View tracker






Jag ber på riktigt om ursäkt för min frånvaro, men de har vart sånt kaos här hemma.

Vi blev skickade till Skaraborgs sjukhus för att träffa en underbar läkare som är professor inom peva. Vi fick då veta att våran riktiga läkare gjort fel med Leos fötter.... så vi fick börja om. Gips i 4 veckor och nu skor med skena.

Men även om det var tufft, många tårar som fälldes så känns det nu bra! Efter en vecka med skenan dygnet runt fick vi ett underbart besked! Leo behöver nu bara ha skenan när han sover! Total och ändlös lycka!

Mycket av det jag planerade med mitt eget liv fick liksom pausas för att orka med hela vardagen med en gnällig liten kille som inte sov om nätterna. Skrik, och ilska var vardagsmat från Leo. Men nu börjar vi få tillbaka orken, så vi klarar av dessa år med hela processen med fötterna.

Jag har nu kommit fram till att jag vill göra så himla mycket med mitt liv, 

jag vill bygga upp min kropp igen då jag förlorat rätt mycket av all min styrka

Jag vill skriva en bok... om... något hahaha

Jag vill plugga, jobba och vem vet... kanske hinna med att träna på att måla!?

Så nu tänker jag göra en lista; "att göra innan jag dör" och sen börja bocka av ;)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

idag blev våran älskade skrutt 8 månader!
10,35 kg och 72 cm lång.

tiden som mamma flyger fram i en rasande fart och jag är inte rastlös en enda sekund.

jag är atolt över min älskade son, han vaknar upp med ett leende, han leker fint om dagarna och äter glupskt upp all mat som serveras.
jag kunde inte ha fått wn mer underbar liten kille♥

imorgon ska vi på besök hos snälla Olle,
Olle är ortopeden som sköter Leos behandling och jag ser faktiskt fram enot detta besöket.
vi hpller nu tummarna på att Leo får gå ner i tid med sina skor!
mammas lilla hjärta blir bara duktigare och duktigare för varje dag som går.
sjäkvklart har vi svåra dagar där allt bara är fel enligt Leo, och dessa dagar är fruktansvärda men vi kämpar på.

förra helgen packade vi bilen full och styrde mot Björketorp. vi spenderade hela helgen hos min bästa vän Carro och mös med barnen, besökte Ullared för lite (läs mycket) shopping.
kom hem med i princip alla julklappar vi behövde till min sida så nu har vi bara niklas familj kvar att handla till.
på lördagen kom Carros kompis Lina på besök, jädrar va snygga dessa två kvinnor är! kände mig som ett fån som satt och stirrade hahaha. Vi spelade spel, drack och skrattade medans killarna spelade tv-spel.
vi fick dock sällskap av Carros mans kompis när vi satt och spelade vändtian.

jag saknar min fina vän och hennes vackra familj. deras dotter Isabella är så underbar så ni anar inte. hon ska kramas och pussas men det gillade inte Leo. han vart otroligt svartsjuk och skulle sitta i famnen och pussas hihihi.
men inte tackar jag nej till kvalitetstid med min underbara son!

jag är lycklig, nöjd med hur mitt liv har blivit och jag ser fram emot våran framtid!
jag njuter varje sekund jag spenderar med min son och min underbara Niklas.

just nu känns allt perfekt, jag har fått det liv jag förtjänar!
en underbar fästman, min perfekta lilla son och underbara vänner som finns där för mig dygnet runt♥

ett stort tack till Niklas, Carro, Elin, Amanda , Gisela, Leo och min underbara familj i västerås♥♥♥ jsg älskar er alla!




Likes

Comments

View tracker

har verkligen ingen lust att blogga längre, har för den delen inte tid då mina dagar nu handlar om leo.
känns så fel att sitta och blogga nu när han är mer medveten och vill leka.
men nu har jag lite tid för mig själv då niklas tar honom innan han åker till jobbet i eftermiddag.

mycket har hänt sen sist, leo har passerat 6 månaders sträcket, två tänder har tittat fram och han ropar nu efter både mig och sin pappa.
det känns som att han lär sig något nytt varje dag och jag älskar att spendera varje minut med honom!

våra rutiner på dagarna har förändrats rejält nu när han äter mer mat.
han sover mindre och kan sitta och leka själv i evigheter!

min lilla prins växer så det knakar.
71 cm lång och en vikt på 9, 2. helt galet!




Likes

Comments

jag var till reumatologen idag.
när jag va där för ett år sedan sa han att jag skulle få börja med cellgifter efter att jag slutat amma. idag fick jag höra att jag inte har reumatism. att jag inte alls har ont. så nu ligger jag här hemma, utan medicin, utan hopp och skamsen.
han fick mig att gråta, jag grät på bussen hem. det va så pinsamt.
jag ger upp snart.
bakslag på bakslag gör att man lätt ger upp.
fan va arg jag är, ledsen, jag mår illa när jag tänker på hur jag blev behandlad idag.
hur ska jag kunna leva ett normalt familjeliv? hur ska jag nu kunna ta hand om min son?

