för något annat, något större, något bättre. Och detta var Hans sätt att abrupt få tillbaka mig på rätt spår igen. Det kanske är en absurd tanke, men samtidigt känns den lite betryggande. Jag vet att jag kan åstadkomma stora saker, jag vet att jag kan hjälpa människor, jag vet att jag kan bygga en bra karriär, resa, uppleva, upptäcka. Jag vet att jag kan bli lycklig. Och jag vet att jag kan åstadkomma allt det utan att nöja mig.

Det finns ett citat som säger något i stil med att "Om du väljer mellan karriär och kärlek, så välj alltid din karriär. För din karriär kommer aldrig vakna upp en dag och säga att den inte älskar dig längre." och det stämmer ju faktiskt något så fruktansvärt bra in på min situation. För efter min senaste relation så kommer jag aldrig göra om de misstagen igen, Jag kommer aldrig lita på blint på någon igen eller lita på att den personen kommer finnas där för mig under en längre tid. Hädanefter så kommer det vara fokus på min karriär och endast det. Kommer självklart dejta samtidigt, kommer träffa män, umgås med män, hångla med snygga män, men jag skall inte ha något förhållande.

Jag är 22 år gammal och har hela mitt liv framför mig. Jag har en fantastisk möjlighet att utbilda mig och bygga en bra karriär. Jag skall ut och resa i princip hela världen runt och kommer då träffa oändligt många spännande människor. Jag har all tid i världen att vara i förhållanden, gifta mig och om jag nu skulle vilja, bilda familj. Men nu är det inte tid för det. Detta är inte rätt tillfälle att gå i sådana tankar. Jag är ung! För sjutton. Hehe. Jag har på grund av en del orsaker tvingats att växa upp ganska tidigt och har alltid varit ganska mogen som person, men NU är ju min tid att vara singel, äta glass till middag, dricka lite för mycket rödvin, dansa till kl 5 på morgonen, spendera för mycket tid med mina vänner, hitta nya vänner, DEJTA, resa, plugga hela natten till en tenta, sova till kl 14, bo utomlands, ta risker, ta chanser, prova nya saker, utvidga min comfortzone, jobba halvt ihjäl mig, köpa för dyra skor osv. osv. osv. Det finns så mycket att göra innan det är dags för mig att "settle down", om jag nu ens vill göra det. Jag har alltid fascinerats av karaktärer i filmer och serier som är starka i sig själva, som lever singellivet länge, som bor i storstäder, springer runt i högklackat hela dagarna, dricker för många drinkar mitt i veckan, jobbar hårt och blir framgångsrika. Som t.ex. Carrie Bradshaw i SATC. Jag vill flytta till Frankrike med en man och sedan ångra mig. Jag vill ha ett tjejgäng. Jag vill vara 40 år och fabulös. Vill springa runt i (fejk)pälsjackor och äckligt dyra märkesskor. Det finns så mycket mer att göra och för första gången på länge så känns det som att jag är på rätt väg. Det är en ny och lite läskig väg, men det är rätt väg.


Likes

Comments

Vardag

Igår kom äntligen dagen jag har väntat på hela året. Ett helt år av sorg, ett krossat hjärta, otänkbar smärta av olika slag och mängder med motgångar - men igår kom min utdelning. Igår fick jag min betalning. Mitt tack för att jag kämpat på så bra. Mitt pris för att jag inte gett upp trots att det är allt jag velat göra, så otroligt många gånger. Igår så hamnade jag i en situation där jag kände att jag blev dåligt behandling, tänker inte gå in på några detaljer då jag gissar att han läser detta (haha!) men jag blev i alla fall väldigt arg. Och för första gången så vågade jag stå upp för mig själv mot denna personen. Jag vågade säga precis vad jag tyckte och tänkte, utan att vara rädd för konsekvenserna. För so what om han skulle bli arg tillbaka eller inte tänkte träffa mig mer? Det är inte ens hälften så jobbigt eller läskigt som det jag gått igenom i år.

