Hello,

Har prov idag klockan 13:00 och jag ligger vaken nu mitt i natten och har inte pluggat någonting typ.
Jag suger. Seriöst, hur svårt kan det vara?
Men jag drar ut på pluggandet så mycket jag kan tills jag kommer på att det är försent.
Har ångest som fan nu och känner mig självdestruktiv, är så misslyckad.
Känner mig helt tung i kroppen och har en konstig känsla mitt i bröstet som är svår att beskriva. Det är typ en obekväm känsla, gnagande, och typ lika jobbig som när det klias någonstans där man inte kan klia typ, eller när en ny tand växer fram och man bara vill tugga på något... Kan inte beskriva det bättre.
Berättar inte om skolan för mina föräldrar längre för vill inte att dom ska veta hur misslyckad jag är.
Usch känner mig så ensam och nedstämd.
Svårt att tro på att allt kommer bli bra när det är såhär.
Hoppas gör man väl men hur länge till orkar man det?

Godnatt, förlåt ät bara så frustrerad över allting.

-Sandra

  • 3 readers

Likes

Comments

Hello.

Precis varit på psykmottagningen och träffat läkaren. Det är jobbigt att bli utfrågad om något som är så personligt som att må psykiskt dåligt, frågorna är verkligen rakt på och hon ser på dig med ett uttryckslöst ansikte i förvänta på att ett snabbt svar ska avbryta tystnaden.
Man försöket sitt bästa men det är svårt, svårt att formulera sig på ett snabbt sätt som går att förstå.
Jag fick fylla i papper där man ska ringa in på olika skalor hur man mått dom senaste 3 dagarna. När jag äntligen var klar med det så vill hon att jag skulle skilja på dag och natt, alltså då för att jag sagt att jag mår sämre på kvällen/natten. Det är ju svårt, om du kan tänka dig att du är nedstämd för det mesta, att då välja om man är mer nedstämd på dagen än på natten osv.
Tillslut undrade hon om min medicin, tar fluoxetine 20mg dagligen, och om den hjälper mig. Jag svarade att det enda den gör för mig är att den gör mig mindre känslig och att jag gråter mer sällan. Hon undrade vad jag hade för förväntningar när jag började ta den, jag svarade att jag hoppades att jag skulle bli gladare. Vem gör inte det som börjar med antidepressiva? Hon svarade med ett ansiktsuttryck som sa "självklart att du trodde det, att allt bara skulle bli bra sådär", och sa att det måste jag väl veta själv att det inte finns.
När jag började tänka på detta mer kände jag en hopplöshet inom mig, klart att jag önskar att det vore så lätt, att bli glad av att ta ett piller, speciellt när man känner sig så orkeslös att man inte orkar göra så mycket själv för må bättre.
Dom kallas lyckopiller men inte gör dom dig lycklig. Synd.

Ska äta kärleksmums nu innan jag ska träffa andra människor på psykmottagningen som är där för samma skäl som jag är.

/Sandra

  • 7 readers

Likes

Comments

Hellu bloggen!

Nu är klockan 2:14 och jag ska upp 8 imorgon. Känns ju weird att skriva första inlägget såhär mitt i natten när jag känner mig så okreativ och knappt har orken att peta in varje bokstav, men men...
Har ångest och kan inte somna, tänker på allt samtidigt. Mitt självförtroende är i botten och jag vill krypa ner under täcket och försvinna. Jag bara ligger här, har inte borstat tänderna än eller bytt om, har ingen ork i mig. Känner mig bara svag, orkeslös och äcklig.
Ska till psykologen imorgon och hoppas att mitt läkarbesök där går bra!

Ja... Välkommen till min lilla blogg, vet inte om jag kommer fortsätta med den eller radera den men ska prova på detta lite nu tänkte jag.
Eftersom jag ofta känner så som jag skrivit så tänker jag att fy fan vilken deprimerande blogg detta blir då, vem vill läsa detta på en måndags morgon liksom ?

Borde väl tvinga mig själv in till badrummet nu och göra i ordning mig.
Hoppas ni ligger och sover nu, och inte som jag, är vaken och tänker på skit.

Godnatt!

/Sandra

  • 7 readers

Likes

Comments