View tracker

Min sambo har varit otrogen. Året är 2009 och jag har precis fått reda på det via bilder på bilddagboken , dagen efter upptäckten dör våran hund på vardagsrumsgolvet. Kan man bli mer olycksdrabbad. Min mormor gick bort 6 månader tidigare. Räckte inte det? Just nu är jag tom, helt tom. vet varken ut eller in. Mina föräldrar vet ingenting. Jag kan inte säga något heller.  Jag lever i ett vakum. Kommande dagar bor jag hos mina föräldrar, men berättar inte varför jag är där. tillslut måste jag åka hem. Hämta kläder osv. Kommer in i lägenhet, ser sängen med de röda sängläderna han varit otroge i och som vi sovit i sen dess. . Jag faller ihop på knä, med ansiktet i soffan. Jag skriker. skriker av smärta. Jag bryr mig inte om någon hör. Det gör så ont. Jag samlar mig och går in på toaletten. Bryter ihop igen. Jag är så arg och ledsen på samma gång. Har aldrig känt de känslor som kommer. Jag tar tag i en ljuslykta för 10 spänn ifrån Ikea och sular den rakt in ifrån väggen .  Det är väl det minsta jag kan göra. Jag går ut i hallen, tar upp vår hund i famnen , kramar honom hårt och gråter. Vad gör jag nu. Ska jag lämna honom? ska jag berätta för någon? Jag tar hunden på en promenad. Sambon gråter lika mycket som jag. Han vill leva med mig och känner sån ånger. Jag ger det en chans. Det går upp och ner i månader, månader blir till ett år och jag mår lite bättre stundvis. Men bryter ihop. Vi pratar mycket med varandra och vår relation blir starkare på nått vis. Men en dag, när sambon är på jobbet och jag städar lägenheten. Då ringer det på dörren. Jag öppnar  och där står hon. kvinnan som tog min sambo.. Jag får panik, stänger och låser dörren. Jag har fått berättat att hon inte är så stabil av sig. Och där och då rycker hon bort min namnlappen på dörren, skriker "Jag kommer tillbaka bara så du vet det"  hånflinar  i fönstret, vinkar och går. Jag bryter ihop. vad gör hon hör?  hon bor 30 mil härifrån .  ringer sambon, han fattar ingenting . Jag ber honom att ta reda på vad hon gör här. Hon skulle bara säga hej.... skulle jag bjudit in henne på kaffe?  NEJ! Tiden går och jag berättar för min barndomsvän .  Hon blir chockad. varför har du inte sagt nått.? Jag kunde inte, jag ville inte  att någon skulle tycka illa om honom om jag valde att stanna. Alla älskade honom.  tiden går och jag får en inbjudan att prov plugga på folks i 3 månader. Ett prova på erbjudande för de som avslutat sina studier. Jag tackar ja. Jag får många nya vänner, har fantastiskt kul och bestämmer mig att börja till hösten. Sensommaren kommer och jag går till lekparken där jag bor ihop med en vän och hennes son. Vi leker och pratar. Då kommer hon, hon som jag hatar, hon som knackade på dörren förra året. Hon vinkar hånfullt. Jag får panik. Går hem och ringer sambon. "Hon är här igen"  kolla vad hon gör här. Det visade sig att i 6 månader hade hon bott mitt emot oss, utan att vi visste om det. Hon har sett mig varje dag gå förbi och skrivit om mig på nätet. Jag bröt ihop. Vad gör hon här ? jobbar hon? hur ska jag undvika henne. Min sambo kollade upp vad hon gör här. Hon skulle plugga... På folks.  Jag berättar för min nya vän jag lärt känna på folks att jag tänker inte börja plugga längre. 2 veckor innan skolstart blir jag uppringd av skolan. De vill träffa mig. Kommer på mötet och de berättar att de hört att jag inte vill börja. Jag berättar storyn och de säger att hon ska tyvärr gå här. I din klass... Tårarna  kom. De ville så gärna att jag skulle börja och skulle göra allt för att jag skulle få det bra. Tydligen hade hon börjat där terminen innan men hoppat av. så de bad mig försöka och gör hon något mer emot mig så blir hon anmäld. Första skoldagen kom, jag fick vända 4 grr och springa på toa innan jag kunde gå till skolan. Magen krampade och pulsen va hög, jag mådde illa. Men jag stod ut. I ett år stod jag sedan ut, utan att tala ett ord med människan. På avslutningsdagen sjöng jag på avslutningen . Hon satt ett par rader mitt emot mig och när jag stolt sjöng så kände jag att jag hade vunnit. Nu kan jag nog klara vad som helst. Fortsättning följer.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