Så jag blev arg, skällde och betedde mig lite som en drama queen (hehe..) och slängde tillsist igen bildörren med en smäll, vände på klacken och gick och såg mig inte om. Och nu idag är jag så stolt över mig själv! Att jag vågade, att jag kommit så långt i min personliga utveckling, att jag blivit en såpass självsäker kvinna att jag VÄGRAR kompromissa om vad jag är värd eller hur jag skall bli behandlad. Det spelade ingen roll hur gott han luktade eller hur snygg han såg ut, för jag vägrade bli dåligt behandlad. Punkt slut. Detta var kanske inte något stort steg för mänskligheten eller ens feminismen, men det var ett oerhört stort steg för mig. Idag skall jag sträcka på mig och le extra stort medan jag njuter av mitt morgonkaffe. Att bete sig dåligt eller som en drama queen är ju annars inget jag uppmuntrar, men kvinnor som vågar stå för sina rättigheter och vågar stå upp för sig själva är mer än rätt. Man skall aldrig acceptera att bli behandlad dåligt.

Middle fingers up, put them hands high.
Wave it in his face, tell him 'boy bye' (sorry, I ain't sorry).
Tell him, boy bye, boy bye, middle fingers up
I ain't thinking 'bout you

Likes

Comments

Vardag

Hej på er!

Hur är det med er idag? Känns livet okej? Jag har sedan fredagen försökt att isolera mig lite från sociala medier just för min hälsas skull. Det skulle egentligen bara vara över helgen men tyckte det var så skönt att jag helt enkelt fortsatte haha.. men grejen är ju det, jag gillar inte att vara ständigt uppkopplad. Känna att jag MÅSTE gå in på Facebook, instagram, snapchat, tinder.. ja, ni vet. Jag har ett mobilnummer som mina närmsta vänner och familj har, är det något viktigt så finns jag där. Men att ständigt behöva svara människor på 5-6 st olika ställen? När dem inte ens skriver något vettigt som intresserar mig? Haha, nej jag orkar inte. Ibland känns det som att jag är född i fel årtionde för mycket kring sociala medier gillar jag inte. Självklart finns det fördelar också, som att jag kan sitta här och dela med mig av mina tankar, men jag tror annars att många bara mår dåligt av dagens mediabesatthet.

Idag har jag mest läst böcker, druckit varma drycker och tänkt på livet. Söker lägenheter like a crazy person just nu och funderar mycket på vart jag skall ta vägen när jag kommer hem från Italien. Drömmer mig bort just nu till en liten, trång 1:a med balkong i någon mysig håla strax utanför en ny favoritstad, haha. Tänk så roligt ändå, jag lever på en plats och ett liv som många hade älskat att ha, men ändå så vill jag härifrån och är väldigt olycklig. Men tur är väl det, att alla människor är olika, har olika drömmar, visioner och mål i livet!

Nu ska jag sluta skriva om helt osammanhängande saker och fortsätta mitt lägenhetsletande. Hoppas ni får en fortsatt superfin dag!

Likes

Comments

Resor

Tänkte spinna vidare lite på ämnet tågluff! Detta är något som upptar mina tankar oerhört flitigt just nu. Sitter och kollar på bilder på Pinterest varje dag, sparar, planerar, kollar på hostels, vilken tågbiljett jag skall välja, packning att ta med sig, vilken tågrutt jag skall välja.. and the list goes on, hehe. Har filat ihop en preliminär tågrutt som känns okej, men den är långt ifrån färdig. Är ju trots allt en perfektionist, haha.

