Herregud alltså! Snart har hela januari också gått, vilket betyder att februari är närmare, närmare min egen födelsedag också. Tanken var att vi skulle åka utomlands, till Mexiko nu i februari men det fick bli andra planer istället. Varken K eller svärfar (som vi skulle åkt utomlands med) får ledigt, eller ja, dom får ledigt men inte samtidigt, då dom numera jobbar tillsammans. Vi har planerat in en weekend istället, men vart det blir vet vi inte riktigt än. Hur som så väntar ett 28 års firande för min del. Blir inte alls något speciellt så, men man blir väl tvungen att bjuda familjen på lite gott. I april blir mini 3 år också. Galet! Ja, snart är väl april här också och jag kommer säkerligen beklaga mig då också över hur fort tiden går. Men det gör ju det?

Ikväll var det den första gången för mini att somna ensam i sin säng, sedan han kom till världen! Det blev såklart en high five för mig och karln då vi inte alls trodde det skulle fungera. Varje kväll har vi, om vartannat lagt oss bredvid honom när han ska sova, inte för att vi egentligen behövt, mer för att vi tyckt det varit mysigt. Sedan har vi kunnat tassa ut. Så himla skönt och jag och K får mer tid om kvällarna nu med varandra om det här funkar! Så vi håller tummarna 👍🏼

  • 90 readers

Likes

Comments

En otroligt bra lördag. Började dagen på åkerbruket för att kasta iväg alla kartonger från diverse julklappar och inköp. Nu börjar även hemmet se mer ut som ett hem efter lite hjälp av vänner med tips och råd, samt lite möbler också. Snart är jag nog i mål på den fronten. Direkt efter åkerbruket så styrdes bilen till Västerås för att träffa min barndomsvän (vi har tamigfan känt varandra i 21 år!), på Erikslund för att slänga i oss lite lunch. Jag bara älskar pastan på basilika! Svängde in på Ikea för några ramar och lite ljus också, när vi ändå var där. Blev sen en tripp hem till henne, till hennes nya lya. Som var så mysig så! Ibland kan jag sakna min lilla etta på skallberget. Nu när man har 115 kvadratmeter så känna det inte alls lika trångt och mysigt som man hade när man bodde ensam. Hur som, 21 år av vänskap sätter sina spår. Vi träffas inte allt för ofta men när vi väl träffas så kanji prata i flera timmar. Tror inte jag var tyst mer än 2 minuter på dessa 5 timmar vi spenderade ihop.

Planerar en tripp till Karlstad snart igen också. Jag älskar Karlstad. Önskar jag var lite modigare och tog med familjen och flyttade dit. Kanske kan ha det som något typ av delmål? Ja, vem vet vart det bär av ✨

  • 180 readers

Likes

Comments

Just nu ligger jag i soffan med en kopp kaffe. Kanske inte det mest optimala att göra när klockan är över 23 på kvällen. Men det är winterclassic på tv som måste ses.

När jag väl ligger här kan jag inte undgå från att blicka tillbaka på 2016. Vilket hemskt år det var. För mig, för oss. Väldigt mycket känslor, tankar och funderingar. Allting startade med ett plus på en sticka, vi skulle få bli föräldrar igen och V skulle få bli storebror, för 6e gången. Efter många försök till att bli gravida (med 5 missfall i bagaget) så gav vi upp tanken på fler barn och var istället glada och tacksamma över att vi ändå fått Viggo. Denna gång jag tog ett test så skulle jag/vi ju bara utesluta en graviditet, eftersom vi beslutet att vi inte skulle ha fler barn. För så var det ju. Men efter 8 graviditetstest så kunde jag/vi ändå ta in det faktum att jag åter igen var gravid. Mycket känslor på en gång. Vi hade inte några större förhoppningar men efter cirka en vecka ringde jag barnmorskan och fick en tid för inskrivning. I vecka 7 fick jag en tid till specialistmödravården för att göra ett tidigt ultraljud, med tanke på min bakgrund med missfall. Spänd, nervös och ont i magen hade jag när vi kom dit. Väl uppe på britsen, när jag såg på skärmen och ett pickande hjärta, fylldes ögonen av glädjetårar. Jag blev så himla lycklig i den stunden! Hon vred och virade med ul-pinnen och kunde konstatera två hinnsäckar!! Vi skulle få tvillingar. Den känslan, det går inte att beskriva! En mäktig känsla samtidigt som hela världens rasar samman, ungefär. Man började tänka på ny och större bil, en dubbelvagn och började planera föräldraledigheten. Hur skulle det bli med två stycken knyten? Chockade men otroligt glada åker vi därifrån med en ny tid till spec.mödra för att konstatera storlek på dessa små och vilken vecka vi närmare skulle vara i. När vi väl åkte tillbaka för att mäta fostren så skulle vi, enligt mina beräkningar kliva in i vecka 12, alltså den mer "säkra veckan".. men lyckan försvann på två sekunder. Utan att barnmorskan ens behövde eller hann säga något brister jag och jag kan inte, i den stunden hantera mina känslor. Jag såg på skärmen att set inte fanns någon hjärnaktivitet längre. Dom orden "tyvärr, jag kan inte se någon aktivitet", dom hemsöker mig om nätterna. Det var fruktansvärt! Att behöva hantera just det, sedan behöva åka hem, för att 1 vecka(!!!) senare få komma tillbaka för en operation, för att ta bort dom. Det, det är det vätska jag någonsin fått vara med om, när det kommer till mig och min kropp.

