View tracker

Jag vill börja med att skriva att det är inte okej att hota mig, min familj eller min släkt. Det kommer aldrig vara okej och jag kommer aldrig acceptera det! INGEN kommer någonsin kunna tro att ni kan ta er friheten att hota mig pga mina val här i livet. Ni har heller ingen rätt att komma med falska anklagelser om hur jag är en dålig förälder, hur jag har missbrukat droger, hur min nuvarande kille misshandlar mig, hur jag har varit delaktig i brott eller liknande. Ni har heller ingen som helst rätt att blanda in min familj såsom mina systrar, mina föräldrar i detta. Jag förstod att vissa inte skulle gilla min blogg, men då är det inte svårare en att inte läsa den. Men att nu tar det personligt och har gjort det till eran egen grej och sedan tar sig friheten att hota mig är absolut inte okej! 

Det du/nu gör är inte ett normalt beteende och jag tycker otroligt synd om dig/er! Det måste vara fruktansvärt för er att jag valde att skriva om mitt liv och fått en sån otroligt fin och stor respons av andra människor! Det är tragiskt att man själv blir olycklig av andra människors lycka. 

Jag vill bara meddela att jag kommer att lägga ner bloggen tills jag har pratat med en viss person om allting som framgår här och sedan börjar jag skriva igen. Då får ni hata mig hur mycket ni vill, hota mig om det får er att må bättre, ja försök att höja er själva. Till sist kanske ni lyckas!! Håller mina tummar för att karma träffar er i ryggen och att ni en vacker dag inser att ni faktiskt inte bara hotar mig utan faktiskt mina 2 perfekta barn och min helt underbara familj också. Tragiskt liv! Och jag kan inte annat en att tycka synd om dig/er. 

Till er andra otroligt fina och underbara! Ett stort, otroligt stort tack för att ni velat följa mig på min resa genom detta. Och jag ber så hemskt mycket om ursäkt och är verkligen ledsen för att det finns människor som tar sig friheten att bete sig hur som helst. Men jag är inte mer en mänsklig och gör precis allt för mina barn så jag kan tyvärr inte riskera att någonting händer dem. Jag hoppas att vi snart hörs igen! ❤️

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Att få höra någonting om att jag borde ha hans tillåtelse för att skriva dessa saker, dessa saker som hände MIG!

VARFÖR? Varför ska jag behöva ha hans tillåtelse? Varför ska jag behöva ha hans tillåtelse för att skriva ut min historia? Min berättelse? Varför ska jag behöva ha hans tillåtelse att berätta om vad han gjort mot mig?

Vem gav HAN TILLÅTELSE att manipulera mig? Vem gav honom tillåtelse att förnedra mig? Att slå mig? Att skada mitt psyke? Att sätta ärr på min kropp? Att total förstöra mig som människa?? VEM GAV HONOM DEN TILLÅTELSEN?

Och varför är det nu jag som behöver ha hans tillåtelse för att få skriva min historia? Den han gav mig? Den han utsatte mig för helt utan anledning?

Jag gav mitt liv till en annan människa som sedan tog sig friheten att förstöra det!

INGEN har rätt till att säga till mig vad jag får och inte får göra, ingen har rätt att bestämma över mitt liv eller mina val här i livet! Det är JAG SOM BESTÄMMER.

Ni har erat liv och jag mitt! Jag bestämmer över mitt liv och mina val utan att någon som helst ens ska kunna ta sig den friheten att yttra sig eller försöka bestämma över mig och mina val!

Jag valde att starta denna blogg för att HJÄLPA tjejer/kvinnor/damer, ALLA HELT ENKELT! Jag har ett enda mål i mitt liv och det är att hjälpa till att kanske förändra någons liv som lever i en ständig skräck eller kanske är påväg till detta spår och genom min blogg kanske tar en helt annan väg istället.

Jag är inte ute efter att smutskasta någon på något sätt för då hade jag gått ut med namn! Jag vill inte personen eller personerna någonting illa då jag lärt mig att leva med allt som hänt. Trots att det fortfarande gör ont så kan jag leva med det!

