Inatt har jag sovit bättre. Försökte andas igenom mina svettningar för att försöka minska ångesten över att jag svettas. Som är ångestpåverkande bara det. Vaknade några gånger och låg vaken 30-60min per gång.

Vi gick upp och åt ”frukost” vid 11:30. Efter det var jag otroligt frussen så jag la mig under täcket och sov/slumrade tills Mange kom hem efter gymmet, lagade mat och kom och väckte mig. Då var klockan 16:30. Mer sömn = mer energi så jag har mått bättre idag. Men varm mat verkar vara lite knepigt för min mage. Så nu har vi köpt youghurt, kräm och soppa som jag kan äta hela tiden. Men ska försöka äta ett ordentligt varmt mål mat om dagen iaf.

När vi var och handlade så gick jag in och köpte nässpray med olja i, mina näsgångar är torra och nu har jag små sår som blöder. Köpte även en ansiktskräm då ansiktet är otroligt torrt och rödflammigt. Så hoppas att det blir bättre nu.

Idag tog jag dem sista kortisontabletterna för den här gången. Imorgon börjar sprutorna. Så vi får se vad som väntar..

Hoppas på ännu mer sömn inatt 😊

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

  • 53 Readers

Likes

Comments

Skjut mig! Skjut mig nu så jag får sova. - det är allt jag tänka just nu.

Jag somnade 01:00 vaknade 04:00 somnade 05:30. Vaknade 7:45 och sen dess har jag varit vaken med en enda vilja. Att få somna om. Få gå in i djup sömn och försvinna.

Pappa ringde och sa att lussebullarna var i ugnen och jag älskar lussebullar men jag ville bara trots allt få somna. Fast jag egentligen bara vill gasa ut med bilen och äta upp alla lussebullar som dem gör. Mitt psyke är totalt rubbat. Det här är dag ett efter första behandlingen. Och jag är redan trött på hur jag känner mig. Känner lite ångest över hur detta kommer att te sig framöver. Vad kommer härnäst?

Det känns som om jag bara klagar. Vilket jag kanske gör. Men det här är mina känslor. Exakt vad jag känner när jag skriver. Jag vill läggas i en sån där bubbla som dem brukar kunna ha på filmer i rymden där man är nedfryst eller nedsövd och sen vaknar man när man är framme vid målet. Det hade ju varit otroligt skönt! Somna nu och vakna i mars/april när jag är klar. Det vill jag göra!

  • 89 Readers

Likes

Comments

Nu är det 12 timmar sen jag kom hem efter första dosen. Trodde att den här dagen skulle vara lite som vanligt. Men biverkningar har redan börjat.

I och med att slemhinnorna blir sköra och torra, detta innebär även dem slemhinnor inne i kroppen. I och med det ska man undvika att äta stark mat. Jag tänkte därför att jag skulle äta Spicey hot ikväll för att fira att dosen är gjord och hädanefter får jag äta mer snäll mat. Kl. 16 skjutsade jag och Emelie, Mange till förfesten. Strax innan började jag känna en torrhet i munnen som sen eskalerade och det blev torrt i halsen. Nästan som när man blir sjuk och allt är torrt. Bara att andas får dig att vilja hosta. Så kändes det. Jag drack hela tiden något för att slippa känslan.

Sen skjutsade vi honom och åkte sen vidare till hälla och gick ett varv på shoppingen innan vi gick in och handlade dricka och lussebullar. Efter det bestämde jag att vi skulle in på Rusta och köpa en liten gran. Så det blev en vit gran, silverstjärna och silverglitter och sen röda kulor. Får lägga upp en bild imorgon. Men något jävla juligt ska jag tamefan ha! 😃 När vi ändå var på rusta så köpte jag en lång foam roller till Mange. Så nu kan han stretcha ännu mer här hemma 😊

Jag och Emelie köpte med oss Spicey hot hem och skulle käka. Jag tog en tugga och en till och då känner jag hur det svider när maten transporteras och sen kniper det och svider när man känner att maten landat. Jag fortsätter äta i tron om att jag kanske väntat gör länge med maten. Men för varje tugga svider det. Jag inser att det här kan jag inte äta. Så jag sköt maten åt sidan och drack dricka istället. En besvikelse. Sista måltiden trodde jag, ja. Men sköterskorna har hela tiden sagt, du måste äta! Ät det som funkar. Så skulle det visa sig att jag har problem med att äta men till exempel kan äta pannkakor. Ja då får jag helt enkelt äta pannkakor så länge det behövs. Eller är det glass som funkar då är det glass som gäller. Så länge jag får i mig något. Så skulle vi bli bort bjudna på mat någon gång och jag tyvärr får tacka nej till maten så är det inte för att det är äckligt utan för att jag inte klarar av att äta det. Jag kanske börjar ta med egen mat ifall det skulle var så och som sagt jag gör det i så fall inte för att vara otrevlig. Snarare för att vara ett trevligt sällskap längre 😂

Jag och Emelie har spenderat kvällen med att spela Skip-Bo och haft Idolfinalen på tv och handbollsmatchen på padda samtidigt. Perfekt en sån här dag. Att bara få vara!

Jag uppdaterar så fort det händer något eller någon biverkning dyker upp eller bara vill skriva.

Godnatt!
TJINGELING!

Min fins utsikt från rummet jag låg och fock behandling i 😂

  • 110 Readers

Likes

Comments

Ja, då var det gjort! Dosen cirkulerar nu i kroppen och bekämpar allt ont som eventuellt kanske lyckats ta sig vidare trots att risken är väldigt liten och bekämpar även dem friska cellerna. Nu kan jag inte göra annat än att lyssna på kroppen, göra det jag känner att jag klarar och försöka må så bra som det bara går.