Det är fortfarande så himla overkligt. Jag kan fortfarande få en olustig känsla i kroppen och börja gråta. För mig så har det här varit så in i bomben jobbigt..

  • 221 readers

Likes

Comments

Nu ikväll var det tomtenatta här i stan och affärerna hade öppet fram till 22 istället för 18. Jag passade på när Viggo ändå skulle läggas, att smita ut och leta reda på den sista julklappen. Nu är alla klappar färdiga och jag kan klappa mig själv på axeln för ett grymt jobb. Det här året var man ju faktiskt inte ute dagen före dopparedagen, som alltid annars. Imorgon är det dock full fart trots ledigt. Börjar förmiddagen med ett besök på dollarstore och till kvällen väntas besök och uppesittarkväll. Håller tummar för miljonen 👍🏼

  • 263 readers

Likes

Comments

Idag klev jag på en fyra veckors lång föräldraledighet. Visserligen har jag ju varit hemma i tre veckor resan på grund av sjukskrivning, han jobba en dag och sen slog magsjukan till. Men nu, nu är jag ledig och behöver inte alls känna stress eller ångest över det! Vi börjar denna ledighet med krupphosta för V's del. Förstår inte hur den lilla kroppen lyckas dra på sig allt, hela tiden. Men ingen feber eller andra symptom. Han säger heller inget om ont i halsen så jag hoppas hostan lämnar oss imorgon.

  • 274 readers

Likes

Comments

De senaste tre, fyra veckorna har varit en total kaos i både kropp och knopp för min del. Jag ska inte svara för andra och jag ska vara väldigt ödmjuk till dom också. En operation rikare. Väldigt känslosamt men man tar sig igenom det. Jag längtar inte alls till julen, som jag vanligtvis annars, alltid gör. December månad, 2016, kan vara den sämsta månaden på väldigt länge. Sist mina känslor och tankar hoppade ur kroppen på mig var i maj 2013. En kollega sa till mig -"det spelar ju ingen roll hur lång tid det går eller hur gammal man än blir. En känsla man haft kommer på ett eller annat sätt alltid tillbaka. Antingen genom nya händelser eller genom andra människor. Då kommer det alltid över en och påminner en." Och visst fan är det så! Bröt ihop på jobbet i torsdags. Jag som längtade tillbaka. Fick en jobbdag i alla fall innan magsjukan hälsade på här hemma. Fy i helvete vilken vända. Och när jag väl blivit bra så var det K's tur. Viggo har klarat sig än så länge.

Nu är jag o mini lediga i hela fyra veckor. Men ledigheten startas med ett julbord med jobbet i alla fall.

  • 278 readers

Likes

Comments

Mör, öm och fortfarande vimmelkantig efter narkosen. Jag som aldrig tidigare blivit sövd tyckte det var en skräckblandad förtjusning. Allting gick ju så fruktansvärt fort när man väl sov. Men det var riktigt obehagligt när man skulle somna in. Det enda jag tänkte på var Viggo och ifall dom skulle överdosera sömnmedlet. Me. Här är jag ju, pretty much alive. Operationen gick bra och dom fick bort allt som skulle bort. Inga större blödningar mer än det som ska vara. Men som sagt, fortfarande lite seg, trött och dåsig efter allting idag. Hade fruktansvärt ont vid uppvaknandet men det hjälptes med morfin. Väl uppe på mitt rum som jag fick innan operationen, så väntade Viggo och Kalle på mig. Var såg glad att se dem. Viggo hoppade nästan direkt upp i sängen bredvid mig och fick hjälpa sjuksköterskan att trycka på knapparna till apparaten som kollade mitt blodtryck. Den bästa lilla doktorn fick jag ❤️ jag hoppas dock att jag aldrig mer ska behöva gå igenom det här igen. Det har varit väldigt psykiskt påfrestande. Minst sagt. En riktig jävla skitvända.