​ I kön till garderoben på krogen träffade jag honom. Han som jag blev blixtförälskad i. Killen jag skulle leva mitt liv med. Trodde jag iaf. Jag var 18 år gammal, han 22. Efter 3-4 månader gav han mig nyckeln till sin lägenhet. Nu var vi sambos och jag var så glad att få flytta hemifrån, bli vuxen, jobba och känna mig älskad. Älskad för den jag är. Tidigare hade mitt längsta förhållande varar i 1 år. Och jag hoppades att vi skulle slå detta och att vi på riktigt skulle ta oss egenom allt. Jag började jobba på Ica i stan men enbart ett par timmar varje morgon. Vilket gjorde att jag satt hemma ensam mycket om dagarna . Jag blev deppig och började äta.  Jag kände ingen i stan heller som jag kunde umgås med. Jag kände mig ensam. Men försökte hitta på roliga saker om helgerna. Över 1 år hade gått tillsammans och vi bestämde oss för att flytta till Hultsfred. Han hade tidigare bott ihop med sitt ex i den lägenheten och vi ville nu ha en bostad tillsammans där vi kunde få vår framtid och skapa minnen. . Jag kunde umgås med mina vänner, familj och jobba på Willys igen. Han kunde pendla till jobbet och jag skulle må bättre igen. Han började jobba mer och mer, repa med bandet mer och mer. Där satt jag nu ensam om kvällarna och kände mig mer och mer ensam än tidigare. Vi skaffade hund. Vi var överlyckliga. Vår egna bebis på nått vis. Jag hade nu nått att komma hem till när sambon var borta. Jag behövde inte känna mig så ensam. Jag tog tag i mitt körkort och sökte nya jobb. Hösten kom och då vintern. Min sambo droppade bomben att "jag tänker flytta tillbaka till Vimmerby"  Jag dog inombords och trodde han dumpa mig. Han hade hamnat i ekonomisk kris utan att säga något till mig. Resorna till jobbet blev för dyra och vår gamla lägenheten stod fortfarande tom efter 8 mån. Vi flyttade tillbaka... Vilket jag såklart gjorde för hans skull. Jag sa upp mig från jobbet och satt återigen ensam i den gamla lägenheten på bondebygatan, utan jobb eller vänner. Vi hade nu dubbla hyror och 2 lägenheter. Julen kom och vi firade juldagen på varsitt håll med våra vänner. Jag skulle sova i en tomma lägenheten i hultsfred på en madrass på golvet. Och han skulle ut med sina barndomskompisar. Trodde jag.  När jag står på dansgolvet med mina vänner kommer en vän fram till mig. Någon har sett min sambo med någon annan. Jag sprang ut. Ringde honom. Inget svar. Ringde igen och igen ... Jag gick til den tomma lägenheten, hjärtat rusade i 320. Fick inget svar..vad gör han, vem är han med varför ? Runt 03 på natten ringer han mig. Han gråter. "jag älskar dig" säger han. Jag frågade honom om vad jag hade hört. "vi dansar på dansgolvet allihopa klart man tar i varandra på dansgolvet och kramar de vänner man inte sett på länge" berättade han. Såklart tänkte jag, vad dum