Morgonen och vikten

Jag gick upp 7:20 och fixade mina tabletter, fixade iordning min frukost och åt i lugn och ro. Jag somnade 00:30 så jag fick mer sömn än jag trodde. Vilket gjorde susen. Efter frukosten bestämde jag mig för att sminka mig. Man mår ju alltid lite bättre om man känner sig lite extra vacker. Sen borstades det tänder och packade väskan sen bar det av mot sjukhuset och första cytostatikan. Jag registrerar mig och åker upp till dagvårds avdelningen. Där dem ska ge mig min dos. Visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen så fick fråga en sköterska som hjälpte en annan karl med kaffet. Och då sa hon åt mig att vänta i ett väntrum precis bredvid. Innan så hade jag läst att man skulle ställa sig på vågen och meddela sköterskan vad vikten var. Detta för att dem inte ska ge för mycket cytostatika. Sen är det rätt bra att väga sig så man vet hur mycket/lite godis man kan äta. Har hittills gått ner 3kg sen beskedet i Oktober.

30minuter blev helt plötsligt 60minuter

Efter en stund kom en sköterska och hämtade oss. Hon var väldigt trevlig och skämtsam. Helt i min stil. Vilket gjorde mig lugn. Vi pratade lite, tog blodtryck och sen frågade jag om jag kunde ha strumpor på eller var tvungen att ta av dem när frystofflorna skulle på.

"Dem får du ta av dig".

Usch då! Jag som hatar att frysa!

"Blir det för jobbigt eller att det gör för ont så kan du ta ut dem ett tag och sen in med dem igen".

(Det kändes skönt!) Ja men 30minuter borde inte vara så svårt att hålla ut.

"haha njaaa, snarare 60min".

VA?! Det var inte vad dem sa till mig. (Men men bara att köra på).

"Och jag kommer inte att hämta dem förrän behandlingen börjat".

(Dem kommer alltså DIREKT ifrån frysen!) Meeen så mysigt!

"Nu är det igång så nu går jag och hämtar medicin ifall du skulle få någon reaktion på cytostatikan och även frystofflor och vantarna"

(Hon går ut ur rummet) 60 SEXTIOMINUTER!!!!!! OMG!!!!!! Säger jag högt till Mange

Hon berättade dock den positiva nyheten att jag endast kommer ha frystofflor och frysvantar dem tre första behandlingarna. Så troligtvis kanske det är en snällare dos i slutet eller så påverkar inte det naglarna på samma sätt. Nästa slags blandning ger andra biverkningar också så något annat är det i alla fall.

Hon sätter på mig något som ser ut som ihop sytt hushållspapper på fötter och händer. Detta för att skydda en liten del mot den direkta fryskontakten. Tjusigt, säger jag! Sen, SEN tar hon fram vantar och tofflor ur en förpackning och dem är enorma! Jag inser snabbt att det här med att blogga eller lösa korsord är bara att glömma! Haha Sen sätter hon på tofflan på vänster foten och FYFAN va kallt det var. Hon sätter på tofflan på höger och nu gör det ont i vänsterfoten pga av kylan. Helvette! Ska detta vara i en timme. Jag kommer ligga och vrida mig i sängen. Kan ju säga att jag inte var jättesugen på att stoppa in mina händer i vantarna. MEN det är bara att göra! Blir det outhärdligt så fick vi avbryta vantarna och då får naglarna bli förändrade, eventuellt falla av och bli sköra och ta flera år innan det byggs upp igen. FYFAN, fötterna var värst. TRODDE JAG!

Efter 15 minuter kommer sköterskan in igen och tar ett nytt blodtryck då det är viktigt att hålla reda på det under hela behandlingen. Men det såg bra ut även om det var lägre än innan vantarna var på. Vilket är helt normalt. Så säger hon ja, då var första kvarten gjord. Jag drar ut min vänster hand och får loss blodtryckmätaren och sen stoppar jag in handen igen. Nu ville jag gråta. Jag vred mig i sängen för det kändes som om mitt vänstra lillfinger skulle gå av på grund av kylan. Då hade jag lust att skrika som hon i TITANIC när hon och Leonardo di Caprio ligger på trädörren i det iskalla vattnet och Leo sjunker ner i djupet "Come back! Come back!" Men efter en stund så la sig smärtan och jag försökte bara ligga still och slappna av. Fokusera på tvn och inte kolla på klockan. Men det var lättare sagt än gjort, Nu är det 30min kvar, Nu är det 25 minuter kvar. När det var 15minuter kvar så var det svalt i vantarna så då var det inga problem. Efter 60minuter så började maskinen pipa och då klickade vi på knappen så att sköterskan skulle komma. Men påsen var inte tom så det fick bli 10 minuter till. Sen efter det så var det några få centiliter kvar och då stod hon och väntade på att dem skulle dras ut och sen var jag klar.

Testa frysning hemma!

För att försöka förklara hur det var eller om ni vill testa 15minuter hemma bara. Mer än 15 minuter tror jag inte att ni vill fortsätta självmant. Så ska jag försöka ge en instruktion på hur ni kan göra eller föreställa er känslan.

  1. Tänk er ihop sytt hushålls papper som du sätter runt fötter och händer.
  2. Sen lägger ni en fryspåse med ärtor/kyckling/Wook eller vad man annars kan tänkas ha i frysen som täcker sina fötter. Ni lägger en påse var under fötterna, en påse var ovanpå fötterna. Detta görs när ni sitter precis utanför frysen så att det läggs på direkt!
  3. Knyt ihop det så att det sitter emot "pappret" och huden.
  4. Ha det så i 15 minuter.
  5. Nu vet ni hur det känns 😊

Värm strumporna!

