Header

15 månader har vi varit utan varandra men nu så äntligen är vi tillsammans igen i Thailand. Det var så pirrigt och nervöst att sitta och vänta på att taxin skulle komma och ögonen fylldes av glädjetårar när jag såg henne stiga ur bilen och gå mot mig. Så nu har min mamma varit här i nästan två veckor. Jag lyckades få tre lediga dagar tillsammans med henne under tiden hon varit här sen har hon även varit med på båten två dagar och vi har tagit oss en sväng nere vid Ao Nang nästan varje kväll tillsammans. Ska bli så oerhört tråkigt att säga hejdå redan imorgon, jag önskar så hon hade kunnat stanna längre hos mig. Det har varit så skönt att ha mamma här igen speciellt över jul. Känner redan att jag saknar henne fast hon fortfarande är här men som tur är dröjer det bara några månader innan vi ses igen.

Likes

Comments

Mycket har hänt sedan jag skrev inlägget om Raya Divers. Jag har mått dåligt och jag har mått bra. Jag har gråtit, skrattat,och känt mig både svag och stark på samma gång. Tanken var ju att jag skulle jobba som snorkling guide för Raya Divers under denna säsongen men riktigt så blev det inte. Min största dröm har länge varit att få ta dykcertifikat och när jag började jobba hos Raya Divers så kände jag att detta var ett perfekt tillfälle att äntligen få ta det. Men med tanke på att jag har Epilepsi sen flera år tillbaka så var jag tvungen att besöka en läkare innan jag skulle påbörja min kurs. Jag har endast haft ett stort epilepsi anfall senaste fyra åren så han sa att det var lugnt så jag fick klartecken att åka med till poolen på söndagen och påbörja första dagen av kursen. Det kändes bra och trots att det var en lång dag och jag var väldigt trött efter så kände jag mig otroligt spänd för att åka ut på havet nästa dag och göra mina första riktiga dyk i Thailand. Båten gick ut till Bida Nok och det var dags att hoppa i havet med all utrustning och träna några tekniker innan vi gick ner 8 meter under vattnet. Till en början kändes det bara ovant men sen njöt jag bara och allt kändes bra och det kändes som om jag plötsligt var i en helt annan värld!

När vi kom upp på båten igen var jag väldigt trött men samtidigt eld och lågor över vad jag precis upplevt och jag var mer än redo att hoppa i vattnet igen. Vid andra stoppet skulle vi inte träna så mycket tekniker vid ytan utan direkt gå ner och träna lite under vattnet, när vi är 6 meter under vattnet ska jag ta mig upp med en viss teknik men känner genast att något är fel. Jag hinner signalera till min instruktör att något inte står rätt till och sekunden senare börjar hela min mask skaka och jag inser precis innan jag förlorar medvetandet att jag får ett epilepsi anfall 5 meter under vattnet.

Jag minns fortfarande inte så mycket vad som hände men min instruktör lyckas få upp mig till ytan. Jag minns att jag ligger på rygg, kroppen känns bortdomnad och jag är inte medveten om var jag är och någonstans hör jag bara någon skrika att jag måste andas. Vi lyckas få tillbaka mig till båten men när jag kommer upp krampar fortfarande min kropp och jag känner hur allt runt om mig går i slow motion och att mitt huvud känns tungt. Jag har haft epilepsi anfall tidigare men aldrig på denna nivån. I nästa sekund börjar tårarna rinna för det är då jag inser allvaret men också att jag aldrig mer kommer få dyka igen.

Alla på båten såg till så jag mådde bra tills de vi kom iland igen. Kroppen och speciellt nacken och ryggen värkte då de hade slagits emot tanken under anfallet. Jag grät hela den natten minns jag. Jag hörde allas röster säga att jag hade en otrolig tur, att det kunnat sluta mycket värre men det är så svårt att tänka så i den situationen för detta var ju för mig det värsta, att känna sig begränsad och inte kunna kontrollera sin kropp.

Dagarna gick efter anfallet och väldigt mycket förändrades. Jag hade möte med chefen och det beslutades för både min och gästernas säkerhet så var jag inte tillåten att vara i vattnet längre under jobbet. Jag var redo att packa mina resväskor och åka hem, för vad ska jag nu göra om jag inte kan få vara i vattnet längre? jag jobbar ju för ett företag som i huvudsak är till för dykning och snorkling. Jag blev då, till min stora förvåning erbjuden en annan tjänst så kallad Boat-Master. Utan någon som helst aning om vad detta innebar så tackade jag ja, för tanken på att åka hem efter detta nedslag fanns inte på kartan. Jag ville ta mig tillbaka från detta hundra gånger starkare än vad jag var innan.

