Så igår åkte jag och Annie in till DC för att besöka Game of throne pop-up bar! Vi fick köa 1,5 timme innan vi kom in! Hur mycket folk som helst där!
Baren bestod av tre rum med olika tema. I första rummet så var temat house Stark, där hade dem gjort weirwood trädet som finns i the godswood of Winterfell!

I andra rummet var temat House Targaryen, och i det rummet hade dem satt upp Drogon, och dem hade Sons of the Harpy vid baren men det var för mycket folk runt baren för att få någon bra bild på dem..

Och i det tredje och sista rummet så var temat Faceless men.
Man kunde även få sitta på Iron thronen men väntetiden var på 155 minuter, jag och Annie kände att vi inte riktigt orkade vänta så länge då klockan blev halv 11 när vi kom in i baren. Så en bild där får vänta tills nästa gång!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

...SÅ ÄR DEM HÄR!!!!! Om exakt 12 dagar så är min mamma och lillasyster här och hälsar på mig i en vecka!!

Dem kommer hit på tisdagkväll och då ska jag köra och hämta dem på flygplatsen, på onsdagen ska vi ha lite sightseeing inne i DC och massa shopping! På torsdagmorgon ska vi ta bussen upp till NYC och tillbringa två nätter där innan vi åker hem igen!


Likes

Comments

I torsdags 3/8 så åkta jag och några andra svenska au pairer till National Harbor i Maryland för att se på The Blind Side på utomhusbion!
Supermysigt! Bion låg precis vid hamnen och man hade det stora Parishjulet i bakgrunden!

Jag jobbade kväll både fredagen och lördagen 4-5/8. Men jag hann följa med mina kompisar till McKee solrosfält i Maryland på förmiddagen på lördagen. Det var en väldigt varm dag och stå mitt på ett fält och posera, var väldigt svettigt må jag säga! Men resultatet blev en ny profilbild på fb så jag är nöjd!

I söndags 6/8 träffades jag och tjejerna upp i National Mall för picknick i parken! Detta var andra gången jag åkte metron hehe.. har alltid annars tagit Uber...
Vi satt och åt och spelade spel och flydde emellanåt från ekorrarna som attackerade oss.. (eller maten, men does it matter?)
När jag kom hem från parken så såg jag det senaste avsnittet av Game of thrones, OCH HUR BRA VAR INTE DET???!?!!!?!!

Har snart blivit expert på utomhusbio, fast ändå inte. Var och tittade på Djävulen bär Prada vid Georgetown, och det var också supermysigt! Dock så var där jättemycket folk och vi kom ungefär när filmen började så vi fick inte precis dem bästa platserna hehe.. Men vi alla hade sett filmen innan och vi åkte mest dit för det sociala!

Likes

Comments

Hallå allihopa!
Som ni redan vet, om ni läst mina tidigare inlägg, att jag ska förlänga med 6 månader.
Och nu tänkte jag berätta för er, hur det går till, varför jag valde att förlänga och hur jag känner inför förlängningen.

Hur går förlängningen till?
Jo när man blir au pair så är man det i ett år, trivs man inte så kan man avbryta sitt år och åka hem eller byta till en annan familj. Men trivs man och inte vill åka tillbaka till Sverige så kan man förlänga. 6 månader, 9 månader eller 12 månader har man att välja mellan.
Väljer man sex månader (som jag har gjort) så måste man betala en avgift på $367 sen kostar försäkringen $250 och man måste läsa 3 extra credits på universitetet. Plus så måste jag förlänga mitt visum och det kostar också pengar, dock så behöver jag inte åka hem till Sverige för att göra det utan det räcker med att jag gör det online,(har jag för mig) 

Varför valde jag att förlänga?
Redan innan jag åkte hit så kände jag på mig att 1 år skulle vara för lite för mig. Och nu när jag fått en massa brev och mejl om förlängning av min au pair-byrå så är valet självklart.
Jag har valt att förlänga med samma familj, anledningen till det är för att jag trivs så bra med dem. Hade inte kunnat önska mig en bättre familj.
Visst hade det varit häftigt att åka över till västkusten och leva livet där borta, men jag har redan planerat att åka dit på min resmånad!
En annan orsak till varför jag valde att förlänga är plugget. Jag vill börja studera när jag kommer hem till Sverige. Och kommer jag hem i februari, så måste jag först hitta ett jobb och jobba innan skolan börjar i Augusti/September. Men, kommer jag hem i juli så kommer jag direkt när skolan börjar istället, och då slipper jag hålla på med jobbansökningar.

