View tracker

I morgon är det 4 månader, det blir aldrig lättare, men det blir lättare att sätta på ett leende och säga att allt är fint. Men att återgå till verkligheten är svårare än man tror. Jag har ingen koll längre, jag orkar inte. Hade jag kunnat göra något? hade jag kunnat vara en bättre syster? hade jag kunnat säga ngt? om vi hade haft en bättre relation hade det blivit bättre då?  Innan så tänkte man inte vad man hade för relation till sina syskon, för de finns ju alltid kvar, men vad händer när de försvinner? man ska inte ta allt förgivet. innan man hinner reagerar så är allt bort, lika så en del av dig.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det är ett tag sen jag skrev, men det har bara varit mycket. Det är fortfarande för mycket, och jag vet inte hur jag ska handskas med det. Jag har haft ett helvetes år, både min gamla mormor och lillebror har gått bort, plus så har jag varit alldeles upptagen i skolan, högskolan och världen i allmänhet runt om kring än förstörs, vänds upp och ner, men ändå fortsätter den snurra. Jag vet verkligen inte hur jag ska få ordning på min vardag igen. Utåt kan jag förmedla den här glada, pigga tjejen, men inombords har jag inte ens koll på vilken dag det är. Att äta middag är en prövning, om inte allt görs efter ett matschema så blir det inte gjort.

Jag har försökt att kontakta en psykolog, försöka samla mig igen, men det finns ingen tid, jag har väldigt svårt att lita på en psykolog. Men det känns som att de hellre skriver ut tabletter än att hjälpa mig att komma vidare i livet. Det känns som att jag inte kan prata med någon om det, för hur ska de förstå? de säger att de finns där, men hur kan de förstå? 

De kan inte sätta sig in i hur jag mår, de kan inte förstå min ilska, frustration, sorg eller min eviga berg och dalbana av känslor.. Så varför ska jag då prata med dem?  Dom skulle ändå inte förstå.  Men världen fortsätter att snurra och csn dummar sig, då jag inte har orkar lägga all tid ner på skolan, alltså börjar kassan rinna ut ur sanden. Vänner som jag trott alltid skulle finnas där, har bevisat motsatsen och ja allt har vänts upp och ner. Jag vill bara att ett nytt år ska börja så jag kan få en mer formell omstart..  Alla dåliga saker kommer i tre eller vad är det man säger....

Likes

Comments

View tracker

Nu under de senaste månaderna har jag inte känt mig som mig själv. Som att jag kollar på min kropp som om att jag är utanför deb, fast jag Kan inte styra den. Jag kan inte kontrollera den. Jag har ingen ork till något, inget verkar lockade, inget verkar roligt.. Jag måste försöka gå vidare och släppa det, men på något sätt verkar jag inte kunna gå vidare.

Likes

Comments

Jag har varit med om saker, sett saker, gjort saker som jag inte önskar att min värsta fiende får uppleva. Livet är en berg och dal bana så det står härliga till. Det är den värsta och roligaste turen du kommer åka. Det är bara att hålla fast sig och hålla ut tills man är påväg upp från botten. Jag lärde mig jätte ung att alltid skratta och le, för då ser ingen att något är fel. Det är enklare på det viset.

Likes

Comments

Idag diskuterade jag och en kompis om det där med dejtingsidor, killar och sånt som vi tjejer tycker om att prata om. Och då sa hon att men du letar väl inte efter ett förhållande? Du är väl inte ute efter ngt seriöst ?

Där kände jag lite att oftast så pratar jag om killar på ett sånt viss som kan tolkas som att jag faktiskt trivs att vara själv. Och visst ibland gör jag det. Jag tänker inte gå runt och leta som en desperat brud efter en pojkvän och ha värsta seriösa förhållandet bara för att ha det. Klart att jag vill vara i ett förhållande. Jag vill att någon ser på mig som ingen annan gör. Uppskattar mig och behandlar mig med respekt och så som jag förtjänar att bli behandlad. Någon att utforska både mig själv och världen med, somna med någon som håller om osv. Klart att jag vill vara i ett förhållande, men jag tänker inte ta första bästa bara för att..

Likes

Comments

Jag har alltid varit insatt i mat och olika kostmetoder. Nyttigt vs onyttigt. När jag var yngre kunde det vara extremt. Jag blev även mobbad i lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet för att de ansåg att jag var tjock. Medans sjuksköterskorna på skolan ansåg mig som underviktig.

Men nu är jag helt inne på att jag faktiskt ska må bra i både kropp och själ. Jag vet att det låter helt klyschigt, men det är så jag känner. Och med tanke på hur mycket problem jag har haft med min mage under de senaste åren. Så nu under ett tag så har jag provat lite olika dieter. Innan var det typ som en lchf fast inte alls lika mycket fet som det är de den vanliga lchf. Men nu under en vecka har jag försökt att gå hardcore lchf. Men jag känner att jag mår illa av allt fett. Jag menar det dryper fett ! Men min mage har minskat. Vad väljer jag? Väljer jag att äta en riktigt frukost som jag älskar så mycket !