I min blogg skriver jag enbart om saker som redan framkommit hos olika myndigheter och liknande.

Det jag ville få fram här var att DETTA ÄR MITT LIV, mitt VAL! Jag behöver INGENS GODKÄNNANDE, då HAN ALDRIG FICK MITT!!

  • 1998 readers

Likes

Comments

View tracker

Jag vill börja med att be er om ursäkt från djupet av mitt hjärta av att behöva skriva det här! 

Jag har valt att lägga skrivandet på is i några dagar. Det har hänt lite saker som jag inte vill gå in på men som gör att jag inte har något annat val just nu..  

Mitt hjärta gör ont på riktigt och detta gör mig fruktansvär ledsen! 

Tack för allt, och jag kan inte skriva så mycket mer för då bryter jag nog ihop! 

All kärlek till er och jag hoppas vi snart ses här igen <3

Likes

Comments

Det var helg och vi skulle gå på överaskningsfest för en av hans bästa vänner som fyllde 30, hans fina flickvän hade gjort det så otroligt mysigt och fint för honom och det var en sån otroligt rolig kväll. Hans flickvän älskar jag, hon är så unik, den mest fantastiska kvinna jag träffat med ett riktigt hjärta av guld. Hon är så underbar mot allt och alla!

Festen är igång och alla hade extremt roligt, jag mådde däremot inte så bra, jag hade blivit osams med min familj och jag var sur och nedstämd. Jag försökte att inte visa de till dem runt om kring men A märkte direkt på mig att någonting inte stämde men väntade en stund med att fråga. Och efter ett par timmar så tar han med mig in i köket och säger att han sätt att jag mår dåligt och hade hoppats på att de skulle släppa när vi va där men eftersom att de inte gjorde de så ville han veta vad som hade hänt. Jag är inte en sån person som tycker om att öppna mig för andra när det kommer till ens familjeproblem men jag sa iaf som det var och att jag hade blivit osams med dem där hemma, och att ingenting kändes bra längre. Då säger han bara rakt ut, utan att tänka eller tveka en sekund: Flytta hem till mig. Han hade precis fått en ny lägenhet eftersom att den förra var hans och hans ex från första början.

Han hade alltså en helt tom omöblerad lägenhet som han erbjöd mig att flytta in i. Jag ville inte direkt vad jag skulle svara, jag tyckte mest att det var det finaste han någonsin kunde säga i en sån situation men samtidigt hade vi inte alls varit tillsammans länge, bara ett par månader.

Men vi bestämde väl att det skulle bli så, att jag skulle flytta dit med honom, men det vart inte riktigt så då jag började få allvarliga kramper i magen och åkte in och ut på sjukhus hela tiden och ville då bara vara hemma med min familj, jag ville ha mamma och pappa som hjälpte mig, tröstade mig och tog hand om mig. Han bestämde då sig för att leta en annan lägenhet och i samma veva så skulle en av hans bästa vänner flytta så han fick den lägenheten istället. Ett toppen ställe då hans bästa vän bara skulle flytta till porten bredvid och dessutom bodde en annan av hans bästa vänner någon trappa neranför. Vad kunde vara bättre en det?

Jag åkte in på sjukhuset för sista gången och genomgick då en titthålsoperation av magen för att se vad som inte stämde, och när jag sedan vart så pass frisk att jag kunde ta mig ut så kom han och hämtade upp mig och ville visa lägenheten där vi båda skulle bo, han bar mig upp för trapporna då jag fortfarande var öm i magen. Det var världens mysigaste liten 1 med en perfekt liten sovalkov. Den var så mysig och så fin! Jag visste att jag definitivt skulle trivas där.

Vi hade allt sånt som killar köper när dem skaffar sig en lägenhet, säng, soffa, tv, ja alla stora saker, men ingenting av det som gör ett hem så hemtrevligt, personliga saker, små saker, små detaljer. Men jag trivdes. Det var mysigt, och det var VÅRAT!