Hur känner jag över att förlänga?
Jag tycker att det ska bli jättekul! Visst, nedräkningen till Sverige blir lite längre än vad ni där hemma kanske planerade men trust me, jag kommer att komma hem!
Mitt schema kommer att se annorlunda efter januari, eftersom båda barnen kommer gå på förskolan då, så då kommer jag ha mer ledigt mitt på dagen, jobba lite mer kvällar och få lite mer arbetsuppgifter här hemma.

Likes

Comments

Så helgen 29-30/7 åkte jag och fyra andra svenska au pairer till Dewey Beach. (Som är en känd partystrand) Jag, Julia, Annie, Johanna & Alva åkte hemifrån vid 10.30 tiden och var framme vid 2.30pm ungefär!
Det tog oss nästan 4 timmar dit på grund av rusningstrafiken, och väl framme så var det kyligt och molnigt, vi bestämde oss för att åka direkt till motellet och sen gå och äta.

Vi bestämde oss för att äta på Wendy's, som är en snabbmatskedja. När vi skulle öppna dörren in till restaurangen så är den låst med en lapp där det står att själva restaurangen är stängd på grund av att dem har haft översvämning där, men drive-in var öppen.
Vi tyckte att det skulle bli för krångligt att köra bilen och alla skulle beställa var för sig. Så vi bestämde oss att vi skulle igenom drive-inen.
Måste ha sett väldigt roligt ut att se fem tjejer stå och beställa genom drive-in mikrofonen
utan bil.

Vi åkte tillbaka till motellet och duschade och fixade till oss, satt och spelade spel och sen körde vi till själva Dewey Beach, (vårt motell låg ca 40 minuter från stranden)
Vi hade blivit rekommenderade att testa på Starboard av mina värdföräldrar, det är en restaurang/bar med livemusik som blir till klubb efter kl 11.
Vi åkte dit och åt middag och drack drinkar och sen när klubben startade så dansade vi resten av kvällen. Vi bestämde oss även för att nakenbada i havet efter klubben. Slutade dock med att vi badade halvnakna på en privatstrand (utan att vi visste om det) och att polisen kom precis efter vi hade badat klart.....

Dagen efter vaknade vi vid 9 tiden och åkte och åt brunch och sen åkte vi direkt till stranden och solade och badade i 5 timmar.
Vågorna var helt sjuka.
Jag tyckte att vågorna i Virginia Beach var höga.. Men här..... Här blev vågorna lila höga som sådana surfvågor man ser på tv.. Och det blev bara värre ju längre man gick ut i havet. Så man kunde ligga och svalka sig i vattnet utan man fick kämpa för sitt liv för att inte bli omtumlad av en våg..... Men kul var det! ;-)

Har jag bränt mig igen och inte lärt mig en läxa från förra gången jag brände mig?
Svar= Ja.

Likes

Comments

Hemlängtan.. Jag tror att det är rätt vanligt att man börjar längta hem när man har varit här några månader. I början är allt så nytt, nya intryck, nya människor, man måste vara sitt bästa jag hela tiden, pga att man inte har några vänner eller något tryggt att luta sig tillbaka till. Man måste verkligen step it up för att överleva. Låter kanske knasigt, men det är sant. Tänk dig själv att åka till ett helt nytt land. Du är inte bekväm med språket, du känner ingen. Dem du ska bo hos och jobba för har du bara pratat med över Skype. Det nya klimatet och nya kulturen. Må säga att jag är glad över att jag bor i en halvsvensk familj.
Så du börjar verkligen om från noll. Du måste lära känna nya vänner, du måste vara social och öppen hela tiden, vilken tar väldigt mycket på ens krafter utan att man tänker på det. Man ska prata ett nytt språk hela tiden, och tills den dagen kommer när du slutar översätta allt från svenska till engelska i ditt huvud innan du säger något, så går din hjärna bananas. Man blir helt slut i huvudet över att först tänka på svenska och sen ska man försöka översätta det till engelska, efter några veckor så börjar man tänka bara på engelska så då går det över. Men fram tills dess... puuhhh
Men när det gått några månader, man har skaffat sig vänner, man hittar på saker, man känner sig bekväm med sin värdfamilj och man trivs väldigt bra. Och man har en känsla att man har skapat sig ett helt nytt liv här. Men så kommer dem stunderna när man sätter sig ner och inser att man hade ett liv hemma i Sverige också.
Alla ens kompisar, vad gör dem just nu? Vad gör mamma och pappa just nu? Saknar dem mig? Tänker dem på mig? Har dem glömt mig? Har jag förlorat mina vänner? Har dem gått vidare? Och när man sitter och tänker alla dessa tankar så gör det väldigt ont.. Man blir väldigt sårbar och väldigt ledsen.
Men oftast när jag får hemlängtan, vilket händer då och då, så brukar jag tänka så här: Jag har detta visumet en gång, make the best of it. Jag får bara detta året en gång så varför ska jag sitta och vara ledsen hela tiden, jag säger inte att det är fel att sakna hem, för det är bara mänskligt. Men jag kommer komma hem till Sverige igen, och då kommer jag träffa mina kompisar och släktingar igen. Dem har inte försvunnit, jag har inte försvunnit.
Denna resan får jag en gång.
Bara för att jag får hemlängtan betyder det inte att jag kommer avbryta mitt år och åka hem. Det är okej att få hemlängtan, det betyder att jag har något väldigt speciellt som jag längtar hem till bara.