jag är. . Jag kunde inte sova. Kl 5 ringer jag min mamma och ber henne hämta mig.. det var så kallt i lägenheten. På morgonen vaknar jag upp hemma hos mina föräldrar. Min sambo kommer förbi sent på eftermiddagen, med en blomma. En blomma? Jag blev glad men fundersam , vi kramades länge. Vi åkte hem. De kommande dagarna cirkulerade många frågor i mitt huvud. Var det sant? Såg den här personen så fel? Höll han verkligen inte om den här tjejen bakifrån på dansgolvet? Vi sov dåligt båda två om nätterna. Han snyftade emellanåt och jag frågade vad det var. Men det var aldrig nått. Nyår stod för dörren och vi skulle till Gullringen och fira med 2 vänner med deras 2 barn. jag gör fruktbricka och klär upp mig för kvällen. skönt att komma bort ett slag. Ha roligt. Min sambo smög ut med sin vän hela tiden under kvällen. Jag förstod att det var något. Jag drack mer och mer. Under kvällen visar dottern i familjen sin mobil hon fått i julklapp. stolt som tusan var hon. hon visade även en bild på en tjej jag sett innan. Min sambos ex... jag hade lite förträngt att barnen är kusin med hans ex som bor i annan stad. vi tog en taxi hem. onyktra gick vi till sängs. trettondagsafton kom och sambon skulle spela med bandet. Jag valde att ha mys hos mina föräldrar med mat och prat. Jag kunde fortfarande inte sluta tänka på juldagen, den natten han inte svarade in telefonen, på nyår när han höll sig undan och jag fick se hans ex på foto. Allt kändes Så konstigt . Det var nått, jag kände det. Jag gick in på bilddagboken som alla aktivt använde då. Jag sökte på hennes namn för första gången. Jag fick en träff . Tryckte på juldagen den 25 december i hennes fotokalender och blundade. Tittade på skärmen och dog. Där fann jag en bild på min säng, min sambos och min säng med det röda nya sängläderna vi köpte innan jul och med foto på honom på högra nattduksbordet och ett foto på mig på det vänstra med texten under bilden "Where The action is "... jag föll ihop. Mitt livs kärlek har varit  otrogen. med sitt ex i vår säng efter 2 år tillsammans...jag klickade på nästa bild. en bild på morgonen när han knäpper sina byxor... jag ringde honom.  han skulle precis gå upp påminna scen. Han bröt ihop när jag berätta att jag vet allt. Troligtvis hans värsta spelning någonsin. Jag kunde inte sova, allt gjorde så ont. Är det såhär ett brustet hjärta känns, då vill jag inte leva. På natten kom han till mig. vi behövde prata. egentligen ville jag slänga ut honom, be han dra. Men jag kunde inte. Vi grät ,  vi pratade och vi somnade någon gång runt 8 på morgonen av utmattning . Vid 14 på dagen vaknar jag av ett vrål. Min mamma skriker på övervåningen. Ronja är död! Våran älskade hund Ronja dog på vardagsrumsgolvet framför mina ögon. Kan jag få dö nu? fortsättning följer. 

