Tjabba tjena hallå!

Igår så blev jag lite orolig över att jag hade blivit lite rödflammig under mitt opererade bröst. Jag mailade då min kontaktsjuksköterska och bad henne ringa mig idag så vi kunde boka en tid. Hon ringde mig idag 8:30
- Hej! Låg du och sov?
• Hej. Ja lite grann. Men det är lugnt.
- Men vet du vad Sandra, gör så här, ställ klockan på 10:00 så sover du vidare en stund så ses vi klockan 11:00.
• eh, ja, okej! Ja men då ses vi klockan 11:00. Kanon!

Min sjuksköterska är den bästa! Helt underbar! Får snabba svar på Mail, telefon och aldrig omöjlig.

Jag gick upp 10:15. Fixade mig, packade ihop lite grejer, satte igång en tvättmaskin sen var det bara att gå ner till bilen.

Kollen gick bra och allt såg normalt ut. En lättare känsla befann sig i mig. Pratade även om att jag ska börja gå till en kurator. Kan vara bra att prata av sig lite om tankar och funderingar. Sen kan dem hjälpa en med att ta reda på vilka olika fonder/stipendier man kan söka. Skulle tippa på att det är något i stil med, om man vill åka bort en helg under sin cancerbehandling men inte riktigt har råd så kan det till exempel kanske finnas en fond/stipendie som ger en en liten slant för att kunna åka iväg på den där lilla trippen. Osv. Känns som en kul grej att sätta sig in i. Och få grotta ner sig lite.

Var till jobbet idag och käkade lunch. Så otroligt trevligt och träffa alla. Känns inte som om jag har varit borta någonting. Det ställdes så klart massa frågor vilket jag uppskattar väldigt mycket. Blir nog en visit nästa vecka igen.

Nu börjar snart idol och det är för mig nästan ett måste på fredagar. Så jag ska ta med mig dricka till sängen och sen gosa ner mig under tiden det är. Får lov och gå upp sen i och med att jag ska ta mina sprutor vid 21:00. Tänkte ta lite bilder på hur det ser ut och lägga upp ett inlägg ikväll eller imorgon 😍

Kanske blir någon bild på när jag tar sprutorna också vi får se 😊

Vi säger så, så höra vi snart igen.

TJINGELING!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

  • 51 Readers

Likes

Comments

​Hallå Hallå!

Igår var vi till Akademiska sjukhuset i Uppsala på Reproduktionskliniken. Där träffade vi en läkare som ställde en massa frågor angående mitt sexliv, känslor i fiffin, hur jag mår normalt, mediciner och så vidare. När hon ställt frågor till mig vände hon sig till Mange och frågade honom samma saker fast på ett manligt plan. Hon förklarade då att detta var ett val jag fick göra. Jag behöver inte plocka ut ägg men att risken finns att jag inte kan bli gravid senare. Vilket för mig aldrig har varit en fråga utan en självklarhet för mig. Så jag har två val om hur jag vill göra. Antingen fryser vi ned dem obefruktade eller så fryser man ner dem befruktade. En sköterska ska dock att man kunde välja både och. Så vi får se. För mig var det ett självklart val innan Mange började diskutera med mig och förklara att han inte ta illa upp om jag väljer att ta dem obefruktade. Jag hade ställt in mig på att ta dem befruktade. Men då sa Mange det att, "men tänk om jag råkar ut för en olycka och går bort. Då kanske du ALDRIG får barn. Det vill varken du eller jag". Så mina tankar går nu mot att ta dem obefruktade men går det och beroende på hur många ägg som tas ut så kanske jag tar några ägg befruktade.

Jag fick göra ett gynekologisktultraljud. Där hon såg att jag var i ägglossningsfasen. Så hon skrev ut sprutor och tabletter som jag nu ska ta två veckor framöver. Tabletterna är till för att stoppa själva äggLOSSNINGEN. Äggen ska alltså inte släppa ifrån äggstocken utan bara ligga där och förvaras. Sen kommer jag att ta två sprutor. Dem är som insulinsprutorna om ni sätt någon sån förut. Den ena är för att boosta äggenstillväxt och mognad och den andra är för att... Hmm nu har jag helt glömt bort va den andra va till. Jag får återkomma om det när den informationen ploppar upp i huvudet. Det kan kännas lite läskigt att ta sprutor på sig själv. Men jag försöker se det som en process i att få barn. Istället för att ha sex så tar jag sprutor. Även om det är något/några år kvar kanske tills det är dags för barn i nu läget.

Att ta alla mediciner just nu känns lite sjukt. Tar sju tabletter på morgonen och fyra på kvällen + två sprutor. Känner mig lite som en drogmissbrukare när jag radar upp medicinerna.

Fick ett nytt blombud idag från mina underbara kollegor! Vet inte om jag nämnt det men annars lyckades dem pricka in mina favorit rosor. Älskar när dem är röd/orange/gula. Ska åka in till jobbet imorgon så då ska dem få en stor kram allihopa. Ska bli skönt att få träffa alla, det har gått nästan två veckor sen jag träffade dem senast. 

Jag har nu börjat kunna sova utan stöd bakom ryggen. Så nu har jag endast mina två kuddar. Går mer och mer åt det normala igen. 

Ska strax in i duchen. Mange är på väg tillbaka efter gymmet så vet inte om vi kanske ska ta och käka lunch innan jag går in och bara myser en stund. Älskar som sagt att bara sitta och filosofera medan vattnet sköljer över kroppen.

Sen får vi se vad denna dagen erbjuder. Det är otroligt fint väder så man kanske skulle passa på och ta en promenix eller så. Börjar med duschen och sen får vi se vart det leder vidare :)

Ha en bra dag!

TJINGELING!

Likes

Comments

När det blev dags för duschen ikväll ställdes jag mot mitt dilemma. Ska jag eller ska jag inte ta bort bandagen. Vill jag se hur det ser ut? Nej. Men det kanske är lika bra att bara dra av plåstret och ju fortare se sanningen desto snabbare kan jag kanske acceptera det för det de är.

Jag bestämde mig bara för att dra bort det. Så Mange hjälpte mig med bandaget över där dränaget var och även det större från höger och jag tog ifrån vänster. Då var det borta. Hur såg det ut då?