Jag trodde att jag hade varit lycklig förut men det var ingenting mot vad jag kände nu! Och nu var det dags för honom konstigt nog att träffa min familj. Det var det viktigaste av allt! Det är dom jag älskar över allt annat i världen, trots att jag knappt visade det i den åldern, men dem var allt jag hade och dem bara måste acceptera honom, för vad ska jag annars göra?

Likes

Comments

Allting jag hoppats på hände!

Vi började umgås mer och mer, han var inte längre lika stressad och svarade inte lika ofta i telefonen, han gav mig mer uppmärksamhet. Han var så charmig, han var så generös, han var så snäll, han var så godhjärtad, han var för bra för att vara sann!!

Vi började gå ut mer och mer till allmänheten, och det tog inte så lång stund innan han till och med presenterade mig som hans flickvän. Det gjorde mig otroligt glad, glad att få bekräftelse utan att behöva ha det där seriösa samtalet om vart man står tillsammans. Jag var nöjd, han var nöjd! Jag kände att denna gång har jag verkligen träffat en mogen man som vet vad han vill, och det är mig han vill ha! Det är hans dröm, att få vara tillsammans med mig. han såg jämt så glad, nöjd och stolt ut när han presenterade mig för någon han kände.

Och han gav mig så mycket kärlek, det man alltid önskat sig och drömt om var han och han överöste mig med hans kärlek. Han satt jämt och pussade på mig, kramade om mig, tog på mig, han till och med bar mig. Han var en sån där man som man bara ser på film. Jag var så lycklig, jag mådde så otroligt bra och folk märkte på mig vilken förändring det blivit, jag var glad, positiv, sprallig och pratglad, allting i mitt liv var positivt och folk var så glada för min skull.

Jag älskade livet och livet älskade mig just där och då.

Jag kom mer och mer in i hans vänkrets och började prata mer och mer med hans vänners flickvänner och jag kände mig säker på att detta skulle gå bra, det skulle funka. Alla var så otroligt trevliga när man väl pratat med dem eller lärt känna dem, och deras pojkvänner lika så. Jag vart alldeles tagen av att precis alla var så otroligt jordnära och trevliga.

Det här var människor jag kände direkt att jag alltid skulle vilja ha att göra med! Vi hade så roligt tillsammans och öppnade oss för varandra. Jag var nöjd! Jag mådde PERFEKT!!!

Likes

Comments

Att känna någonting äkta igen var stort för mig och jag kände mig lite som en prinsessa. Fjärilarna i magen vart bara starkare och starkare.

Vi fortsatte att träffas, jag vart mer och mer pratsam och vågade mer och mer. Jag kunde vara den som skrev det första smset eller ringde honom, allting var bara bra.

Han kallade mig för så fina saker att man bara ville smälta, jag var så lycklig för hur han behandlade mig, hur han uppskattade mig och för hur det lyste i hans ögon när han kollade på mig. Han såg förälskad och stolt ut! Jag minns en speciell dag när vi skulle sitta och dricka och umgås hemma hos honom, folk kom och vi hade det jätte trevligt. Han serverade mig som att jag var den enda som var viktigt, alla fick röka i köket men jag fick röka vart jag ville, jag va viktigast och att jag hade det bra var det viktigaste för honom.

Vi försökte då samtidigt para ihop min vän J och hans vän B då det verkade som att dem kollade in varandra, vilket hade varit perfekt för oss båda, vad kan vara bättre en att 2 bästa vänner dejtar 2 bästa vänner?

Kvällen kom mot sitt slut och det var dags att ta de lugnt och lägga sig, A ville att jag skulle sova kvar, vilket jag också ville men inte själv där med honom, jag var som sagt väldigt försiktig av mig, så jag fick tvinga J att sova kvar och då fick ju självklart B också sova kvar. Vi la oss i sängen alla 4 haha, hur vi ens fick plats är konstigt.