Mange blev beordrad att sitta på mina privata strumpor så att dem var uppvärmda innan han fick dra på mig dem. Sköterskan berättade också hur jag ska ta mina sprutor med vita blodkroppar som jag ska boosta kroppen så att inte mitt immunförsvar sjunker för lågt. Det börjar jag med från och med måndag och åtta dagar framöver. Dem vita blodkropparna bildas i benmärgen. Vilket kommer att göra att jag troligtvis kommer känna av en värk i kroppen som liknas med växtvärk. Och mitt immunsvar är som sämst 7-10 dagar efter behandling. Så strax innan jul börjar immunförsvaret ta sig uppåt igen. Så dem brukar säga att man mår som bäst precis innan det är dags för nästa behandling. Och nästa behandling blir den 29/12 kl.10:00. Så jag kommer troligtvis må bra över även nyårsafton. Kan vara trevligt.

Uttorkade slemhinnor = biverkning = 100% garanti för svamp!

När man tar cytostatika så torkar det ut kroppens slemhinnor. Detta kan visa sig i att man får

  • Problem med penetrerande sexuell aktivitet.
  • Torra/grusiga ögon
  • Torr näsa
  • Munsvamp(på grund av för dålig salivproduktion)
  • Svamp i underlivet
  • Svårt att äta viss mat. (Ska undvika stark mat)
  • Svårt med avföringen, antingen diarré eller förstoppning
  • M.m

Då jag dragits med upprepade svampinfektioner tidigare i underlivet så bad jag direkt om utskrivet recept för är det något jag kommer att få av detta så är det svamp i underlivet och i munnen. Det kan jag nästan sätta min högra arm på. Jag använder Diflucan och den var tidigare receptfri men har tydligen på senare tid blivit receptbelagd. Och den har jag fått rekommenderad av min barnmorska. Men på vägen ifrån sjukhuset så ringer läkaren upp mig och säger att hon inte vill skriva ut det utan vill att jag ska ta receptfria medel ifrån apoteket i form av kapslar som man för upp och sen sköter det sig själv. Jag sa då att det inte funkat något vidare på mig och att jag därför blivit rekommenderad diflucan. Varpå hon berättar att man hest inte ska blanda mina antidepressiva med den medicinen. Aldrig hört förut! Det har visat invärkan på hjärtat. Men jag stod på mig och sa att det är det enda som verkligen funkat på mig. Och då skrev hon ut det. Men var väldigt tydlig med att hon informerat om detta och att jag inte ska ta medicinen i onödan. Och den risken finns inte. Att det kliar i den nedre regionen har vi nog alla varit med om. Trosor/kalsonger hamnar fel eller att eventuellt hår sticker eller kliar vid utvattning. Så tro mig. Jag väntar tills det verkligen brytit ut och man vill ta ett rivjärn och köra. Så att ta piller i onödan det är ingenting jag är ja sägare till. Diflucan hjälper även ifall man får munvamp. Så valet var inte så jäkla svårt. Kom inte och tro att du vet hur jag fungerar bara för att du har en licens som läkare! Hahaha

Hur mår jag idag? Känner jag av något?

Så hur känns det nu då? Jag mår som innan väldigt bra. Jag är inte 100% med i huvudet. Det kan beror på kortisonet eller på grund av cytostatikan. Så kan inte riktigt uttala mig om vad som påverkar. Annars är jag mest fryssen efter behandlingen. Ska försöka skriva något varje dag för att föra logg för mig själv och sen får ni även veta hur jag mår.


Här nedanför kommer lite bilder ifrån behandlingen.

Nu ska jag ta hand om lite disk medan Mange går in i duschen innan han ska iväg på julförfest och sen på julbord.


TJINGELING!

Tofflorna!

Vantarna

Kan man få extra värme någonstans ifrån så ska det tas till vara på. Så mössan fick åka på!

Likes

Comments

Nu har ångesten knackat på dörren och lätta panikattacker infinner sig. Huvudet skriker " Jag vill inte"!

Dagen

Jag gick upp vid 10:00 idag då farmor skulle komma på besök. Gjorde iordning frukost och satte mig i lugn och ro och bara försvann. Satt med telefonen och gjorde något. När jag gjorde min andra macka så kom farmor och hon hade med sig en liten present. Ett stort gosedjur får. Så nu har jag ett litet får som jag fick av mormor och ett större som jag fick av farmor. Vet inte varför det just blivit får. Men nu har dem varandra i alla fall.

1,5 timmes dusch

När hon åkte hem så slängde jag i gång en tvättmaskin och gick in i duschen. Där satt jag på golvet i 1,5 timme med vattnet rinnandes längs kroppen. Jag tog mig bara inte ut. När tvättmaskinen var klar så bestämde jag mig för att jag också fick vara klar. Och väl ute och påklädd hamnade jag på en köksstol stirrandes ut genom fönstret och till och från spelandes på telefonen. Efter en timme så inser jag att jag kanske borde fixa mig så jag kan gå hem till Diana, Marcus och Charlie och hälsa på och få mysa lite bland dem jag gillar mest. Så jag klär på mig och sätter i lurarna i öronen och börjar gå.

Väl på plats så äter vi pizza och sen är vi i vardagsrummet och bara hänger. Charlie öser runt som vanligt. Killen med energi utan dess like. Trots nästan 4 timmar där så var jag inte nöjd. Jag kände mig otroligt tom. Det är nästan som om jag är dränerad på känslor och inte minns vad känslor är för något.

Panik

På vägen hem känner jag illamåendet komma. För nu vet jag att jag åker hem, är hemma, somnar och vaknar och då är det på riktigt.

Jag vill inte! Jag vill inte! Jag vill inte! Jag vill inte! Jag vill inte! Jag vill inte! Jag vill inte! Jag vill inte! JAG VILL INTEEEEEEE!!!