Om läkaren inte hade berättat för mig HUR det troligtvis skulle se ut. Och att eventuella korrigeringar kan komma att ske framöver. Plus att man måste vänta på att svullnad och det lagt sig.

Hade jag inte vetat dessa grejer innan, hade jag fått panik. Och gråtit. Då får man tänka på att man är van vid att se sitt normala bröst där tidigare och att detta är första gången som jag ser mitt NYA bröst. Nu när jag duschat, sett mig flera gånger i spegeln och vänjer mer och mer och ser vad som är svullnad och vad som är slutresultat. Det kommer bli bra sen när det är klart. Så hittills är jag ”nöjd” och vill bara se hur det ser ut när det är klart.

Sov så gott!

TJUNGELING!

  • 156 Readers

Likes

Comments

Hallå där!

Nu är det några dagar sen sist jag skrev. Jag kände att jag behövde en paus och låta mina känslor få komma ikapp och få känna mig hemma lite i min "nya" kropp.

Smärtan

När jag vaknade i torsdagsmorse så hade jag ONT. Fick röra på armen försiktigt och värma upp den för att nå knappen. Trycker på knappen. Ingenting händer! Trycker igen, Ingenting händer. Ser då att lampan vid dörren inte reagerar på att jag trycker på min knapp. FUCK! Lyckas sträcka på armen och trycka på den andra knappen som sitter på mitt bord. Nu lyser varenda knapp i rummet rött. Dem kommer in inom 5 minuter. Jag ber då om smärtstillande och varpå dem skickar in morfin i armen. Mange låg och sov så jag, envis som jag är ville lösa situationen själv. Han vaknar dock när dem kommer in. Smärtan försvinner och äntligen känner jag att jag kanske kan gå på toaletten. Ber Mange om hjälp upp i sängen. Då börjar allt toksnurra igen. Äsch det är ju för att jag inte ätit än. Så jag säger åt Mange att nu kör vi. Smärtan jag hade vid stilla liggande låg på 5/10, när jag rörde mig i sängen var 8/10. När jag gick och skulle sätta mig på toaletten så var smärtan 10/10. Det gjorde jävligt ont! När jag mitt i kissande plötsligt känner svetsningarna börja igen. FUCK jag kommer kräkas. Jag har alltså en smärta på 10/10, spy är inte direkt det man vill göra då. Lyckas ta mig upp säger åt Mange i smått panik "sängen". Väl vid sängen så säger jag påse. Och när jag väl får påsen så börjar jag hulka och kräkas. Mange ringer på personal och dem kommer in och jag ber om något mot illamåendet. Sköterskan som kommer in och ger mig det frågar om jag visste om det kom upp något piller i påsen. "DU, det är inte något jag direkt kollar efter", "Nej, det är vi sköterskor som är lite galna och kollar sånt direkt". Din hemgång är planerad imorgon, "Ja, inte åker jag hem idag det är en sak som är säker". Dem två var super härliga. Ibland är det synd att alla inte kan jobba dygnet runt.

Frukost och efterrätt

Efter det mådde jag bättre och bättre, dem kom in med min beställda frukost. Två mackor, te och nyponsoppa. Mackorna var goda och tet var väldigt gott att få i sig. nyponsoppan var inte alls lika gott. Fick i samband med beställning med frukosten även beställa Lunch och middag. Tog då köttbullar, mos och sås till lunch och köttfärssås till middag. Man fick till och med beställa efterrätt. EFTERRÄTT! PÅ SJUKHUSET! Hade sängarna varit lite mer bekväma hade jag lätt kunnat stannat där mycket längre än jag gjorde.

Morfinet

Mormor kom förbi på morgonen och har köpt med sig lite frukost åt Mange. Så vi satt och pratade en hel del. Förklarade det här med illamåendet och kräkningarna. Och då frågade hon om jag inte var känslig mot morfinet? Vilket vi nu i efterhand kan skriva under på att det är. För en stund efter att jag tar dem tabletterna så snurrar det som om jag har åkt på värdens fylla. Så jag skulle inte direkt vara någon bra drogmissbrukare haha. Fick ett gulligt Gosse djurs får av mormor efter operationen också otroligt sött och mysigt!

Rädda för viktnedgång?

Strax innan lunchen kom in så dök Farmor förbi med lite choklad och sällskap. Mycket trevligt. Var efter det uppe och gick i korridoren två varv fram och tillbaka. Det var skönt att vara uppe på fötterna och sköterskorna tyckte jag såg pigg ut. Kom tillbaka till sängen och fick mina eftermiddags mediciner och somnade direkt. Kroppen var helt slut. Pappa kom förbi senare på kvällen och hälsade på även han hade godis med sig. Vet inte om folk är rädda att jag ska gå ner en massa i vikt och därför kommer med godis? hmmm..

Creepy sköterska

Natt sköterskan kom in precis som kvällen innan och meddelade att hon hade varit in två gånger natten innan och kollat till mig. Jag blev helt chockad för jag hade vaknat fleeera gånger den natten och inte hört ett ljud eller märkt att någon varit in till oss. Så det var en skicklig sköterska. Mycket trevlig.

"Easy, Easy"!

Läkaren kom in igen på fredagen och kände på svullnaden och kollade till dränaget som var en slang från mitt opererade bröst för att dra ur eventuellt blod/sårvätska. Berättade då för honom att jag varit uppe och gått två vändor dagen innan i korridoren varpå han svarar "Easy, Easy"! Han tyckte nog det hade räckt med en liten bensträckare bara. haha Men ska man göra så ska man göra det ordentligt brukar jag tänka. Han sa att allt såg bra ut och berättade vilka mediciner som skulle skrivas ut som jag kunde hämta ut på vägen hem senare. Sköterskan kom in vid 11 och drog ut dränaget och plåstrade om det och sen var det bara för mig att byta om och åka hemåt. Stötte på Emelie nere i Entrén vilket underlättade för då kunde Mange gå och hämta bilen så slapp jag gå hela vägen. Att ta sig in i bilen var inte det lättaste. Kunde inte stänga dörren och sätta på mig bältet. Vi åkte och åt lunch och sen åkte till apoteket på Hälla och hämtade ut mina mediciner. Sen när vi kom hem la vi oss i sängen och somnade direkt. Vaknade, käkade och sov igen.

