Nu har jag precis kommit hem från Kinna. Var där för 2 veckor sedan och lämnade en liten, smal slinga av mitt hår. Idag har jag fått reda på hur det egentligen ligger till i min kropp.

Kan börja säga att det var mycket som påverkar min kropp.

Jag är kroniskt trött. Vilket gör att jag har ingen ork till mycket, det jag gör, gör ja på energi jag egentligen tekniskt sätt inte har., jag puschar min kropp till att göra det.
Jag har inre stress, normalt ligger man mellan 8000-10.000 (11.000 är också okej) men jag ligger på 28.000!
Jag har yttre stress.
Jag har störningar på: mage, tarm, binjurar och njurar.
Jag har ett påfrestat hjärta.
Jag har "problem" med ländrygg, ryggen, nacken och höften.
Jag har lite lågt PH-värde, min kropp är sur.
Jag har dåligt med celldelningar.
Jag har brist på B12.

Ja, det är en del saker & detta är inte allt. Men nu börjar jag förstå varför jag är så trött och ibland inte orkar göra något. Men att få reda på så mycket som jag inte ens visste att man kunde få reda på är underbart måste jag säga.
Så nu ska jag börja rätta till allt. Gäller att "backa" bandet och rätta till det. Men hjälp av tabletter & dropparna (bilderna nedan) ska man kunna komma i form.

Den gröna burken är till för: mage, sömnen och det.
Den röda burken är till för: Hjärtat.
Droppet: är lugnande så man inte ska brusa upp, blir irriterad, sur osv.






Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Läste en sån jävla grym text förut som ja kommer kopiera rak av :

"Detta får du aldrig glömma om du älskar någon med ADHD

För inte så länge sedan så publicerade en vän till mig ett väldigt viktigt inlägg på Facebook. Det är inte nytt men nog så viktigt ändå. Äntligen har jag fått lite mer förståelse för hur det är att leva med
ADHD eller ADD. Jag är precis som du men ändå alldeles olik.

