View tracker

Måndag.
Tiden rullar på fortare än vad x2000 susar förbi utanför fönstret. Vintern har grov beslutsångest om den vill leverera snö, regn, minus eller plus grader. Vilket gör att värmen i huset blir skum och kylig. Min hjärna kläckte då den fantastiska idén att kirra ihop en soppa med broccoli och palsternacka i ett tappert försök att värma upp kroppen en aning. Provsmakningen gav mina smaklökar ett rejält glädjerus. Skulle kasta i lite salt och peppar innan magen skulle fyllas. Med betoning på kasta så tappade jag i ca ett halvt kilo peppar rätt ner i kastrullen. Och soppan skiftade snabbt färg från ljusgrön till svart. Jippi. Precis vad en vrålhungrig Sanna kände för. Så slevade upp pepparsuccén i en stor skål, kirrade två mackor, kröp ner i soffan och tröståt den något pepparstarka soppan.

Så efter en halvt misslyckad lunch. Krävde jag en mer lyckad mellis, i form utav lussebullar, chokladbitar och en gigantisk kopp te med ingefära. Där var livet rätt komplett igen. Nu sitter jag här omringad av IKEA påsar fyllda med kläder och diverse andra ''bra ha saker'' till den kommande flytten som sker om inte ens en vecka! holymackaroni. Snart är jag officiellt Göteborgare. Suger ut det allra sista utav livet på landet och laddar upp inför storstads livet och att bli halvt överkörd av spårvagnar dagligen. Men jädrans vad kul det ska bli!

Likes

Comments

Torsdag.
12 dagar kvar tills jag på riktigt kan kalla mig för student igen. Schemat för första terminen damp nyss ner i mejlen. Äntligen. Allt börjar kännas mer och mer verkligt ju närmare skolstart och flytt jag kommer. ca en och en halv vecka kvar hemma på schlätta innan den förvirrade bonden intar storstaden med alla spårvagnar kors och tvärs.

Det är med skräckblandad förtjusning som jag ser framemot flytten. Ny stad, Ny skola, Ny utbildning. Klara mig själv och våga lita på att benen bär mer än vad jag tror. Me myself and I. Och samtidigt som det känns som en stor lättnad, är det just ensamheten som skrämmer mig allra mest. Kvällarna när ångesten är starkare än alla gladiatorer tillsammans, när fredagskvällen spenderas ensam och insikten om att hela helgen kommer gå i ensamhetenstecken. Missförstå mig inte. Jag älskar och trivs väldigt bra med att vara själv. Jag behöver det. Men samtidigt om jag är en ensamvarg bitvis, behöver även jag sällskap, närhet, trygghet... men förfasen. Jag ska bo i Göteborg. Jag ser till havet från mitt boende. Klippor så långt ögat kan nå och glasskiosk en promenix bort. Jag kommer nog överleva ändå trotsallt.

Likes

Comments

Höjdpunkterna från senaste månaderna.

började 2016 tillsammans med helt galna människor och det skålades hejvillt när klockan slog tolv och fyverkerierna fyllde hela himlen. fin kväll.

rallySveriges heliga tävling gick som vanligt av stapeln i Karlstad i Februari. Rally Sweden. det som däremot skilde årets tävling mot de tidigare åren, var att jag istället för att sitta ute i skogarna och kika när bilarna susade förbi, stod jag inne på ''högkvarteret'' och var med och hjälpte till. träffade en drös med idoler sen barnsben och hade så fruktansvärt roligt tillsammans med helgalna människor!

blev många långa frukost och fika stunder tillsammans med vänner för att överleva de kalla vinterdagarna.

Folkraceåret började med en andra plats i Skövdes sprint tävling. sen därefter, gick det väldigt upp och ner. liksom livet i sig i år, väldans upp och ner. där fokuset inte riktigt räckt till tävlingarna.