Likes

Comments

View tracker

Alla har vi svackor i livet. En del svackor tar oss till det bättre och får oss att resa oss starkare än förut men en del håller oss nere länge och låter oss aldrig riktigt komma upp ordentligt igen.. Jag har haft väldigt många svackor i mitt liv och jag borde nästan skriva en bok av alla händelser. Förra året sa min kropp och huvud ifrån, efter många år av depression och mental stress så gick jag in i väggen. Det var som ett stort wakeup call. Jag kan idag tänka tillbaka på det och fundera över varför det gick så långt och vad som har gjort att jag hamnat i depression från första början. Så jag tänkte skriva av mig lite, eller ja det kanske blir en halv bok åtminstone. Det började redan som liten. Mycket liten. Jag var väldigt blyg och kände att jag inte riktigt passade in nånstans. Min mamma var dagmamma och hade 10 andra barn hemma varje dag. Jag behövde aldrig gå på dagis pga det. Jag blev utfryst och mobbad av några jämnåriga dagbarn och det var väl så det började. Jag stängde in mig själv. Hatade verkligen barnen ibland. De var i mitt hem och min mamma tog hand om dem. Lite som en askungesaga med elaka styvsyskon. Min lillasyster klarade sig bättre och lekte mycket med dagbarnen i hennes ålder. Jag började lekis och skulle helt plötsligt umgås med barn jag aldrig tidigare träffat. De flesta i gruppen hade gått dagis ihop och hade föräldrar som umgicks med varann. Jag hade ju bara min syster, min kusin och en kompis på gatan jag lekte med. Jag vet att jag gömde mig bakom en dörr på lekis och lekte mycket för mig själv. Det var lugnast så. Då slapp jag prata med någon och det fanns ingen som kunde göra mig illa. När jag började lågstadiet började jag skolka. Jag gick själv runt på kolgården och drog fötterna i gruset på rasterna. Ibland kunde det hända att jag tittade på när killarna spelade fotboll på rasten och ibland fick jag vara med tjejerna i parallell- klassen och leka stall och stå på händerna emot gympasalen. Jag önskade många ggr att jag skulle få byta klass. På lektionerna vågade jag inte räcka upp handen. Även om jag visste rätt svar blev jag osäker och rädd att jag skulle svara fel och att alla skulle skratta åt mig. Det skulle vara det värsta som kunde hända, att jag hade fel. Då var det bättre att va tyst. Mellanstadiet kom jag hade en pojkvän som bodde på annan ort och 2 nyinflyttade kamrater började i klassen. Vilken räddning! Vi sov över hos varandra, lekte varje dag och vi pratade om allt. Vi pratade om killar, busringde och hade jätteroligt tillsammans. Men vi var ju inte i samma liga som alla andra. Men det gjorde oss inte så mycket då. Vi hade varandra. Högstadiet kom och klassen splittrades och delades upp av nya kamrater från andra orter. Dem som tidigare hade mobbat mig och fryst ut mig var nu splittrade och väldigt ensamma. Helt plötsligt vände allt och jag blev populär. Ett ord jag egentligen inte gillar men då blev det en sån häftig känsla, att vara omtyckt och cool. Jag fick vara den jag är. Räcka upp handen på lektionerna, svara klart och tydligt, skämta med kompisarna och vara en bra elev och bundis med lärarna. En tjej med humor, snäll och ödmjuk hade många vänner och alla ville hänga hemma hos mig. Vi var ett gäng på 10 killar och 4 tjejer som alltid hängde tillsammans, åkte moped, bada, festade osv. Vid denna tidpunkt hade jag det jobbigt hemma. Det påverkade mig och min skolgång. Jag återigen skolkade mycket, var skoltrött och deppig emellanåt. Tillslut var mitt liv en enda fest. Jag drack varje helg, hade vi lov så kunde jag festa hela veckorna. Det gick lite överstyr. För mig var det inget konstigt. Det var ju såhär jag hade det hemma. Naturligt för mig. Gymnasiet kom och jag saknade mattebetyget för att komma in på musiklinjen. Jag grät hela sommaren. Jag skulle få gå IV! Det värsta man kunde gå i allas ögon. Då var man en nolla. En nolla som inte kan någonting. Efter 2 dagar på linjen ringde rektorn upp mig och frågade om jag ville läsa musik istället då jag hade bra betyg i övrigt men jag skulle istället läsa extra matte bredvid. Jag grät. Jaaaa! Vid denna tidpunkt hade jag precis stått på min första scen på en talangjakt, hade gjort slut med min pojkvän och träffat en annan kille 2:a året på gymnasiet. Framtiden såg ljusare ut även om det var tufft hemma. Dock saknade vi lärare på linjen, hade hålor som kunde sträcka sig över en hel dag, dålig information och inställda lektioner. Klasskamraterna droppade av en efter en. Och jag blev sjuk. Blindtarmen kom som ett brev på posten och efter 1 år ovetandes om varför jag fick ont emellanåt så blev läget kritiskt. Efter 2 dagar i 40gr feber, kräkningar och noll matintag blev det akut med ambulans. Jag opererades och kom efter i skolan. Jag blev skoltrött igen, skolka och bestämde mig för ett uppehåll. Jag började jobba på Willys och hade helt plötsligt en lön och ansvar. Jag började skolan igen till hösten men det gick inte. Motivationen var borta , hemma var det jobbigt, i skolan var det jobbigt och jag dumpade min andra pojkvän mitt i allt. Jag hoppade av skolan och jobbade istället. Jag åkte till Sicilien 1 vecka innan jul med en kompis och sjöng, träffade människor från hela Europa och hade det trevligt i en vecka. Fantastiskt, detta behövde jag. Veckan precis innan avfärd till Sicilien så gick jag ut på krogen i Vimmerby och träffade på en kille i kön till garderoben. Vi blev blixtförälskade. Fortsättning följer ....

