View tracker

Allt man går igenom här i livet blir man ju faktiskt starkare av, fast man inte tror det just när man går igenom saker och ting, men ibland så tänker jag när ska vi slippa besöka sjukhus för en månad bara, varje månad har vi alltid något, Är det inte barnen så är det jag själv.

Jag ska göra en långberättelse rätt så kort och bara skriva lite vad jag själv har gått igenom och går igenom.

Det började nere i skåne som jag skrev innan och då levde jag i ett misshandlat förhållande,

År 2004 födde jag min första son men jag åkte också in för gallsten och blev opererad för det-

2005, fick jag min andra och flyttade jag upp till Norrland och blev då dålig och hade super ont i magen, visade sig vara blindtarmen akut då och ytterligare operation fick jag göra i buken

mellan 2006 och 2011 hade vi fullt upp med pojkarna och all utredning på dem och 2007 förlorade vi våran dotter Linnea och 2008 fick vi Vår älskade dotter Hanna och hela hennes första år bodde vi på sjukhus i Umeå.

2009 fick jag reda på att jag hade Endemetrios och därför blödde jag så mycket och hade så ont i magen.

och 2010 då Gifte vi oss och strax där efter i början på 2011 fick jag Livmoderscancer och blev opererad ytterligare, min värsta operation, dem opererarade bort hela livmodern men behåll äggstockarna ickmed jag va så ung, Jag fick ta cellgift i tablettform och tappade mitt hår fläckvis.

2012 så kom skitet tillbaka och jag va sur som fan, va vill ni med tänkte jag, så då fick dem operera bort båda äggstockarna på Umeå sjukhus och då fick jag börja på någon annan behandling och jag tänkte nu ska snart allt vända vad skönt men NEJ,

2013 började jag få ont i magen igen och hade såna kramper men som tur va åkte jag in och det visar sig vara godartade Cystor som sitter i magen, men dem bara växte och växte till slut va dem tvungen att operera bort den så ytterligare en buk operation fick jag, och för varje buk operation man gör får man också mer och mer sammanväxtningar och bara det kan göra skit ont,

Men redan efter 1 vecka så fick jag tillbaka cystorna i buken och fick vänta ett halvår men lite olika behandlingar som dem försökte få bort dem men lyckades inte så jag fick öppna upp buken en gång till och ta bort dem, men efter 5 dagar va skitet tillbaka och då säger dem att nästa operation måste vi gå genom skinkan där bak, för du har så mycket sammanväxtningar så jag blev opererad ytterligare men tyvärr så hjälpte inte det så mellan 2011 och 2016 har jag blivit oppererad minst 1 gång per år, och skitet sitter fortfrande kvar och jag går på utredning än, dem vet inte riktikigt vad det kommer ifrån men minstäkner att dem gjorde fel när dem opererade bort äggstockarna och råkade lämna kvar en bitt vävnad så därför kommer cystor hela tiden och den vävnaden kan man tydligen inte ta bort.

Om jag går igenom fler operation säger läkaren att då kan jag bli förlamad i benen för nerverna orkar och kan inte hitta rätt efter så många operationen, idag så har jag ju inte någon nerv längst ner i buken, jag känner ingen skillnad mellan varm och kallt där. Men det är alla nerver som är förstörda.

Så ibland så undrar man bara när ska allt ta slut.......

Varje dag lever jag med smärta och oro, varje dag lever jag med att göra så bra för mina barn, varje dag är alltid e uttmaning fast man har det bra utåt så är det inte så alltid innan för alla fyra väggarna,

Jag hoppas och vill att alla människor tänker efter en gång extra innan man dömer någon annan.

Och glöm inte vi finns för varandra och det är tillsammans man blir stark, och våga prata om känslor och öppet om problem då kan vi göra det så bra tillsammans, Vi blir starka.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag har en pojke som har adhd/autism, han fick först sin diagnos Adhd först och några år efter fick han diagnosen Autism och för mig var det jätte jobbigt och få, fast ändå en befrielse varför han va på det sätet han var på och att det är därför han är lite annorlunda än andra barn.