åt för övrigt det godaste mina smaklökar någonsin upplevt, semlecroissant. alltså ni hör ju. för en croissant och mandelmassa älskare som moi, var det himlen.

under vårmånaderna föddes min inre tant till liv. spenderade timmar med korsordstidningen i näven tillsammans med den obligatoriska tekoppen och fika brickan. helst på en filt ute på gräsmattan i stickade sockor och fluffig tröja.

såklart spenderades v29 som traditionen lyder i Motala på folkracefestivalen tillsammans med mina fantastiska Degerforsvänner. minnesvärd och fantastisk vecka. som alltid med dessa folkracedårar. och att få vakna bredvid bruden på bilderna nedan i en hel vecka, satte guldkant på vardagarna. satan vad bra hon är.

någongång när klädkoden var klänning och solbrända kroppar, tog jag och päronen en tripp till vackra Läcköslott och vandrade runt i den magiskt vackra trädgården. Lycka.

Fyllde visst 20 bast i år också, firade det med ett makalöst vackert handstående.

när sommaren började lida mot sitt slut och skolorna så sakta började starta igång igen. hoppade jag på tåget upp till Götet för Lisebergsbesök och gos med Sandra som bytt Värmland mot storstaden ett tag. blev mycket häng med den galna Värmlandsduon under hösten. det kastades äpplen hej vilt för att träffa en burk på biltaket, sparkades boll, krängde taccos och lek på parkeringar när snön landade på backen. fint. mycket fint.

när vi sade adjö till November och öppnade upp armarna för December, kom jag in på min drömutbildning och kladdade ner min namnteckning på ett pappersark, och där med blev jag visst med boende i Göteborg. sablans vad fint sätt att börja årets mysigaste månad på må ja säga.

December bjöd självklart på en drös med mysiga fikor och ett x antal liter kaffe och varmchoklad proppad med marshmallows.

2016 avslutades med att kladda ner lite mer bläck på armen i form utav en uggla. mumier och makaroner vad nöjd jag är med min nya livkamrat. nu ska jag och ugglis rocka loss i år.

när klockan närmade sig tolv den 31 december, skålades och mumsades det för fulla muggar tillsammans med min rallybrutta. avslutade ett kaos år och började ett förhoppningsvis fint 2017 tillsammans med min bästfriendo Stina. precis som jag startade 2016. när jag summerar året såhär, blir jag så galet blödig, har så fina människor kring mig och så otroligt tacksam.

Likes

Comments

2016 har varit lite av ett paus år för mig. där hela livet hamnade lite på standby när jag kraschade in i väggen och föll under utmattningssyndromets vingar. sjukskrivningen var till en början med det pinsammaste jag drabbats av. tyckte jag då. jag var ju bara 20, jag skulle orka jobba, plugga, festa, umgås med kompisar, träna. men när dagarna börjades med att bryta ihop på toaletten på jobbet, var det tillslut inte hållbart längre. det gick att göra på i 110km/h i ca ett år med plugg och jobb. men tillslut, tar det stopp. jag fick se mig besegrad, såhär i efterhand förstår jag inte hur jag kunde vara så fruktansvärt blind?! herregud. men nu. är jag så tacksam för läkaren som inte gav sig, som kämpade, tjatade, ringde mig flera dagar i rad, och tillslut fick ja ge mig, och godtog sjukskrivningen. jag är inte 100% frisk än, vilket jag vet att jag inte riktigt kommer bli, ätstörningen kommer alltid vara med mig, och depressionen kommer alltid ligga nära till hands. men jag har lärt mig att hantera det på ett helt annat sätt. ett sätt som är mer hållbart. och stan vad jag är stolt över det.

på bilderna nedan var jag som sjukast. mådde som allra sämst. men jag ler ju? exakt. psykisk ohälsa syns inte på utsidan.

