Hej på er,

mensen har fortfarande inte kommit, det är dag 41 i min cykel. Den är alltså 6 dagar sen. Och idag kontaktade jag Ivf-kliniken, och rapporterade in detta. Jag fick då en tid nu på onsdag. Då de ska kolla upp om mensen är på väg, eller vad det är som gör att den inte kommit ännu. Samt kolla upp om vi kan sätta igång den. Jag fick även rådet att ta en graviditetstest, vilket känns känslomässigt jobbigt. Jag förstår att det är för att utesluta graviditet till 100%, men jag vet att jag inte är gravid!

Så i morgonbitti är det dags igen att kissa på stickan, ställa alarm på 5 minuter, titta på testet och få det hånande strecket ännu en gång. INTE gravid!

Jag frågade även lite oroat om när sista dagen för återföring detta år kan ske, 21 december. Vi hoppas såklart att vi hinner med en återföring innan ytterligare ett år av ofrivilligt barnlöshet passerar.

Kram

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Imorgon är min mens beräknad att komma. Det gör det säker inte. När vi åkte hem från ivf kliniken dagen då vi gjorde äggplock, sa sjuksköterskans att jag skulle höra av mig om den inte kommer på dag 35. Jag har redan från den dagen ställt in mig på att jag kommer att behöva ringa i kliniken, och berätta att mensen inte kommit. Jag har också i ett samtal med min pappa, insätt att det kommer att dröja. Kliniken kommer säkert att säga saker som ”ta det lugnt den kommer” ”vänta 1 veckan, har den inte kommit då kan du höra av dig igen” osv. Det gamla vanliga. Jag förstår att det inte går att skynda på denna process, och att det gör sitt bästa. Men jag är så otroligt trött på detta! Från början var vi hoppfulla, men barnlösa. Nu är vi trötta och ganska avtrubbade och fortfarande barnlösa. Suck! Tröttheten är som ett tjockt täcke över mig. Hur länge orkar man?

Men än så länge orkar vi. Tror jag!

 

Kram S

Likes

Comments

Hej på er,

idag har vi vart på barnkalas, eller tweeniekalas. Min kusin fyller 10 idag. Super mysigt med lite kalasande i detta kalla mörka november. Kalaset var för släkten, och några släktingar på kusinens sida har en lite kille på cirka 1 år, så himla charmig och söt! När han gick omkring på golvet mellan alla fikande vuxna. Ringde några ord i mitt huvud som ett mantra. Ett ofrivilligt mantra, ”vi kan inte får barn” ”vi kan inte få barn” ”vi kan inte få barn”. Insikte slogs djupare och hårdare ned i mig för varje gång mantrat började om.

Att vara ofrivilligt barnlös är så tabu, men ändå så vanligt. Men det är ändå något som man inte talar om. Det är onaturligt att  inte få barn på egenhand. Att skaffa barn är det som vi är menade att göra i livet, och det är det mest naturliga av allt! Sedan inser jag att vi inte heller talar om vår ofrivilliga barnlöshet. Bidrar vi då till att tabu belägga ämnet? Är vår tystnad också ett samtyckte till att ämnet är tabu? I det stora hela, ja visst är det så. Men att börja tala om det är för tufft! Och det kanske inte handlar om att ämnet är tabu, utan att vi är så känslomässigt trötta, engagerade och helt och håller uppslitna av detta. Att det mer handlar om att det är ett känsligt ämne, och att vi inte är redo att prata om det, ännu. Det skulle antagligen inte spela någon roll om det handlar om ofrivillig barnlöshet eller t.ex. problematik och olycka i förhållandet. Känslomässigt engagerande ämnen i livet, är tuffa att tala om!

Om och när vi blir gravida och 12 veckor har gått, har vi mer eller mindre bestämt att vi kommer att tala om detta för våra närmaste vänner och släkt. För att kanske göra ämnet mindre tabubelagt och även låta personer i vår omgivning få ta del av det som är mångas vardag, och kanske kommande liv. Man vet inte om man är ofrivilligt barnlös förens man är det! Jag hoppas verkligen att vi kommer att våga tala öppet om detta i framtiden, även fast vi kommer att behöva gå igenom detta varje gång vi vill ha barn, och att det varje gång är som att riva upp ett nästan läkt sår.

Kram på er Scitat-livet-love-quote-quote-Favim.com-2249395

Likes

Comments

Längtan efter barn finns alltid närvarande. Men jag måste ändå erkänna att längtan, och dess intensitet varierar stort. Dagens status: längtar, men längtan är hanterbar. Och har vart det i en tid nu. Men samtidigt kan jag inte låta bli att reflektera över att längtan, blir mer hanterbar ju närmre vi kommer nästa steg på vår ivf resa. Samma sak var det när vi närmade oss första tiden för utredningen, och också första tiden på ivf kliniken. Men jag välkomnar alla vägar och medel, för att få våra liv att inte bara fyllas med längtan. Och vi har blivit bättre på att inse att tiden för oss är nu, och den kommer inte tillbaka. Och när det är bra dagar och perioder i denna sorg, så passar vi verkligen på, (för det är verkligen inte så att alla dagar är bra!!). Det jag och min kärlek också har gjort, är att hitta på saker. Planera in saker, roligt saker att längta efter.

Listan denna höst har sett ut så här:

– ett flertal biobesök med min mamma. Sista biokvällen som vi planerat in sedan tidigt i höstas, blir nu på fredag!

– stugweekend i Norrtälje, med familj och släkt.

– Berg och Meltzer på Oscar med min mamma, (var där igår).

– Alcazar på börsen på lördag.

-Tjejweekend till Gotland, under första adventshelgen,

-fira 1 år som förlovade 23 december <>

-ta långledigt under jul och nyår.

Ja, så långt har vi kommit på listan, och den kommer säkert att fyllas på ytterligare. Men detta har gjort att både väntan och vardagen inte bara har pågått. Utan fyllts med roliga saker att längta till. Känns mycket mera betydelsefull, och att livet pågår heltiden med eller utan barn!

 

Snart helg!!!

Stor kram S

Likes

Comments