Dem senaste dagarna efter att jag kom hem har vi haft besök från släktingar med korta besök. Längre besök blir utmattande och jag behöver sova. Jag fick mitt första blombud i mitt liv i fredags av Emelie. Superfina blommor och en påse med godis.

Frustrationen

I fredagsnatt bröt jag ihop för jag kände inte att jag kunde ta hand om mig själv. Jag var i behov av hjälp för att ta mig upp ur sängen. "Hur svårt kan det vara att resa sig ur sängen för att gå på toaletten?". Jag var en börda för Mange. En belastning... Självklart var jag inte det, men det var exakt så jag kände. Där kom urladdningen efter operationen och trycket släppte i kroppen. Efter det sov jag väldigt gott.

Stora förbättringar snabbt

Igår, två dagar efter att vi kommit hem, tar jag mig upp ur sängen själv. Jag kan nu gå på toaletten själv och jag kan klä på mig. Detta är alltså saker som vi var säkra på att jag inte skulle klara av förrän i helgen som kommer nu. Mange åkte till skolan idag och jag har varit ensam utan problem. Vilket är enormt viktigt för mig som person.

Panik, är jag redo?

Min kontaktsjuksköterska ringde mig imorse och frågade hur jag mådde och hur det känns runt operationsområdet. Hon sa också att jag kunde ta bort bandagen och duscha som normalt. "Kan jag ta bort det redan? Ska det inte sitta längre?", säger jag med lite små panik. Hon säger då att jag får ta bort det men vill jag inte så kan jag låta det sitta någon dag till. Jag är rädd för att ta bort bandaget. Jag är inte direkt rädd för hur det ser ut. Utan för min egna reaktion över att mot bröst inte ser ut som innan. Nu när jag skriver känner jag redan ångesten sakta kryper sig på och mina tårar tränger ut från mina ögon. Det är jobbigare än jag trodde. Jag har inte bestämt mig än hur jag kommer att göra. Om jag kommer att ta bort dem innan jag duschar idag. Eller snarare Mange duschar mig. Jag når inte runt min kropp och får inte ha armen över huvudet vilket gör det svårt att tvätta håret. Så nu ett tag framöver så får Mange tvätta mitt hår och där jag inte kommer åt. Får uppdatera om hur jag gjort i senare inlägg idag eller någon dag framöver hur jag gjorde me bandagen. Detta får nog räcka just nu. Men skriver mer senare.


TJINGELING!

Likes

Comments

Varning för lååååångt inlägg.

Jaaa. VART ska jag börja? Kan börja med att säga att allt har gått bra. Ja mår bra. Jag är fortfarande lugn! :)

Natten

Som många kanske kan tänka sig så blev det inte så mycket sömn. Jag duschade med hibiscrub. Eller Mange duschade mig närmare sagt. Hade väldigt svårt att nå höger sida med vänsterarmen på grund av dosan. Så då var det enklare för Mange att tvätta och duscha hela mig. Inga tårar eller tankar på att sparka sönder något den här gången. Vi la oss sen och köpte hem nya Mumien filmen MUMMY och började kolla på. Otroligt bra film måste jag säga. Kan varmt rekommendera den. Är du känslig/rädd så är det kanske inte riktigt din film. Men jag gillade den starkt. När filmen var klar så satte jag igång en annan film. Och kollade Facebook där jag upptäckte att en person hade skrivit i gruppen "Unga kvinnor med bröstcancer". Jag gick med i den gruppen i helgen. Och jösses vad skönt att jag gjorde det. Otroligt skönt att kunna prata med någon som har samma känslor som en själv som till 100% förstår hur man känner. I alla fall, Jag såg ett inlägg om en 26 årig tjej som fick sin diagnos i mars. Skrev då en kommentar och vi började skriva några stycken. Berättade att jag skulle opereras idag och då skrev en tjej som jag nu chattar flitigt med. Hon och jag skrev i 1,5timme och det gjorde att jag kunde somna en timme senare. Hon förklarade på ett ungefär hur det skulle kännas och vara. Inga inlindningar utan "Det kommer att göra ONT, MEN det är värt det senare". Det var skönt. Hon tipsar mig om saker hemma, bilresan hem osv.. Ett stöd som ingen annan i min omkrets egentligen KAN vara.

Morgonen

03:00 jag somnar. 07:15 klockan ringer. "Men vafan är det som låter? Få skiten att sluta. Mange stäng av ditt alarm och snooza! Va f.." Öppnar ögonen. Mange är redan uppe. FUCK det är mitt alarm. Jag MÅSTE gå upp. "Jag viiiiill inte. Jag vill sova mer. Jag är trött! Aja" Precis i mina tankar öppnar Mange dörren och säger god morgon. Jag får hjälp att sätta mig upp och jag säger i vilken ordning jag vill göra det jag ska göra. Piller, borsta tänderna, kläder och sen åka! När jag klär av mig i badrummet inför duschen så frågar Mange mig om jag börjat blivit varm.

"Va fan är det för jävla fråga"?

"Ja? vadåra"?

-eeeeh, det är kallt ute.

"HUR KALLT?"

- det VAR 1,5grad när jag gick upp.

"EN OCH EN HALV GRAD?!"

-Ja men det är varmare nu.

"Jaha vad är det nu då?"

- 2,5 grader.

" ja men det är väl klart! Inte ska man få ha det varmt en sån här dag heller"!

Går in i duschen.

Sjukhuset

Vi åker till sjukhuset och möter upp mamma, Janne och lillebror Adam. Dem hade kommit för att göra oss sällskap i vänta på operationen som skulle vara efter klockan 12. Vi går iväg till avdelningen där jag skulle få den radioaktiva vätskan insprutad i bröstet. Hade tid där vid 8:30. Hade hört att det skulle göra ont och strama. Så frågade sköterskan som skulle injicera mig hur ont det gjorde. Hon började med att säga att det mest stramar för att sen säga att vissa jämför det med ett getingstick. Vad jag hört gör getingstick JÄVLIGT ont. Så för mig gick det inte ihop det hon sa. Så jag tänkte aja det kommer göra svinont! Men det stramade bara sen kände jag ingenting. Gick där ifrån och vidare till avdelningen jag "checkade in" på. Här börjar KAOSET!