Likes

Comments

Nu har jag varit sjuk i typ 1, 5 vecka... lagom kul. Tänkte att jag skulle jobba idag men jag har hostat hela natten...blöh. Sitter förövrigt och väntar på jobb besked. Just nu Jobbar jag i förskolepoolen och jag jobbar väldigt mycket. Fått förfrågan om att jobba i skolan och fritids nu på ett längre vik. Vilket jag är intresserad av. Dock får skolan inte använda oss i bemanningen. 2 skilda saker. Så nu är det lite bråk om mig. Känns väl lite smickrande på nått vis. Haha. Fick även en fråga idag om en 50% tjänst som förskolepedagog i hultsfred. Men det känns lite lite. Kul med valmöjligheter men behöver få ett svar snart om skolan. Får förfrågningar på bemanningen hela tiden som jag inte kan tacka ja till förrän jag vet om jag ska börja jobba i skolan istället. Men men, har legat på en del. Till nått helt annat. Igår hämtade vi ett köksbord och stolar i vimmerby. Jättemysigt blev det. Vårat kök är hemskt enligt mig. Gamla luckor, nån äcklig playwood -skiva i brunt över diskbänken osv.. mycket att göra. Men jag har köpt tapeter och svart kakel så det blir en minirenovering snart. Men jag och mitt tålamod hade helst fixat det igår .

Likes

Comments

Vi bor i en villa från 30-talet, inte mycket har gjorts sedan 1960-70. Med undantag för ett badrum gjort 2008. Nåväl, vi har väldigt mycket att göra i huset och har bara börjat smårenovera med enkla medel. Lite färg här och var osv. Men jag piffar så gott jag kan med det som finns. Det är så kul! Älskar att blanda retro med nytt, personliga och ärvda saker ihop med billigt krimskrams från typ netto/öb/rusta/dollarstore. Längtar så galet till jul när jag kan få pynta inne, byta gardiner och fixa julstämning.

