Header
View tracker

Om du bara visste vad du lämnade mig med.
Denna eviga saknaden, alla frågor.
Hade du bara sagt något så hade jag gjort ALLT för att förhindra att detta skulle hända. Om jag bara visste..
Jag vet inte hur länge jag ska vara kvar i ilskestadiet, man tycker ju att jag borde ha bearbetat och släppt det bättre nu, 1 år senare.
Men jag blir bara mer och mer arg. Jag vill kunna skrika på dig och fråga hur i helvete du kunde göra såhär mot mig, jag vill kunna krama dig, jag vill kunna låna din axel och gråta, jag vill kunna rulla 50 cigg åt dig igen, och det skulle jag gjort med glädje. Jag vill komma till dig 4-5 på morgonen och kedjeröka och se film efter film igen. Jag vill höra dig säga igen att du saknar mig, att du älskar och behöver mig. Jag vill kunna sitta i ditt rum igen bara du och jag, shotta massa äcklig alkohol och sitta på chatroulette och lura folk.
Du behövde mig verkligen, men jag såg det inte.
Sista gången vi umgicks var när vi skulle testa min nya vattenpipa jag hade köpt, och du kom med smaker och tobak till mig. Vi satt där och skrattade och hade skitkul. Tänk om jag visste då att det skulle vara sista gången jag hörde ditt skratt, din otroligt störda humor som alltid gav mig magknip av skratt.
Tänk om..
Jag vet inte hur man gör sånt här, hur släpper man en person man varit van med sedan barnsben?
Du har varit min pojkvän, bästavän, allt.
Och nu? Nu är du bara borta.
Jag är tom, så jävla tom.
Din otroligt vackra grav har jag inte ens varit vid än, jag pallar verkligen inte. Gör det mig till en dålig människa? Får det folk att tro att jag inte bryr mig? Det är just det, jag bryr mig, för mycket. Och går runt och leker att nej men guuud det är bra med mig, allt är bra! Men sanningen är Lindelo, att jag går sönder. Fattar du det? Om du kunde se hur mycket smärta du lämnade efter dig, skulle du då fortfarande valt det du gjorde? Eller var världen verkligen för hemsk för dig?
Om du bara hade ringt mig den kvällen, eller smsat, vad som helst. Jag hade kommit direkt.
Att från ett samtal höra "lindelo kanske är död" och sedan direkt på cykeln, till platsen, och se din mamma i tårar och andra bara stå helt tomma.. När jag fick bekräftat att du var borta.. Jag gick sönder. Jag svär på att jag kunde känna delar från mig själv bara försvinna.
Jag har aldrig gråtit så mycket, aldrig känt mig så ensam.
Jag saknar dig för helvete. Jag vågar fortfarande inte starta min stationära dator för jag vet att där, där finns det bilder på dig, och oss. Jag minns när vi var tsm i 9an på celsius, och vi satt i trappen och pussades och våran kompis tog kort men min värdelösa Sony Ericsson. Det fotot finns där, i datorn. Och jag är inte redo. Vet inte om jag nånsin blir det.
Har funderat många gånger på att bara kasta datorn, men jag vet att när jag väl är redo, då kommer våra bilder vara bland det bästa jag har.
Precis som du, bland det bästa jag har.

Jag älskar och saknar dig 💕

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hade verkligen glömt bort denna serien, och glömt hur bra den faktiskt är! Startade om från säsong 1 igår, nu är jag snart på säsong 2 😅 följer många serier, men väntar på nya avsnitt på alla.. Men Glee är en väldigt underskattad film. Folk tycker den är lame och fjantig för att det är mycket sång osv (jag älskar sång så I don't mind) men det är även många olika historier, mycket som händer.

Så letar ni någon cheesy men bra serie, börja kolla på Glee!

Likes

Comments

View tracker

Har en tendens att aaaalltid glömma att blogga, så nu har jag inte bloggat på månader igen 😅
Min bästavän moa aka moafasah (läs hennes blogg här på nouw!) har tagit upp bloggandet igen och då blev även jag sugen att börja igen.

Tills jag kommit på olika saker jag kan skriva om, så tänkte jag bara berätta lite om dom senaste dagarna.

Jag har varit med Johan i 3 dagar nu (mitt ex för er som inte vet) och jag är så otroligt trött på folk som ska lägga sig i och tro att dom kan bestämma över vilka andra umgås med. Folk som säger att ingen mår bra av att vara med mig och massa, fråga vem som helst av mina nära vänner, tror nog alla kan hålla med om att jag gör allt för att dom ska må bra. Usch, blir så trött på folk. 

Och finns det något jobbigare än när ens nära faniljemedlemmar glömmer bort att man existerar fast man är med den varje dag? Nja.. Det är en sjukt jobbig känsla att känna sig utbytt och som att man bara är i vägen.