Så här är jag nu exakt en månad senare kvar på Raya Divers som tagit väl hand om mig och jag kommer föralltid vara så otroligt tacksam för hur de ställt upp för mig och speciellt min instruktör som faktiskt räddade mitt liv. De har låtit mig stanna på båten som Boat-Master där jag bland annat har ansvar över att övervaka gästerna som är i vattnet, läsa av hur tidvattnet och strömmarna påverkar våra stopp, tala om för personalen hur dagarna ser ut och vad som behövs göra samt kommunicera med kapten. Det har varit en intensiv månad med mycket jobb och otroligt mycket nytt att lära men jag trivs bra och jag är så glad att jag valde att stanna med dessa fantastiska människor. Vi har blivit som en stor familj som spenderar nästan varje vaken minut tillsammans. Självklart gör det lika ont att bli påmind av att jag aldrig kommer få ta del av den fantastiska värld som finns under ytan och att släppa en dröm jag haft så länge gör mig fortfarande ledsen men jag är övertygad om att de motgångar vi möter här i livet bara är där för att göra oss starkare oavsett hur klyschigt det faktiskt låter. Jag mår bra, jag bor i de landet jag älskar och jag lever och det är det enda som spelar någon roll just nu. Så mina månader här i Thailand kanske inte kommer bli så som jag tänkt mig från början, men det betyder inte att de kommer bli sämre för de snarare tvärtom. Efter regn kommer alltid solsken

Likes

Comments

kan inte förstå att det nästan gått en månad sedan jag sist skrev här på bloggen. Dagarna här är så långa att tiden bara inte har räckt till. Det händer något nytt varje dag och jag ska verkligen bli bättre på att uppdatera er från nu men istället för att skriva ett långt inlägg om allt vi gjort så delar jag med mig av en bildbomb som talar rätt bra för sig själv hur mitt liv ser ut här nere i Krabi, Thailand.

Likes

Comments

Dagarna rullar på här i paradiset och mitt i sorgen av morfar har jag ändå funnit styrka och känner att för varje dag som går känns det lättare. Mycket har varit tack vare mitt jobb. För er som inte läst tidigare inlägg så är jag alltså här i Thailand för att jobba för Raya Divers. Raya Divers är ett finskt företag som har fem olika kontor i Thailand. Phuket, Raya Yai, Koh Lanta, Khao Lak och Krabi där jag kommer vara denna vintersäsong. Som ni kanske förstår på namnet Raya Divers så erbjuder vi dykning både för nybörjare och de med mer erfarenhet men vi har även andra turer bland annat då snorkling som jag kommer jobba i första hand med då jag är deras skandinaviska snorkelguide så alla gäster från framförallt Sverige men även Danmark och Norge kommer jag ha hand om. Mitt arbete går ut på att vara deras guide under våra olika turer, vilket innebär att jag bland annat ska berätta mycket om det marina livet, förklara och visa hur man exempelvis hittar rätt mask och snorkel och hur man tar sig fram med simfenor i vattnet. När jag sedan tar med gästerna i vattnet så ser jag till att allt går säkert till och att vi även då får se lite fiskar och koraller såklart.

De första veckorna har nu egentligen bara bestått av att lära sig allt om våra turer, det marina livet, Thailand och komma i ordning på vår nya fina båt, Donna. Jag har även haft två prov nu i början så de kan se om man är lämplig för jobbet. Ett skriftligt prov med olika frågor om Thailand, Raya Divers och självklart havet och det marina livet. Sedan hade vi även ett fysiskt prov där dem testade våra simkunskaper samt livräddning i vattnet. Jag klarade båda proven och är därför redo att börja jobba på riktigt med våra Skandinaviska gäster.

Det har varit några intensiva veckor men vi är ett fantastiskt bra team som stöttar varandra och alltid håller ihop och jag har en känsla av att detta kommer bli en helt otrolig vintersäsong. Jag har kämpat hårt för detta jobbet och är så lyckligt lottad att få ha havet som min arbetsplats för det är verkligen där jag mår som allra bäst. Så om ni har vägarna förbi Thailand och då framförallt Krabi och är sugna på en båtutflykt, snorkling eller dykning så är det bara att höra av er! All info finner ni på vår hemsida www.rayadivers.com men har ni fler frågor så kan ni höra av er personligen till mig på min email sanna.burman92@hotmail.com

Likes

Comments

Igår fick jag uppleva en av de värsta dagarna i mitt liv. Jag fick ett samtal av mamma på eftermiddag där hon berättade att morfar hade somnat in. Han har varit dålig i många år och kämpat varje dag men lidit något oerhört den senaste tiden. Han blev riktigt dålig för några veckor sedan och vi alla visste väl att det snart skulle ske. Men på något sätt har jag ändå så svårt att förstå att morfar inte finns kvar längre. Jag var tveksam på om jag skulle skriva något om detta i bloggen men skrivandet för mig har alltid hjälpt mig otroligt mycket. Speciellt i denna situationen när jag sitter här helt själv på ett hotellrum i Thailand och på något sätt ska kunna acceptera det som hänt. Så jag tänker skriva, för tanken av att någon läser och någon lyssnar får mig att inte känna mig så ensam längre.