Jag känner samma känslor, upplever samma saker. Bara lite mer. När jag är glad är jag överlycklig. När jag är arg är jag förbannad. När jag är ledsen är jag förtvivlad. När någon sårar mig känns det som om hela världen går under. När jag får en kram blir allt genast bra igen hur illa det än var alldeles nyss. Ibland tar jag allt personligt. Allting som händer känns riktat mot mig. Och eftersom jag saknar en ventil i min hjärna så måste allting komma ut på annat sätt, oftast genom munnen. Jag kanske låter ilsken. Du kanske tycker att jag överdriver. Men eftersom jag saknar den där ventilen som du har, så blir saker som sker väldigt stora för mig. Jag får ingen chans att sortera upp tankarna och rensa bort det dåliga. Det som inte är realistiskt. Jag är ingen dålig lyssnare men ibland har jag svårt att koncentrera mig. Droppandet från kranen, en bil som kör förbi, ett par på en bänk; allting som du med hjälp av din ventil kan sålla bort stannar kvar i huvudet hos mig.Jag ser dina läppar röra sig men ibland, jag är ledsen, så klarar jag inte av att höra vad du säger trots att jag verkligen försöker. Jag gör det inte för att nonchalera dig utan för att det finns så mycket annat att lyssna på. Och är vi i ett helt tyst rum så lyssnar jag istället på tystnaden som blandas med tankarna i mitt huvud. För där, där är det aldrig tyst. Ibland blir du trött på mig för att jag har frågat dig om en sak och sedan nästan genast ställer samma fråga igen. Nej, jag är inte dum i huvudet, trög eller korkad. Det är bara så att svaret du gett mig försvunnit bland alla andra tankar i mitt huvud. Så då behöver jag fråga igen. Och kanske en gång till för att det ska fastna ordentligt. För att jag ska komma ihåg. Att ligga i soffan  en hel kväll och titta på film fungerar sällan för mig. Efter en stund börjar det krypa i kroppen, jag tappar min koncentration och tittar på allt annat förutom det som händer på tvskärmen. Då är det min kropp som talar om att jag behöver lite omväxling. Mitt tålamod har tagit slut hur bra jag än tyckte att filmen var. Ge min övertrötta hjärna en paus tio minuter så kan vi fortsätta sen. Min skalle har inte samma förmåga att bearbeta intryck som din och tröttnar fort. Blir du tokig på mitt eviga fipplande på telefoner, överkastet, kläder och allt annat som jag får mellan fingrarna? Det är bara mitt sätt att göra av med lite energi för att kunna hålla kvar fokus på dig. Emellanåt känns det kanske som jag inte förstår dig och dina känslor. Men jag förstår så mycket mer än vad jag kan sätta ord på. För när det är starka känslor i  omlopp blir min hjärna styrd av dom och inga ord kan komma över mina läppar. Jag har fullt upp med att hålla ordning på kroppen så att den inte utför oönskade handlingar mot mig själv eller andra. Slänger jag saker överallt? Kaos är mitt sätt att hålla ordning. Eftersom det är kaos i huvudet på mig jämt så är det då jag känner mig trygg. Det är då jag känner att jag har kontrollen. Förvånas du över hur jag kan vara förbannad i ena sekunden och i nästa hur glad som helst? Bli inte det. Mitt humör styrs helt av vilken känsla som får övertaget. Och sådant kan ändras fort. I min hjärna är allt i ständig rörelse. Ibland hinner jag inte med. Hamnar jag ofta i konflikt med andra? Det är bara för att jag hatar orättvisor och vägrar att se på medan andra människor råkar illa ut. Att lägga sig i är min specialitet. Jag gör det inte för att vara jobbig utan för att jag saknar den fega spärren som brukar känneteckna människan. Jag saknar ett konsekvenstänk och sätter mig ofta i farliga situationer för att rädda människor jag tycker om eller känner medlidande för. Du tycker kanske att jag är expert på att skämma ut mig. Du förstår, jag ser inte att vara högljudd, hoppa i vattenpölar eller skratta högt som pinsamt. Jag gör det som faller mig in. Det jag känner för i stunden. Jag har inte tid att fundera på vad andra människor tänker om mig. Det finns så mycket annat som distraherar. Jag förstår inte instruktioner lika snabbt som du. Ibland kanske någon har förklarat samma sak för mig tio gånger utan att jag fattat ett smack. Sedan kommer någon annan och jag förstår plötsligt på en gång. För mig handlar det nämligen inte om vad du säger utan hur du säger det. Trött på att jag tappar bort nycklarna varje gång vi ska någonstans för att sedan alltid finna dem i jackfickan när vi kommer hem? Det är bara att du vänjer dig. Min hjärna är så upptagen av omgivningen att den inte har tid att komma ihåg vart sakerna hamnar. Jag lägger ifrån mig dem utan att tänka på det.
Vi med ADHD/ADD är intensiva. Vi känner mer. Vi hatar mer. Vi sörjer mer. Men vi älskar också mer. För när vi älskar någon så gör vi det inte bara med hjärtat utan med hela kroppen. När du känner att du inte orkar vara förstående längre- gå ut. Ta en paus. Ta en paus från oss, för vi kan vara nog så påfrestande. Det händer alltid något när vi är med. Vi är i ständig rörelse. Men vi är inte bara intensiva och hyperaktiva. Vi är också både intelligenta och kreativa. Vi har bara ett annat sätt att tänka på, eftersom vi saknar den där ventilen. Vi har för att överleva skapat vårt egna lilla sätt att vara och agera. Det måste du låta oss få. Och ger du oss den chansen, chansen att få vara precis den vi är, låter oss få ta tillvara på allt positivt som vårat handikapp medför så kommer du att se hur mycket vi har att ge dig. Du kommer att förstå. Och vara stolt över att just du får följa med på vår resa och upptäcka världen i vårat perspektiv. "

Detta inlägg är skrivet av Nadia Salwin. Och du har så rätt i det du skriver & jag känner igen mig i så typ allt. 🌸

  • 36 readers

Likes

Comments

Och så känns allt ok igen. Känner mig varken glad eller ledsen. Hur funkar kroppen egentligen?
Från att först va på bra humör - till att bli helt förstörd & sne inte känna något (varken glad eller ledsen).
Ibland förstår ja verkligen inte.