Blir nästintill mött i dörren med frågan "Är det Sandra"? Jag blir lite paff och säger jajamen. Blir visad till rummet och där inne står en sköterska som säger att det blivit ändringar i operationsschemat och jag ska upp till uppvaket direkt och få bedövning för att sedan opereras. Här slår min hjärna av ALLT. Jag är som ett skal som bara följer med och gör det jag ska. Byter om till operationskläderna. Går på toaletten. Svarar på massa frågor. Säger mitt personnummer och lägger mig i sängen. By the Way! Sköterskan hade knallrosa läppstift som inte ALLS passade henne. Så hon är nu döpt till läppstiftet. Jättetrevlig och härlig kvinna.

Nu kör dem mig till uppvaket. Allt jag tittar på snurrar. Får en plats och möts upp av en annan sköterska som presenterar sig pratar med dem som kört upp mig till avdelningen. Kommer sen tillbaka till mig tar min hand, lutar sig 10cm ifrån mitt ansikte och presenterar sig igen väldigt högt. När hon gått iväg frågar jag Mange om jag pratar tyst men jag pratar tydligen normalt. Så hon var extremt konstig och inte alls lugnande. Tack och lov byts hon ut eftersom ordinarie personal kommer tillbaka från sin fika. Mycket trevlig personal. Nu känner jag mig mer trygg. Ett barn hade opererats och låg på uppvaket och hade tydligen vaknat färdigt. Hör då att dem frågar om han vill ha en Piggelin. Jag tittar då på Mange och säger att jag också vill ha Piggelin. han skrattar. Det snurrar fortfarande som bara den i huvudet. Funderar många gånger på om jag är på väg att svimma. Mina ögon flackar fram och tillbaka mitt fokus är inte i närheten av att vara stabilt.

Läkaren som ska lägga Blockaden(Bedövningen i mitt bröst som ska minimera smärtan direkt efter operationen och 24 timmar framåt). Kommer och säger kort hej. Börjar klaga på personalen att det inte ligger någon penna i burken som det borde göra. Kände då att det är fan bara idioter som jag har runt omkring mig och började få en dålig känsla. När hon väl kommer till mig berättar hon att blockaden skulle ske i ryggen(Den skulle från börja ha satts i framsidan). Sen kommer orden "Du ska nog gå härifrån nu en stund, det här är ingenting du vill se". Så då körde dem iväg Mange till fika rummet. Tankarna *Det här kommer göra så jävla ont så dem vill inte att Mange ska se när jag skriker och blir ledsen. Ska dem in i ryggraden? Dem ska in i ryggraden. Det gör jävligt ont. jag vill inte ha så ont. Jag vill inte vara kvar här.* Läkaren ber mig sätta mig vid kanten och kuta med ryggen och tryck in huvudet så mycket det går mot bröstkorgen. Frågar då " det här kommer göra jävligt ont va"? Läkaren svara då, "nej nej, du får lokalbedövning och sen går jag in bredvid ryggraden och träffar nerverna i revbenen. det som kan kännas är att det spänner". Första reaktionen jag får då är "Vafan körde ni iväg min trygghet för då då?" Hon körde in lokalbedövnings sprutan. Det stack till sen fick det verka. Nu var det dags för bedövningssprutan som skulle bedöva min bröstkorg och runt. Det stramade och kändes allmänt obehagligt. Det visade sig att jag var bedövad från nyckelbenen och ner till höften. Det gjorde mig ingenting. Men efter det här. Så snurrade allt fortare. Frågade om det var normalt. Och det var det väl. Fokuset hade nu blivit så dåligt att jag hade svårt att ha ögonen öppna.

Min läkaren kom förbi och pratade lite och skulle rita upp lite linjer att gå efter på operationen så han ber mig att sätta mig på kanten. Det snurrar något enormt och läkaren frågar hur det går? Berättar då att jag är snurrig och att jag är lite illamående. Han ritar på det han ska göra och sen frågar han om jag har några frågor. "Ja, jag undra..... , Mange du får ta det(Jag fick inte fram min fråga). Han säger då till kirurgen att jag till varje pris jättegärna vill behålla min bröstvårta och min vårtgård. Då säger han "Den kommer att vara kvar. Mellanrummet till knölen är 4cm så det är inga problem. Den kanske kommer sitta annorlunda men den är kvar". DÄR slutade det snurra och fokuset var tillbaka! Lättnaden var så enorm. LETS DO THIS! Vid 11:00-11:30 Så sa jag hej då till Mange och vi rullade iväg till förberedelserummet där jag fick välja färg på mössan. Tog en grön. Grön för grönska och livet.

By the Way, Nu jäklar har Mange somnat. För så här mycket och högt har han inte snarkat dem senaste 4 veckorna. haha sorry älskling!

Operationsrummet

När dem hade förberett operationsrummet klart. Så får jag hjälp med att gå dit av min sköterska som är med under min operation. Lägger mig på operationsrummet och utbrister "Det här ser ut som ett slakthusrum som jag föreställt mig att det ser ut". Sköterskorna blir lite nervösa och berättar bakgrunden till varför rummet är som det är och jag bara skrattar. Dem förklarar lite saker. Kirurgen kommer in till mig med ett verktyg för att "lyssna" efter den radioaktiva vätskan. Det sprakade, lite häftigt faktiskt. Så jag måste tyvärr göra er lite besvikna med att säga att den blåa vätskan inte behövdes och därför kommer jag inte att kissa grönt. Jag vet... Typiskt..

Aja, han går när han hört att det funkar och sköterskorna sätter syrgasmasken mot mitt ansikte. Dem märker rätt snart att jag inte var så liten som dem trodde. Så dem får byta från barnmasken till vuxenmasken. Haha Får andas i den och sen säger dem att vätskorna med sömnmedlet och det skulle börja pumpas in i mig. Dem säger åt mig att tänka på något mysigt och jag tänker på Thailand. Dit vill jag åka. Och paddla kanot i bergen. *Varför somnar jag inte? Jag borde somna nu? Varför har jag inte somna? Någonting är fel!* "Så nu kommer själva sömnmedlet att pumpas in i dig så va bara lugn och tänk på att ta djupa andetag. *Phuuu, tack och lov!* Känner en konstig känsla i huvudet och sen somnar jag.