Redan som liten tyckte Robin inte om att leka, han satt ofta där jag var och han skrek jätte mycket. Han åt bara en viss sorts mat och han älskade att kolla på Tv, men han va så mamma sjuk så jag kunde inte lämna honom. Den ända som fick passa han va mormor och morfar dem har alltid funnits där för han.

vi gick i affären och handla och han satte sig på golvet och bara skrek, jag fattade aldrig varför, jag ringde hem efter anders jämt, jag klarar inte detta mer, kände mig som en dålig mamma som inte kunde ta hand om två barn samtidigt, vad är jag för mamma tänkte jag jätte ofta, lite senare så började vi gå på bup i Lycksele, 12 mil enkelväg och där va vi cirka 1 gång i veckan i ett års tid och pratade och vi fick bekräftelse av en som heter Eva som jobbade på Bup då, att vi inte va dåliga föräldrar, att det är jobbigt att ha barn med funtionsnersättningar.

Eva på Bup har alltid varit där för oss och det är vi otroligt tacksamma för, hon har varit vår stötte pelare hela tiden, en stor trygghet för oss.

Efter vi fick diagnosen autism blev vi också inskriva på habliteringen i både Umeå och Lycksele för att vi skulle jobba tillsammans med dem för att få så mycket verktyg som möjligt att arbeta med Robin med. Det första är att vi har ett bildschema som underlättar vardagen, idag har vi inte det men när han va mindre hade vi det, vi använde en del tecken istället för tal, för barn med autism ser bättre än att lyssna på vad man säger, för många barn med autism är det ju bara ord och dem förstår inte innebörden med alla ord som kommer ut från deras mun, så ibland får man ta allting med en nypa salt, men det är inte alltid lätt.

Robin tycker inte om att träffa nya människor och han är rätt så inbunden i det han vill göra, han tycker inte om att hitta på nya saker, han sitter gärna nere på sitt rum eller är hemma hos mormor och morfar som också är robins kontaktfamilj, utan dem tror jag inte jag hade orkat så mycket till, dem finns alltid där för oss och förstår Robin idag hur man ska handskas med han, men det är inte alltid så lätt,

Man lever ett rätt så inrutat liv när man har barn med autism, såna saker man bara kommer på att man vill göra, ex, jag orkar inte laga korv och makaroner idag, så jag gör soppa ex, det funkar inte, det som är planerat måste man hålla.

Robin äter också bara en viss sorts mat, man får inte röra i hopa något och han ha typ 4 rätter han äter bara, helst ska det vara frasses eller Pizza och det är bara på två pitzzerier han äter, det måste vara rätt sorts skinka på det.

Han har anpassad skolgång och en egen elevassistent, men vi har världens bästa Rektor just nu på skolan och det har underlättat vår vardag jätte mycket, ex han har aldrig läxor med sig hem och han slutar tidigare för att orka med dagen, barn med autism blir lät trötta och det tar mycket energi för dem att bara gå till skolan för deras järna går på helvarv hela tiden, dem slappar ofta inte av fråns dem är hemma igen, fast dem är glada och pigga i skolan och ibland ser man inte på dem hur mycket energi det tar, från dem kommer hem då får föräldrarna för allt som har hänt.

Robin har också lätt att skada sig själv han har rivit i sönder sina armar så han har massa ärr på armarna redan och han är bara 12 år. han vill också ha kläder som inte sitter åt och helst går han utan strumpor,

Lite info om autism:

Människor med autism har svårt att vara tillsammans med
och prata med andra.
De har svårt att förstå vad andra gör
och varför de gör som de gör.
Barn med autism kan ha svårt att fantisera och hitta på lekar.

Autism är en funktionsnedsättning
som personer har hela livet.

Många människor med autism behöver stöd hela livet.
Några kan klara sig utan stöd.

