Nu har Semih varit i Turkiet i 18 dagar och på onsdag eftermiddag kommer han hem efter 20 dagar hemifrån. Jag saknar honom så mycket att det gör ont. Jag ville resa med honom men det gick inte riktigt än med lillan. 

Jag känner mig verkligen delad, vi är en enhet vi tre i vår familj men nu saknas en tredjedel och det märks. Suck.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag älskar att det finns så många människor som slåss för allas rätt. Att alla får se ut som de vill och att det är okej att vara större och stolt över det. Men på samma gång hatar jag det.

Det är inte okej för mig! Vi har blivit så fixerade vid yta och att slåss för vår rätt att se ut hur man vill men vi glömmer av insidan gång efter gång. Vi säger att det är viktigt att vara vacker inombords men hur vackert är det med fett som tynger ner organen och deras funktion? Hur vackert är det med hjärt- och kärlsjukdom vilket föranleds av bland annat högt blodtryck vilket ofta följer med övervikt? Jag tycker att det är dags att vi slutar slåss för utsidan och börjar tänka på den riktiga insidan.

Mycket hände när jag blev mamma. Jag blev så mycket mer medveten. Jag har alltid försökt att vara nöjd med mig själv för att jag är överviktig. Nu kan jag inte förstå varför. Varför har jag försvarat mig själv under alla dessa år? Jag tränar, jag äter bra, men jag äter för mycket. Det är min last. Jag älskar att äta mycket mat. Men jag hatar att vara överviktig.

Om någon berättat för mig hur det skulle kännas att få högt blodtryck så skulle jag aldrig kunna tänka mig hur allvarligt det är eller hur sjuk det skulle få mig att känna mig. Jag hade tänkt att det inte var en big deal. Men det är det, i längden.

Jag ska göra något åt saken. Det är ett löfte. Inte till någon annan men till mig själv. Visst, min familj blir nog ledsen om jag dör av en hjärtinfarkt, men JAG vill uppleva allt jag har möjlighet till under min livstid. Ingen vet hur länge man har på sig men det känns så sjukt onödigt att dö för att man åt för mycket och rörde på sig för lite.

Jag väger i skrivande stund 91kg. Det är 14kg mindre än vad jag vägde som mest för 4 år sedan och det är 12 kg mindre än jag vägde innan min förlossning för 3 månader sedan. Jag är ingen pinne som kommer och pekar. Jag har varit bra på att gå ner snabbt och gå upp lika fort igen. Jag väller bara ut mina känslor för att jag vill ha en förändring för mig själv och jag har förstått att fåfänga inte har någonting med livet att göra, inte egentligen.

Förlåt om jag trampat på någons tår nu, men det är bara så jag tänker.

Likes

Comments

Det är nu nästan fyra månader sedan jag jobbade mitt sista pass innan jag gick på föräldraledighet och det känns helt overkligt att det har gått så lång tid. Jag var ju inne på kontoret och hälsade på när Selin var tre veckor gammal, och det var väl inte så länge sedan? Jo tack, hon är tre månader gammal nu så det var det visst! Tiden bara springer iväg. Jag undrar om jag kommer komma ihåg hur man jobbar när jag återvänder efter detta lediga året.

Nu när hon har blivit tre månader så känner jag mig trygg i mammarollen och jag har koll på saker och ting. Hon är så mycket mer vaken och uppmärksam och vi kan umgås på ett helt annat sätt än när det bara var mat och sömn som gällde. Hon är rolig min lilla ärta. Hon är bestämd, skojig, busig och nyfiken. En spännande liten person som också är en liten polare att hänga med. Jag är så tacksam för att hon är hon.

Nu när vardagen flyter på och vi har fått rutiner så känns livet lite lättare igen. Det var svårt att lära sig allt som man måste göra när bebisen kom och svårt att lära sig att organisera hemmet, mig själv och min tid, men nu känner jag mig som mig själv igen och det är väldigt skönt. Allting ser ljust ut :D

Likes

Comments

Det spelar liksom ingen roll att bebisen sover för som mamma är man otroligt lättväckt. I natt har lillan varit tät i näsan och hon har hållit på att göra massor av grymtande ljud ifrån sig i sömnen, för hon har sovit från 22:00-05:00. Underbara timmar av sömn som jag kunde fått men istället har jag vaknat hela hela hela tiden för att hon legat och fräst sin smått täta näsa. Hon har inga problem att andas, men det är säkert otrevligt och då måste man ju fräsa och grymta.

Suck.

I början när hon var ny så var man trött hela tiden för då sov vi båda två så korta stunder i taget, men nu när hon äntligen börjat sova bättre så har jag blivit så fruktansvärt känslig för dålig sömn. Det kan ha att göra med att jag inte ammar längre för amningen ger massor av "må bra" hormoner som gör att man klarar sömnbristen lite bättre. Nu för tiden så vaknar jag med huvudvärk och blodsprängda ögon efter varje dålig natt.