Jag vill inte vakna imorgon och inse att det faktiskt är första omgången med cytostatikan. Dagen är här. Dagen då min vardag blir ännu mer begränsad. Jag vill inte sitta i en stol/säng i två timmar där dem första 30 minuterna innefattar frysvantar och frystossor. Jag HATAR att frysa! Det kommer kännas som en evighet. Även om jag vet att det är för att jag ska slippa tappa naglarna på händer och fötter så känns det nu jävligt pissigt!

Underhållning

Jag har packat ihop tre korsordstidningar, min prick till prick bok, headset och sen tar vi med oss datorn så vi får väl se vad vi gör under dessa två timmar som ska spenderas där.

Kortisontabletter och morgonplanering

Jag tog mina första 16 tabletter kortison nu ikväll. Det var inte så farligt som jag föreställt mig. Jag kommer gå upp 7:15 och göra iordning mina tabletter för dem måste jag ta en timme innan behandlingen ska göras. Sen kommer jag hinna äta frukost, fixa mig, kräkas om jag nu gör det. Brukar göra det ifall det är jobbiga saker eller stora förändringar så risken är rätt stor att det händer imorgon. Behöver dock inte fixa frisyren då jag igår rakade av allt. Bild finns längst ner. Sen är det bara att åka. Ska åka förbi en mack eller något på vägen så jag får min älskade dricka och eventuellt någon godis som man kan knapra på under tiden. Sen är det bara at försöka ta det lugnt och låta det som sker ske. Jag märker just nu att jag skulle vilja gråta, men min kropp har helt stängt av. Jag känner svaga impulser av känslor men det är ingenting som släpps lös. Det går inte.. Frågan är när den smällen kommer istället.

Idol finalhäng och Julbord

Imorgon kommer Emelie över och hänger med mig hela kvällen medan Mange är på julbord med jobbet. Känns mer och mer jobbigt att han ska iväg. Men han är 15 min med bil bort om ens det. Så skulle jag få panik och verkligen vilja ha honom vid mig så är han ett samtal och en taxi bort. Det är lite som när man är suuupersjuk och mamma är den enda man kan komma att tänka på att man vill ha i närheten för att man älskade hennes pannkakor eller något speciellt hon gjorde när man var sjuk. Det spelar liksom ingen roll om man är med någon vän det är endast sin person som man vill ha och det är det enda som hjälper. Men att känslan är jobbig är troligtvis på grund av att han nu har varit hemma en hel del och han har varit inom räckhåll. Men det kommer troligtvis kännas bättre när jag och Emelie har handlat mat och spelar kort under tiden som Idol finalen är på tv. Tiden brukar gå väldigt fort när vi umgås så det blir kul.

Sjukdomar/Feber kan orsaka sjukhusvistelse

Vill nu påminna er om att det är extra viktigt att ni säger till om ni är sjuka, varit sjuka eller varit hos några som varit/är sjuka. Om jag får feber kommer jag att behöva åka in akut till sjukhus och där lägger dem troligtvis in mig och ger mig behandling. Nog för att jag gillar höj och sänkbara sängar men så jäkla kul är det inte på sjukhuset. Så informera om hur ni mår, så får jag ta beslutet om jag kan umgås eller om jag hellre stannar hemma. Det är bättre att jag tar beslutet än att någon anser att den bara är lite snorig men dagen innan hade feber och fortfarande kan var smittbärare. Så var hellre övertydliga.

Min önskan som jag hoppas respekteras

Nu dem kommande veckorna önskar jag att få vara lite ifred. Detta gäller vänner, bekanta, släktingar osv.. Det gäller alla! Jag kommer skriva på bloggen hur jag mår, vad som händer, hur läkarbesöken går. Men nu kommande veckor så låt mig få vara. Även om ni vill skicka ett litet hejar sms eller ta hand om dig sms, så gör inte det. Jag hör av mig till dem som JAG orkar höra av mig till, vare sig det är sms eller att ringa. Men smsa eller ring inte mig. Jag hoppas att ni kan respektera min önskan även om det kommer vara svårt för vissa. ENDA stället som är okej att skriva på är här på bloggen under tiden. Det är det enda stället! Och som sagt det gäller ALLA. Vänner, släkt eller bekanta!

Likes

Comments

​I våras hade jag håret ner till skulderbladen. Långt och härligt. I Maj bestämde jag mig för att göra något nytt så jag klippte håret till axlarna. Ett stort steg för någon som varje gång hos frisören sagt " Nej du får ta hälften av det du vill ta"! Jag trivdes bra i frisyren. Men efter någon klippning kände jag att nej jag saknar mitt långa hår och vill spara ut. Så nästa gång hos frisören så blev det bara en toppning. Nu skulle jag banne mig få sådär långt hår igen...

​Bort med håret!

Sen kom beskedet om Cancern och jag insåg ganska snabbt att mitt långa hår skulle få vänta. Så jag klippte mig sist för sex veckor sen och då rakade jag sidorna men behöll det längre på huvudet. Så som jag visat bild på i tidigare inlägg. Igår började vi raka av håret helt.

Vi köpte för någon vecka sen en maskin som funkar för skägg och hår. Perfekt då kan jag ha den till att underhålla håret under den tiden som det växer tillbaka mellan cellgiftsbehandligarna ifall det skulle se knasigt ut. Jag startade den och körde på. Stora tussar lossnade och jag fyllde snabbt upp toalettstolen och golvet med hår. Men efter en stund lät det som att det gick trögt. Trodde då att det berodde på att det var för mycket hår kvar i maskinen. Men vet ni vad? Maskinen dog! Batteriet tog slut! WTF! Eeeeh måste jag påpeka att det inte var klart då? Det var tussar bak på huvudet, ojämnt runtom. Det såg ut som om Sandra 5 år gammal gått loss med saxen och bara kört på.. Jag ska också tillägga att Jag, Mange och Malin skämtade om att maskinen skulle dö innan jag började. Jaha men det kanske går att ha ladd sladden i och köra samtidigt? Men nej det gick ju inte... FUCK! Jag vill ju inte lägga ut massa pengar på att raka av mig håret hos en frisör.. Det känns så otroligt onödigt! Aja, Jag får väl ha mössa på mig så fort vi ska iväg någonstans tills det löst sig. Som tur var hade Carina sagt att hon och pappa har en maskin, så jag ringde pappa idag och sa att jag kommer och lånar med den hem. 