Anledningen till att jag är så het på att åka iväg på just en tågluff är för att jag aldrig gjort något liknande, jag vill se mer av Europa, kunna åka och upptäcka fler platser, vara borta under en längre tid utan att behöva lägga ner sjukliga mängder pengar och framförallt för att det är så out of my comfortzon som det går att komma ungefär. Därför känns det perfekt! Har försökt pusha de gränserna rejält på sista tiden och nästa år kommer jag steppa upp det en nivå till. Jag, kontrollfreaket, introverten, perfektionisten, handspritsbesatta tjejen som inte kan sova om det inte är knäpptyst och ständigt är livrädd för matförgiftning ska åka iväg i en månad med bara en ryggsäck på ryggen, sova på hostels i samma rum som främmande människor. Jag kommer behöva släppa mitt kontrollbehov något oerhört och jag vet att detta kommer bli en resa som testar mig på många olika sätt - men jag vet också att det kommer bli en otrolig upplevelse som jag aldrig kommer glömma!

Här är första utkastet på min planerade rutt:

1. Töreboda! 2. Copenhagen. 3. Berlin. 4. Prague 5. Vienna. 6. Budapest. 7. Bled. 8. Verona. 9. Cinque Terre. 10. Zürich. 11. Montpellier. 12. Paris. 13. London. 14. Dublin. 15. Oslo.

Alla dessa städer har något som tilltalar mig extra mycket, men de som jag är allra mest pepp på är utan tvekan Vienna, Bled, hela Schweiz och Italien, Dublin, Oslo och även Paris. De enda städerna på rutten jag besökt tidigare är Oslo när jag var yngre och London 2010. London fullkomligt ÄLSKAR jag och jag kan knappt vänta på att åka tillbaka. Därför känns det nästan obligatorisk att åka dit under min Europa-resa! Sedan att få se ännu mer av Italien är ju också underbart. Nu när jag åker ner i januari så tänkte jag besöka både Naples (<3) och även Florence, två riktiga drömstäder det också.

Om det finns någon som har tågluffat genom Europa och läser detta så skriv gärna en kommentar och berätta om era tips, favoritstäder etc. Hade varit jättesnällt!


Likes

Comments

Resor
Nu tänkte jag berätta om hur själva bokningen går till och allt praktiskt runtomkring det.

När man bokar så fyller man i ett bokningsformulär på nätet där man skriver i vilken skola man vill gå på (kursorten), vilket språk man vill läsa, hur många veckor man vill vara borta och vilken typ av boende man vill ha. Sedan så får man fylla i sina personuppgifter, kontaktuppgifter, en nödsamtalskontakt, om man vill köpa till avbeställningsskydd, om man vill ha försäkring etc. Det är alltså ganska mycket att fylla i, men samtidigt så tänkte jag såhär: det är bra att dem är noggranna! När man väl har skickat in sin ansökan/bokning och betalat bokningsavgiften så får man efter ett par dagar en bekräftelse på sin bokning. Där står det även en massa praktiskt information, tips och tricks gällande att söka studiemedel från CSN och även information gällande skolan, ens boende osv. sådant som är bra att veta helt enkelt! Man får även formulären som behövs om man skall söka studiemedel, betala in försäkringen etc.
När avgifterna är betalda så är själva bokningen färdig och du är redo att åka.. nästan. Haha. Är mycket småsaker att fixa, men själva bokningen är i alla fall färdig!