Uppvaket

Klockan är 16:00. Jag hör hur någon säger "Du kan sitta här". Lyckas få upp ögonen och ser att Mange är bredvid mig. Försöker och försöker och försöker att hålla ögonen öppna. Har fått förklarat för mig av Mange att mina ögon fladdrade runt bara. Men sköterskan kopplade sen på dropp och det gjorde mig mycket piggare. Fick vatten som jag kunde dricka. Var rätt torr i halsen och lite öm från slangen som suttit där under operationen för att jag skulle andas ordentligt med syre. Så hade lite problem med att prata i början. Jag använde då min två åriga kusins ordförråd. Vilket är tu tu = Törstig. Passade perfekt att använda för att få mer vatten.

Pottan

Jag kände mig enormt pigg efter en stund. Och frågade då om jag kunde få gå på toaletten. när man visat att man kan gå på toaletten så får man oftast åka ner på sin avdelning där man ska ligga för övervakning. Så sköterskan körde in mig på toaletten och Mange följde med. Sköterskan höll i min dränage påse och slang mesans jag vände mig så att jag satt på kanten. Då började allt att snurra igen. Galet mycket! Känner ur svetten börjar tränga sig ut ur min kropp och säger då att jag mår illa. Mange tar en spy påse håller mot min mun och då kommer det. I tre omgångar kräk jag. När jag känner att det släpper lägger jag mig igen på sängen och säger "nej, det går inte"! Då går sköterskan ut och ber om något, uppfattar inte vad. Men det hon håller framför mig är typ som en POTTA! Ni hörde rätt POTTA! Då slog det till i huvudet och jag sa något i still med "HELL NO, Jag försöker igen! Jag kan inte kissa i en potta". Så jag satte mig på kanten. Berättar att det känns bättre och vrider runt och kissar. Skönt! Åker ut och får ligga kvar. När jag kommer på något jag tänkt på tidigare under dagen. Sköterskan går förbi och jag säger "Ursäkta, är det bara barn som får Piggelin?". behöver jag säga att jag fick en Piggelin ;) Det var så himla gott! Sen frågar jag om jag får åka ner på avdelningen snart.Och det var strax dags dem väntade på att sköterskorna skulle komma och hämta mig bara. ÄNTLIGEN!

Mitt rum

Väl nere på rummet så kommer min Mamma, hennes man och min lillebror Adam. Dem som trodde dem skulle få hänga med mig åtminstone 3 timmar innan operationen. Nu hade dem suttit och väntat på min operation hela dagen. Men som tur var "hann" jag komma till avdelningen innan dem skulle åka. Mycket skönt att se dem. Och att dem fick se att jag faktiskt mådde väldigt bra emot vad alla trott tror jag. När dem gick så började jag svara på kommentarer, sms och ringa. Fick mackor och te. Dem hade köpt en dricka till mig. Och sen dess har jag legat på rummet och njuter av att inte ha så ont som jag själv trott att jag ska ha. Blockaden släpper dock imorgon förmiddag så vi får se hur jag mår om 12 timmar. Har insett att jag blir väldigt yr så fort jag ser dränage slangen och påsen så den får Mange gömma när jag går på toaletten annars är risken att jag svimmar. Det var troligtvis därför jag freakade ur när jag första gången skulle kissa.

Som ni märker mår jag just NU bra. Det spänner och är ÖMT men det borde det vara i och med att dem lossat på min bröstmuskel och lagt in ett implantat emellan. Jag är otroligt glad över alla som hejat på mig och skickat peppande ord och tankar till mig. Det var otroligt fint att få läsa när jag hade piggnat till. Tack för att ni finns och stöttar mig hela vägen!

Nu ska jag nog väcka Mange så jag kan gå på toa och sen försöka somna och förhoppningsvis få sova igenom hela natten.

God natt / God morgon beroende på när ni läser detta. Vi får se när nästa inlägg kommer. Ställ gärna frågor så har jag något att skriva om :)

Likes

Comments

​Jag bestämde mig redan i vintras när Manges biologiska mamma gick bort för att planera min egna begravning då jag såg hur olika alla tänkte angående en annans begravning. Och hur jobbigt det var att tänka hur hade hon velat ha det?

När jag var på mammografin och ultraljudet och fick höra att jag troligtvis hade bröstcancer så tog det två dagar. Sen gick jag in på FONUS.se och fyllde i något som heter vita arkivet. Där kan man beskriva hur man själv skulle önska att ens begravning ska vara. Jag har angett så specifikt jag bara kan med låt val, när dem ska spelas, Vad jag ska ha på mig. Borglig eller kyrklig begravning, Vilken kista med art.nr och vilken Urna med art.nr. Om jag ska kremeras innan eller efter ceremonin. Ska jag kremeras och spridas eller ska jag kremeras och jordfästas? Alla sånna frågor är besvarade. Det tog mig en timme att skriva ihop min önskemål och hur jag vill ha det. Även om det känns konstigt för ingen ska ju dö förrän man är gammal så kan vad som helst hända. Bilolycka, sjukdom vad som helst. Så för dina anhörigas skull. Skriv hur du vill ha det. Underlätta för dem som dig kommer sörja om du går bort.

Sen ytterligare en fråga som är viktig att ta ställning till är om du vill donera dina organ. Det tog mig 15minuter att registrera. Så bestäm dig hur du vill göra. Eller läs åtminstone om det. Inte för din skull utan för dem runt omkring dig. Det är ingen fråga man vill få när man precis mist någon och det svaret måste komma väldigt fort. Vilket många inte är beredda på.

Ta ställning, Gör ditt val.

Likes

Comments

Ännu en dag har passerat och imorgon är dagen D. För att vara lite sådär lagom över dramatisk. Jag skrev inatt eller om det var igår kväll att jag skulle berätta om när jag bröt ihop i duschen i söndags. Då allt kom som en käftsmäll.