När vi kom hem satte Mange igång i vardagsrummet och fixade med tapetrester och spackel så fick Malin gå loss med rakapparaten. Det började KANON! Men efter en stund så säger Malin att den tar lite ojämnt och att den inte tar så bra. Precis i den stunden kom Mange förbi och kollade och påpekade då att munstycket var fullt med hår. Så vi gjorde rent den och det var så sjukt mycket hår på den som inte syntes. Så det var ju inte så konstigt att den gick trögt. Men sen jävlar gick det bra. Vi började med 9mm men efter lite tankeverksamhet så insåg jag ju att det nästan var en centimeter långt, så vi gick ner till 7mm istället. Så nu sitter jag här med snaggat hår. Endast 7mm långt. Och fryser lite lätt om öronen och huvudet.  Och jag har fått något tix med att stryka mig själv över håret. Jag blir nästan irriterad över att jag kommer på mig själv med att göra det. Men det är nog för att det kliar så skönt i hårbottnen då.

​Hur känns det nu inför...

Jag har fått frågan om hur det känns nu när det snart är dags och det enda svaret jag har är att det inte känns speciellt bra. Jag har miljoner med tankar i huvudet men inga svar och jag vet inte själv vad jag tänker på. Jag liksom bara försvinner. Jag har börjat glömma saker. Jag måste ha papper framme på det som jag ska göra eller eventuella möten. Måste nästan skriva upp ifall en vän eller släkting ska komma på besök för annars glömmer jag bort det. Det är absolut ingenting jag haft problem med tidigare vilket gör mig sjukt frustrerad. Då jag alltid haft stenkoll på vad jag och även Mange har för möten inplanerade. Där är jag just nu.

​Hur mår jag?

Jag mår som ni kanske sett i dem två tidigare inläggen väldigt olika från dag till dag. Grund känslan är fortfarande att jag mår väldigt bra och är positiv till att få det här gjort. Men dessa hormoner gör mig galen! Idag har jag dock haft en bättre känsla i kroppen. Det var en stund strax innan lunch som jag kände att jag var på väg åt samma håll som igår men vi planerade upp dagen så att vi hade en del punkter att pricka av. Och då kändes det bättre. Känslan är på sätt och vis på väg tillbaka men det är för att det är dags för mig att lägga mig i sängen snart och kolla på en film och imorgon så är Mange i skolan. Farmor kommer dock förbi på en fika imorgon. Men jag är så bortskämd med att han nästan hela tiden är hemma. Så det känns tomt utan honom. Vilket känns väldigt bra eftersom att vi varit tillsammans i över 9 år och den känslan fortfarande kommer och känns bra.

​Dagen som gått...

Vi åkte och käkade lunch med Malin och sen har vi hängt hela dagen. Hon hjälpte mig med rakningen och sen när jag hoppade in i duschen och kom ut så hade hon och Mange bestämt att dem skulle spackla den sista väggen. Så då är hela vardagsrummet färdig spacklat en första omgång och sen behövs det bara en tunn skrapspackling på väggarna för att ta bort det där sista sen är det dags för färg! Och sen är det typ en helg för att fixa golvet klart i och med att vi ska flytspackla det, så som vi gjort i alla andra rum. Känns skönt och veta att man kanske har ett normalt vardagsrum i Januari. Det går ju inte så fort i och med att jag inte kan göra något och mår dåligt. Mange mår inte så bra själv alla dagar och dem dagar som han är i skolan så är han så slut när han kommer hem så att ställa sig och slipa eller spackla finns liksom inte. Så det tar den tid det tar och när det är klart så har vi fanimej gjort om ALLT i den här lägenheten! Sen är det bara dem här småsakerna som alltid blir kvar vid renoveringar, en list här, en passbit där och så vidare. Men det kan man leva med och ta pö om pö.

Men att bara få slänga sig i soffan. SOFFAN! Jag vet inte ens hur man gör det längre... Titta på tv och äta sin middag vid ett bord? Hur gör man det? Eller att få vakna i soffan och krypa ner i sängen för att enbart sova? Vilken dröm!


Tror jag avslutar så idag. Med en dröm!

TJINGELING!

Likes

Comments

Ligger i sängen och drar mig och känner en ensamhet Sätter i gång musik för att Mange ska förstå att jag är vaken och ska komma in till mig. Men han kommer inte... Smsar och han kommer fortfarande inte. En liten panik byggs upp inombords. Men plötsligt så öppnas dörren och han kommer in. Jag blir glad och förtränger ensamheten. Vi går upp och jag gör frukost till mig och vi sitter tillsammans vid bordet. Jag slås av en bomb av ensamhet. Jag tittar upp och ser att Mange sitter kvar framför mig. Men gör han verkligen det? Eller inbillar jag mig? Nej men han sitter framför mig. Skönt..

Mange reser sig upp och börjar fixa sig för gymmet. Och då känner jag bara att han kommer nog inte tillbaka efter gymmet. Nu är han trött på mig och mitt mående och mig som person. Trotts att han VARJE dag säger att jag är hans prinsessa och gör absolut allt för mig. Han fixade så att jag kunde kolla på "Wahlgrens värld" som jag haft problem med att spegla till tvn. Han satte på mig sin tröja så att det luktar han, bäddade in mig i täcket, la datorn på mig, iPaden bredvid, Telefonen bredvid mig och kontrollerna i närheten. Går in i köket och kommer tillbaka med ett stort glas Cola med is. Hur sött! Som sagt jag är absolut inte ensam.. Men det är en sån dag då jag känner mig otroligt ensam trots att jag har världens bästa kompis och partner i samma rum. Nu är han på gymmet och jag har bara brutit ihop en gång. Och det för att min lillebror ligger på sjukhuset och jag psykiskt inte orkar ta mig dit och hjälpa honom. Det gav mig panik och tårarna började forsa. Sen har han och jag pratat lite och nu känns det lite bättre. Även fast jag som person inte accepterar att ja inte "kan" hjälpa till.