Jag känner mig tom och vilsen och det känns som om jag förväntas kunna ta in detta och bara tänka att det är en del av livet och att morfar har det bättre nu. Jag vet att han har det bättre nu än vad han hade det den senaste tiden men känslan av att komma hem till Sverige igen och veta att morfar inte är där längre, den känslan äter upp mig inifrån. Jag kan helt enkelt inte acceptera det, inte just nu i alla fall. Tårarna tar aldrig slut känns det som, men mitt i allt kommer skrattet och minnena tillbaka. För jag minns, jag minns alla år du skänk mig så mycket glädje men framförallt styrka. Du har alltid sett mig, alltid stöttat mig och det har helt klart format mig till den jag är idag. Att jag är modig och att jag vågar stå upp för mig själv och mina åsikter. Du fick mig att känna mig speciell, du får mig att känna mig speciell.

Acceptera. Det är livets gång. Han är på ett bättre ställe nu. De orden ekar i mitt huvud men jag har svårt att riktigt förstå deras betydelse. Jag försöker med hela mitt hjärta att känna så för det är så man tydligen ska känna, men morfar du vet att jag inte tycker om när andra säger till mig hur jag ska va, eller vad jag ska känna. Så jag är ledsen, jag är arg men framförallt så saknar jag min morfar och det kommer jag göra varje dag för resten av mitt liv. Den känslan, den kommer aldrig försvinna. Du finns för alltid med mig morfar och jag är alltid vid din sida, även om du inte kan se mig.


Likes

Comments

Så var vi äntligen framme i Krabi där jag de närmaste månaderna ska jobba och bo. Jag älskar verkligen Krabi! Det finns verkligen något för alla här och man kan välja om man vill trängas på shoppinggatan i Ao Nang eller om man vill ta en longtail båt ut till en av öarna runt om och slappa på en strand. Tyvärr blev min vistelse tillsammans med pappa och Mattias här kortare än tänkt då jag var tvungen att åka till Malaysia på Onsdagen för att fixa mitt visum som jag inte hunnit göra innan jag kom hit. Men två dagar fick vi tillsammans med sol, bad, apor, coconut shakes, båttur och shopping. Jag och Mattias tog ett besök på Railay ena dagen och den andra gick vi alla ner till Nopparat Thara Beach. På kvällarna blev det god mat och nutella pannkakor till efterrätt!

Vi fick verkligen några helt fantastiska dagar tillsammans i Krabi och det känns som om jag hamnat helt rätt. Att sedan ta en buss mitt i natten mot Malaysia och behöva säga hejdå på de sättet var självklart jätte tråkigt och jag saknar dem redan. Men tiden går fort och snart ses vi igen!

Likes

Comments

Det kändes helt overkligt att för första gången på 13 månader träffa min pappa och lillebror igen. De hade nämligen bokat en resa till Thailand för att möta upp mig i två veckor innan jag skulle börja jobbet. Vi hade först planerat in nio dagar i Phuket där vi bland annat skulle fira pappas födelsedag innan vi drog oss vidare mot Krabi.

Dock började inte resan så som vi tänkt oss, jag blev sjuk och fick en infektion i foten som svullnade upp så jag fick besöka läkare och gå på antibiotika de första dagarna. Sedan blev Mattias sjuk och efter det även pappa. Vädret var inte heller på vår sida men vi försökte göra det bästa av situationen ändå. Vi åt mycket god mat, jag och Mattias var på bio, vi hängde vid poolen och shoppade lite.

På pappas födelsedag kom Uffe, pappas kompis som bor här i Thailand och hämtade upp oss. Han tog oss sedan runt Phuket och visa oss det stora buddha templet, några stränder och fina utsiktsplatser. Vi avslutade sedan Födelsedagsfirandet med en god middag och några drinkar i Uffes bar.

Som sagt blev det kanske inte den starten på resan vi hade hoppats på med regn och sjukdomar men vi var alla nöjda med att bara få vara tillsammans igen.


