Det håller på att bli vår här, det känns varmare varje dag! Älskar hur så många träd och rypsfälten blommar.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Fastän det händer nya saker hela tiden och jag varje dag upptäcker och förstår nya saker om Australien har det ändå inte hänt något "stort" på länge.

Kan ändå skriva en sak som jag undrat mycket över:

De lär sig inte om religion om skolorna. Det ända man kan lära sig (detta är alltså valbart) är om kristendomen. Halå??? Hur viktigt är det inte, speciellt idag, att lära sig om olika religioner? Det finns för mycket oförståelse om sådant redan, skulle vi inte måsta arbeta emot det? Det finns dessutom en hög med olika kulturer, och religioner, i skolorna. Flera muslimska flickor (bär hijab) i skolan jag går i.

En sak som är bra är att de får lära sig om Aboriginer i skolorna nu, jag tror att det är i de flesta skolorna. Det är dock också valbart, men ändå. Jag har Aboriginal Studies i skolan, och när jag och min hostmamma for till Parkes fick vi besöka en primary school klass där de får lära sig Wiradjuri. Jag har ännu inte lärt mig så mycket, men det jag har fått lära mig är att Aboriginalitet (?) delas in i flera olika 'communities' eller språkgrupper, och den lokala här är Wiradjuri, och den är också den största i New South Wales. Man talar inte riktigt om 'Aboriginal people', utan om 'Indigenous people', som betyder ungefär inhemsk, infödd, ursprunglig, urinvånare.

På tal om språk, i den skolan jag går i, och säkert i flera andra, lär de sig inte något språk alls. Det har ingen möjlighet att välja ett språk, fast de skulle vilja det. Språk är så användbara, och inget sånt lär de sig här. Jag antar att det är för att många inte ser nyttan i det, inte förstår vad det skulle behövas till. Australien är ju trots allt nästan lika stort som Europa till ytan. Det är inte många som varit overseas heller, och de som far overseas (generalisering igen) far till Europa (=Italien, Spanien, Frankrike, Storbritannien... osv, västra Europa alltså, eller USA). Inte bra....

Kartan är på alla olika communities. Wiradjuri hittas i sydöst

Likes

Comments

How you going?

På fredag åt jag någonting med nötter i så jag mådde illa hela kvällen, sen blev min hostmamma sjuk, men vi kämpade oss upp i alla fall och åkte på lördag till Orange! Vi körde längs med solnedgången, och det var supervackert. Kom fram, åt italienskt.

På söndag hade vi en trög morgon, sen åkte vi igen upp till Mt Canobolas. Vi hade lunch, och sen gick vi en hike på lite över 5km. Hiken ledde ner till ett vattenfall, men det har varit en mycket torr vinter här, så det var inte mycket till vattenfall. Orange är en av de kallaste städerna i landet, och det var snö högst uppe på berget (det var inte mycket snö, men snö i alla fall), men det var en mycket solid dag, så vi frös inte. När vi kom tillbaka från vår hike såg vi ett flertal kängurun, första gången jag sett dem, faktiskt! Så söta! Speciellt de kängurun som hade sina små kängurubebisar i sina påsar, de kikade emellanåt ut.

På söndag åkte vi in till centrum för att försöka hitta school shoes. Har haft lite problem med att hitta skor som passar ordentligt, men vi hittade ett par nu. Sen började vi köra hemåt. Vi åkte via en japansk trädgård i staden Cowra, men eftersom det är vinter fanns det inte mycket som blommade. Vill nog åka tillbaka dit när det är vår, för det var redan nu jättefint, utan alla blommor.

Det börjar bli vår här nu, igår kom vi upp till 17°C! Det är ju nästan som sommar det. Heh.

BILDER! Skulle vilja kunna skapa album som man skulle kunna bläddra i här på bloggen, men det går inte på denna platfrom. Collaget jag försökte göra i förra inlägget blev inte som jag hade tänkt mig, och att ha bilderna efter varandra tar så mycket plats. Hmmm....

Måste ju fota lite fåglar också då pappa inte är här och gör det jobbet.

CHEERS!

Likes

Comments

Förra veckoslutet for jag och min hostmamma till staden Parker, som är lite under 2h från Young. Vi bodde hos en av min hostmammas gamla Rotary-vönner, och han visade oss runt.

På lördag hade vi först ett födelsedagskalas att fara till. Vid solnedgången for vi till en park uppe på en kulle, jättevackert! På kvällen for vi till en stor bonfire hos en av Rotaryvännens vänner. Det var mycket folk där, och fyrverkier!