Jag prioriterar alltid min familj först. Det spelar ingen roll om jobbet vill att jag jobbar över eller om jag och Mange har något inplanerat. Jag avbokar ALLT om så behövs, ifall min familj behöver ordentlig hjälp. Jag skulle avboka en middag ifall någon hörde av sig och sa att dem behövde hjälp för det har skitit sig. Jag kanske är konstig. Men det är så jag funkar. Jag gör nästan allt för dem som står mig nära. Och jag vet att dem som jag ställer upp för även kommer göra det för mig. Eller jag hoppas på det i alla fall. Jag har inte märkt att det inte är så än i alla fall. Därför blev det idag jobbigt när jag känner inombords att jag inte ens klarar av att sätta mig i en bil och åka och hjälpa min bror med lite deo och sallad. Men det är väl helt enkelt något jag får lära mig nu inför cellgifterna. Jag kan inte göra allt och jag kan inte utsätta mig för allt. Så det här blir klart en utmaning. Men mitt huvud går just nu på högvarv och jag vet varken in eller ut.


TJINGELING!

Likes

Comments

När du är så arg så att du känner att du måste nita någon/något så arg har jag idag känt mig till och från hela dagen.

Allt började med att klockan ringde, bara att klockan ringde gjorde mig galen! Min ringde, manges ringde och manges väckarklocka ringde... Efter varandra! Inte samtidigt utan med ett irriterande mellan rum! För i helvette! Mange kryper närmre för att mysa. Åååååh så jävla mysig morgon! Precis vad jag INTE ville! LÅT MIG VARA!!!! (normalt älskar jag att mysa på morgonen). Han kliver ÄNTLIGEN upp! Åh ensam tid.. bip bip bip.... Men för i helvette! Stänger av klockan och går upp. Kissar och möter Mange i köket. Minns inte vad jag sa men jag sa det inte trevligt iaf. Han hade förberett för min frukost så det var bara för mig att göra iordning min macka och sen sätta mig. Väl klar borstade jag tänderna, yes jag är klar! Nu är Mange också irriterad! Vafan är han sur för?

Vi åker till frisören och Mange klipper sig. Inget internet! Suck! Spelar ett spel under tiden och sen när han är klar åkte vi till sjukhuset och kem.lab. Dem ville att jag skulle göra ett graviditetstest innan cellgifterna på fredag så det var bara att åka dit. Hade kunnat tala om för dem att jag långt ifrån var gravid. Med den jäkla vulkan mensen jag hade, hade eventuella spår av foster försvunnit. Kissade i burken och öppnade luckan där den skulle ställas in. Där stod även två andras pissburkar. Nej men det var ju trevligt!

När vi var klara där åkte vi hem och la oss i sängen en stund och somnade. När vi vaknade var det helt plötsligt lunch. Jaha vad ska man äta.. Den enda frågan som aldrig slutar ställas! Den och vad är meningen med livet? Det blev i alla fall blodpudding och där blev Mange sur igen.. Vi åt och sen ringde han företaget han eventuellt kommer göra sin praktik på så nu är ett möte inbokat. Där vände hans dag. Förutom att han hade huvudvärk. Jag är fortfarande jävligt irriterad. Så jag säger det till Mange att jag är upp och ned idag. Jag plockade undan maten och städade undan. Sen minns jag ärligt talat inte vad vi gjorde. En som ringde på vår annons om vår bil som vi har ute för försäljning ville komma och kolla på den. Antingen inom en kvart eller om 75minuter. Det blev bestämt att han skulle komma strax efter 17:00 så vi fixade bilen så den var isfri så att den skulle kunna testköras. Vi väntade och väntade och väntade.. Men han kom aldrig. 17:40 tröttnade vi och jag försökte ringa tre gånger. Inget svar. Det var inte rätt dag att jävlas med mig. Så jag skickade sms om att han får komma imorgon. Två minuter senare ringer han och säger att han är på väg. Sa då att vi inte hade tid och att han får återkomma imorgon och då med en avtalad tid som han tänker komma på!

Vi kom upp och började med maten. Efter maten krigade vi mot varandra i Wordfeud... La oss i sängen och fortsatte. Tills jag började brinna inombords! Jag säger då till Mange att jag måste göra något innan jag slår hål i väggen eller i något annat. Han tar då tag i mig för att böja mig mot honom men min blick gjorde att han snabbt släppte och kände att det nog var läge att vara lite seriös. Så vi klädde på oss ytterkläderna och gick till affären. Köpte smör till frukost och sen vill jag enbart ha en grej till och det var en godis. Men just den fanns inte på vår affär. Mange säger då att vi kan åka till en annan affär. Men jag känner att det är onödigt så försöker ställa om sinnet och kolla efter något annat. Han säger då: "Jag vet att det bästa att göra när en kvinna är så arg är att ge henne det hon vill ha". Det har han i och för sig helt rätt i. Men medan jag letar efter något annat än godiset jag ville ha så försvinner han bland hyllorna. Och tillbaka kommer han med en påse frysta kanelbullar. Och jag måste säga det.. Jag är väldigt svag för just dem bullarna. Så jag nöjer mig med godiset och bullarna. Och jag äter pingvinstängerna just nu och det är inte alls gott faktiskt... Får testa om bullarna lugnar ner mig lite.