Jag gick in i duschen och skulle värma mig lite innan jag skulle duscha mig i hibiscrub. Jag sitter oftast ner och filurar en stund när jag duschar. Det är där jag kommer på mina smarta lösningar på hur jag ska möblera, vad vi ska äta, vad jag vill göra i livet, livets frågor så som "om ett land går i konkurs får man då köpa det landet för en liten slant bara? jättedum fråga men det är bland annat sånna knasigheter som dyker upp. Jag hann sätta mig ner få vatten över hela kroppen. Sen kom tårarna. Ilskan. Jag ville sparka sönder tvättmaskinen som stod framför mig. Jag ville bort! Bort från mig själv. Bort från omvärlden. Livet är fan inte rättvist! Varför ska jag som ska börjar bilda familj drabbas av detta och eventuellt göra mig steril? Den enda saken jag till 100% vetat att jag vill med mitt liv är att bli mamma. Och nu kan det ryckas ifrån mig på grund av en liten jävla knöl som bestämt sig för att växa i mitt bröst! I MITT BRÖST! FAN! Vi har gått igenom fyra dödsfall, två djupa depressioner.. Räcker det inte nu? VA??!!! Hur mycket ska vi två behöva gå igenom innan vi får lugn och ro? HUR MYCKET?

När jag gråtit en stund för mig själv så ropar jag på Mange som kommer in, ser mig gråta. Han slänger av sig kläderna och sätter sig bredvid mig. Vi satt och pratade i en timme innan jag hade lugnat ner mig. Vi hade gråtit tillsammans, varit arga och skrattat. Och när vi började skratta kände jag att okej, Nu fortsätter vi. Så jag tvättade mig med medlet medans Mange hjälpte mig hålla munstycket. Köpte en skit snygg dusch från Tapwell men ingen av oss har engagerat oss i att kolla hur man får fast fanskapet så vattnet inte sprutar ner hela badrummet. Så han får agera hållare medans jag tvättar mig. Snart får han ju duscha hela mig så då spelar det ingen roll.

Det här är tankarna som flög i mitt huvud innan första operationen. Här nedan är tankarna inför imorgon.

Just nu, dagen innan dagen D. Så känner jag mig livrädd. Inte för själva operationen. Utan för smärtan! Smärtan som kommer att vara dagarna efter. Vi satt och åt middag för en timme sen och när jag nästan ätit klart så kom tårarna igen. Då insåg jag att jag ska upp vid 7:30. Jag måste packa väskan då jag kommer ligga på sjuhus i 1-2 dagar. Nu börjar det fan på riktigt, riktigt. Nu när jag skriver ska jag erkänna att jag känner mig enormt tom, nervös, lätt illamående.. Har en känsla av att den här natten blir en av dem längsta. Försöker trycka undan känslan av att jag bryr mig. Men det går inte riktigt. Vem bryr sig inte om sin kropp? Vem vill bli av med en kroppsdel? Vem FAN vill bli stympad? Jag vill inte ens bli av med ett finger. Men ändå ska jag gå igenom det här. VARFÖR?

Jag är fortfarande bestämd att fortsätta som planerat. Det här ska inte få stoppa mig från att uppnå det enda målet jag haft i livet. Jag SKA ha barn, jag SKA gifta mig och jag SKA få flytta in i mitt egna hus! PUNKT!

När jag kommer hem på torsdag eller fredag så kommer jag förhoppningsvis bara sova. Annars blir det lite serier att se ikapp. Så nu kommer Mange få möblera om i sovrummet. Så att jag kan ha tvn rakt framför mig istället för vänster om mig som vi har idag. Kommer endast kunna sova på rygg så då blir det enklare att se på tv. Hämtade ut nya iPhone 8 idag. tyvärr så hinner jag inte få igång den innan jag åker på operation. Har iaf packat upp den. Sen får jag se fram emot att tömma min telefon jag har nu och starta nya telefonen när jag kommer hem. Älskar teknik. Vi var förbi elgiganten idag och bara strosade runt. Där träffade ja min kära Robin Hej hej Robin :) Så vi stod oh pratade en stund kom det kunder så då gick vi iväg och kollade på annat. Såg då en liten popcorn maskin. Jag ÄLSKAR popcorn ifrån biograferna. Så tänk att ha en sån där lite större som man kan köpa. Hur NICE vore inte det? Med perfekt biosmak. MUMS! Jag borde fan ha köpt med mig en kartong popcorn hem ifrån biografen när vi var nere och snurrade. Ja ja, får la se till att Mange åker och köper det någon gång när jag mår bättre. :) Känner att jag endast babblar på just nu om ingenting så jag ska avrunda det här inlägget och börja skriva ett annat som blir kortare men är mycket viktigt att ta ställning till tycker jag. Det har med begravning och organdonation att göra.

Så vi sätter punkt för mina tankar. Och nu håller vi tummar och tår, ber(om man gör det), och hoppas på att allt går bra imorgon. Beroende på väntetiden på operationen så kanske jag inte hinner skriva något innan. Men min förhoppning är att jag ska hinna lägga upp ett litet inlägg med bilder.

Men med tårar i ögonen så säger jag här med Tack och hej för mitt högra bröst, du är härmed inte längre välkommen i denna kropp och utvisas där med, med DIREKT VERKAN IMORGON EFTERMIDDAG! Du blir hämtad strax efter 12:00 och blir därmed förflyttad till forskningsenheten och efter det får du DRA ÅT HELVETTE!

Likes

Comments

Go natt fast hej!
Blir ett extra inlägg. Jag har nu i några timmar försökt komma på hur i helsike jag ska kunna sova inatt. Jag har gjort ett litet ingrepp men jag har svårt att röra mig, det för ont, min ena muskel krampar eller något. Det blir som en nervryckning typ som går att det krampar upp i nackmusklerna och ut i armen och ner bröstet. Jag har problem med att veta hur jag ska sova nu. Hur i helvette blir det då inte efter operationen på onsdag? Jag känner nu en lättångest över dagarna som kommer efter. Jag kommer inte kunna resa mig själv, jag kommer gråta en jäkla massa och jag tycker redan synd om Mange som kommer få ta hand om mig. JA, jag vet att det är hans "jobb" eller typ skyldighet men jag tycker ändå synd om honom. Förhoppningsvis får jag så starka värktabletter så jag kanske somnar automatiskt. Just nu går jag på två alvedon thats IT!