Men väl där i sängen så hände någonting jätte konstigt, vi la oss och han hämtade ett extra täcke, så under ena täcket låg J och B så fint tillsammans. Jag låg under ett täcke och förväntade mig att vi skulle dela täcke, vi hade ju trots allt fattat tycke för varandra och de där pirret i magen var ju påväg att explodera men ändå valde han attt hämta ett täcke till han själv och la sig med ryggen mot mig, han låg till och med så långt bort ifrån mig han bara kunde. Jag förstod ingenting och kände mig nästan lite irriterad på att han kanske trots allt inte kände samma sak som jag då allt jag ville var att få ligga i hans famn och få känna mig liten och trygg. Han menade på att han inte kan sova under samma täcke som någon och att han behöver utrymme. MAN BEHÖVER INTE UTRYMME när man är nykär.

Vi vaknade nästa morgon och då kom stressen tillbaka igen, telefonen ringde precis hela tiden och det var bror precis varje gång. Jag förstod inte ens hur man kan kalla precis alla sina vänner för bror, och jag kunde aldrig ens gissa mig till vem det hade kunnat vara denna gång det ringde.

Men det var dags för dem att åka nästan precis när vi vaknat så det var inte mer en att tacka för kvällen och bege sig hem. Jag kände mig nästan lite utnyttjad då vi spenderat hela kvällen/natten (trots att han sov så långt bort som möjligt) och att sedan bli väckt tidigt på morgonen av en telefon som ringde och sen typ bli "utkastad" direkt.

Jag kände att denna man gör mig galen, samtidigt som han fick mig att känna mig som en speciell prinsessa, som någon som var den enda han brydde sig om när han var med mig eller pratade med mig bara kunde från ingenstans gå därifrån och hade någonting bättre för sig. Han gjorde mig galen och det förstod nog han också för det var som att han tyckte det var gulligt och charmigt när jag vart irriterad.

Jag hoppades bara på att allting skulle bli bättre!!

Likes

Comments

Jag kan tyvärr inte hålla mig och känner att jag bara måste få avbryta bara en kort stund för att tacka er alla som gjort detta möjligt. Hade det inte varit för att ni talade om att ni ville läsa min historia så hade jag nog aldrig börjat skriva. Jag är så fruktansvärt tacksam för eran respons och för hur fina och otroliga ni varit.

TACK räcker inte till för vad jag skulle vilja söga till er alla! Ni är underbara, och tusen tack för alla vänförfrågningar, personliga meddelanden, vanliga meddelanden och era fina kommentarer. Ni har satt ett stort spår i mitt hjärta. Jag mår verkligen bra just nu. Detta är min dröm, min stora dröm att få hjälpa tjejer/kvinnor att komma i rätt spår igen, se varningssignalerna och kanske hinna avsluta allt innan det redan är försent.

För hur ont det en gör i mig att säga det så blir det aldrig bättre, dem kommer aldrig bara vakna upp en dag och sluta med allt, och du som person kommer att förändras helt, ingenting kommer vara sig likt igen.

Och jag vill även be så hemskt mycket om ursäkt för att ni fått vänta så länge på nästa del. Men det har varit en väldigt stressig dag och min dotter är sjuk så hon har varit extremt mammig idag. Jag ska gottgöra er <3 

Ett stort tack till er alla ifrån djupet av mitt hjärta.

Likes

Comments

Den stora dagen var här och vi skulle umgås allihopa tillsammans när han ringer mig tidigt och frågar om vi inte kan kolla på den där filmen själva istället, jag ville säga ja men vågade inte så jag bad om att få tänka lite och prata med min bästa vän J. Vi la å och till slut bestämde jag mig för att tuffa till mig lite och spendera tid med honom ensam. Jag ville nog se vad för människa han var inombords och inte framför hans vänner och vem som gömde sig innanför den där stora fasaden.

Klockan började närma sig och jag vart bara mer och mer nervös, jag började nästan ångra mig lite då jag inte bara är nervös, blyg men också otroligt försiktig gentemot personer jag inte känner.