  • 59 readers

Likes

Comments

Sakta bryts jag ner, försöker ja ta mig upp för kanten faller den som sand ner i gropen. Det går inte ta sig upp. Tankarna leker tafatt uppe i huvudet på mig så ja blir helt tokig. Jag tänker & tänker, det e det ända jag gör, men varför kommer jag aldrig fram till något svar? Varför ska de va så svårt?
Ja jag gråter, ja jag är en så jävla känslosam person som tar allt man säger till mig seriöst, det tar hårdare än vissa tror.
Betyder ja något för dig? Är du min vän? Vilka vill faktiskt vara med mig utan att skämmas? Alla tankar rullar på repeat.
Nej jag mår faktiskt inte bra, jag mår åt helvete, men ja försöker varje dag, försöker visa mig stark när ja innerst inne mår skit.

Idag är just en sån dag. En dag jag helst vill fly från allt. Jag känner mig oviktigt, ingen prioriterar mig, ingen vill träffa mig, ingen vill prata me mig. Jag är ledsen. Ligga i sängen allt ja gör, lyssnar musik & gråter, gråter för ja känner mig så jävla värdelös, hopplös, tjatig, ivägen, störig, jobbig, ja allt man kan komma på. Jag vet nog att de inte är så. Men det är exakt jag känner mig.
Jag vill oxå va omtyckt, va en person som folk hör av sig till, men istället är ja den ensamma. Trodde ja va stark, de kanske jag va i början, men den styrkan bryts sakta ner & ja blir en svag person. 💔

  • 65 readers

Likes

Comments

Förklarar mig ganska bra ändå. 💔

  • 62 readers

Likes

Comments

Tisdag hela dagen..
vaknade någorlunda i tid (tycker jag iallafall).. men humöret är ju inte med mig idag, känner mig irriterad & vill egentligen bara lägga mig i sängen & sova tills imorgon, men så länge inget händer idag som gör mig ännu mer irriterad så ska de gå bra. Sitter just nu i fåtöljen & stickar raggsockor :)

  • 81 readers

Likes

Comments

Jag vet inte exakt mer vad ja har åh säga om livet just nu mer än att jag försöker kämpa. Just nu känns de som om jag travar lite på gränsen till att låsa in mig & aldrig mera visa mig för folk (iallafall någon månad..)
Att ligga i sin säng, gråta i flera timmar är de jag gör. Jag gråter så hårt & mycket att jag tills slut får ont i huvudet av de. Varför gråter jag? Ja de vet ja inte riktigt, jag vet inte varför ja mår dåligt, jag vet inte varför ja helt plötsligt stor lipar..

Jag försöker räcka till så gott ja kan, visa att jag bryr mig, visa att jag vill väl, men de räcker fan aldrig fram! 😭 vad jag än gör eller tar i blir fel, allt jag vill väl blir misslyckat & fan allt .. 💔
Att behöva må så här önskar jag inte ens min värsta fiende, det är hemskt. Att känna att man är misslyckad, otillräcklig, inte ha vänner som hör av sig som vill ses, att bli lämnad ensam, att man inte orkar något från dag till dag utan att bara ligga i sin säng & må så jävla dåligt.

Jag vill oxå va lycklig & älskad. Men det är något med just mig som gör att folk skäms för mig, folk vill inte vistas i min närhet.
Förlåt att jag har en funktionsnedsättning. Som gör att jag inte är som alla andra, en funktionsnedsättning som gör att :
"Jag blir inte ledsen, jag blir sårad.
Jag blir inte glad, jag blir överlycklig
Jag blir inte sur, jag blir rasande
"