Imorgon har jag i alla fall sagt att vi måste göra något här hemma. Även om jag haft väldigt mysigt här hemma idag mellan mina aggressioner. Så vi får väl se.. Sist jag bestämde mig för att göra ett ryck så vaknade jag med menssmärtor. Så får se vad som väntar imorgon. Men tills dess får jag helt enkelt lyssna på kroppens signaler och göra saker så fort jag vill slå näven genom väggen.

TJINGELING! To be continued...!

Likes

Comments

Som vanligt tar det några dagar emellan varje inlägg. Men det händer en del hela tiden och Mange är i skolan med datorn om dagarna så då kan jag inte skriva riktigt då jag föredrar att skriva på datorn och inte i mobilen. Men från och med fredag nästa vecka har jag tänkt försöka, försöka och försöka att skriva varje dag. För på fredag 8/12 börjar jag med mina cellgifter och vill få med alla känslor i händelseförloppet så som jag fick i början när jag fick cancerbeskedet. För nu går vi in i rond 4/4!

Mens? Nej? Eller?

I onsdags hade jag smått ont i ryggen, magen och strålade ner i benen. Jag förstod inte riktigt varför. Var allmänt trött. Så att hänga hemma hos mina små prinsar medan dem sprang runt oh lekte var alldeles perfekt! På kvällen började allt kännas mer och jag började någonstans där komma ihåg vad det var det kändes som. På natten så vaknade jag av att jag var kissnödig flera gånger. Hade även under dagen sprungit som en höggravid kvinna på toaletten stup i kvarten. Hade ännu ondare. När jag vaknade så visste jag inte om jag skulle krypa ihop, sträcka på mig, stå, sitta eller ligga. Det strålade enormt mycket och nu var jag säker! Jag hade MENSVÄRK! Jag ska inte ens ha mens. Ska jag behöva dras med mensvärk ändå en gång i månaden? Nej men usch räcker det inte med det som väntar tänkte jag. Två timmar senare gick jag upp och började med min frukost och efter det fixade jag med tvätten så att den sattes igång. Och när jag håller på och lägger in tvätten i tvätt maskinen. Känner jag något som jag inte borde känna. "Okej, det där kändes inte rätt"! Hämtar trosor och en binda. Sätter mig på toaletten och nog fan hade jag fått mens!

Jag skulle ju inte få mens när jag började med klimakteriesprutan? Jag hade ju mens när hon satte in den och sa att den borde upphöra inom kort och den slutade dagen efter. Sen borde den vara kapisch! En jäkla tur jag var hemma för annars hade jag fått panik! Inte direkt så att man går med ett par extra trosor i handväskan. Det kanske man borde göra iofs? hmm..

Jag blev iaf lite smått orolig. Så jag skrev i facebookgruppen som jag är med i med oss som är "unga med bröstcancer" och frågade om dem hade upplevt att dem fått mens under Zoladex behandlingen. Dem första kommentarerna rullade in "Jag hade inte mens under tiden", "man ska inte ha mens under behandlingen", Shiet något har gått fel hann jag tänka.. Men sen kom det in fler kommentarer "Det är normalt att man får en blödning eller mens efter första sprutan men efter andra ska du kontakta onkologen", Jag fick mens efter första sprutan sen upphörde den"... Så otroligt skönt att kunna fråga dem om saker ingen annan kan svara på. Här ställs alla möjliga frågor och vi alla svarar utifrån våra egna erfarenheter och det är också viktigt att vi som medlemmar i gruppen också vet att det är andras upplevelser och inte det som absolut kommer hända en själv. Jag hoppas och tror att jag genom mina texter kan ge trygghet och svar på en del frågor som ni läsare har. Mensen är i alla fall i slutskedet nu vilket är otroligt skönt då jag nästintill bara legat still i två dagar på grund av smärta och flöde. Den värk jag haft nu har jag inte haft sen jag var 14 år gammal och inte hade börjat med mina p-piller. En av anledningarna till att jag började med p-piller i den unga åldern var just på grund av riklig mens och menssmärtor.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte mådde dåligt...

Om sex dagar vid den här tiden så har jag tagit min första dos cellgifter och har troligtvis sätt klart idol finalen. Mange är på julbord vilket är otroligt tråkigt att jag missar då det i åtta års tid har varit kanon varje år. En av dem få gångerna per år som vi faktiskt dricker alkohol och är uppe längre än 00:00 utan att ha sömnproblem.... Men jag får la ta en redig sup i april när det här är klart.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte började må lite smått dåligt över att fredagen snart är här. Jag har nu börjat drömma om det men kan inte konkret säga vad det är jag drömmer. Men jag börjar drömma om det som kommer att ske framöver. Jag mår inte konstant dåligt men till och från kommer det tankar som lika snabbt försvinner så där kan jag heller inte konkret ge er något svar på vad det är. Mitt huvud förbereder sig troligtvis mentalt för något som jag själv kanske inte är riktigt redo för att bearbeta eller ens klarar av att känna just nu. Men jag räknar med att jag kommer att hinna känna detta innan fredag. Jag kommer att gråta innan fredag, hata innan, skrika innan och sen bara slå av. Trycka reset. Och starta om på nytt. Alla känslor behöver ut och för att kunna må bra igen måste man släppa på det trycket och det är jag inte rädd för att göra när det behövs.


Jag ska som sagt försöka skriva oftare nu när jag kommer in i behandlingen. Och försöka skriva känslor, tankar och funderingar över livet. Varje steg jag tar är för att bli en bättre jag! Och för att sprida min erfarenhet vidare för att göra någon annan tryggare mot vad dem kanske måste bekämpa.


Kämpa på, med det stora, med det lilla eller helt enkelt det du ser som ett hinder. Kämpa, en dag tar du dig förbi och är där du inte trodde du skulle vara.