Nu ska jag försöka få mig lite sömn.

  • 295 readers

Likes

Comments

Ännu en lördag över. I morse när vi vaknade och såg att det kommit snö, massor med snö så kommer Viggo springandes och skrikandes -"MAMMA, det snööööar ute! Nu kan vi åka min svarta pulka!!!".. den lyckan i hans ögon, är så svår att inte älska! Så imorgon har jag lovat att vi ska vara ute hela dagen, så länge vi orkar!

Min kära bror, Daniel, har fyllt 30(!) år, den 8e december. Och det firade vi idag med lacerdoom. Jag, syskon och kusiner med respektive klev upp i ottan, åkte hem till Angelica och Daniel, sjung för honom när vi klev innanför dörren och stackaren låg fortfarande och sov. Helt ovetandes klev han upp, svirade om till sköna kläder och sedan begav vi oss till prison island. Riktigt roligt och välbehövligt för min egna del. Det har ju varit så mycket tråkigheter de senaste dagarna nu. Där ifrån åkte vi hem för dusch och fix för att sedan åka tillbaka till dom och äta/fika. Vi hann även med fotboll vid 17. Där ifrån blev det hem till Peter och Tessan (brorsan och svägerskan) för spelkväll med dom, kusiner och deras respektive. Speak out kan vara det roligaste vi spelat på länge!

  • 302 readers

Likes

Comments

För att göra en lång historia kort. Det blir en operation på måndag. Jag började gråta när jag fick en tid så sent, tyckte jag. Jag ville ha en tid idag, eller senast imorgon. Allting bara flyter in i varandra. Det här har tagit så himla hårt på mig. Jag gråter mest hela tiden. Det känns som hela världen har rasat samman framför fötterna på mig. Men jag ska ta mig igenom det här, också. Så på måndag blir det operation, klockan 11. Så himla nervös. Jag har aldrig blivit sövd förut och Kalle får endast följa med in i dagrummet, alltså får han inte följa med till strax innan operationen. Inte nog med att man redan är i sorg så känns det som att dom tar allting ifrån mig, det lilla positiva. Försöker kämpa på, inte minst för Viggos skulle men det är svårt. Bröt ihop hemma i soffan idag. Känns förjävligt, minst sagt. Ibland är saker och ting inte rättvisa. Försöker intala mig själv att vi bara haft otur. Ja, enligt alla prover idag så är det bara otur.

Godnatt!

  • 307 readers

Likes

Comments

När man är mitt uppe i en sorg så är det väldigt svårt att hålla reda på saker och ting. Man är heller inte duktig på att höra av sig till nära och kära på samma sätt som innan för att man är mitt uppe i sitt eget (för en gångs skull). Det är väldigt många tankar som flyger och far i skallen. Och mitt uppe i allt detta så kanske man, jag i detta fall, förväntat mig mer av vissa människor. Vissa, som står och har stått mig nära sedan barnsben har inte ens hört sig för hur det är med mig. Är det egoistiskt att tänka så? -Nej, det tycker jag faktiskt inte! Förväntade mig faktiskt så mycket mer. Kanske vågar man inte höra av sig och fråga hur det är eller fråga om vad som hänt. Men ändå! Jag har alltid funnits där, i alla lägen, i den mån jag kunnat och med dom förutsättningar jag haft. Visserligen har jag också blivit bättre på att solla bort dem som utnyttjat det litegrann. Hur som, det var inte min poäng. Min poäng var bara att jag känner mig otroligt besviken på ett fåtal som inte ens kunnat skicka iväg ett sms. Jag känner mig otroligt ensam i detta som är, även fast jag har andra, fina och godhjärtade människor som faktiskt bryr sig. Tar till mig all kärlek jag får där! Och jag älskar, varenda en av er, även fast jag just i detta nu kanske inte orkar visa det på ett bra sätt ❤️

Sen har vi ju resten.. dessa gottegrisar som endast kör ner trynet i allt och ska veta precis allt. Och som gärna gottar sig i att prata med andra om det också. Jag kan inte förstå hur man kan sitta och prata om andras privata saker, i detta fall en sorg som man går igenom och tycka att det är okej! Det är inte okej någonstans. Fruktansvärt äcklad av er blir jag. Usch!

  • 312 readers

Likes

Comments