Ujag har förlorat en del vänner under åretsgång, då de första månaderna av sjukskrivningen bestod utav att sova, psykolog, psykatrisköterska och läkarsamtal. kom jag upp ur sängen, kunde bre mig en smörgås och äta den, i samma veva, var det en vinst. jag var svag. så skör. sov mest hela dagarna. var så otroligt ljud och ljus känslig, så att gå ut i solen, stranden eller en shoppingrunda på staden, var inte ens att tänka på. hade absolut ingen ork, eller vilja, att umgås eller träffa vänner. vilket gjorde att jag stötte bort många guldkorn. för jag helt enkelt inte klarade av det sociala, då jag stundtals inte ens klarade av att ta hand om mig själv. hygien, mat, umgänge, ingenting var viktigt eller roligt. jag tappade mig själv totalt.

Så till er som stod ut. som stöttade peppade och kramades när jag var ett vrak. för er är jag evigt tacksam. ni är fantastiska. och till er som känner igen er. varit/är i samma sits. du är aldrig ensam. och framförallt, skäms absolut inte. var öppen och våga söka hjälp. du är värd det.

Utan min fina familj och vänner, hade jag inte klarat denna resa. låter så klyschigt. är medveten om detta. Men det är så fruktansvärt sant. Utan mamma som bokstavligt talat puttat ur mig ur sängen vissa dagar, som tryckt i mig mat och systeryster som drog ut mig i solen, pappa som dragit iväg mig på tävlingar. fått mig göra saker som jag tidigare älskade. men som inte kändes ett dugg roligt då. var det som fick mig i rätt spår igen. det som gav mig energi till att bli frisk.

nu är jag mer redo än någonsin på att upptäcka vad livet har att erbjuda. flyttar hemifrån, börjar plugga i en helt ny stad och allt var det innebär. nu tusan. ångrar inte all skit jag vart med om dessa 4 år. visst, hade jag fått välja hade jag väl inte valt det. MEN, jag är så tacksam för de erfarenheter jag fått, det som bidragit till att jag står här idag, har så fina vänner och gör det jag gör. Livet, nu rockar vi.

Likes

Comments

Dagen har spenderats i stort sett, såhär. Handen i godisskålen, gosiga nyinköpta tofflor på fossingarna och färgglada braxar som livar upp den annars vidrigt gråa lördagen. Ensamheten har de senaste dagarna blivit lite för påtaglig. Nog för att jag älskar mitt eget sällskap och är en form av ensamvarg som behöver min dos av egentid för att överleva dagarna. Men även den ensamaste ensamvargen har ett litet rum av socialtbehov som måste fyllas. Extra påtagligt blir det när helgen börjar smyga sig på. Storslagna saker planeras in, myskvällar, bio, middagar osv. Medan problemet att försöka hitta en lucka i kalendern inte är speciellt svårt för mig. Det svåraste är att fylla dessa luckor med aktiviteter, fikor med fina människor, myskvällar och ja, bara vistas utanför husets fyra väggar. Gör saker som höjer livslusten och får en känna sig älskad och behövd. Men ikväll får godisskålen, tvn och tekoppen agera sällskap, och helt fel är inte det heller.

Likes

Comments

klockan har precis slagit 17.00. med kaffet rykande ur min favvokopp, ljusen fladdrandes på skrivbordskanten och håkan spelandes i högtalarna. just den här övergångsperioden från höst till vinter. när löven dalat ner från träden och landat på marken. när det är lika grått och trist ute som i askkoppen på centralen. vinden och regnet kyler ner varje millimeter utav min kropp. hösten och jag har en ganska komplicerad relation. en form utav tragisk hatkärlek. för visst finns det något fint i det där dunkla och gråa ändå. flera koppar te är ett måste för att överleva, kakburken är ständigt fylld med godsaker, filtarna hittar ut från garderoben och raggsockarna används flitigt samtidigt som alla serier drar igång efter sommaruppehållet. så visst är det mysigt. men det går inte undgå att mörkret drar med sig energin till lägre nivåer, lusten till att göra något annat än dra täcket över huvudet är minimal och ångesten blir mer påtaglig när omvärlden blir lika dyster som det är inombords. men det fina är. ingenting varar för evigt. snön faller då och då från de täta molnen på himlen. ibland får den stanna kvar på jorden i några dagar och sprider sån glädje och ljus. så ja. ska nog överleva denna höst med.

