Hej!

Ibland glömmer jag och min kärlek nog bort var gränser för trevlig och kanske lite för privat går. Vi går in på apoteket innan vi ska handla till dagens middag. Jag går mot hyllan där jag vet att detta apotek har sin produkter från Clear Blue. Ser till min stora lycka att de har deras fertilitetsglidmedel!! Och att det dessutom är 50% på just denna produkt! Jag tar ett paket från hyllan, säger min kärleks namn. Han hör mig inte. Går fram till honom, och säger triumferande ”De hade dom! och det är 50%, ska jag ta 2?”, kärleken tittar upp på mig och svara ”vad bra! jag gör det”. Vi går sedan fram till kassan, och jag frågar då kassörskan (för att jag tydligen VERKLIGEN måste få detta bekräftat) ”är det 50% på dessa?” ”står de det?” frågar hon ”ja det gör det”. Hon blippar in dem och konstaterar att ja det är det, och lägger till ”det är för att det är kort datum, de går ut redan sista juli”. Vi funderar lite, jag och min kärlek tittar på varandra. Jag svarar ”okej, och det är 6 tuber i varje?” ”ja” svara kassörskan. Var på jag säger ”ja men det använder vi ju upp innan sista juli” kärleken bekräftar detta ”ja men det är klart!”, och så ler vi mot kassörskan.

Vi går ut från apoteket tittar på varandra och jag säger ”berättade vi just för henne i kassan att vi inte kommer att ha några problem att göra slut på allt detta glidmedel, för att vi kommer att ligga så mycket fram till sista juli!” vi brister ut i gapskratt.

Allt detta planerade, olika typer av undersökningar, öppenhjärtiga samtal med olika läkare, där det lägger sig i vårt sexliv. Ja ni vet! Märkte vi idag att någonstans på vägen, har vi liksom tappat bort allt vad försynt och privat heter, tydligen. Hahahahah!

Kram S

 

 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hej, helt fantastiskt att värmen har kommit nu!!

Jag har idag haft både en bra dag och en dålig dag. Dagen började med att jag vaknade av att solen lös in på mig i sängen, runt 7. Så gick upp och tittade på morgon tv och drack en stor kopp kaffe. Sedan plockade jag här hemma. Vid 11 åkte jag till Farsta centrum där jag har fått presentkort. Hittade inget. Men fördrev i alla fall tiden. När jag fördrivit tillräckligt med tid åkte jag och hämtade min kärlek, som hade vart iväg och byggt en trappa. Så här långt har dagen passerar smärtfritt.

Efter cirka 20 minuter i bilen, börjar min tankar trilla in på ledsamheter. Jag och min kärlek pratar lite smått om det. Och efter en stund blir jag tvär sur. Vill liksom ha ut mer av vårt samtal. Känner att jag är så ledsen och arg på hela situationen. Barnlösheten. Ovissheten. Allt är orättvist. Vi åker förbi mina föräldrars hus, som är tomt över helgen. Vi sätter oss med varsin kaffe i solen, och fortsätter samtalet. Jag säger ”men jag är ju inte ledsen varje dag, varje minut tänker jag inte på det!” var på min kärlek säger ”men älskling du är ledsen varje dag, inte varje minut. Men varje dag” jag svara ”ja så kanske det är!”

Ja så där han ni det. Statusen på vårt liv just nu. Varför kan det inte bara få vara bra, lättsamt och härligt med sommar och stundade semester med mitt livskärlek. Fy fan. Vill inte att våran tid ska bli nersmutsad av detta. Jag vill vara förmögen att välja livet. Men just nu så är jag inte det. Jag försöker. Vissa dagar är fantastiska och jag tänker nästan inte alls på barn. Men till stor del gör jag det. Dras ner i negativa tankar och är rädd att vi ska förlora så mycket av livet tillsammans. Att vi kommer se tillbaka på denna tid och försöka förstå varför vi slösade på livet! Men förhoppningsvis tänker vi inte alls så när och om allt går som vi så gärna vill. Då hoppas jag att alla delar av denna resa kommer att kännas betydelsefulla.