På söndag for vi först till Parkes Rotaryklubbs presidentens farm, där han visade oss runt. Det var intressant, då jag aldrig riktigt varit på en riktig farm, och det finns massor med farms här. Det var ett enormt område med mycket djur, bl.a hjort! På eftermiddagen for vi ut till The Dish, eller Parkes Observatory, som är ett enormt rymdsobservatorium med radioteleskåp. Det användes bl.a för att ta emot bilder vid den första månlandningen. På kvällen fick vi gäster för middag, jag lagade spenatplättar, och de var omtyckta!

På måndag gick vi runt lite i Parkes centrum, såg en gammal australiensk film, och förrän vi körde hem åt vi middag med Parkes Rotaryklubb.

BILDER:

Cheers!

Likes

Comments

Okej, så jag ska nu försöka få in det i min rutin att skriva ett blogginlägg i veckan. Kan vara att jag sätter ett för högt mål nu, vi får se...

Två veckor har jag varit här nu, men som jag skrev i förra inlägget känns det som mycket längre. Det är väl för att jag varje dag upplever något helt nytt, hela tiden nya intryck. För varje dag som går känns det naturligare att prata engelska, och jag börjar vänja mig vid accenten.

Jag börjar komma in i vardagen och olika rutiner här nu. Det känns faktiskt bra! Jag är också mer och mer tacksam för att min första familj är en ensamstående kvinna. I början var jag orolig för att det skulle bli tråkigt utan syskon, men jag tror det bara är bra att jag nu i början i lugn och ro fått settle in. Min hostmamma har också mera tid för mej när hon inte måste se till andra barn. Hon är faktiskt engagerad i att visa mig olika ställen så att jag får se så mycket som möjligt, vilket är precis det jag vill!

En sak som jag måste få in i min rutin här är att röra på mig. Hemma går jag ut med hunden och cyklar till och från skolan nästan varje dag, + tennis. Här tar det ca 2 min att gå till skolan från var jag bor nu, och mer än de har jag inte rört på mig hittills.

De personer jag har kunnat börja kalla mina vänner här är också jättetrevliga,! Det går dessutom två andra utbytisar i min skola, från Tyskland och Italien, och flickan från Italien har jag pratat mycket med. Det är roligt att prata med en som sitter i samma båt som en själv, och vi har ganska samma tankar om Australien.

Jag ska antagligen gå med i ett stage band i musikinstitutet här, vilket är exciting!

Cheers!

Bilden är från förra veckan när jag och min hostmamma åkte till Orange och stannade på vägen. Detta är på toppen av Mt Canobolas, som är ett av Australiens högsta berg fastän det inte var så högt alls...

Likes

Comments

Jag har inte glömt bort bloggen, jag lovar.


En vecka har jag varit här nu. Känns som en månad. Jag har gjort sååå mycket under denna vecka.


Jag har det bra. Mer än bra! Min hostmamma är supersnäll och superhjälpsam och har verkligen tagit sig tid att se till att jag har det bra. Huset hon bor i är en gammal skolbyggnad och det är i s k a l l t. I’m telling you, det är nästan kallare inne än ute! Det är faktiskt kalla vintrar här, men jag tror australienarna förtränger det, för husen är inte förberedda för kyla. Människorna använder inte jackor här heller fastän det är runt 10°C. Fleece:ar och tjocka hoodies är vad som gäller.

Skolan. Annorlunda. Ganska korta lektioner, två långa “lunchraster” i mitten. Ändå känns dagarna långa. Användningen av datorer och teknologi är inte lika central. Känns “gammaldags” för mig, fastän det nog inte alls är det. Alla lärare är stora skämtare och man märker att de faktiskt gillar sina elever.

Skoluniform! De är dyra och kalla och obekväma. Är det värt att inte behöva fundera på vad man ska klä på sig på mornarna? Att bära uniform är obligatoriskt, men vissa gör det ändå inte. Straffet för det är olika för olika skolor. Det är nog inte så strängt i min high school, men i den katolska privatskolan bredvid får man kvarsittning på fredagar om man inte är in uniform.

Massor med trevliga människor, alla är pratsamma och outgoing och hjälpsamma. Älskar det. Älskar accenten de har här också, vill verkligen att den fastnar.

(Om ni vill följa med mitt år på ett annat ställe kan man gilla Rotary Club of Young: s Facebook sida, där har min hostmamma postat lite alltmöjligt!)