Likes

Comments

Hejsan hoppsan, här ekar de tomt. Helt enkelt utav en anledning.

< Prestationsångesten har besegrat mig varje gång jag försökt kladda ner något här.
Den där fruktansvärda prestationsångesten som allt för ofta tar makten över mitt liv ifrån mig. Jag klarar och orkar helt enkelt inte att streta emot den längre. Men hur som haver, allt har sin tid och snart hoppas jag på att energinivån ska stiga en aning och viljan/kraften till att besegra alla hjärnspöken ska återkomma inom kort.

Hösten har nu attackerat oss med full kraft de senaste dagarna och vädret har varit riktigt kallt och rått, ungefär lika rå som den där laxen ovan. Löven som tidigare satt stadigt på träden pryder numera gräsmattor och trottoarer. Vilket är lite små mysigt ändå. Regnet smattrar lite för ofta på rutorna och vindarna tar tag lite för hårt i både hår och kropp när en vistas utan för husets fyra väggar.

Men fint är väl det, för hösten är trots allt en riktig mystid! Tjocka koftor, mängder med koppar te, chokladkakor, lyxluncher och godsaker har förtärts för att balansera upp det tråkiga vädret och mörkrets energisugande kraft.

Likes

Comments

Strax efter att denna smarriga smörgås hade landat fint i min mage och mina smaklökar hade dansat aggressiv tango, gick det mesta utför. Började med att jag spillde ut ett halvt vattenglas på en kille när jag totalt frontalkrockade med honom vid vattenkranen. Snubblade därefter på ett trappsteg mitt inne i gallerian och föll pladask till marken som en riktig knubbsäl. Bestämde mig för att ge upp denna dag och gå mot bilen, då himlen totalt öppnade sig så fort jag kom utanför dörren och slutade när jag nådde parkeringen, där jag glömt vart jag parkerade... Så när jag väl låste upp bildörren efter alldeles för många minuters letande, liknade jag då mer en dränkt katt än en levande människa. Med andra ord lär jag tillbringa kvällen i sängen, under filtar, med en gigantisk godispåse bredvid och plöja serier. Det kan ju iallafall inte gå snett. Hoppas jag.

​Detta grymma godisbord från en marknad vi besökte i somras hade suttit mer än perfekt nu kan jag lova.

Likes

Comments

Frukostlycka i en bild. Rostad smörgås, mosad (perfekt mogen!) avokado, skål med keso, granola och mängder med frön. Samt, den obligatoriska kaffekoppen. Alltså. Fin start på en inte så fin fredag. Ute så dansar träden någon form av väldigt aggressiv dans samtidigt som himlen skiftar mellan sol och regndroppar. Med andra ord, lär blåsa bort om jag ens funderar på att vistas utomhus. Dock är det äntligen tillräckligt kallt för att börja vira in sig i maffiga halsdukar, gosiga vantar och stickade tröjor är nu mera ett dagligt måste! Samt är det återigen lite mer socialt tillåtet att kränga varmchoklad och chai-latte minst 4 gånger om dagen. Äntligen höst.

Likes

Comments

Som de flesta 20åringar drömmer jag om mitt eget boende, en egen lägenhet som jag kan inreda precis som bara jag vill. Där av har min pinterest på senaste tiden gått från att enbart bestå av fina naturbilder, kaffekoppar och sötsaker till att svämma över av maffiga växter och inredning. För några dagar sedan fick jag syn på dessa gosiga ''hängfotöljer'' eller vilket tjusigt namn de nu äger. Blev kär i tanken på att äga en direkt. Tänk att ha någon utav dessa i ett rum omringat av bokhyllor, stearinljus, mörka tapeter, och en sprakande brasa, eller hängandes under något stort träd i en grönskande trädgård? Dröm.

Bilder tagna från Pinterest !

Likes

Comments