Nu säger jag inte att jag sitter hemma varje kväll och gråter för jag saknar Sverige. Men ibland smyger den sig på en när man minst anar det.
Det är inte förrän nu, efter snart 7 månader här som jag börjar känna hemlängtan. Och det är inte för att jag inte trivs här. För det gör jag verkligen. Det är bara tanken på att livet hemma i Sverige har gått vidare, utan mig.
Precis när jag kom hit "levde" jag på tanken att allt är som vanligt hemma i Sverige, alla lever sina vanliga liv och har sina vanliga rutiner, ingenting förändras medans jag är borta. Men så är det inte. Visst, ni berättar för mig att allt är som vanligt hemma i Sverige och att jag inte missar något roligt, men era liv fortsätter ändå. Ni står inte stilla. Samma som jag, mitt liv fortsätter här också. Men bara tanken på allt som jag missar hemma i Sverige, det är det som får mig att sakna hem.
Här sitter jag i ett helt annat land och får resa runt medans ni måste vakna kl 6 på morgonen och gå och jobba på ert vanliga, tråkiga jobb, buhu Sandra. Tänker ni säkert. Haha och visst! Absolut, det saknar jag inte. Att behöver arbeta på ett jobb bara för att få in en hyfsad lön. Men allt annat!
Bara småsaker till exempel, mamma som tvättar alla mina kläder, lagar middag till mig varje dag (bortskämd, nja kanske men väldigt uppskattat!!!!) eller träffa handbollskompisarna varje kväll, hade jag inte umgåtts med någon på hela dagen så visste jag ändå att jag skulle få träffa mina kompisar på träningen på kvällen. Här, då måste jag planera och bestämma träff med mina kompisar varje dag annars så sitter man hemma och ruttnar i sin ensamhet.
Nu vill jag inte att ni ska tro att jag mår dåligt eller så, för det gör jag inte. Jag lever life här borta och om ett år så är denna resan slut och då kommer jag att sakna det här. Jag kommer åka hem till Sverige och träffa alla mina kompisar och komma in i en rutin och då kommer det slå mig hur mycket jag saknar USA och livet här.

Likes

Comments

Vi kom fram till Charlotte vid halv 8 på kvällen, parkerade bilen och vi började gå runt i downtown. Jämfört med Wilmington så hade Charlotte mer höghus och lite mer folk på gatorna. Vi gick och åt middag på en trevlig restaurang nitton centrum. Vi bestämde oss för att åka till Virginia beach efter Charlotte för att se på soluppgången.

När vi kände oss klara med Charlotte så hoppade vi in i bilen och körde mot Virginia beach, som tog ca 5,5 timme att köra. Vi kom dit vid 4-5 på morgonen och vi parkerade bilen och sov till kl 6, sen gick vi ner till boardwalken och såg på soluppgången. Överraskande att det var så mycket folk uppe redan vid den tiden.
Det bästa med att se soluppgången var alla delfiner som kom simmande nära strandkanten.

Efter vi sett klart soluppgången så körde vi hemåt. En riktig spontan road trip blev detta och vilken succé! Ett riktigt tipptopp-gäng det här alltså!

Likes

Comments

Efter vi solat och badat i Myrtle Beach, duschade vi av oss i en av strandduscharna, hoppade in i bilen och åkte och åt brunch.
Vi slog in Wilmington på GPS:en och så körde vi.