Stor kram till er alla, blir så glad att ni skriver till mig/oss. Det känns fantastiskt att få så fint stöd av personer som inte känner mig, och som jag inte känner! (Hoppas att ni inte blir avskräckta av att läsa min blogg, och att ni kan stå ut med att det blir en del sorgsna inlägg).

 

// S

 

Likes

Comments

Hej.

”tänk inte på det” ”försök göra något annat, boka en resa”. Jag förstår att detta kommer utav välmening. Men det är inte så att jag/vi aktivt väljer att tänka på det. För oss är det ju som för alla andra en stor sorg att det inte har kommit ett lite barn ännu. Och jag förstår också att det är svårt att bemöta denna sorg, för utomstående. Att man så gärna vill hjälpa till, liksom lösa det som tynger personen man tycker om. Då skulle jag bara vilja säga, tack för att ni bryr er om oss! Men vi behöver inte hjälp av just er att fixa problemet, utan vi behöver någon som lyssnar, stöttar och tillåter oss att vara jävligt arga och besvikna. Försök inte fixa till något eller redigera det vi säger. Lyssna bara, krama oss, fråga hur vi mår. Hjälp får vi av läkare, sjuksystrar och i mitt fall även psykolog. Så tack alla ni som bryr er tillräckligt för att försöka hitta en lösning, men sluta leta efter en lösning, att ni bara finns där är tillräckligt!

Kram S

 

Likes

Comments

Hej!

Har så extremt mycket pms. Kommer som vågor av ilska. Vågor av gråt. Känner mig lite instabil. Dessutom fick jag äta massor av värktabletter igår, hade så ont av ägglossningen (antar att det var det, ska inte ha mens förens om nästan 3 veckor). Känns liksom så hånfullt att ha pms och ont både vid ägglossning och mens. Då vi faktist med största sannolikhet inte kan bli gravida på egenhand. Medans det finns det som blir gravida i tid och otid, tar en liten cigg fast man vet att man är gravid osv. Avundsjukan över andras lycka, att få ett barn med personen som det älskar. Att få mer av den andra att älska. Men jag är inte avundsjuk på deras (absolut inte alla!!!) låga förståelse för andras situation, att det finns en bredare bild av att bilda familj. Att det finns dom som drömmer om blöjbyten, dra runt på vagnen på Kolmården och att se glädjen hos ditt barn när du dyker upp på förskolegården för hämtning. Medans andra bara helt självklart får sitt barn, utan att hinna bygga upp en dröm om allt de vill göra, namn, barnvagnar, men vart ska vi egentligen ställa barnsängen? som sedan dras bort. Mensen var bara 1 dag sen.

Trots tappra försök att vara positiv, tog pms:en över. Hahahah. Nu ska jag dra på mig en av det nya klänningarna, och iväg och äta lunch med min kärlek.

// S

Likes

Comments

Hej på er!

Idag började äntligen Sommar med Ernst! En favorit person hos mig, så härlig! Men när jag ligger där i soffan och ska mystitta, blir jag alldeles gråtig i kroppen. Ledsen över att ennu ett år gått. Jag tittar på Sommar med Ernst utan att varken vara gravid, eller ha ett litet barn i armarna. Usch varför ska jag inte ens kunna få vara glad över detta, som jag alltid har mått bra av att titta på. Liksom riktigt slappnat av till och bara hängivit mig till Ernsts nästan överdrivet positiva & kreativa personlighet. I nästa inslag planterar Ernst blommor och kryddor i ett nytt trädgårdsland som han har tillverkat av skifferstenar. Då blir jag så ledsen att det nästan rinner över, känslorna tar verkligen över. Det som gör att gråten sätter sig i halsen och nästan gör ont är att, jag inte har köpt det där blommorna till balkongen. Hade ju till och med rådfrågat ett proffs. Jag skulle plantera lavendel på vår jätte soliga balkong. Jätte ledsen. Kommer på mig själv. Vad är det frågan om? PMS!!!! Och den jobbigaste sorten. Gråt pmsen… Fyfan! Men skönt ändå att jag kom på det, och inte kommer gråtandes till min kärleks armar. Och sedan hulkande ska förklara att jag i mellan stressen på jobbet, och bebistillvärkningen glömt bort att planera lavendel på balkongen.

