View tracker

Att somna med ångestladdade känslor över att behöva vakna dagen där på. Att varje dag behöva vakna med oro & tårfyllda ögon. Att behöva ta en paus från de dagliga rutinerna för att kunna resa sig upp från sängen & stå på sina egna ben. Att varje dag se livet som en kamp.

Igår var en kämpig dag, det var den dagen som jag hoppades på aldrig skulle komma. Dagen där jag inte länge har någon livslust längre. Dagen där jag inte länge har någon ork till att kämpa mig ur den här depressionen. Dagen där jag bara såg mörker. Dagen som jag trodde jag skulle slippa. Jag ville bara ge upp.

Jag har nu varit sjukskriven i ca 1,5 månad. för måttlig depression & undrar fortfarande när allt ska vända. Jag skulle vilja skriva varje liten detalj om vad jag känner & går igenom men det är svårt. svårare än jag trodde.

Jag, som jag skulle vilja uttrycka det som "lider" av kontrollbehov & perfektionism. När jag inte har kontroll över läget, vilken situation det än är, så får jag panik. Det kan även leda till en panikattack. När jag är full, när jag inte kan kontrollera mig själv till hundra procent. Det är då dom vidriga panikattackerna kommer. Nästan varje gång.

Det enda jag vill just nu är att må bra. Vill kunna le utan att behöva anstränga mig. Vill känna glädje i vardagen. Vill känna att det är roligt att leva. Jag ville att skulle slippa sätta nyårslöftet om att aldrig vara full igen. Att jag aldrig får tappa kontrollen igen pga alkoholen. Det låter som att jag har alkohol problem, nej. så är verkligen inte fallet haha. Det handlar bara om att jag också vill kunna ha lika kul som dom andra. Att inte behöva gå runt & oroa mig för att man kanske får en attack om man dricker ett glas till. Ni förstår. Men nu har jag satte det "löftet" för min egna skull. That´s it.

Vet helt ärligt inte vart jag vill komma med detta inlägg då jag både är värdelös på att skriva djupare saker & allmänt värdelös på att förklara mig. Just därför jag har undvikit det. Känns som att ingen kommer förstå förrän dom verkligen ser det själv med sina egna ögon. När dom ser tårarna rinna, ser mig i en panikattack, ser mig hyperventilera av ren rädsla. Jag döljer min ångest & depression genom att gömma mig. Låsa in mig på rummet i sängen, i panik ta bilen & bara åka. Åka dit ingen ser mig. Där jag kan sitta med klumpen i magen för mig själv & bara vänta in lättnaden. Det känns ibland som en evighet.

Vill bara må bra.

Likes

Comments

View tracker

Klockan är 15.00 & jag känner mig nyvaken. Blev en sen natt igår, somnade runt fyra-fem tiden då jag hade svårt att somna. Fick bli en sovmorgon för mig idag trots att jag hade saker planerade. Har vilket fall haft en lugn & skön dag då gårdagen var lite jobbigare. Igår ringde klockan vid halv sju & jag skulle iväg till skolan för att ha möte ang min sjukskrivning. Det var oerhört jobbigt fram tills jag kom hem igen några timmar senare. Kvällen fick spenderas med mina fantastiska föräldrar då vi kikade på en film tillsammans & jag unnade mig lite choklad.

Tänkte att jag skulle skriva ett inlägg ang min sjukskrivning & deppression då det är något jag verkligen skulle behöva skriva av mig om. Det är nog saker man måste få ha förklarat för sig själv ibland, så det kan vara nyttigt för mig att skriva ett specifikt inlägg om just det.

Likes

Comments

Ja men varför inte börja om igen? Eftersom jag ändå bara bloggar för rolighetens skull & för mig själv så spelar det ändå ingen roll om jag tar pauser titt som tätt & sedan får tillbaka motivationen igen som nu. Så nu kör vi igen.


Likes

Comments