Eller mat över huvudtaget. Men nu när jag inte 'Får' äta sån mat som jag älskar 'nyttig mat' och blir glad på, eller fortsätta äta för att magen ska försvinna. Jag rör ju på mig i princip varje dag. Att se för och efter bilder hjälper.

Men just att kunna dricker ett glas med oboy, äta flingor, en äggamackan på kvällen med en kopp te. Det är såna saker som jag saknar ngt så fruktansvärt! Jag vet faktiskt inte hur långe jag orkar mer. Jag tänkte att jag skulle försöka och hålla ut till min födelsedag den 30 januari. Men vi får se....


Likes

Comments

Ibland när man har vissa kvällar när man inte orkar plugga, man orkar inte äta, man orkar inte stå upp. Man vill bara ligga ner och tyna bort med tiden. Sån kväll har jag haft ikväll, bara att jag sitter och lyssnar på Miley Cyrus Wrecking ball säger en hel del i mina egna öron. Just nu är mitt liv så himla bra men ändå inte. Jag är för trött för att träna, ingen ork att göra det jag älskar. Jag går bara och väntar på att dagarna ska gå tills något bättre dyker upp.  Jag har kollat klart på snart hela 90210 säsong 5 de närmaste 4 dagarna. Som jag säger så har jag ingen ork.

Idag är också en sån dag när man funderar på livet och dess mening. De senaste månaderna har jag haft fullt upp. Jag har pluggat, jag var på Fuerteventura i augusti med några vänner och vi hade jätte trevligt. Kom man hem alldeles brun och fräsch lagom till hösten. Ska man bara försöka behålla den i några veckor till. Med tanke på hur mycket man redan börjar flåssa.

Jag dejtade en jätte härligt kille i sommras, men det sket sig det också. När man väl vill ta det lugnt för en gång skull och inte göra saker bara för att göra det. t.ex. som en första dejt- där förväntar man sig av automatik att man ska  kyssas. Andra dejten så lär man känna varandra lite bättre och fortsätter kyssas, tredje dejten sover man över och har det lite trevligt. Det är ofta  det " schemat" som följer när man dejtar. Men att man för engångskull vill ta det lugnt och inte följa det vanliga "schemat" på något stadie så slutar man att höra av sig för att de som är riktiga scumbags  inser att dom inte kommer få ngt förrens flera dejter senare. Och då blir det plötsligt jobbigt att man faktiskt måste prata med människan. Varför har man den pressen på sig att göra saker vid ett visst tillfälle, en väldigt bra vän till mig sa till mig i vintras att varför ska man göra saker med en person som man inte känner så väl? Vad är det som blir så speciellt då? varför ska man lägga ut sin själ  till människor man inte känner? är det verkligen så fel att man vill ta det lugnt då?

Jag vill att allt ska kännas speciellt, vad är det annars för mening? förutom att man få underhållning för stunden, men vart leder det i det långa loppet?

Likes

Comments

Med åren har man lärt sig vilka man ska umgås med, hur man ska föra sig i just den umgängeskretsen. Vad man kan prata om med vem. Vilka som alltid finns där, men också vilka man tror som alltid kommer finnas där men som sedan försvinner. Vissa vänskaper är ett kortspel eller ett parti poker, allt handlar om hur du väljer att lägga dina kort. När omgången är klar kan du planera dina nästa moves inför nästa omgång.

Jag är bara så less på att bli behandlad på ett visst sett. Även om man inte pratar på månader så vet man att man alltid finns där för varandra. Men när personen ifråga bevisar motsatsen så börjar man tvivla på hela relationen.

Likes

Comments

Nu är jag så fruktansvärt trött på att ha ont i magen, efter mitt besök på akuten förra veckan så har smärtorna bara kommit tillbaka plus så är jag uppsvälld som en köttbulle. Så från och med påbörjar jag en diet utan gluten för att se om det hjälper. Sen om en vecka så ska jag till vårdcentralen för att de ska påbörja en utredning om vad som kan vara felet. Men jag tänker fan inte låta min onda mage göra att jag bara sitter inne, men sanningen är att det är de enda jag orkar just nu. Inga byxor passar för att jag är så svälld, det gör ont att stå upp en längre tid,  det gör ont när jag ligger ner sen på detta så jobbar jag 8 timmar nästan varje dag...... 

Likes

Comments

Jag har under mina både tonårsår och även de sista som varit och fortfarande är, så har jag på något sätt tyckt synd om mig själv för hur jag  har blivit behandlad av killar. Men när man väl sätter sig ner och inser vilket beteende man själv haft så är jag lika dålig som de.  Det är min försvarsmekanism, vilken är din? Vi har alla våra försvarsmekanismer för att hålla borta människor ifrån saker man gått igenom. Man ska inte behöva känna att man behöver berätta om sin historia utan vart och hur långt man vill ta sig i framtiden. Man ska inte känna sig tvingad att berätta vad man har gått igenom för att man tror att det krävs för att personen ska lära känna dig. Utan det gör hon/han så småning om ändå, även om man inte märker det. Intryck sätter sig djupare än vad man tror.

Likes

Comments