Likes

Comments

Nu tänker jag vara lite gnällig och tycka synd om mig själv. Har varit halvkrasslig i 3 veckor snart. Bryter inte ut ordentligt och jag känner mig så trött. Jäkla höst. Nu har jag jobbat med förkylning, huvudvärk och mosigt huvud i flera veckor. Jobbat, repat, haft dop inbokade och avklarade och nu på torsdag har jag min första begravning som jag ska sjunga på. Jag har alltid tackat nej till begravningsjobb tidigare då jag är för känslig och blir medtagen när folk gråter. Men nu ringde en herre förra veckan och berätta att jag sjöng på hans barnbarns barns dop förra året. Nu har hans fru gått hastigt bort och de vill så gärna att jag sjunger. Jag kunde bara inte säga nej. Kommer stå på läktaren och sjunga så jag slipper se sorgen rakt i ögat. Kanske jag kan tänka på annat. Men iaf så var dopet i helgen jättefint som jag sjöng på. Trots min förkylda och hostiga stämma. Bestämde mig därför att vara ledig från jobbet tis-tors så jag kan vila upp mig, bli frisk och lägga tid på rep till begravningen och lite mental förberedning. Det känns så skönt att kunna göra så när man ändå inte hade jobb mer än idag inbokat denna vecka. Dock fick jag 4 jobbförfrågningar idag, plus 3 samtal och sms om jobb i skolan, plus fler meddelande om jobb på fb. Mitt hjärta sa direkt , jamen självklart ställer jag upp och tar och fyller upp mina lediga dagar med jobb. Men min kropp och huvud säger nej. Så jag har erbjudit mig att jobba fredag om det behövs. Det finns ingen som tackar mig om jag går in i väggen igen inte heller någon som tackar en när man kommer sjuk till jobbet. Så nu ska jag bara njuta av en film. Ladda huvud och batterier inför begravningsjobbet och känna mig lite piggare. Slänger upp lite bilder från senaste tiden. Dop mm.

Likes

Comments

Det värsta med att jobba på dagis vid denna tid på året är snoriga näsor, sjukdomar och andra baciller man drar på sig. Jag har varit Lite halvdålig i ett par veckor. Men igår när jag kom hem efter jobbet hade Jonathan gjort köttfärssås. Jättegod köttfärsås gör han. Jag smakade lite i grytan och tyckte han glömt salta. Visade sig att jag inte kände smak längre pga förkylning som krupit sig på under dagen. Jonathan höll på och dö när han tog första tuggan "har du hällt saltkaret här i?" Nej , jag har ju bara saltat lite grann så det skulle smaka nått. Haha. Ajdå. Sen kom huvudvärken och feber... I morse mådde jag pyton och fick ringa jobbet. Haft ont i kroppen, feber upp och ner och tung i huvudet hela dagen. Tryckte i mig tabletter och tvingade mig själv att vara pigg för en stund. Slängde ihop äppelkaka till helgen, chokladbollar och lagade mat till sambon. Nu ligger jag återigen däckad på soffan. Kollar på tecknat (det bästa när man är sjuk) dricker julmust jag hittade på netto i veckan, kunde inte låta bli 😊 Blir hemma ifrån jobbet i morgon med. Men ska försöka åka på fredag om jag känner mig bättre .

Likes

Comments

Oj vad tiden går fort. Jobbar på som tusan. Bamanningen ringde mig igår, de hade fått in så många bokningar på mig att jag nu fick välja vart jag vill jobba. Haha, kul ändå att man är omtyckt av personal och barn. Denna helg har Jonathan jouren på jobbet. Vilket innebär att vi inte kan åka ner till Färjestaden och se syrrans sista match gör säsongen. Lite tråkigt. Istället fixar vi här hemma i huset. I veckan har jag målat hela trappen och väggar på övervåningen, så nu börjar det se trevligt ut här. Mamma och pappa kommer Idag och hjälper oss upp med lite möbler vi köpte för ett par månader sedan. Jag har bara längtat att få fixa och göra fint uppe. En stor klaffbyrå och ett stort linneskåp åka upp 😊 Annars njuter jag av lugnet, att jag mår bättre är så lycklig med mannen i mitt liv. Kastar in lite bilder från lite saker vi gjort sen sist. 40års-kalas, promenader mm mm.