Han kom och hämtade mig med bilen och jag sa nog ingenting, han pratade på som alltid. Han fick mig avslappnad för fort på något konstigt sätt då han alltid var så glad, sprallig och älskar att skämta. Strax utanför honom finns en kiosk och han talar om att han bara snabbt ska springa in och köpa någonting. Han kommer tillbaka väldigt snabbt och har då 3-4 paket av dem cigaretterna jag röker och säger: Till dig, det är väl dem du röker? Jag vart chockad av glädje att han inte bara köpte ciggen utan även lagt märket på minnet.

Vi kliver av bilen och går mot porten, ställer oss i hissen och väl där berättar han att hans lägenhet varit en brottsplats och att det kanske finns polisavspärrningarna kvar!

Jag frågade varför och vad som hänt. Han svarade bara att det hade blivit bråk med några killar under en fest som spårat ur och att knivar var inblandade.

JAG VART LIVRÄDD!

Jag hade Varit med om bråk tidigare, jag hade sett folk slåss med både det ena och det andra men aldrig någonsin med knivar, och jag förstod att det måste ha varit illa om det fortfarande är polisavspärrningar.

Jag var till och med så rädd att jag inte vågade säga att jag ville åka hem istället. Men så kom vi in i lägenheten och precis innanför dörren låg en svart sopsäck med blodiga kläder i. Det var stora hål i väggar och dörrar lite överallt i lägenheten. Men sen var det ingenting mer så jag försökte fokusera på annat och ändå ge honom en ärlig chans.

Han hade valt ut en film och köpt gott till. Vilket jag tyckte va sött att han redan valt ut en film. No Country for old men!!

Jag sa fortfarande inte många ord utan svarade mest på hans frågor genom att ge korta svar!

Han pratade på och vi missade i princip hela filmen. Jag var blyg men trivdes ändå riktigt bra i hans närvaro. Jag var inte längre rädd!

Men så kom frågan, en fråga som fick mig att vilja sjunka ner i soffan helt och gömma mig. Får jag kyssa dig?

Man ställer inte den frågan, antingen kysser man bara och hoppas på det bästa eller så låter man bli, men man frågar inte.

Jag ville helst av allt inte svara men han kollade med en oskyldig men ändå busig blick och tillslut svarade jag JA!!!

Han gav mig en kyss, den kändes bra, den var alldeles perfekt och inte alls är på eller för mycket. Den var en 10a helt enkelt. Vi fortsatte att bara umgås och prata med varandra och klockan bara tickade iväg. Han gav mig en till kyss varpå jag lägger min hand lite försiktigt på hans rygg och då drar han sig undan och talar om att han har ont. Jag bad om ursäkt och sa att det inte var min mening. Han förstod ju det men bad mig att hjälpa honom med hans rygg. Utan att tänka sa jag självklart utan att ens veta med vad..

Han tar av sig tröjan försiktigt och biter samtidigt ihop lite, man såg i hans ögon att det gjorde ont. När han vänder sig om har han 2 kompresser strax nedanför nacken som han ber mig ta bort, tvätta rent och lägga på nytt på. Absolut svarar jag återigen utan att ens tänka.

Under kompresserna är det 2 igensydda sticksår!!!

Där har han alltså under detta hemska bråk blivit knivhuggen 2 gånger strax nedanför nacken.

Jag ville lägga mig ner och gråta för hans skull, för att trots den stora, starka man han va så såg han sårad ut efter han bett mig göra rent såren.. Där och då såg jag i hans ögon att han var äkta!!!

Likes

Comments

Dagarna gick och jag och A hördes lite då och då, mest gulliga men korta sms någon gång om dagen.

Helgen kom och jag och J skulle festa, en hemma fest som alltid, vi kom till festen och hade allmänt trevligt med fina människor, jag är trots detta fortfarande väldigt blyg. Men helt plötsligt igen från ingenstans kommer A innanför dörren, han kommer ut i vardagsrummet och ger mig en FIN OCH FÖRSIKTIG puss i pannan och talar om hur fin han tycker att jag är sätter sig sedan i köket tillsammans med sina vänner.