Under alla dessa år som  jag har haft pms, har jag sedan cirka 2 år tillbaka lärt mig att hantera den bättre. Jag har berikats med att få pms både runt ägglossning och vid mens. Härligt! Men med hjälp av en psykolog har jag lärt mig att bättre hantera detta. Hon har och är även ett stort stöd i min (och indirekt i min kärleks) resa till att äntligen få bli föräldrar. Så utifrån mina erfarenheter av att prata med någon utomstående. Rekommenderar jag varmt att gå och prata med någon när det är svårt att få vardagen att fungera normalt, för alla hjärnspöken!

Kram och sov gott. Imorgon är det fredag! Räknar ner till semester. 2 veckor kvar!!

// S

Likes

Comments

Hej!

Slutade tidigt idag, och åkte en sväng till Liljeholmens galleria för att fördriva tiden, innan min kärlek slutade och jag kunde plocka upp honom. På väg i bilen slår det mig. Jag kommer inte längre att kunna ”råka” gå förbi barnkläderna. Titta lite oskyldigt, kanske lura någon förbi passerade att jag har en lite bebis på gång eller en som jag strax ska hämta på förskolan. Utan att bli ledsen, drömmen om att det var nära för oss är brutalt undanryckt! Eller att man lite diskret berättar för närmsta vännerna att man såg en sån söt body på Åhlens, och hoppas på att det dyker upp i en babyshower present.

Men i stället för att gå in i en butik där jag vet att barnkläderna hänger nära ingången, gick jag in och bestämde mig för att köpa något att vara fin i på semestern om 3 veckor!! Så vart genast gladare och har bestämt mig för att verkligen försöka njuta av sommaren, mitt fantastiskt roliga jobb, mina små katter och min snygga kärlek!

16862_289201742531_6139228_n

 

 

16862_289201847531_6145909_n

Katterna samma dag som det blev en del av våran familj 2010. (Och nej man behöver inte vara galen för att man har katter!! hahah jag hade nog vart galen både med eller utan katter)

Hoppas att ni har haft en bra dag.

// S

Likes

Comments

Hej på er!

Idag ringde jag till kansliet för vårdgarantin och berättade om vår situation, och hur lång väntetiden var för oss. Hon skulle då hjälpa oss att korta ner väntetiden. Jag berättade att vi har bil och kommer att kunna ta ledig om det krävs. Hon informerade då om att hon placerar oss i någon kö eller liknande där det är kortast väntetid. Toppen! Och det är här vi söker lite hjälp. Kan ni berätta om vart ni har gjort era ivf ingrepp/försök? hur tycker det att det var där ni fick tid? hur var bemötandet? osv. Vi skulle bli jätteglada om det är någon som vill dela med sig av sina erfarenheter!

Stort tack på förhand från oss!!

 

// S & D

Likes

Comments

Jag och min kärlek är relativt unga, 25 & 28. Många av våra vänner har i dagsläget inte några fasta relationer, eller har precis gått in i något nytt. MEN jag har en gnagande och skrämmande tanke, tänk om någon/några av dem blir gravida innan oss? hur ska jag orka det? jag är rädd för hur jag kommer att reagera! Vi har ett par nära vänner som gifte sig förra sommaren, och sedan berättade på en middag i julas att det skulle bli föräldrar. Jag blev alldeles iskall i hela magen och kände att det nästan gjorde ont att stå upp, men jag gratulerade med stor entusiasm. Några minuter senare drog jag med mig min kärlek ut i decembernatten, och vi satte oss på en kall bänk och drack stora klunkar vin tillsammans. Min kärlek frågade hur jag mådde och jag svarade ”självklart är jag glad för deras skull! jag vet inte hur länge de har försök” kärleken ”frågade du hur länge?” jag ”nej det kan man inte göra” kärleken ”nej det kanske man inte kan, men det kanske har försökt som oss? men det skulle vara så roligt om vi kunde få barn i samma veva som dem! men det känns jättetråkigt att det inte är vi som fick berätta att vi ska ha barn!”