Likes

Comments

Hej, idag har jag jobbat första dagen på en annan förskola. Kul! Fick förfrågan om att jobba även i morgon och nästa vecka efter bara 30 min med barnen. Då lyfter man på huvudet lite. Dock är jag bokad i Virserum i morgon. Men nästa vecka kommer jag vara i Silverdalen igen. Kul med kollegor i ens egen ålder, härliga barn och föräldrar som man känner. Känns mer hemma på nått vis😊 Var lagom trött när jag kom hem, nya intryck och fruktansvärt varm och klibbig dag 😀 kom hem till ett tyst och lugnt hem. Gubben jobbar kväll och jag saknar ihjäl mig efter honom nu när han börjar jobba när jag slutar. Vi sover ett par timmar ihop bara. Men tur att det bara är varannan vecka. Lagade iaf mat och körde igång en tvätt när jag kom hem. Igår staplade jag ved och grejade i trädgården i 4 timmer. Känns i kroppen idag. Så ikväll har jag bara myst. Tack och godnatt.

Likes

Comments

För ett par veckor sedan bjöd vi in släkt och vänner till 30års-fest på en loge. Vi har planerat, skrivit listor, gjort lekar, handlat för tusenlappar, hyrt loge, fixat med musik, underhållning, dukning, bakning, städning av hus då gäster skulle sova över osv. Ja, vi har haft att göra hela förra veckan inför kalaset. Vi var nöjda och förväntansfulla. Nu skulle äntligen vår släkt, familj och vänner få träffa varandra. Ha en kul kväll helt enkelt. Kvällen började med välkomst-bål och kramar men slutade i tragedi. ..festen var toppenkväll, så kul att vi inte hann med våra lekar. Folk var nöjda och glada. Tackade och gick hem. Musiken fortsatte, senare blev det karaoke, uppträdande och dans så svetten rann. Superkul. Jag var helt slut och bestämde mig för att ge upp runt 1. Det var ett 10-tal gäster kvar på logen  som valde att fortsätta. Jag kom hem och var sååå kissnödig, möttes av ett bildäck som hängde på dörrhandtaget. Även hela trädgården var full med bildäck och bildelar, skrot mm. Jaha, bus tänkte jag. Tog ett tag innan jag kunde lyfta ner däcket då det var fullt med vatten i också. Jag klev in och trampade i en flugfångare som låg på golvet... jaha, där blev mina skor förstörda...jag gick in på toaletten och upptäckte ett jättestort jordigt skoavtryck. Märkligt jag som storstädat hela huset.  Jag blev rädd... Jag skulle precis sätta mig när jag ser plastfolieförpackning på vår tvättställning. . Sittsen är plastad med folie. Jaha någon har varit inne och busat. 100 tankar snurrade. Vem har varit här? Vem har nyckel? Vart är min hund? .Jag tog på kranen och det sprutade vatten överallt.. åh nej, ännumer bus. Öppnade till köket där min hund får va när han är själv. Hans trygga plats med sin korg vid bordet. Han ser lite stressad ut och lite kutryggad (han har ryggproblem) och blir stel lätt. Upptäcker att någon även varit i köket.  Det är kaffe och pasta på bänken,  det sitter ost fastkletat med diskmedel på dörren Det är även krossade havrefras i hela vardagsrummet. Aja det var väl inte mer tänkte jag. Tog med mig hunden och skulle böja mig ner efter hans korg för att gå upp och lägga oss. Filten i korgen ser konstig ut. Där i ligger ett flak öl? Alltså så har min hund inte fått ligga i sin korg på hela kvällen.. nu börjar jag faktiskt bli lite ledsen. Vi går och lägger oss. Vaknar några timmar senare av att Jonathan kryper ner. Upprörd och ledsen. Folk hade börjat bråka, slåss och bete sig illa på festen. Vad tråkigt när folk ska förstöra, jag berättade om buset jag upptäckte när jag kom hem och han blev lika besviken som jag över att hunden fått lida. Vår nattgäst  sov så gott. Det blev söndagmorgon och vi bestämde oss för frukost innan vi skulle städa logen.  