Likes

Comments

han som en gång kallade sig själv för min pappa, han som då och då fanns när jag va liten. han som kallar sig för morfar till min son, han tror att han är viktig.
jag bad honom ta bort ett kort på min son från sin Facebook, men han vägrade... han hade tagit det allra första kortet som någonsin tagits på min son, från min sida och lagt det på sin.
jag hotade med en polisanmälan, kallade honom för ett jävla svin.
han tog kort på leos dop, den enda från min sida som gjorde det, och bilderna skulle vara en dopgåva till min son, men han la ut dom på Facebook. en privat sammankomst offentlig på Facebook.
men han hade inte skickat några bilder till mig, inte frågat mig om det var okej att han la ut bilder från en stor dag i våra liv.
nu vägrar han ge mig korten.
han har förlorat oss för all framtid.
han kommer aldrig mer få se mig eller min son. aldrig mer kommer han av mig kallas för pappa.
han är en lögnaktig svikare som aldrig någonsin kommer växa upp.
han är död för mig!
han har berövad oss bilder från en underbar dag, tvingat oss att bara använda våra minnen.

jag önskar att jag kunde säga att jag hatar honom, men jag kan inte det.
för om man hatar någon känner man något för den personen.
jag känner inget alls. när jag tänker på honom är jag likgiltig i mina tankar.
jag hade inte gråtit om han hade dött, så illa är det.

han tror att jag kommer sakna honom, men kan man sakna någon som man träffar max två gånger om året? kan man sakna någon som inte vet något om en?
tror inte det!

Likes

Comments

det blir värre! varje dag blir smärtan värre. kvällarna är värst. när jag burit runt på leo som faktiskt kräver mycket tid i famnen eftersom han är så gnällig över fötterna.

har nu ringt till reumatologen ovh bett om en tid lute snabbare eftersom dom fortfarande inte skickat en kallelse.
om allt blir som läkaren sa siat aå ska jag börja med cellgifter och intensiv behandling hos en sjukgymnast.

jag har alltid velat ha en stor familj... men eftersom smärtan blir värre vet jag inte om det kommer fungera eftersom jag om några år inte kommer orka med att börja om med hela spädbarnsperioden.
just nu känns allt rätt hopplöst, känns som att min kropp aldrig kommer bli bra, eller ens sluta bli värre

blä!

Likes

Comments



augusti 2013
borta
alltid
jag kan fortfarande höra din röst
ditt skratt
dina ögon ser jag när jag blundar
saknaden tär på själen
hjärtat slår konstigt
osammanhängande
du fanns där inne
borta
tomt men ändå inte
du är ju kvar
men ändå inte
ser du alla?
gråta
sakna
oförstående
ditt skratt
jag saknar det nu
nu när det är för sent
älskad
jag älskar dig
jag saknar dig
fast de var längesen
eller var det nyss?
tiden smälter
minnen blandas ihop
du dansade säkert in i himlen
du rör dig så vackert
vi ses igen älskade vän
saknad
för evigt

Likes

Comments

leo har fått börja smaka på lite puréer! herren min gud så glad han va när han fick sitta i sin egna stil vid matbordet och äta sin egna mat.
när jag började plocka bort alls så tog han tag i servetten jag torkat hans mun med och började suga på den, väljer att tolka det som att han gilla det hahahaha




Likes

Comments

igår kväll var nog det värsta jag någonsin varit med om. leo skrek konstant i 3 (!!!!) timmar pga magen och jag va så otroligt nära bristningsgränsen så det går inte att förklara.
och inte nog med det så hände ännu värre saker efter det som verkligen va den sista droppen.
exakt vad som hände tänker jag inte gå in på men låt oss säga att min syn på vissa personer förändrats drastiskt.

men tack och lov så frågade niklas barndomsvän om vi ville följa med honom och hans familj ut med båten och det tackar man ju inte nej till ;)
5timmar spenderades på en ö här ute på västkusten.
5 timmar av obeskrivlig hetta och underbara samtal.

eftersom det var så varmt och lillen inte har några sandaler till sina små klumpisar så fick han helt enkelt vara utan skor. barfotaparty ;)

ska försöka få tag på ortopeden imorgon för det går ju inte att ha så varma skor i den här värmen. jag själv tycker att det är varmt med flippflopp ju.

men men... brände mig rejält idag. mer än jag gjorde under en vecka i Turkiet :O

nu har jag och leo bäddat ner oss i sängen. leo får sova i sängen inatt eftersom pappa niklas jobbar natt. så då passar vi på att mysa massor!!!

god natt alla fina ♥




MADDE!!!
du som skrev en kommentar här. om du har Facebook är du mer än välkommen att lägga till mig om du vill.
sandra blomström heter jag :-D







Likes

Comments