Ska iaf försöka komma upp vid 10:00 imorgon. Även om jag bara sovit någon timme. För då ska vi åka och boka klipp tid. Har kollat på lite olika korta frisyrer som jag tänkt klippa om några veckor för att det ska bli en enklare övergång sen när håret försvinner med cellgifterna. Sen ska vi kolla upp om vi kan byta våra telefoner så kan jag "unna"
Mig det innan allt drar igång! Det drar dessutom ner våra telefonkostnader så det är lite win win! 😊

Sen om jag känner mig fortsatt trött efter det så kan jag ta en tupplur under dagen. På kvällen väntar ännu en dusch med hibiscrub. Och sen är det en tidigmorgon för att sen vänta på operationen som väntas bli efter klockan 12 någon gång. Någon exakt tid har jag inte. Men jag kommer att ligga på avd.6 tills det är dags och då är Mange, mamma, Janne och Adam där 😊 ska komma ihåg att packa väskan också imorgon med spel så man kan fördriva tiden tills operationen.

Nu ska jag nog försöka sluta ögonen och bara låta kroppen välja position men jag ska inte sticka under stolen med att det är lite jobbigt.

Godnatt!

  • 393 Readers

Likes

Comments

Nu är jag äntligen hemma och allt har gått bra. Jag mår superbra. Jag hade ställt klockan på 11:00 idag för att inte vakna vid 12 och få panik över tiden. Jag gick direkt upp och tog mina mediciner och borstade tänderna sen återgick jag till sängen. Efter 11:30 så fick jag inte dricka något. Så jag höll mig i sängen tills att det var dags för duschen innan avresa. Jag bor tack och lov väldigt nära sjukhuset så det tar cirka fem minuter med bil. Det var tänkt att Mange skulle ha följt med mig till avdelningen men på grund av brist på parkering nu så fick han bara släppa av mig. Vilket han inte alls kände sig bekväm med. Men som tur var kände jag mig lugn med det. Så han droppade mig vid entrén och sen gick jag i labyrinten som ett sjukhus ändå är tycker jag. Jag tog en nummer lapp och "checkade in" mig. Fick byta om till dem extremt sexiga kläderna. Skrattade länge inombords för mig själv.

Tiden på kallelsen var 13:30. Vilket jag trodde var tiden då jag skulle opereras. Men så var ju inte riktigt fallet. Jag "checkade in", bytte om och satte mig i väntrummet. Jag var så extremt trött så jag hängde på min ena arm och slumrade till hela tiden. När dem andra som satt i väntrummet hade gått iväg så var jag ensam så då kröp jag upp i soffan bredvid och la huvudet på ryggstödet och somnade. Helt plötsligt kommer läkaren och i och med att man är på helspänn och bara väntar på att dem ska ropa ens namn så reagerar man kanske inte på bästa sätt. När han ropade mitt namn så slänger jag mig upp ur soffan, problemet är ju den att mina fötter/benen har somnat. Och jag hade tydligen sovit i två timmar. Så först och främst stapplar jag fram utan att känna varken ben eller fötter plus att jag höll på och svimma. Så läkaren tog mig i armen så gick vi sakta till rummet där hans kulle gå igenom va som skulle ske. Men guh så kul det var. Snacka om att bara instinktivt resa sig och nästan falla lika snabbt. Sen när han berättat om ingreppet och jag känner mig extremt trött fortfarande så beslutade vi att jag inte skulle ha något lugnande medel då jag kände mig väldigt lugn.

Jag fick sätta mig i väntrummet i 10minuter till och då kom en sköterska som gav mig två alvedon och sen gick vi till operationsrummet. Där möttes jag av en till sköterska och även en läkare. Dem kopplade upp mig på EKG, tog blodtryck, en grej runt fingret som mäter syremättnad och lite annat. Fick även en dos antibiotika in körd i armen den gjorde ont. Eller inte ONT men det strålade i hela armen. Men efter en stund så la sig obehaget. Läkaren började sprita av området som ingreppet skulle ske på. FYFAN!!! Jag kunde knappt andas. Jäklar va starkt det var. Det stack i näsan och jag kände nästan att jag inte fick någon luft. Som tur är så försvann lukten efter en stund. Men man blev ju nästan hög av lukten. Sen började dem klistra på sån där operationsduk runt området och det gjorde att jag inte såg något. Vilket var tur för jag tror att jag kände när det skvätte blod på mig.. Men jag halv sov under tiden. Kommer nog ha en känsla av träningsvärk imorgon i vänster bröstmuskel och axeln. Dem jobbade mycket där för att stabilisera själva dosan. Slangen gick dem in med mycket längre ner än jag trodde på halsen. Sen berättade läkaren att den är inkörd i venen hela vägen till strax innan hjärtat. Det var längre än jag trodde. Men ändå jäkligt coolt.

Jag fick komma till observationsavdelningen vid 16:45 och då ringde jag Mange och sa att han kunde komma upp. I och med att det hade tagit så lång tid så blev han orolig och åkte dit jag var. Dock så sa sköterskan då att han inte fick komma in. Det är på grund av smittorisken. Men det är olika från person till person. Plus att vi inte var så många kvar för dagen. Så han fick komma till sängen. Sköterskan kom och frågade om jag ville ha fika. SJÄLVKLART sa jag. Så jag fick två rostade mackor, en kopp te och en mugg med blåbärssoppa. Det gick ner väldigt fort. Efter en stund så kom hon och frågade om jag ville röra mig hemåt så då fick jag byta om och få mina egna kläder och sen skulle dem bara ta bort slangen och mitt armband. Som tur var så upptäckte hon att jag hade en EKG plupp kvar. Och då såg vi att alla tre var kvar så då han vi ta bort dem innan jag åkte hem.

Nu är jag hemma och är fortfarande trött. Är öm där dosan och slangen går. Men annars så mår jag väldigt bra. Får se hur mycket man sover i natt dock. Vill knappt röra på huvudet för att jag är rädd att dra av sladden vilket jag inte kommer att kunna göra. Men det känns lite läskigt nu i början. :)

Nu vet ni hur jag känner och mår så imorgon kommer ett till inlägg om mina tankar. När jag bröt ihop i duschen igår för att jag insåg vad som egentligen kommer ske denna vecka.

Ta hand om er så länge! Så får vi se hur natten har gått!

Likes

Comments

Go kväll allesammans!