Han sitter där ett tag och ger mig några blickar in i vardagsrummet, till slut kommer han in och presenterar mig för sina vänner vilket gjorde mig ännu blygare. Jag satt där helt tyst och visste inte alls hur jag skulle bete mig eller vad jag skulle säga.

Efter bara en liten stund så skulle dem gå, fortfarande väldigt stressad var han och kunde liksom INTE SITTA STILL. Sagt och gjort så gick dem!

Jag var trots detta väldigt nyfiken på att ändå få kolla på honom, för på något sjukt sätt så tyckte jag aldrig tidigare att han var speciellt fin i utseende men hans PERSONLIGHET, UTSTRÅLNING OCH EXTREMT CHARMIGA BETEENDE gjorde mig ändå nyfiken och intresserad. Jag kände mig fin, jag kände mig speciell och jag kände i hjärtat att det någonstans kändes äkta från hans sida.

När dem gick ut ställde jag mig i fönstret för att bara få en sista titt innan vi skulle fortsätta på olika håll.

Min blick gjorde mig varm i magen att han gick där och såg så glad och lycklig ut! Jag hoppades någonstans att hans glädje var pga att han fått träffa mig.

Men sen vände allting och jag gick in i chock när helt plötsligt flera polisbilar stannar vid dem och går fram, dem står en ytterst liten stund och pratar innan dem börjar visitera dem, jag vart totalt chockad och förstod ingenting och jag kunde alla förstå varför dem inte var chockade, A såg inte ens förvånad eller rädd ut, vilket jag tyckt att han borde ha blivit. Jag satt bra länge och funderade på vad som hände och varför ingen reagerade som jag! Jag förstod det verkligen inte men jag ville ändå inte fråga för att vara för på..

Dagarna gick och jag kunde fortfarande inte släppa vad som hänt så jag frågade A:s storebror K vart det var vi åkte för att hälsa på honom den första gången jag någonsin såg A. Han svarar efter mycket tjat från min sida att han varit på semester, jag frågade hur länge och han svarade 6 år!! Där och då sa min magkänsla att mågonting inte stämde, jag fortsatte tjata och till sist förstod jag att han suttit i fängelse och att stället där jag för första gången träffade A var på familjhem, som någon slags utslussning ifrån fängelse för att kunna lära sig att anpassa sig efter ett sånt långt fängelsestraff. Jag fick tjata mig till en förklaring på varför han fått ett sånt otroligt långt fängelsestraff för att just då så hade jag en bild i mitt huvud av att man bara satt av halva straffet och jag fick den värsta paniken och målade upp en bild av att han dödat någon..

Det hade han inte gjort!!! Han gick ett 6 årigt fängelsestraff pga en stor narkotikahärva för flera år sedan som han vart "oskyldigt" dömd för. Jag var 18 år och trots att jag misstänkte mycket så ville jag väll inte se att han varit skyldig och jag var ung och dum och tyckte nästan att det var lite spännande att jag hade träffat en äldre, mognare, väldigt muskulös man som kunde få mig att känna mig trygg!

Dagarna gick och vi skrev mer och mer med varandra och jag kände dem där fjärilarna i magen och insåg att jag log omedvetet när jag läste hans sms!

Det vart tyst i några dagar och jag undrade varför men ville inte vara tjatig så jag lät de vara.

Det tog ungefär 3-4 dagar och jag sitter hos S och hans telefon ringer! Någon ber att få prata med mig konstigt nog! Jag svarar och det är A, han ber så hemskt mycket om ursäkt för några tysta dagar och att han inte har någon telefon det är därför. Men han frågar även om vi inte ska träffas och umgås! Utan stress, med en bra film och gott till. Då jag är blyg ville jag ha med mig J och S!! Han gick självklart med på det och allting kändes jätte bra och jag såg verkligen fram emot den dagen!!! Med fjärilar i magen..