Angående bokning av boende så får man via Avista några olika alternativ, det första man ska välja är om man vill bo i eget hushåll eller i en värdfamilj, där dem fixar frukost till en varje dag. Jag valde att bo i egen lägenhet då jag känner att jag vill ha mer frihet. Vill kunna gå ut och dricka vin på kvällarna och komma hem sent (och ev. onykter hehe..) utan att behöva tänka på att det bor barn i samma lägenhet/hus. Dessutom så kändes det ganska meningslöst att lägga till pengar för att få frukost när jag troligtvis ändå vill fixa egen frukost med tanke på att jag är både vegetarian, laktosintolerant och gärna vill hålla lite koll på vad jag äter (innehållsmässigt och kalorimässigt).
Det andra man skall välja är om man vill bo i enkelrum eller dubbelrum. Dubbelrum är självklart lite billigare och först tänkte jag att "men det blir ju superkul!".. men så tänkte jag efter lite på för och nackdelar med dubbelrum och bestämde mig då att enkelrum är bäst för mig. Anledningen till det är först och främst för att jag är introvert och därför har ett stort behov av att kunna gå undan och vara själv för att kunna ladda mina batterier, sedan för att det nog kan vara skönt när man bor med en massa främmande människor att man kan gå iväg och ha en dörr man kan stänga, haha. Sedan så vet man ju faktiskt inte om man kommer överens med personen man i så fall skulle dela rum med! Och det är ju det som är både det jobbiga och tjusningen med att bo i dubbelrum med en helt ny, främmande människa. Men eftersom jag ska vara där i 4 v och vill prova på hur det hade varit att bo i Rom "på riktigt" så kändes bättre att bo så självständigt som möjligt, alltså lägenhet och enkelrum. Kommer dock dela lägenheten med andra kursdeltagare eller italienare, så kommer både bli lite pirrigt, läskigt och spännande haha.

Något som jag tycker är viktigt att tänka i själva bokningen är då självklart om man är helt säker på sina val av stad och språk men även tänka igenom boendet. För jag vet själv hur viktigt det är att man trivs med boendet! Man kanske klarar 1-2 veckor på en plats man inte trivs, men åker man längre än så, så är det oerhört psykiskt påfrestande att bo på ett sätt man inte trivs med. Kan tänka mig att många föredrar att bo i värdfamilj för att det känns lite tryggare och kanske lättare, eftersom man får frukost (och på vissa ställen även middag) hos familjen. Tror det är ett bra alternativ om man är yngre än vad jag är (22 år) och kanske inte är van att bo på egen hand. Jag har ju bott själv till och från enda sedan jag var 16 år och tar hand om hela hushållet själv här hemma, därför hade det nog känts lite jobbigt att bo med en familj, haha. Om man är lite yngre så kan man också få hjälp av Avista att boka flygbiljett och få hjälp av skolan att boka transfer till ens boende, så det är ju bra! Jag har däremot fixat transfer själv från flygplatsen. Ska göra samma sak som jag gjorde sist tänkte jag, då det gick så bra sist. Då bokade jag en delad busstransfer från flygplatsen till Termini (centralstationen) och tog taxi därifrån till hotellet. Hade en utskrift på papper där det stod vart jag skulle, så visade bara den för taxichauffören och så körde han dit. Supersmidigt och betalde endast 8 euro för taxiresan och 70 kr för bussresan! Istället för att ta taxi hela vägen som kostar upp emot 900-1000 kr en väg, då flygplatsen ligger en bit utanför centrum.

Jag har även ansökt om att få studiemedel från CSN för denna resan, då jag inte ville lägga alla mina sparpengar på denna resan. Ansökte förra veckan och har inte hört något än, men förhoppningsvis går det bra! Skolan jag skall gå på i Rom är CSN-berättigad så det ska inte vara några problem egentligen, bara jag fyllt i min ansökan rätt. Vilket inte alls är säkert, haha. Men tycker det är jättebra att man kan få hjälp av CSN, då språkresor är en fantastiskt möjlighet och ett ypperligt utbildningstillfälle (ser dessutom bra ut på CV:t) också. Något som är bra att tänka på här är att reser man inom Europa så måste man studera i mer än 3 veckor för att kunna få studiemedel. Åker man utanför Europa så måste man studera mer än 13 veckor för att få studiemedel.

Side note: När jag pratade med EF försökte dem få mig att åka 13-14 veckor istället då man enligt dem endast fick studiemedel då (även inom Europa) men detta stämmer alltså INTE. I Europa gäller 3 veckor.

Likes

Comments

Tankar & funderingar

Ja, den frågan har jag fått många gånger de senaste veckorna.
Först när jag tog bort min snapchat.