Mitt liv är seriöst en berg&-dalbana. Jag kan vara superglad & lycklig ena stunden, till att få något sagt till mig som gör att jag blir sårad & sjukt ledsen. Att vakna på morgnarna & hoppas på att dagen ska bli bra är något jag gör varje dag, men sen kan de vara något litet som gör att jag faller ner igen & orkar inte resa mitt humör på hela dagen, det är hemskt att det är så, men de e så mitt liv är, ibland är de på topp & ibland inte.
Varje dag är en evig kamp för mig själv, att försöka passa in här, att inte va så där jobbig, envis, ivägen, störig, högljudd osv som jag kan tolkas som, människor, det är inget jag är medvetet.
Det kan ibland verka som jag inte bryr mig om vad du säger till mig, tro mig, ja vill det, men ibland har jag svårt att förstå, ja tror ja förstår men istället blir de att jag missuppfattar allt, de skapar kaos i min hjärna, jag är för feg för att fråga vad som egentligen menades & får istället försöka förstå.

Saker som folk kan ha sagt till mig lever kvar inom mig, de klistrar sig fast på insidan av min hjärna & där bor dom. De försvinner inte. Jag kan bearbeta saker i dagar, veckor & även månader. Händer de något funderar ja ofta över den situationen som uppstod & försöker förstå, åter igen, jag bearbetar den. Saker som folk sagt till för över 10 år sen lever kvar i min hjärna som jag fortfarande har svårt att förstå att folk kunde ens säga. Saker & situationer som hände för över 10 år sen bearbetar jag fortfarande.

Därav försöker jag finnas till mer för personer jag bryr mig om. Jag sätter de i fokus istället för att fokusera på mig. Jag tycker det är viktigare att personer i min omgivning mår bra & är lyckliga.
Förlåt om jag är tjatig, förlåt om jag skickar hela tiden, men det visar att jag bryr mig. Jag menar inget illa med det.
Men ibland brister det & det är dom lägena jag önskar jag kunde få frågan "hur mår du?"

Med detta inlägg vill jag bara förklara lite hur det fungerar i min hjärna, jag vill ingen illa, jag vill alla väl & att även om jag uppfattas som gnällig, störig osv, att jag inte menar med att vara det. Jag vill bara vara mig, Sandra Wikerstam.

  • 193 readers

Likes

Comments

Jag är verkligen sämst på att blogga! 🙄 haha.. men ska återigen försöka bli bättre på det.

Igår hände inte så jättemycket, va på gymmet, sen handlade ja & sen åkte jag & mamma hem 👌 blev en lugn hemma dag. Kvällen avslutades med kebabrulle, lite godis & film :) inte sovit så mycket inatt, typ 40 minuter. Pratat med världens finaste hela natten ❤
Vid 7 tiden lagade ja frukost till mamma & pappa. Sen efter frukosten gick jag & la mig en stund & har nu varit vaken i typ 2 timmar. Idag händer inte jättemycket, blir en lugn hemma dag kika tv & bara ta de lugnt. Imorgon blir det yoga kl 9:00, bra start på dagen. Men nu ska jag fortsätta kolla fångarna på fortet & bara ta de lugnt :)

  • 221 readers

Likes

Comments

Jag försöker blicka framåt, jag försöker. Men varje dag somnar jag tårar som rinner & jag vet inte hur länge jag orkar .. 💔

  • 270 readers

Likes

Comments

Jag har sååå många gånger sagt att jag ska tänka på min kropp åh bla bla bla.. men jag har alltid tyckt gymmet har varit en jobbig plats att gå till, FAST jag samtidigt tycker de e väldigt kul, men de har iallafall blivit så att jag har slutat & börjat osv.. och sista gången ja slutade "bestämde" jag mig för att jag inte skulle gå på gym länge.. fram till för typ 2 veckor sen! Nu ÄLSKAR jag att gå på gymmet 😍 Fyfan va kul de e, att börja i Vara var nog fan det bästa jag gjort, nu vill ja dit hela tiden! 😃
Actic i Vara har sån otroligt bra kontakt med sina kunder/tränare, det bryr sig verkligen om dom som tränar där & mer välkomnad har jag ALDRIG känt mig tidigare! 💪

  • 313 readers

Likes

Comments