Cheers!

Det här fick jag göra första morgonen i Australien. Jag och min hostmamma hade hittat en skadad fågel dagen innan, och hostmamma har en vän som räddar djur, mestadels övergivna ungar. Kängurun blir mycket ofta överkörda här, och de kan då ha ungar i sina påsar (är det det man kallar det?). Dessa varelser är små swamp wallaby-ungar som nu bor hos denna vän. Och jag fick träffa dem!!! U r g u l l i g a!

Likes

Comments

Hej!

Jag är i Singapore! Vi kom hit 19.7 på morgonen efter en resa som kändes som om den aldrig skulle ta slut. Alla var trötta, men glada över att äntligen vara framme.

Vi har nu varit här i tre dagar, och varje dag har vi haft mycket program. Singapore är verkligen en häftig stad, med massiva byggnader och många olika kulturer på ett ganska litet område. Det har varit varmt här också, 30°C varje dag, och inte blir det mycket kallare på kvällen. Luften är också jättefuktig, så det känns ännu varmare då.

Det har varit kul att få träffa alla som är påväg till Australien. Eftersom vi alla har något stort gemensamt har alla blivit bra vänner.

Idag ska vi dock flyga vidare, alla till olika ställen. Den här dagen känns ganska onödig, då nästan alla bara skulle vilja vara framme hos sina familjer i Australien redan. Våra flyg far först på kvällen, det första far runt åtta och det sista vid midnatt. Vi är flera som flyger till Sydney, men sen är det bara jag och en annan flicka som flyger till Canberra. Tur ändå att jag inte ensam måste reda ut hur jag ska hitta i Sydney, då vi antagligen på något sätt måste byta från en internationell terminal till en inrikes (?) .

Det känns så spännande att jag om några timmar (lite under ett dygn är det, så inte så några egentligen, men det känns så) kommer att få träffa min 'nya familj' som jag kommer bo hos under vem vet hur länge. Flyget från Sydney till Canberra kommer nog vara nervöst.



Likes

Comments

Hej!


5 dagar kvar....

Detta händer nu:

Jag tycker inte om att packa, och nu skall jag packa smart för ett helt år. Usch.

Håller på och pynjar med alla möjliga små saker. Presenter till värdfamiljerna. Pins. Sortera kläder i säljas, sparas, packas och ingen aning. Osv

Procrastinate:ar ganska mycket också. Hela tiden.


Hejdå.

Likes

Comments

Hej!

Jag heter Sandra, jag är 17 och från Finland. Om exakt en månad, den 18:e juli, åker jag iväg för att först spendera några dagar i Singapore, för att sedan flyg till Canberra, och sedan tillbringa ett år i en liten stad som heter Young i sydöstra Australien. Yup.

Den här bloggen är till för att min familj, släkt, vänner och den som känner för det ska kunna följa med mitt år, men också för mig själv att ha som minne. Jag hoppas verkligen att jag kommer att skriva här, att jag inte kommer att glömma bort denna blogg. Jag har läst typ alla bloggar som finns om att vara på utbytesår, både i Australien och på andra ställen, och de flesta bloggar brukar ha flera månaders mellanrum mellan inläggen. Det är förstås helt förståeligt, men ändå lite synd. Jag ska försöka skriva så ofta jag kan!

Det jag vet hittills om året är att jag kommer att bo i 3-4 olika familjer men gå i samma skola hela året. Min första värdfamilj är en ensamstående kvinna som verkar jättetrevlig, men jag vet inte de följande familjerna och inte heller om jag kommer att bo i tre eller fyra familjer (jag åker med Rotary, och då brukar man alltid bo i minst tre familjer). Vi alla Rotary-utbyteselever från Finland som ska till Australien flyger först tillsammans till Singapore för några dagar, och sedan flyger vi till våra respektive städer. Det känns ganska skönt att inte måsta åka iväg helt ensam. 

Jag ser jättemycket fram emot kommande år, men det känns väldigt overkligt att jag inte kommer att få se min familj och vänner på ett helt år. Det har nog inte sjunkit in hos mig ännu, för jag känner mig inte ledsen eller nedstämd. Bara lite förvirrad, och kanske lite stressad då jag inte börjat packa ännu och har ganska mycket saker som jag måste få gjort. Men vi får väl se hur jag känner mig just före jag ska åka och har sagt hejdå till de flesta.

Hörs snart!


Likes

Comments