I nästa inlägg ska jag göra en "lär känna mig" grej, kan säkert bli intressant, eller tvärtom. Sånt som märks. (Ja jag härmar dig nu moa, har noll fantasi)

Likes

Comments

Många som undrar, å det är skitdrygt att behöva förklara en å en så berättar här ist!

Har under varje dag sedan aborten har kraftig å intensiv smärta i mage å huvud, å mycket blödningar. Igår när jag vaknade så rann det bokstavligt massa blod ned för benet, äckligt ja, och då insåg jag att det är nånting som är fel.
Så jag ringde kvinnoavdelningen på Centralsjukhuset i Karlstad och dom bad mig åka in direkt.

Dom undersökte mig och såg direkt att nånting satt fast, dessutom var det även var i blodet, då livmodern var infekterad..
Jag blev inlagd, fick dropp, dom tog mitt blod 61518 gånger osv.

Fick åka hem idag, fick antibiotika och ännu mer tabletter för att stöta ut allting, igen.
Det var 4cm kvar av fostret, det är en hel del.. När jag åkte hem så var det bara 13mm kvar, så förhoppningsvis åker allt ut så jag slipper detta krångel å bara kan gå vidare å glömma detta.
Återbesök på tisdag, så får se hur det är då!




Likes

Comments

Ni vet den där känslan när man känner sig ensammast i världen hur mycket folk man än har omkring sig? Känslan av att ingen förstår, man vill bara gnälla och grina hela tiden men låter bli för att inte känna sig jobbig? Så känner jag nu.
Tror folk underskattar detta med hur det känns i kroppen efter en abort, jag trodde inte jag skulle bry mig ett skit eftersom jag inte bryr mig om nånting i stort sätt, men fyfan vad jobbigt detta är.
Flera gånger har jag fått ta bort fbappen för att jag inte orkar se alla som lägger ut bilder på ultraljud, berättar att dom är gravida osv.
För det är så sjukt jobbigt.
Blir inte bättre av att behöva vara runt folk 24/7 heller när man bara vill stänga in sig och vara ensam, och hantera det på mitt sätt. Istället för att behöva visa sig stark och inte kunna göra annat än le för då måste man förklara.
Hur gör man? Hur är man stark?

Likes

Comments

Idag är det dag 3 efter aborten, å fyfan vilken smärta jag har.. Värre än första dagen 😒 satte mig på golvet å asböla bara sådär, å jag gråter ALDRIG.
Men nu har jag lärt mig att jag inte ska gå runt å tro att "äh jag kan inte bli gravid" för nu vet jag ju att jo, det kan jag. Så direkt denna äckliga tiden är över, så blir det p-piller igen.
För aldrig i hela mitt liv tänker jag göra en abort igen!

Ska väl återgå till att ligga i fosterställning å böla nu, hadeeee 🚶

Likes

Comments

Jaha, insåg precis att idag är det ett år sedan jag flyttade ifrån behandlingshemmet. Känns helsjukt, känns som 5 år minst. Kan knappt ens tänka mig att jag faktiskt bott på hem.. Det har hänt så mycket sedan dess så det känns som att jag var på hemmet i en vecka typ..

Iallafall, igår var jag, Moa och pappa till Karlstad, jag köpte nya skor jag tycker väldigt mycket om! Första kvinnliga skorna jag köpt i hela mitt liv.
Anledningen till att vi var i Karlstad egentligen var för att jag skulle till sjukhuset och göra ultraljud, inför aborten.
Fick veta att jag är i 2a månaden ganska exakt.
Och jag trodde ärligt inte att jag skulle bry mig speciellt under ultraljudet eller abortsamtalet.
Men så kollade jag på skärmen, dum som jag är.. Och insåg att helvete, det är ett barn där i, inte utvecklat, men ändå ett barn. MITT barn. Började känna ånger direkt. Men vad skulle jag säga? Kunde inte bara bestämma mig för att behålla efter att ha sett en skärm.. Det krävs mycket mer än så.
När jag tog första aborttabletten så ville jag bara springa å spy upp den, men ville ju inte visa min ånger för varken Moa eller pappa så jag spelade känslokall. Berättade för pappa sent igår att jag ångrade mig, och han sa åt mig att kolla upp om denna tabletten verkligen skadar fostret, eller bara förbereder kroppen. Men eftersom jag redan börjat blöda lite, och det har kommit klumpar så känns det som ett ganska uppenbart svar. Det är som det är..
Något jag får leva med resten av livet.
Imorgon ska jag ta testen av tabletterna, och jag kommer må skit av dom. Kommer ha så ont så jag fick morfintabletter å massa annat smärtstillande.
Känns som att min födelsedag på måndag kommer suga mer än den skulle gjort ändå..

Fick iallafall träffa Johan idag, vilket var jättebra då vi inte har träffats på ett tag och jag har varit väldigt nere. Det bidrog väldigt positivt till mitt mående idag. Väldigt tacksam, och jag är glad över att du mår bättre nu älskling!

