Fick upp ett minne på Facebook. Jag var på väg upp till Härnösand, Mittuniversitetet, för att gå i skolan. Det fick mig bara att tänka på hur mycket jag hatade att åka upp till Härnösand i början när jag såg minnet. Jag hade ont i magen varenda gång. Det var hemskt att åka ifrån Patric, min trygghet. Att åka någonstans där jag var totalt sårbar, utan någon jag kände, utan någon att umgås med. Det kanske inte var just så när detta minnet lades ut, men det var så i början, i alla fall 1 år, kanske två. Visst kunde jag sitta med folk och prata och jag minns att jag följde en tjejen hem och titta på film och så, men det fanns ändå ingen trygghet i det.

Men jag tror det var strax efter detta minne togs så fann jag min trygghet. Först en och sen en till. Och jag är så jädra tacksam över att jag träffat dessa människor idag. Men på samma vis som när jag träffade min Bella så ville folk inte att vi skulle vara med varandra. Men vänskapen vinner över allt. <3

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Alltså jag har läst bloggar och grejer där de skriver hur jobbigt det är att vabba.. jag tyckte bara de överdrev. Vad är mysigast liksom? Jobba eller vara hemma med sitt barn?! Haha.. sen insåg jag att det inte riktigt var samma sak som att bara vara hemma med sitt barn. Det är jobbigt. Jobbigt att känna sig maktlös över sitt sjuka barn. Jobbigt att han inte kan säga vad som är fel, ifall han har ont någonstans, inte kunna berätta hur han mår osv. Det blir en frustration för både honom och mig. Han blir ledsen för minsta lilla, eftersom att han, som jag kallar det, är så "svag".

Extra jobbigt att man är själv också. Ingen som kommer och avlöser mig på kvällen och kan hjälpa till. Jag är ju liksom "ensamstående" varannan vecka. All kredd åt alla ensamstående föräldrar där ute. Ni gör ett jävla bra jobb!

Likes

Comments

Det är en tung dag. Begravning för min sambos barndomsvän. Hatar att detta har hänt, hatar att sådant händer. Vad fanns det för mening med detta? Det var inte dags för honom än. Det fanns så mycket kvar.

Idag tänder jag ljus för dig, din familj och dina vänner. Jag vet att du är med dom idag. Vila i frid. <3

Likes

Comments

Trust no one.



Det får man alltid lära sig den hårda vägen.

Likes

Comments

Det har hänt mycket på nio veckor.. 2 människor i min närhet har lämnat jordelivet och en till har inte långt kvar. Jag orkar inte tänka på det i mellan åt. Det blir för jobbigt. Men så kommer det stunder när jag bara bryter ihop, för jag mår inte bra. Jag mår piss. Jag har förlorat så många fina själar och tyvärr är det nu mera en vana.. Jag bara väntar på nästa. Det är tungt just nu.

Likes

Comments

Idag hade vi verkligen ingen aning om vad vi skulle göra för mat.. så jag satt och letade på internet och så blev det, det här:

http://www.ica.se/recept/hamburgare-med-tzatziki-och-fetaostsallad-721045/

Likes

Comments

Vilken jädra dag.. Idag hade vi planerat att vi skulle åka till Söderhamn och träffa Bolibompa Draken klockan 12. Vi kom iväg sent så vi fick brotom och det gick lite fortare än det borde ha gjort. När vi kommer till Mo, vid Mio, så smäller det och en bil slängs över på våran sida och ner i diket. Bilen framför oss tvärnitar och vi lika så. Det ryker kraftigt från ena bilen och personerna i den bilen flyger ut ur bilen! Jag tänkte direkt att de måste vara i chock! Patric flyger ur bilen å jag flyger ur bilen! De framför har redan hunnit sprungit fram till bilen nere i diket och personen där sitter still chockad. Jag sa till Patric att fråga hur det var med de tre personerna som sprang ut från andra bilen. Nån ringer polisen. Det var kaos! Helt skakis allihopa av vad som hände. Jag fick dock stanna med Melvin (som sov i bilen).

Ja sen konstigt nog så fortsatte vi till Söderhamn efter att polis, brandmännen och ambulans åkt. Vi åkte på Lekia, mc Donalds och sen var det dags klockan 14.30 för Draken, eftersom vi missade den andra tiden. Melvin var så jädra trött, så vi hann se en skymt av Draken sen grina och skrek han så vi åkte hem.

Sen skulle vi ut och äta på spicy cow! Hjääälp.. varför stannade vi inte bara hemma?! Melvin var som galen och odräglig. Det var riktigt pinsamt. Jag ville bara därifrån. Men det är vårt fel inte hans.. vi skulle inte ha åkt dit. Och vi borde ha åkt hem efter olyckan.

Nu ska Melvin nattas. Pusshej!

Likes

Comments

Woho! Då kör vi igen! De två dagar Melvin ska vara på förskolan denna vecka (eftersom pappan kommer hem på tisdag natt) så kommer han vara där 9-16 istället. Kände förra veckan att jag faktiskt behövde 1 timme till, till pluggandet, och det gick så bra för Melvin på förskolan så det känns okej att lämna honom. :D

Nu ska vi äta frukost och göra oss i ordning!

Pusshej!

Likes

Comments

  • Blogkeen
  • Nouw