Sent inlägg och det känns som att jag bara skriver av mig i bloggen men det måste jag få göra för jag är inte särskilt bra på att prata och därför är det lättare att skriva av sig.

När mormor gick bort så blev jag helt tom. Jag kan inte sova på nätterna längre för att jag gråter av saknad. Allt jag önskar är att kunna få säga hejdå på riktigt. Kunna krama om henne och säga att jag älskar henne.
Jag och Justin satt uppe och pratade om henne igår och han fick mig att inse att hon har det bra nu. Hon lever ett annat liv uppe i himlen. Hon kollar ner på alla oss och hon vill inte se oss ha ont o gråta. Men jag saknar henne. Och det gör så jävla ont. Förlåt för ordvalet. Men jävlar vad ont det gör i mitt hjärta och i min själ av att veta att hon är död. Hon finns inte på jorden längre. Hon är bland änglarna och det gör ont.

Allt gör ont nu. Det gör ont att veta att mamma inte finns i mitt liv längre för att hon alltid ska svika mig och såra mig. Det gör ont.

Det gör ont att inte kunna leva ihop med mina småsyskon för att jag inte bor hemma.

Det för ont att inte bo ihop med mitt livs kärlek. Jag är så kär. Så himla förälskad i min prins. Jag skulle aldrig klarat mig om Justin inte fanns i mitt liv. Jag skulle gått under. Han är min livskamrat.




Jag tänker och på att så många vänner som sårar mig gång på gång pgd av droger. Hur kan en drog vara viktigare än mig? Hur svårt ska det vara att kunna hålla ett löfte och inte ta någon drog igen?

Jag är i en period jag inte klarar av någonting utan att börja gråta. Jag är blödig just nu o minsta lilla grej får mig att börja gråta.

Jag är så trött på att inte kunna sova. Jag vill sova men det går inte! Jag är så trött på att aldrig vara hungrig! Jag är så trött på att jag stänger in mig själv. Jag är trött på att jag är så blödig.

Jag är så trött på att folk klagar på att jag är för smal för min längd, att jag är för underviktig. Det sårar mig precis lika mycket som att säga att någon är överviktig eller tjock men det tänker inte dom på. Alla kroppar fungerar olika och man duger precis lika mycket hur man än ser ut. Men en del verkar inte förstå det.

Jag är trött på att FOLK klagar. Klagar på att jag hoppade av skolan. Alltså ursäkta? Är det ert liv eller mitt?! Det är ju inte så att min framtid förstörs för att jag gick av skolan. Jag kan börja när jag vill igen. Skolan försvinner inte bara för att jag gick av. Jag kan fortfarande börja igen. Men en del verkar inte förstå det och det är jobbigt.


Jag vill att folk ska tänka på vad dom säger och vad dom gör innan dom gör något.

Nu känns det som att 4 kilo rasade ner från mina axlar vilket är skönt!
Ibland får man skriva av sig.

Vi hörs igen. Någon gång.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments