På väg hemåt så här på valborgsmässoafton , känns bra att lämna grått väder och få tid att reflektera och planera inför sommaren. Har en ledig dag imorgon och sen bär det iväg vidare emot Högskolan och två dagar på campus. Känns jättekul att träffa alla kurskompisarna igen. Sista kursen för det här läsåret startar så om drygt en månad är första läsåret avklarat!!
Endast bara 4 år till då haha...
Nåväl sitter på tåget mot Gävle (gammal hemstad) och känner mig stark och glad! When the going gets tough, the tough gets going ! 💪🏻 Stavning på det ?! Katastrof !

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Haft en ganska skön lördag som startade med kaffe på sängen innan ett låååångt fika. Det är det bästa med helgen ! Bara ta det piano så där på morgonen istället för att stressa iväg som man gör annars...
Var ute i stallet sedan och packade utrustning inför kvällens ridhuspass. Fantastiskt kul att få damma av hästen och bara vara här och nu. Hon var superfin! Dottern hade med ponnyn och red lite själv medan.
Har även kommit igång med skrivandet idag, det blev några tusen ord och jag ville typ inte sluta skriva, inspirationen var där den skulle. Blir nån rad till innan kudden. Sådan var min dag i stort.
Och baserat på känslan av allmän ledsamhet så är det väl så att man ibland måste ta jobbiga och jäkliga beslut för att någonstans komma någon vart... Även om det känns skit. Men sånt är livet. Orättvist och fyllt med fegisar.
Nåväl 💋färdiggnällt !

Likes

Comments

En dag att minnas... dock inte för att den var så där happy happy precis... Ni vet när man upptäcker att folk är fake, eller folk är fä kanske? Fake är inte heller riktigt rätt ord:FEG är ordet ! Man blir så sjukt besviken, kanske mest på sig själv för att man är godtrogen a det grövsta! Man får skämmas för att man är naiv och har ett för stort hjärta som tror gott om alla tills motsatsen är bevisad.. Och ofta gör den bevisningen bevisligen djävligt ont så man blir förbannad ...först... och sen ledsen så ledsen... att man tror att man aldrig kan bli glad igen what so ever!
Man är som en svart liten amöba av gelé ... bara helt ställd o svag och utan förmåga att gå vidare. Först i alla fall!
Man lovar sig själv att aldrig mer gå på magkänslan om människor, men man vet längst där inne att man kommer att göra det igen ,så småningom.
Helt vrickat ju!
Önskar att man kunde ställa in ett larm som varnade en, plingpling fakeperson som behöver dig för något, boosta sitt ego eller du har nåt i din ägo som denna vän vill ha för sin egen vinning... parasit är också ett bra ord!
Räcker med negativitet för idag, var bara tvungen, kommer säkert mer från o till 💋... Fy fan !

Likes

Comments

Funderar över varför man ibland har det relativt lugnt och kontrollerat, och ibland verkar det som att det inte finns någon som helst ände på "aktiviteter"?
Det kan ju inte vara helt och hållet på en själv utan det måste ju vara utomstående faktorer också: Hur kan det då komma sig att alla dessa inträffar samtidigt?
Jag har ett ganska rörligt liv i ett normalt tempo, andra skulle kanske säga högt tempo, men jag säger normalt för mig. Jag planerar och är rätt bra på att få ihop pusslet men när jag har en sådan där knökfull dag så händer det. Då kommer ALLT! Som när man drar en kork ur en flaska, ut ur en burk , kalla det vad ni vill ! ALLT!
Det kan vara olika göromål som kommer men det kan också vara känslomässigt allt. Tokigt mycket glädje eller gräsligt mycket sorg. En oskriven uppgift när man sitter i bilen på väg för att hämta barnen eller fyra hästar som rymmer samtidigt som man lagar middag eller är på jobbet.
But why ?!
Om nu ödet finns, varför när det är som mest krångel det oväntade sker?
Vad är meningen med det? När får man svaret?

Likes

Comments