Snart är det dags för den första daten!!

Likes

Comments

Jag är 18 år gammal och lever mitt liv som vilken 18 åring som helst, jag har min partner in crime som är som min syster. Den personen jag ser som min tvillingsjäl, vi var en och samma person. Vi kan kalla henne för J (då jag väljer att öppna mig till 100% men ändå inte hänga ut personer som varit delaktiga i mitt liv genom namn) Jag va en ganska bestämd tjej som inte tyckte om skolan, jag gillade att vara vaken sent och sova länge, jag älskade att festa tillsammans med mina vänner, däremot är jag en sån som vet när det är dags att sluta dricka. Vi hade lite äldre vänner som vi umgicks väldigt mycket med och under en fest tillsammans med J och våran killkompis S så träffar vi på en riktig party prins, en kille med humor som få, en person som verkligen gjorde en glad från hjärtat. Jag visste direkt att det inte va sista gången jag ville träffa honom. Nästa fest så träffar vi på denna kille igen, vi kallar honom K. Fortfarande denna extrema lycka och dem roligaste festerna jag varit på. Vi fick en bra kontakt, vi festade mycket och vart riktigt bra vänner. Vi pratade i telefon ofta!

En tidig morgon ringer min telefon och det är K, han säger att jag och J måste följa med honom och S. Det är viktigt och betyder mycket för honom.

Vi väljer ju självklart då att följa med, sagt och gjort så sitter vi i bilen och åker en bra bit när jag tillslut frågar vart vi ska? K svarar då att vi ska hälsa på hans bror, vilket jag inte ens visste att han hade. Men vi kommer tillslut fram på en liten sidoväg och där står hans bror, vilket får namnet A. En person med lika mycket humor som K, en väldigt ÖPPEN, ÄRLIG, RAK OCH EXTREEEMT CHARMIG. En sån människa man inte träffar speciellt ofta helt enkelt!!

Vi står ett bra tag och står och extrem skrattar av alla skämt A drar.

Vi sätter oss sedan i bilen för att åka hem och det tar inte alls lång stund innan K:S telefon ringer, de va hans bror A, han ville prata med mig och fortsatte skämta, detta var fortfarande väldigt roligt fram tills att han började små flörta lite, för mig är det jobbigt då jag var en väldigt blyg person, så jag gav telefonen till J. Hon är en stjärna, hon får alla att skratta, alla trivs med henne och jag visste att hon skulle rädda situationen.

Därefter hör vi knappt någonting mer ifrån varken S,K eller A. Men några dagar senare ringer S och frågar om han får ge mitt nummer till A! Jag sa nej då jag är väldigt blyg som sagt och dessutom hade min dåvarande pojkvän nyligen lämnat mig.

Veckorna gick och S ringer för att ställa samma fråga igen. Denna gång svarar jag ja. A lovade att inte tracka mig utan bara skicka något gulligt sms någon gång ibland, min tanke var att ge honom en chans.

Han höll vad han lovade och skickade ett gulligt sms på morgonen eller ett gulligt sms på kvällen.

FRAM TILLS den dagen jag och S åkte till skift centrum för att hälsa på några och från ingenstans kom A. De var massor med snö ute och folk tyckte att det var roligt att kasta snöbollar på mig fram tills att han sa åt dem, vilket gjorde mig glad. Vi stod en stund och pratade men han var ofta ganska STRESSAD!! Han gick och vi åkte.

Det tog några dagar innan jag skulle möta S igen, denna gång stod jag i hans port och väntade på honom eftersom han sa åt mig att vänta där. Helt plötsligt kommer A från ingenstans igen, jag öppnade dörren eftersom att han stannade utanför och frågade vad han gjorde där varpå han svarar att han ska träffa en vän. Enligt mig har dem planerat detta!!!

Han var fortfarande väldigt CHARMIG, SNÄLL OCH FÖR TREVLIG. Han hade ett HJÄRTA AV GULD.


  • 11452 readers

Likes

Comments