Likes

Comments

I fredags kom jag fram till Bangkok som fick bli mitt första stopp i Thailand. Hade bokat in mig två nätter på ett riktigt fint hotell och jag tror bara att de är andra hostel-backpackers som förstår vilken lycka det är över att äntligen ha eget rum, egen säng och eget badrum. Min första kväll gick jag bara ner på gatan för att ta in alla intryck och beställa in en pad thai för 7kr. Det var över åtta år sedan jag var här sist och nu är jag tillbaka i mitt älskade Thailand för att stanna i fem månader.

Till min stora förvåning visade det sig att Kaitlin var i Bangkok samtidigt som mig. Jag och Kaitlin blev väldigt nära vänner när vi jobbade tillsammans i Australien. Hon har senaste månaderna rest runt i Asien tillsammans med en kompis hemifrån så vi har inte setts på ett par månader. Var så mysigt att ses igen och prata om allt spännande vi båda varit med om. Vi spendera dagen vid poolen och prata gamla minnen och avslutade sedan kvällen med en middag och öl ute på khao san road. Vi satt i flera timmar och prata tills hon var tvungen att gå hem för att packa väskan igen och resa vidare tidigare nästa dag. Vi hoppas båda på att våra vägar korsas igen annars får det nog bli en tur till Florida när jag är klar med Thailand.

Just för tillfället är Thailand i stor sorg. Deras älskade kung som suttit vid tronen i över 70 år gick bort i veckan. Jag lider verkligen med det Thailändska folket och man kan känna deras sorg och verkligen se hur hårt detta tagit på folket. Det är jätte svårt som turist att hantera en sådan situation för vi kommer aldrig förstå hur mycket deras kung betydde för dem. För mig är det oerhört viktigt att visa respekt dit man kommer och alltid försöka göra det man kan utifrån sina egna förutsättningar och jag har därför burit svarta kläder och haft en låg profil dessa dagar. I 30 dagar kommer därför festivaler, många nattklubbar och nöjesparker vara stängda. De är även begränsad servering av alkohol och som sagt gärna svart eller mörk klädsel som gäller. Vilket jag tycker är helt förståeligt och jag hoppas att alla kan respektera detta.


Likes

Comments

Så var det dags att säga hejdå till denna fantastiska stad och detta inspirerande land. Min vistelse i Tokyo har varit helt overklig och jag har fått vara med om så otroligt mycket intryck och nya upplevelser. Har fått träffa gamla vänner, testat på Japansk kultur, besökt min första Disney park och bara ätit gott och haft det så bra. Detta är inte sista gången jag är i Japan, det är en sak som är säker. Finns så mycket mer och upptäcka i detta landet och jag längtar redan tillbaka.

Men allt har sitt slut och jag valde att avsluta min sista kväll på bästa tänkbara sätt, nämligen med en tre rätters på Alice i Underlandet restaurangen jag varit på tidigare i veckan. Jag älskade allt med det stället så det kändes inte annat än rätt med att spendera min sista kväll där. Denna gången blev det ost och kex, pizza och créme brulee tillsammans med några glas öl. Fick även ett sött hårband att ha på mig när jag klev in i restaurangen som jag sedan "glömde" lämna tillbaka så det får nu följa med som ett fint minne. Att resa själv har varit spännande och väldigt lärorikt men nu längtar jag allt att träffa familj och vänner i Thailand. Dags för nästa destination, Bangkok!

Likes

Comments

Något som fanns med på min lista när jag åkte mot Tokyo var att få besöka en av deras Pokémon butiker. Den bästa skulle ligga i Sunshine city och heta Pokémon mega center så jag bestämde mig på tisdagen att ta tåget dit.

Affären var helt fantastisk och det var otroligt många Pokémon fans i alla åldrar där. Jag har ju inte hängt med så mycket i de senaste men minns att detta var de bästa jag och min lillebror visste när vi var små. Varje lördagsmorgon var det Pokémon på tvn och vi hade säkert hundratals Pokémon kort som vi samlade på. En av mina favoritfilmer är än i dag första Pokémon filmen och det händer rätt ofta att jag kollar på den och även gamla avsnitt från första serien. Eftersom Pokémon kommer från Japan så kändes de inte mer än rätt att besöka denna affär. Gick självklart inte därifrån tomhänt utan köpte med mig de gamla Pokémon korten som de sålde då de var 20 årsjubileum så tyckte de var lite häftigt att köpa med mig dessa. Får väl kanske dela med mig några kort till lillebror som dock inte är så liten längre så vi får väl se om han kommer vara lika exalterad över detta som jag är..

  • JAPAN, ALLMÄNT
  • 1866 readers

Likes

Comments