Många vill bara äta särskild mat,
är extra känsliga för ljud och lukter,
har svårt att sova på nätterna och några
kanske slår sig

Autism är en medfödd eller tidigt förvärvad genomgripande funktionsnedsättning, vars symtom visar sig före tre års ålder. Autism förekommer ofta tillsammans med andra funktionsnedsättningar som utvecklingsstörning, epilepsi, syn- och hörselskador. Det är fler pojkar än flickor som får diagnosen.

Autism kommer av det grekiska ordet autos, som betyder själv. Autism är en av diagnoserna inom autismspektrumet som också omfattar Aspergers syndrom, atypisk autism och desintegrativ störning.

Det var när barnläkaren Leo Kanner 1943 publicerade en artikel om en grupp barn med vad han kallade autistiska störningar i den känslomässiga utvecklingen, eller tidig infantil autism, som intresset för autism vaknade. Sedan dess har definitionen av autism utvecklats och breddats men resultaten från Kanners studier ligger fortfarande till grund för kunskapen om kärnsymtomen vid autism.

Symtomtriaden
För att ett barn ska få diagnosen autism krävs genomgripande och kvalitativa begränsningar inom tre huvudområden (man brukar kalla denna indelning för Wings triad, efter forskaren Lorna Wings studier om autism på 70-talet);

* förmågan till social interaktion,
* förmågan till ömsesidig kommunikation,
* föreställningsförmågan vilket påverkar fantasi, lek, beteenden och intressen.

Begränsningarna ska vara så allvarliga att de påverkar barnets vardag och symtomen på autism ska ha visat sig före tre års ålder.

Diagnosmanualer
När ett barn utreds för autism använder man så kallade diagnosmanualer som tar upp ett antal kriterier som barnet måste uppfylla för att få diagnosen. Kriterierna utgår ifrån de tre huvudområdena i Wings triad.

Det finns två internationella manualer som används vid diagnostisering av tillstånd inom autismspektrumet, DSM-IV-TR (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders), som ges ut av amerikanska psykiatrisällskapet och ICD-10 (International Classification of Diseases) som ges ut av Världshälsoorganisationen.

Andra symtom
Förutom symtom inom dessa tre huvudområden finns en rad andra mycket vanliga symtom vid autism. Att dessa symtom inte är diagnosgrundande beror på att de kan förekomma även vid andra funktionsnedsättningar och tillstånd än autism och att inte samtliga individer med autism har dem.

Några mycket vanliga tillkommande svårigheter är utvecklingsstörning, epilepsi, syn- och hörselnedsättningar samt talsvårigheter. Andra vanliga symtom är avvikande sinnesreaktioner, avvikande aktivitetsnivå, avvikande ätbeteende, självskadande beteende, tics och sömnavvikelser Uppskattningsvis 80 procent av de individer som får diagnosen autism har en IQ under 70.

Begränsad förmåga till social interaktion
Personer med autism har svårigheter med social interaktion, något som märks redan vid låg ålder. Brist på ömsesidighet och nedsatt förmåga att leva sig in i andra människors perspektiv är huvudproblemet.

Små barn
En del spädbarn med autism är som mest tillfreds när de är för sig själva, de kan vara lugna och uppfattas som snälla och kravlösa. Andra har stora sömnsvårigheter och är mycket ledsna och svåra att trösta. Vissa vill inte ha någon kroppskontakt överhuvudtaget.

Gemensamt för de flesta små barn med autism är bristen på förmåga att dela uppmärksamhet med andra människor. De kan vara ointresserade av lekar som innebär att dela andra människors uppmärksamhet. De pekar inte själva och följer inte någon annans pekande med blicken. Många föräldrar till barn med autism märker tidigt att något inte står rätt till.

Med tiden blir barnet vanligen kraftigt avvikande och kan uppfattas som undvikande och avskuren från omvärlden. Ofta är barnet helt ointresserat av andra människor, i synnerhet andra barn.

Många barn utvecklas positivt under skolåldern i socialt hänseende även om den grundläggande bristen på ömsesidighet kvarstår.