Denna nyhet kom när vi hade försökt i cirka 4 månader, och vi var nog ganska sökande i hur långtid som var normalt. Men vi var ändå liksom hoppfulla att vi skulle kunna få barn i samma veva som dem. Nu har vi såklart helt släppt att vi kommer ha småbarn samtidig som dem, vilket egentligen är helt oviktigt att vi skulle ha. Men nästa gång någon överaskar med att VI ÄR GRAVIDA!!! Då kommer jag nog att falla isär helt totalt, och ha svårt att sätta tillbaka alla bitar och fungera igen. Så varje dag som jag träffar någon vän, går på någon middag/fest, loggar in på olika social medier är det med rädslan att jag kommer att gå sönder helt och hållet!

// S

 

Likes

Comments

Varje putande gravidmage är plågsam, men kan ändå inte låta bli att titta lite extra. Tänker alltid att de borde vara så lyckliga! Varför ser det inte galet lyckliga ut? De förstår inte hur lyckligtlottade de är! Eller? Jag tänker alltid att jag ska vara så otroligt strålande lycklig när jag är gravid, och min kärlek kommer att stråla brevid mig och inte stå där och sura i kön på kvantum.

När kassören avbryter mina tankar ”hejhej”. Tack! Inser att ingen kan vara konstant lycklig oavsätt gravid eller inte gravid. Men jag tror att jag kommer att vara så jävla löjligt lycklig så fort sträcket blir ett plus! Sen slår det mig att den dagen jag går med putande gravidmage kommer jag kanske att möta någon/några som också väntar på sin Ivf tid eller som har försökt flertalet gånger! Kommer jag att tänka på dem då? Eller kommer jag att vara trött och vardaglig när jag går och handlar ingredienser till kvällen köttfärssås? Sammanfattningsvis vill jag nog bara säga att jag längtar av varje del av min kropp att få vara gravid, och att det oftast är svårt att vara glad för andras skull. Och över dessa tankar kan jag verkligen få dåligt samvete! Mitt samvetet är dock delat, en del av mig består nästintill bara av ren och skär avundsjuka! Medans den andra delen betår av lite mer logiska och snälla tankar, tänk om detta par har kämpat i en jävla massa år och nu äntligen är gravida. Och deras trötta uppsyn kanske är oron över missfall eller andra tankar, som projiceras ut genom deras kroppspråk och ansiktsuttryck? Men när jag får dåligt samvete när den första delen tar övertaget, brukar jag trösta mig med att jag inte känner dessa personer och att det kan vara lite nyttigt att få vara bitter och verkligen leva ut detta i några trista minuter i kön fram till den glada kassörskan. Vad tror ni?

triss

// S

Likes

Comments

Vi kanske inte kommer att orka dela med oss av vår resa så länge som vi fortfarande inte vet hur den slutar. Men när detta har fått ett slut, skulle det kännas viktigt att faktist dela med sig av detta, och att det inte är något fult, eller pinsamt i att behöva hjälp att få barn. Och det skulle vara så otroligt befriande att få berätta detta för alla som frågar när det är dags för oss, och att man inte ska vänta för länge, och öppet delar med sig av på vilket försök de lyckades bli gravida på osv. Att orka stå upp för sig själv och oss ivf:are, och ge en bredare bild av det här med att skaffa barn. Tänker att om vi delar med oss av våran resa till barn, så kanske de stödjer någon annan. Jag vet att de få par som jag har hört berätta om sin personliga resa till barn, har vart en jättestor lättnad för oss nu. Skulle kännas fint och verkligen betydelsefullt om jag och min kärlek kan få någon att känna samma sak efter att ha hört vår resa.

// S

Likes

Comments