I skrivande stund så sover hon gott i sin babysitter, lite mer upprätt än i sängen så det hjälper väl nästäppan lite. Jag borde sova när hon sover men jag kan inte sova på dagen längre. Mitt enda hopp vilar på nattsömnen och när den blir störd så får jag bara försöka överleva sömnbristen tills att klockan blir 22:00 igen.

ZZzzz ZZzzzz ZZzzzz....

Men se på henne, man kan inte annat än att älska det lilla krypet <3

Likes

Comments

Det är lunchdags och det har regnat sedan jag vaknade för några timmar sedan. Det verkar inte bli bättre så jag laddar för en heldag inomhus eftersom jag inte är något fan av nederbörd. Om det blir uppehåll mot kvällen så blir det en promenad med lillan, annars får vi hänga hemma idag.

När man inte har någonting annat att göra så gillar jag att pyssla runt i hemmet. Det ger mig sinnesro och ett rent hem är så himla tillfredsställande. Tyvärr är ett skitigt eller stökigt hem väldigt stressande och detsamma gäller när jag vet att jag borde göra någonting men lillan kräver 100% av min uppmärksamhet. Nu har jag tur för hon sover en hel del på dagarna så jag hinner göra hussysslor och annat som kan stimulera mig lite.

Idag har jag gjort en ny laddning med våtservetter som är klara och paketerade. Jag använder torra tvättlappar som jag häller olja på och sedan häller jag kokat vatten över dem så att de får stå och dra åt sig i en skål. När allt har svalnat så trycker jag ur överskottsvatten och paketerar dem i påsar med ziplock. Finfint! De håller sig våta länge och lillan slipper få kemikalier från våtservetter på huden allt för ofta :) Jag använder våtservetter när jag är iväg någonstans men föredrar hemgjorda när vi är hemma. Vi har skötbordet i sovrummet så det finns inte tillgång till vatten nära så det är smidigt att ha servetterna klara.

Tillbaka till sinnesron. Vi bor ju i en tvåa och jag vill verkligen ha en större lägenhet, vilket verkar vara rent omöjligt att få tag i, och därför vill jag inte fixa för mycket här hemma nu eftersom jag är inställd på att vi kanske ska flytta snart. Detta har gjort att jag inte har "ombonat" hemmet som jag vill och jag ser varje dag på inredning som jag inte känner mig nöjd med. Detta motverkar min sinnesro något enormt. Jag vill att alla saker ska ha sin plats och att det ska vara fräscht. Här är det inte så för bebissakerna får inte plats någonstans och är överallt. Varje gång jag ska göra något i hallen måste jag flytta barnvagnen först till exempel. Sinnesro! Jag försöker att inte lägga så mycket energi på sådant men om någonting har börjat störa mig så kommer jag inte att glömma det innan problemet är löst. Jag letar hela tiden efter lösningar och förbättringar men när det inte finns någon bra lösning så blir jag irriterad. Just nu är jag mest irriterad på hela hemmet.

Men man ska ju vara glad för att ha tak över huvudet och ett bra liv för det finns ju större problem än mina. Jag får försöka tänka på det :) Här ser ni min senaste omgång med hemgjorda våtservetter.

Likes

Comments

Idag var jag på blodtryckskontroll igen och till min stora förvåning så var det bra igen och nu behöver jag inte gå på fler kontroller förrän om sex månader. Jag tror att den lilla insatsen med träning och kost faktiskt har hunnit hjälpa till att sänka blodtrycket till det normala.

Det är alltid lätt att vika av från planen när man har börjat träna men jag har en lite annan inställning denna gången och jag hoppas att det ska hjälpa. För det första så har jag börjat läsa en bok om ekonomi där författaren tar upp en viktig punkt, att ta ansvar. Man ska ta ansvar för sitt liv och sin ekonomi och sluta komma med ursäkter och sluta att skylla på andra och detta är en väldigt viktig insikt som jag har kommit till.

Jag är den enda som är ansvarig för allt som har hänt och allt som kommer att hända. Även det som jag inte kan råda över har jag ansvar över för att jag ansvarar för min reaktion av den händelsen, oavsett om det var jag som orsakade den eller inte. Detta tänk har jag tagit med mig till träningen och vikten nu. Det finns inte plats för ursäkter längre utan nu tar jag ansvar för att träningen blir av och att jag går ner i vikt. Jag kan inte skylla på att någon annan behövde min hjälp så att jag inte hann träna eller att jag blev bjuden på fika hos en kompis.

Jag måste ta ansvar för att det blir av och för att jag fortsätter tills jag har nått mitt mål. Jag måste ta ansvar för att jag fortsätter leva hälsosamt så att jag inte går upp i vikt igen och tappar mina framsteg. Det har tyvärr hänt tidigare och då har jag inte skyllt ifrån mig men inte heller tagit ansvar för att mina handlingar har orsakat mitt misslyckande. Mycket prat om ansvar :D

Men är det inte sant? Att vi är ansvariga? Jag tycker det.