Ungdomar och vuxna
Vissa individer med autism får en förbättrad social utveckling genom tonåren. En minoritet utvecklas mycket positivt under tonåren medan andra tyvärr får allvarliga problem i form av ökade symtom och en återgång till de problem som präglade de tidigaste levnadsåren. Några kan till och med förlora vunna färdigheter. Det är också ganska vanligt att problemskapande beteenden ökar kraftigt under tonåren.

Begränsad förmåga till kommunikation
Kommunikationsavvikelserna vid autism hänger huvudsakligen samman med att förstå meningen med kommunikation och social interaktion och inte med rena språkproblem. Personer med autism verkar ha svårt att se meningen med att kommunicera med andra och här är bristen på ömsesidighet huvudproblemet. En stor minoritet (40%) av alla personer som har autism har inget språk alls och hälften utvecklar aldrig något användbart språk. De som utvecklar ett talat språk har vanligen problem med språkförståelse och uttrycksförmåga. En del förstår inte vad som sägs, andra kan ha en mycket bokstavlig och konkret förståelse av språket och av tillvaron i stort. Vissa personer med autism kan imitera hela fraser eller meningar, men kan sakna förmågan att använda dem.

Små barn
Bristen på kommunikationsförmåga kan märkas redan under spädbarnsperioden, i form av en avvikande utveckling av spädbarnsjollret som kan vara obefintligt, monotont eller användas i icke-kommunikativt syfte. Det kan vara svårt att få barnets uppmärksamhet, det kanske inte reagerar på sitt namn eller beter sig som om det vore dövt.

De flesta barn med autism har en mycket försenad eller utebliven språk- och talutveckling. Barnet kanske utvecklar enstaka ord, som sedan kan försvinna. Många barn med autism börjar härma andra under förskoleåldern, men till skillnad från andra barn går de inte vidare i sin utveckling, utan stannar vid ett slags ekotal, där hela fraser och meningar upprepas. Hos dem som utvecklar språk kan ekotalet kvarstå i många år, kanske hela livet.

Ungdomar
I puberteten utvecklas en del människor med autism positivt, i synnerhet vad gäller språket. Andra får större svårigheter än tidigare. En del förlorar helt språkförmågan eller intresset för att använda språk de redan har.

Begränsningar i förställningsförmåga
De flesta individer med autism uppvisar tidigt beteendemässiga avvikelser. De flesta människor med autism, oavsett begåvningsnivå har en begränsad repertoar av beteenden och intressen. Begränsade beteenden och fixeringar är ett resultat av bristande föreställningsförmåga. Om man har en begränsad föreställningsförmåga är det svårt att hitta på nya saker att göra. Då återstår det man redan kan eller också får man kopiera vad man ser, hör eller förnimmer på andra sätt.

Motoriska stereotyper
För personer med en låg begåvningsnivå blir kanske repetitiva motoriska stereotyper de enda beteenden som de kunnat lära sig. Det kan röra sig om att gå omkring extremt högt på tå, vifta med händerna och liknande. Dessa stereotypier kan uppträda vid starka känslolägen som vid stress, irritation eller glädje. Vissa stereotypa beteenden kan utvecklas till självskadande handlingar som att slå sig själv i ansiktet, sticka sig i ögonen eller bita i händerna. Eftersom många har en nedsatt smärtkänslighet kan sådana här beteenden bli kroniska.
Vissa individer uppvisar en mängd vokala/verbala stereotyper.

Specialintressen
Personer med lindrig utvecklingsstörning eller begåvning inom normalvariationen kan utveckla mer komplicerade beteendemönster, avancerade specialintressen och liknande. Inte sällan är det inom ett område där det finns exakta fakta eller orsakssammanhang, exempelvis matematik, meteorologi, mat eller att lära sig tabeller, som tåg- och bussturtabeller utantill.

Rutiner och ritualer
Många människor med autism lever efter strikta rutiner och ritualer, många gånger svåra för andra människor att förstå. Om rutinen bryts kan personen med autism bli förtvivlad eller få ett raseriutbrott. Små förändringar i miljön, som till exempel att ett föremål flyttas från en plats till en annan kan ge starka reaktioner.