Idag vaknade jag vid 10:00 och kände mig så himla slut. Så jag somnade om. Mange gick och gjorde te och väckte mig så jag kunde dricka lite. Men jag somnade om direkt när jag återigen la huvudet på kudden. Jag vaknade sen när klockan var 12:30 och fick halvt panik. Hela dagen hade ju nästintill gått. Eller.... Mange hade kolla på film under tiden som jag sov. Men vi gick upp när jag vaknade och åt frukost. Efter det gick jag in i duschen. Sista gången som jag som "normal" duschar så man får passa på. Jag ska snart käka middag om man kan säga det när klockan snart är 10? hmm.. När jag ätit ska jag Ducsha och då ska jag använda ett medel som heter Hibiscrub som är ett bakteriedödande medel som man tvättar sig med kvällen innan och morgonen innan operationen. Så imorgon innan jag ska operera in dosan så ska jag återigen duscha med det medlet. Har hört att håret blir som svinto så det blir ju intressant. Tack och lov ska man endast tvätta håret med medlet en av duscharna. Men i och med att jag ska opereras på onsdag igen och då är det ju den stora operationen som gäller så ska jag duscha med medlet, ikväll, imorgon bitti, på tisdag kväll och på onsdag morgon. Vilket betyder att jag idag tog min sista vanliga dusch med två bröst med körtlar och fett och allt vad som finns där i. Jag är nog rätt glad över att inte veta vad det är dem faktiskt ska "gräva" ut. Kan bara föreställa mig att det ser typ ut som en körtfärs klump. Varse go kära läsare nu kan ni kanske inte laga köttfärsås på ett tag men det bjuder jag på. Vilket vi faktiskt ska göra imorgon kom jag på. Jaja...

Mina tankar inför morgon dagen är inte så många som man kanske skulle kunna tro. Jag känner mig mest taggad och spänd över att se hur det kommer att se ut. Jag har sagt till om lugnande medel så det ska de se till att jag får och sen blir det ju lokalbedövning. Tankarna är mer inför den stora operationen på onsdag. Som jag skrev här ovanför, hur ser det ut det dem tar ut... By the Way, jag vill absolut inte SE hur det ser ut. Men tankarna snurrar ändå av någon oförklarlig anledning på hur det ser ut. Har jag pratat med alla som jag känner behöver veta hur det ser ut, eller som kanske vill veta hur det känns? Det är för mig omöjligt att veta. Jag har lagt upp en bild här nedanför på hur mitt sjuka bröst ser ut. Man ser inte knölen men det man ser är ett stort blåmärke som är ifrån när dem tog provet på själva knölen och det togs för två veckor sen nu nästan exakt. Och det är fortfarande så här pass stort och gult. Knölen är vänster om gulnaden som är till vänster på bilden. Som ni ser så syns den inte alls. Jag hade i alla fall tänkt mig att det kanske skulle vara lite små blått. Men vi får se när det försvinner. Imorgon kommer jag att lägga upp före och efter bilder. Har tagit bild idag på hur jag ser ut utan dosan och imorgon hoppas jag kunna ta en bild på hur det ser ut med dosa. Det kanske dröjer ifall att det är för mycket förband och så vidare. Då får jag helt enkelt ta en bild när både dosa och bröst är opererat.

Många kanske tänker på hur jag kan vara så pass lugn som jag är i det här skedet, att få cancer i min ålder är ju som jag nämnde i tidigare inlägg inte allt för vanligt att få. Men så fort dem sa vid ultraljudet att dem trodde att det var elakheter så bestämde jag mig för att jag hade cancer. Mycket för att det inte skulle bli sån chock. Och för att b´vara förbered. Sen började jag att söka FAKTA, inte googla på utgångar och så vidare för googlar man cancer får man bara höra massa historier om död. Det vet jag redan vid det här laget att jag kan göra. Jag vet att jag kan dö av cancer och den tanken kommer från och med i tisdags att alltid finnas i mina tankar det är oundvikligt. MEN jag kan förbereda mig på olika behandlingar och metoder som läkare kanske lägger fram. Och ju mer påläst jag är desto snabbare beslut kan vi ta då läkarna kommer med förslagen och ju snabbare kan vi sätta in de resurser som behövs. Så redan kvällen efter att jag fick cancer beskedet började jag söka reda på olika information om just bröstcancer. Vilka sorter finns det? Vilka operationer gör man? Hela bröstet, en bit av bröstet, strålning, cellgifter etc. Och tack vare att jag hade läst på. Kunde jag ta in det läkarna sa på ett lugnt och förstående sätt. i tog till exempel beslut om vilket silicon implantat jag skulle ha direkt. Om jag skulle ta bort hela bröstet direkt eller om jag skulle börja med cellgifter och sen eventuellt ta bort bröstet. Men då sa jag direkt att jag vill ta bort hela. Kan man bevara bröstvårtan så är det ett plus men går det inte så går det inte. Implantatet skulle vara ett runt. Storlek på implantat provades fram. Så läkaren kunde direkt när han var klar gå och fylla i min information och lägga en order på mitt implantat. Och operationen blev bestämd nu på onsdag. Annars är det inte säkert att jag hade opererats så här pass fort. Så för min egen skull så läste jag på så mycket jag kunde och orkade.

Läkarna och min kontaktsjuksköterska var imponerade över mitt lugn och hur insatt jag var för vad som skulle ske framöver. Så mitt tips när ni eventuellt kanske väntar på dåliga besked är att söka ren FAKTA om det ni väntar på och inte gå in på Flashback och sånna sidor. Där är det mycket negativ ton och folk kan uttala sig om saker dem hört och inte VET.

Nu måste jag ta och äta kom jag på för jag får inte äta efter 00:00. Efter det får jag bara dricka, läsk, saft, te eller kaffe utan mjölk och grädde. Så Tacka gudarna för läsk som jag inte klarar mig utan.

Det får nog vara allt för ikväll. lägger även upp en bild på flaskan som medlet jag använder. Så vet ni hur det ser ut ifall ni någon gång kommer behöva använda det och ni bara får höra namnet.

Vill bara påminna om prenumerationen av bloggen. Skriv in er mailadress och få ett mail om när jag lagt upp ett nytt inlägg.

Glöm inte att känna på era bröst, testiklar, och gå på cellprovstagningarna och mammografin. VIKTIGT, VIKTIGT!

Sov så gott! TJINGELING!

Likes

Comments