När vi kom fram till Wilmington parkerade vi bilen och gick ut i värmen. Redan innan vi åkte hit visste vi att det hade spelats in många filmer i denna mysiga stad men ingen av oss visste att detta var staden där dem spelade in ONE TREE HILL. Det var när vi gick förbi en affär där Matilda såg en massa One tree hill souvenirer vi insåg att vi var verkligen i tree hill. Glädjeruset som gick igenom mig kan jag inte beskriva. Jag blev så glad och lycklig.
Vi gick och handlade glass och gick en runda på river fronten sen så bestämde vi oss för att ta oss en liten One tree hill runda innan vi skulle köra vidare till Charlotte.

Vi gick in i en One tree hill affär där jag och Matilda (som är lika galen i serien som jag är) köpte vars en tjocktröja. Sen gick vi tillbaka till River fronten där man kunde se River court, där Lukas (en av huvudkaraktärerna i serien) spelade basket med sina vänner. Dock så hade dem rivit planen men man kunde fortfarande se vart den en gång i tiden varit.

Vi gick även förbi uteplatsen, the Cracker Jack table där Haley privatundervisar Nathan, & Nathan ger Haley ett armband och säger "Don't say I never give you anything"

Sen körde vi till Lukas hus och tog några bilder, det bor fortfarande människor i dessa hus så det kändes lite konstigt att ställa sig framför huset och ta kort haha.

Sen åkte vi och såg Paytons hus (Bild1) och sen åkte vi och såg Brookes hus. (Bild2)

Jag lever i min One tree hill tjocktröja just nu. Och eftersom vi skulle hinna åka till Charlotte så hann vi inte se fler hus. Eftersom dem låg så långt ifrån varandra.

Likes

Comments

14-16/7, DC → MYRTLE BEACH,SC → WILMINGTON, NC → CHARLOTTE, NC → VIRGINIA BEACH

Denna helgen åkte jag på roadtrip till South Carolina och North Carolina. Med samma tjejgäng som jag åkte till Virginia Beach med.
Det började med att jag och Therese fick ansvaret att hämta vår hyrbil på Dulles flygplats efter vi slutat på fredagen. Efter mycket strul på två av hyrbolagen (pga att jag var 21 år men hade inget kreditkort & Therese var under 21 år) Men på tredje stället så funkade det tillslut. Lite dyrare än vad vi hade tänkt oss men efter nästan 3 timmars försökande så ville vi bara snabbt därifrån.
Jag körde hem snabbt men min bil och Therese åkte och hämtade dem andra två tjejerna sen kom dem och hämtade upp oss. Och så började vår resa söder ut mot vårt första stopp, Myrtle Beach.

Gjorde mitt bästa med att rita upp en karta för att ni ska ha lättare att förstå hur vår rutt såg ut.
Så resan började upp i DC, tog oss 7 timmar (röda linjen) ner till Myrtle Beach som ligger i South Carolina. Tog oss ca en timme till Wilmington som ligger i North Carolina, (Det är den svarta klicken utan något namn) sen tog det ca 3,5 timme till Charlotte som ligger i North Carolina (blåa linjen) Sen tog det ca 5,5 timme till Virginia Beach, (den gula linjen) och sen ca 3 timmar från Virginia beach till DC.

Så efter 7 timmar i bilen var vi framme vid Myrtle Beach klockan 4 på morgonen. Vi hade redan bestämt tidigare att inte boka något hotellrum utan att sova i bilen. Så Therese och Vera fortsatte att sova när vi hade parkerat bilen, men det var alldeles för varmt för mig att somna om så jag och Matilda (som heller inte kunde somna) gick ner till stranden när det var fortfarande mörkt ute. Vi gick en runda på en timmeish. Vi bestämde oss för att gå tillbaka till bilen och hämta lite chips och sedan gå ytterligare en runda på stranden för att se soluppgången 6.16 på morgonen.

Tråkigt nog så var soluppgången bakom en massa moln så vi gick tillbaka till bilen, jag somnade och sov två timmar, kl 8 hade alla tjejer vaknat. Vi bytte om till bikini och gick och la oss och solade och badade i havet.
Vid klockan 11 så bestämde vi oss att vi var nöjda med stranden och åkte och käkade brunch och sen körde vi vidare mot Wilmington, NC.

Likes

Comments