Orsaker till autism
Kunskaperna och teorierna om autism och dess orsaker har genomgått en stark utveckling under de sista trettio åren. Idag är de ledande forskarna på området överens om att autism orsakas av en medfödd eller tidigt förvärvad neurologisk dysfunktion i det centrala nervsystemet. Det finns flera möjliga grunder till denna avvikelse. Vissa fall av autism är genetiskt betingade, medan andra är orsakade av sjukdomstillstånd och hjärnskador under graviditeten, förlossningen eller den postnatala fasen. Några kända ärftliga avvikelser som kan orsaka autism är Retts syndrom, Fragilt-X och Tuberös Skleros.

Man vet inte exakt vad dessa avvikelser har gemensamt, men de har en negativ inverkan på de hjärnfunktioner som är nödvändiga för social, kommunikativ och föreställningsmässig utveckling. Hjärnans tinnings- och pannlober är oftast inblandade när ovan nämnda avvikelser och sjukdomar är kombinerade med autism.

Kognitiva svårigheter
En stor del av forskningen om autism har fokuserat på hur individer med autism hanterar information och intryck från omvärlden, vad vi kallar för kognitiva och kommunikativa förmågor. Alla intryck och all information som hjärnan tar emot ska hanteras, prioriteras och sorteras. Informationen bearbetas och hjälper oss att förstå omvärlden. Hur vi hanterar information påverkar hur vi beter oss. Personer med autism visar bristande förmåga när det gäller en rad kognitiva förmågor som exempelvis uppmärksamhet, imitation, symbolhantering, begreppsbildning och generalisering. Alla dessa förmågor är grundläggande för inlärningsförmågan som är begränsad hos barn med autism.

Frågan som forskare har tampats med under flera decennier är hur en person med autism bearbetar intryck och information i sin hjärna.

Hos personer med autism är det tydligt att minst tre viktiga områden påverkas av brister i de kognitiva förmågorna; Mentalisering, central koherens och exekutiva funktioner.

Mentalisering
Individer med autism har en bristande förmåga att förstå att det finns en skillnad mellan deras eget och andra människors sätt att tänka, känna och handla. Denna förståelse är grundläggande för vår förmåga till social interaktion. I vetenskapliga sammanhang brukar man tala om mentalisering eller Theory of Mind. Man kan tidigt se om ett barn har svårigheter med mentalisering. Det brukar visa sig i samspelet med föräldrarna där barnet inte visar något intresse för lekar som innebär delad uppmärksamhet, exempelvis tittutlekar.

Central koherens
Många forskare är överens om att personer med autism har en bristande förmåga att sätta samman olika typer av information från minnen och nutida händelser för att förstå samband och kunna förutsäga vad som kommer att hända. Man kan säga att de ser detaljer men saknar en instinktiv känsla för sammanhang och helhet, med ett annat ord central koherens, vilket försvårar hela tillvaron, inte minst förmågan till kommunikation. En värld utan sammanhang blir svår att förstå både med avseende på händelser och människors beteende.

Exekutiva funktioner
Förmågan att samordna information hänger också samman med vad som brukar kallas för exekutiva funktioner. Dessa funktioner styrs från hjärnans främre del, frontalloben, och är viktiga för en mängd förmågor som behövs för att klara ett självständigt liv. Exekutiva funktioner hjälper oss att samordna olika typer av information och ligger bakom allt målinriktat beteende. Bristande exekutiva funktioner kan exempelvis innebära att handlingar inte blir automatiserade, att man inte lär sig av det man varit med om utan att varje situation upplevs som unik och skild från övriga.

De viktigaste exekutiva funktionerna är:

  • Förmåga att planera.
  • Förmågan till problemlösning
  • Förmåga att hejda sina (oönskade) handlingar.
  • Anpassningsförmåga.
Utveckling
Autism är en livslång funktionsnedsättning som inte går att bota. Däremot kan många barn med autism vara hjälpta av tidiga, välplanerade och individuellt anpassade pedagogiska insatser.