Likes

Comments

Eller ja, på tjejgymmet i alla fall :) Fitness24seven byggde om i vid årsskiftet och fixade ett tjejgym dit bara tjejer har tillgång. Det verkar inte vara på himla populärt eftersom jag nästan alltid är ensam där inne och flera tjejer tränar på den vanliga delen av gymmet. Härligt för mig! Jag gillar att vara för mig själv och fokusera på det jag ska göra utan störningsmoment och utan att behöva vänta på maskinerna som jag tänkt använda.

Idag sprang jag för andra gången och jag klarade lite mer än förra gången vilket är bra för det ska ju gå framåt.

På väg ut från gymmet såg jag flera tjejer som sprang på löpbanden i den vanliga delen av gymmet med fixade frisyrer och fullt sminkade som om de skulle gå på fest. Med mig är det en annan visa som ni ser. Osminkad är min melodi nu för tiden när jag har fått barn för jag orkar helt enkelt inte prioritera det, sedan blir jag röd som en solmogen tomat när jag springer och det gör mig inte snyggare direkt. Här har ni mig i all min glans, högröd, svettig och sjukt stolt över mina framsteg :)

Likes

Comments

Igår kom jag äntligen iväg till gymmet igen efter en längre tids uppehåll. Jag försökte att träna under graviditeten men det blev inte så väldigt mycket av med det och sista gången jag gick till gymmet var någon gång i åttonde månaden, men igår blev det som sagt äntligen av. Jag har träningsvärk idag. Väldigt mycket.

Jag och Semih har bestämt att vi ska gå varannan gång och då får den som inte tränar stanna hemma och ta hand om Selin under tiden och jag tänker att jag ska få in 3 pass i veckan så det blir ju alldeles perfekt :)

Fram till april/ maj förra året så hade jag knappt tagit mer än ett par springsteg i mitt liv och jag var övertygad om att jag inte kunde springa men efter att ha tränat på att springa 5 km i grupp med mina arbetskamrater (vi tränade inför ett lopp som arbetsplatsen arrangerar) så insåg jag att det nog kan gå även för mig, trots detta så blev det inget mer av min träning och konditionen blev kass igen. Nu ska jag öva upp den igen och målet är att klara av att springa 5 km utan att stanna. Detta kanske låter väldigt lite för någon som är van att springa men för mig som varit rökare fram tills kort innan jag blev gravid och som aldrig haft någon kondition att tala om så är det ett stort steg framåt.

Konditionsträning känns som det bästa sättet att få ordning på hälsan snabbt och jag hoppas på att blodtrycket bättrar sig inom kort, det är dags för nästa mätning nästa vecka och jag känner mig lite stressad över att gå dit vilket gör att jag motarbetar mig själv eftersom stress är blodtryckshöjande. Jag får försöka ta det lugnt och fortsätta träna helt enkelt.

Likes

Comments

Igår kom den starka längtan efter Turkiet tillbaka. Jag har längtat dit länge nu men inte kunnat resa i slutet av graviditeten och inte heller nu när vi har en liten Selin som inte fått vaccin och det dessutom är stekhett där nere för tillfället. Jag sitter och tänker tillbaka på alla härliga stunder vi haft där, alla vänner och familj och den avslappnade känslan jag får av att bara vara där.

Vi har planer på att flytta till Alanya i framtiden men just nu längtar jag så mycket att jag hade kunnat flytta i morgon om vi hade kunnat. Det känns vemodigt att tänka på att vi ska lämna alla i Sverige men om jag ska vara helt ärlig så kommer jag inte att klara av att spendera resten av mitt liv i här på grund av vintrarna. Jag blir helt isolerad då jag inte vill gå ut när det är för kallt, blött och mörkt. På vintertid spenderar jag mina dagar på två platser, jobbet och hemmet. Och resan där i mellan då. Nu när vi har ett barn så blir jag så illa tvungen att gå ut och leka, åka pulka och annat som lillan vill men det är ingenting som jag kommer att göra utan att det tar emot. Det blir enbart för hennes skull.

Jag förstår att det inte kommer att kännas som att vara på semester varje dag när man bor där på heltid men det blir annat än i Sverige där allt känns så fyrkantigt. Jag lever gladeligen mitt fyrkantiga liv men vintern tar knäcken på mig.

Så här härligt kan det vara i Alanya, men det finns så mycket mer än sol och bad.

Likes

Comments

Det finns så många fina saker med Selin och varje dag upptäcker vi fler och fler. Senaste nytt är att hon har börjat le ofta och det smälter mitt hjärta som glass i solen. Men något av det sötaste jag vet är de små händerna som hon alltid pillar med och de små fötterna. Bara titta på dem.

Älskade lilla människa <3

Likes

Comments