Tänkte försöka skriva mer imorgon, om hur det går. Men kan hända att jag plågas så mycket så det inte blir nåt 😫
Nu börjar jag få migrän, så ska försöka somna innan jag börjar få alldeles för ont å mår illa osv.

Godnatt!

Likes

Comments

Var ju ett tag sedan jag skrev nånting i min inte så uppskattade blogg. Glömmer bort, prioriterar annat osv men ska försöka skriva nånting lite oftare. Mitt liv är ju inte speciellt roligt så finns inte direkt nånting att skriva om 😁

Tänkte börja med att skriva om nånting som dom flesta vet om nu, min graviditet.
För ungefär 2 1/2 vecka sedan gjorde jag ett gravtest för jag kände att nånting var "fel" i min kropp. Mensen var inte sen eller så, jag bara märkte skillnaden.
Minns att jag inte var så spänd ändå, för under mina år har jag gjort en del gravtest och det har alltid varit negativt, så jag hade inga speciella förväntningar nu heller. Jag fick resultatet, och i lycka skickade jag bild till Moa och skrev att set var falskt alarm, men sedan tittade jag noggrannare, jo men visst fan var det ett till streck, ett svagt. Jag var jättechockad, visste inte hur jag skulle bete mig.
Jag ropade på pappa, bad honom kolla hur många streck det var, och han såg också två. Då sa jag "kolla vad två streck betyder"
Hans reaktion.. "Men sannah neeeeej" hahah.
Men efter ett tag blev han glad faktiskt, han sa att han stöttar mig vad jag än väljer, vilket var/är en otroligt skön känsla. Min mamma blev lite mer "sur". Roligt ändå, brukar ju vara mamman som blir glad, å pappan sur annars.
Jag tänkte inte gå ut med detta alls först eftersom jag redan visste att det skulle bli abort.
Men jag berättade för några, sedan efter bara nån timme fick jag frågor på ask om det, så jag valde att vara öppen med det helt enkelt.
Man ska inte skämmas över att man väljer abort, för i vissa fall är det så mycket bättre än att behålla.
Men jag är övertygad om att jag skulle klara det galant, jag skulle bli en jäääävligt bra mamma!
Jag hade behållit om det var under andra omständigheter. För jag VILL behålla, men kan inte.
Jag tänker inte vara självisk och sätta ett barn i världen när jag inte har något annat än kärlek att erbjuda. Har inte ens ett eget boende än pga flytten, inget jobb, osv. Vill inte att mitt barn växer upp med soc som jag har gjort.
Har fått både positiva och negativa kommentarer runt detta (ask såklart), har blivit kallad "värre ån hitler" mördare, och massa sånt. Men har även fått höra saker som att folk tror jag skulle bli en jättebra mamma, skulle klara av det utan problem, hur mycket fina ord som helst.
Men pga att det är som det är så blir det abort..
Ibland kommer jag på mig själv med att hålla på magen och le. 😪
Jag längtar verkligen tills den dagen jag blir gravid, och ska behålla. Kan knappt vänta.


Justja, andra "nyheter" 🙌
Jag är inte singel längre! Och jag blir förvånad själv av att säga att det inte är någon annan än Johan, min allra första kärlek. Efter att ha hållit på fram och tillbaka i 6 år (!!) utan att ha blivit pojkvän och flickvän, så kan jag äntligen säga att han är min pojkvän, och jag är så otroligt lyckligt lottad. Blir fortfarande som "😳" när jag ser min relationsstatus på fb haha.

Har även börjat jakten om lägenhet nu, letar efter en tvåa nånstans i stan, så tips uppskattas!

Nej, nu ska ja g ta mitt magont och min huvudvärk och fortsätta slöa i soffan.


Förresten, jag röker bara en cigg om dagen nu! Och vissa dagar inte ens en 🙈🚬

Likes

Comments

Hade en sån otroligt bra kväll/natt igår, första gången på länge som jag hade så kul utan att tänka på alla bekymmer. Blev även en skvätt tårar, men i sällskap av världens bästa kille som vet precis vad man ska säga/göra så gick det över fort. Vi filmade, tog kort, var ute, bara allmänt fjantade oss. Vill köra repeat på den dagen alla dagar.

Och måste säga, en killes tårar är något av det värsta men finaste som finns.




Likes

Comments

Har hänt så otroligt mycket på sistone så vet inte vart jag ska ta vägen riktigt. Det är såna här stunder jag inser att du är borta Lindelo. Vågar inte gå till din grav än för jag är inte redo att ta farväl. Fin begravning var det värsta jag varit med om, men även så otroligt fin. Vet inte hur man hanterar sånt här. Trodde det skulle ta lång tid innan jag fick gå igenom någon nära väns död, men tydligen inte.
Jag saknar dig så det gör ont.


Likes

Comments