Sedan när jag inte längre var lika aktiv på sociala medier.

Och sist men inte minst, när jag inte svarade på så många meddelanden.

Blev ganska osocial.

Just nu så känner jag ett stort behov av att avskärma mig lite och känna efter vad som finns inom mig. Jag håller just nu på med en meditationsövning som riktar in sig på att känna tacksamhet och jag tror det är den som har fått allt detta i rullning. Jag tänker varje dag på saker jag är tacksam över och saker jag vill förbättra. Jag rannsakar mig själv och mitt liv, i princip. Detta tror jag är viktigt att göra ibland, i alla fall för mig. För det är precis som ett ordspråk som jag lärt mig genom meditations-appen "Calm", att det är när man är tyst, man hör som mest.

Om du konstant har oljud kring dig eller själv konstant för ljud, så är det svårt att lyssna. Lyssna på vad som finns där inne. Vad rösten på insidan säger. Vad ditt hjärta och själ vill. Vad magkänslan säger åt dig att göra.

Jag har gått igenom mycket tungt i år. Herregud. Det går knappt att inse nu i efterhand. Detta har gjort att jag har förändrats väldigt mycket som person. Och nu är jag inne i ett läge där den förändringen har hamnat i rullning. Jag är i det steget att nu måste jag hoppa ut för klippkanten trots att det är oerhört läskigt, jag måste hoppa, ta ett leap of faith och hoppas på att jag flyger eller kanske att min fallskärm vecklas ut ordentligt. Något av det i alla fall, haha..

Det finns så mycket i mitt liv som jag måste ta reda på, fundera på och bara känna efter: vad vill jag? Det är allt ifrån stora frågor så som "är detta rätt väg för mig?", "är dessa personerna bra för mig?", "vill jag verkligen inte ha barn i framtiden?", "skall jag offra det för att få en framgångsrik karriär och resa mycket?", "vad får mig att må bra?" till mindre frågor så som "vad skall jag äta till lunch imorgon?", "när skall jag åka ner till Halmstad igen?" osv.

Jag vet att många tycker det är fel att liksom "isolera" sig själv och jag håller med om det till viss del. Men jag tror också på att de rätta personerna, de bra personerna i ditt liv kommer finnas där när du är tillbaka igen. Kanske inte om du försvinner spårlöst i flera år, men vi pratar om dagar eller kanske någon vecka. Om du har bra vänner kommer dem förstå. Förklara för dem och säg vad som pågår, kanske har dem någon bra input också? Men i alla fall, så tror jag inte man ska vara rädd för att vara lite ensam eller tyst. Det är som sagt då man hör som mest.

Likes

Comments

Vardag

Buongiorno!

Hur är läget med er idag? Jag är så trött och seg idag. Alltså, är inte det oerhört typiskt för söndagar? Är som att en har en inbyggd sorts klocka/sorts mekanism som gör att en alltid är trött på söndagar. Jobbigt det där. Dessutom så kanske jag har varit lite osmart och suttit och surfat på datorn i nästan 2,5 h hehe.. Meen, är SÅ taggad på att genomföra en tågluff nästa sommar så kan inte sluta spana efter spännande platser, försöka planera en rutt och kolla upp priser, hostels, reseguider osv. osv. Hade ju varit helt fantastiskt att åka på en tågluff och spendera många, sena timmar på tåg med bra böcker och en stor ryggsäck. Hade aldrig trott för några år sedan eller ens några månader sedan att jag skulle vilja åka på en tågluff, haha. Men things change, and thank god for that : )

Har inte riktiga planer för denna söndagen förutom att kanske baka bröd om jag orkar, läsa böcker, fortsätta drömma om tågresor, kolla på netflix, måla naglarna etc.

Men det är väl ändå en helt okej söndag måste jag säga!

Älskar denna bilden/reklamen med Sandra Beijer från Europarunt.se . Tycker den är så himla härlig!


Likes

Comments