TJINGELING!

Likes

Comments

​Glädje!

Vart ska jag börja? Det här är kommer vara en av dem bättre veckorna på väldigt länge. I helgen som var var det kalas för Challe balle som blev två år. Så magiskt att se den lilla pojken växa upp och bli en egen person. Vi va runt 15-20personer inkl. barn. Och av alla Charlie kunde välja på att sitta med när han ville ta det lugnt var Mange. Det värmer så innibängen i hjärtat att se den tysta kontakten som dem två har. Den är magisk. Dem behöver inte prata med varandra utan dem förstår varandra ändå. När vi kom hem så la vi oss direkt i sängen helt utmattade av allt ljud och stim. Sen tror jag vi åkte och köpte mat... Det är lite diffust vad vi gjorde egentligen. Men jag tror vi köpte mat och sen åkte vi hem och kollade på en film och sov. Otroligt skönt!

​Ordning och reda

Idag så gick Mange upp tidigt och jag sov vidare. Vaknade en stund och kollade på klockan och trodde han hade åkt till gymmet men han var tydligen hemma för en timme senare så kom han in och sa till att han skulle åka. Frågade då vad klockan var och klockan var 8 så då frågade jag om jag var tvungen att gå upp. Men det behövde jag inte tihi! Så jag låg kvar i sängen och slumrade tills han kom hem. Vi gick sen upp och jag gjorde inköpslista och gjorde iordning räkningarna som skulle betalas medans Mange sprang ner med en massa säckar som hans pappa skulle komma och hjälpa oss åka iväg med till återbruket. Vi åkte sen och åt lunch och handlade för veckan. Så nu är kylskåpet fullt igen. Sen har jag rensat en del här hemma. Hade en hög med gamla räkningar och informationsbrev. Blir ju en del när man är på olika sjukhus olika avdelningar, försäkringar hit och dit. Brukar ha en "pärm" jag lägger allt sånt i och en gång i halvåret sorterar jag in det i en pärm. Men i och med att vi inte renoverat klart vardagsrummet så har vi pärmarna i kartonger. Så då hamnar pappren på hög. Sen tog jag även hand om min sofistikerade hög med kläder nedanför min säng. Skönt att ha en fin garderob och rena kläder igen! Mange och jag har jobbat mycket p olika håll i lägenheten idag men vi har ändå haft närvaron med varandra vilket är otroligt skönt. Hade sån energi idag.

​Genetiken

Fick även hem brev ifrån akademiska i Uppsala från hmm komma inte riktigt ihåg avdelningen men det har med min ärflighet att göra. Om cancer beror på ärftlighet eller om den är ärftlig. Dem ser även hur stor återfallsrisken är i utredningen. Så jag ska dit den 13/12. Så nu blir det en intensiv period igen. Vill hänvisa er till bloggen för att läsa om hur det går/gått. Jag berättar när jag känner mig redo och när allt fått sjunka in.

​Elektrikerna!

Imorgon kommer en elektriker hit. Märkligt! Vi som var klara med dem? Eller nej just det, vi bestred fakturan i och med att dem inte gjort sitt jobb klart än. Och nu skickar dem en elektriker som ska göra jobbet som skulle ha gjorts från början och som vi skulle fått papper på redan förra veckan. Vi mailade till alla som var med på mötet och även VDn att vi bestrider fakturan i och med att dem inte slutfört sitt jobb. Men ingen har hört av sig. Idag ringde en av elektrikerna som har varit här tidigare och sa att han fått en order på att han ska mäta vår golvvärme. Jasså? Märkligt att ingen hört av sig till oss om detta och sagt att dem tappat bort det där JÄVLA PAPPRET OCH HAR GJORT BORT SIG IGEN! MEN som vanligt vill inte ledningen ta i problemet. Det är så otroligt dåligt skött inifrån ledningens håll så det är skrattretande. Vi misstänkte ju att dem inte hade gjort avprickningslistan och att mätningen av golvvärmen inte var gjord. Där av krävde vi intyg på det. Och det visar sig att vi känt rätt IGEN! IDIOTER!!!

​Mys!

På onsdag ska jag åka hem till Diana och umgås med henne och prinsar! Det behöver jag! Jag behöver en riktig uppladdning inför nästa vecka som kommer bestå av nervositet, rakning av håret, ångest, tårar och fightmode! Det börjar närma sig sakta men säkert. Det är också vår årsdag på onsdag så då blir det väl kanske att köpa en film och bara mysa :)

​Yoump!

Sen på fredag eftermiddag/kväll så ska vi tre åka till yoump för Theodore ska på kalas. Så jag ska gå och ha ögonen på Charlie under tiden. Mange kommer och joinar oss när han kommit tillbaka från Stockholm och då räknar jag med att mina ögon kommer att få vara på honom så han inte bryter något. Tror han kommer att leka skjortan av alla barnen där inne. Men det ska bli kul att få komma ut bland folk och se så otroligt mycket glädje hos barn.

​Julbak och adventsträff

På lördag är det de årliga Julbaket, Dem som dricker glögg gör det jag dricker i vanlig ordning cola. Pepparkakor vakas och lussebullar gräddas. Julmusiken ljuder i bakgrunden och ibland blir det allsång i inte så skönsång men jag sjunger hellre än bra. Eller vad är det man säger? På tal om julen. Vilken är er favorit låt? Jag ÄLSKAR "tänd ett ljus". Den är min No.1 !!!

På söndag ska vi åka till Stockholm och hälsa på Manges mormor med släkt. Ska blir otroligt mysigt. alltid lika trevligt att träffa alla. Det känns som om man alltid varit en del av dem. Fast jag kom in i bilden för cirka tre år sen bara. Där kan man vara avslappnad och sig själv.


Tjingeling så länge!


Likes

Comments