Ägg och bacon ville vår nattgäst ha. Vad bra tyckte jag.  Jonathan köpte en hel kartong i lördags när jag skulle baka. Perfekt  och bacon har vi hemma letade och letade efter äggen. Hittade äggen i frysen... jaha, då var det förstört.  Vi åkte till logen och åt korv med bröd till frukost istället.  Vi städade och städade. Huvudvärken kom som ett brev på posten och vi var trötta. Vi åkte hem och vilade en stund innan vi skulle få besök igen. Jag försökte få förtvivlat bort osten på dörren med en kniv, städa bort det bus vi hittat innan vi fick besök. Senare under kvällen skulle vi ha filmmys. Vi har slutat köpa läsk hemma och dricker endast vatten. Men i söndagskväll var det mys och vi hade unnat oss läsk till filmen. Åh, vad gott det ska bli. Jag häller upp i glaset och tar en stor klunk... faaan  också,  de har hällt salt i läsken. Nu vill jag bara gråta.. går ut i köket för att hitta saft. Kall saft med is får funka. Men nejdå, än ska vi inte få njuta, isen var full med ägg... nu är jag ganska arg. Vi går och lägger oss och hoppas på en bättre morgondag. Vaknar upp nästa dag och möter vår gäst i köket. -Sandra, ni borde nog slänga er tvål på toan, jag höll på att kräkas i handfatet precis. Vadå sa jag? Den tvålen köpte jag ju i fredags, det är väl inget fel på den oxå?.... jorå,  vitlöksdressing  i nya tvålen. Suck.. nu får det väl ändå vara bra. Vi tar lite frukost och kaffe så vi piggnar till lite tänkte jag. Öppnar skåpet och finner kaffeförpackningen som är  full med krossad pasta i. Nu vågar inte jag äta något alls i vår kyl eller nått i från skåp och skafferi. Så vi åker och handlar frukost vi kan äta. Kommer hem och ser att en förpackning med hamburgare ligger upptinad på bänken ibland papper och kartong som ska brännas. Det var väl onödigt. Nu har det gått för långt, jag är arg, Jonathan är arg och besviken på att de förstört mat och saker vi köpt precis och när det drabbar våra djur och vänner som är på besök. Nu har vi fått reda på vilka som är skyldiga och även vad mer de förstört. Vi fick tömma nästan hela kylskåpet.  De hade bland annat hällt vitlök i min yourgurt, i mjölken, diskmedel i Jonathans hink med saltgurka som han så lyckligt hitta på Willys för nån vecka sen. Även dushmunstycket var fullt med diskmedel. Ååååh!! Okej med plast på toaletten och tejp för kranarna i kök och toa, men när man förstör mat och saker som kostar pengar  då blir man ledsen. Här har Jonathan lagt pengar på en fest för sina vänner och familj för att vi ska ha roligt och så går man in i vårt hus under festen och förstör mat och stökar ner på otrevligt vis. Alltså jag är så ledsen på folk. Detta har startat bråk och det försvaras hit och dit och ingen kan egentligen stå för det de faktiskt gjort. Jonathan har sovit dåligt, varit arg och besviken om vartannat. Man väljer sina vänner inte sin familj heter det ju. Ja faktiskt kan jag nog hålla med om det. Vissa har bett om ursäkt och många är upprörda och lika besvikna som oss. Man gör inte såhär. Det är över gränsen.  Inget roligt alls. Jag ville att Jonathan skulle få minnas sin 30-års fest med glädje. Han fyller inte förrän i oktober så jag tänker faktiskt skita i allt och alla och få honom att minnas sin 30årsdag med glädje istället. Tack ni som faktiskt med kärlek firade honom, med fina presenter, kramar och vänliga tal. Ni är guld värda och riktigt fina vänner.  Ni gjorde festen jättefin. Tack. 

Likes

Comments