Utvecklingen påverkas av begåvningsnivån och av eventuellt tillkommande svårigheter. Som vuxna behöver de flesta personer som får diagnosen autism omfattande hjälp och stöd. Några kan dock fungera relativt självständigt.

Tidiga insatser viktiga
Tidig upptäckt, utredning och diagnos är viktigt. Det finns en mängd forskning som pekar på betydelsen av tidiga insatser bland annat i form av ordentlig information till och utbildning av föräldrar och andra personer i barnets omgivning. Detta tillsammans med adekvata stödåtgärder som är anpassade och välplanerade är grunden för att på sikt hjälpa barnet att utvecklas.

Insatserna måste bygga på kunskaper om autism och hur det påverkar inlärningsförmågan. Ett av huvudmålen är att hjälpa barnet att utveckla en fungerande kommunikation.

För barnet är en anpassad förskole- och skolgång en viktig förutsättning och som vuxna behöver många personer med autism ett anpassat boende och daglig verksamhet. Ungdomar och vuxna behöver ofta fortsatta pedagogiska insatser för att vidmakthålla och vidareutveckla sina färdigheter. Kognitiv beteendeterapi och tydliggörande pedagogik är exempel på undervisningsstrategier och förhållningssätt i vardagen för personer med autism.
själva.



Likes

Comments

View tracker

Som sagt vår ena pojke som har ren Adhd han har ju medicin, han tar concerta 42 idag, men vi har provat oss fram och då både med och utan medicin,

Det som är viktigt är att man inte bara tar imot medicin hela tiden, man måste också arbeta med barnet, kanske få in andra rutiner m.m. Det är jätte viktigt att barn med adhd har ramar att följa och att man inte har så många alternativ att välja mellan.

En stor negativ sak med conertan som han fick biverkning av va aptiten försvann, han äter inget ting från sent på kvällen då medecinen går ur och då bli han hungrig, så han rasade i vikt och vi tänkte nu tar vi bort medecinen och det gjorde vi, men då rasade hela hans skolgång, så vi va tvungna att hitta en balansgång mellan medicin och hur ofta han ska ta den, så idag har han ingen medicin varann helg när han är hos sin kontaktfamilj, då får han äta upp sig när han är där.

En dag utan medicin på pojken min kan se ut så här:

Han vaknar pigg och glad och full fart på en gång, han hinner bråka med sina syskon efter 5 minuter och sen blir han vän lika snabbt, men han är en rätt sticka hela tiden, Det var en gång vi va på semester på Gotland och vi skulle ut och gå där och han va utan medicin, när vi hoppade av bilen stack bara Kristoffer och sprang runder så vi fick ta tag i hans arm och säga till han, då tog han ner sina byxor och stod och naken och skrek jag har adhd hahahaha, i efterhand kan man skratta åt sånt men det är inte kul när det händer, ickmed man inte ser på dem att dem har adhd så kan många människor bli välldigt irretarande, till en början tyckte jag det va jätte jobbigt, men nu när det har gått några år så tar jag inte åt mig på samma sätt.

så en dag utan medicin är ofta massor av bråk och hela tiden får man säga till han och i längden är det ju roligare och bättre om man kan ge sina barn positiva saker så dem kan växa och få ett bra självförtroende därför tycker jag medecinen är bra på det sättet.

Minnet på en som har adhd är också väldigt kort, så det är bra att man kan använda sig så mycket av bilder och att man tar en sak i taget hela tiden, blir det i flera led, glömmer dem ofta vad dem skulle göra efter bara första saken, så en sak i taget är jätte viktigt och ta.

Tänker inte gå in så mycket mera om Adhd, men har ni frågor så maila gärna: sandraerlingson@gmail.com



Likes

Comments

Som jag har skrivit innan har jag två pojkar som har särskilda behov, en har adhd och den andre har adhd/autism.

Detta inlägg tänker jag skriva,lite hur det är att leva med barn som behöver lite extra hjälp med det mesta.

Varje dag är en prövning, man vet aldrig hur dagen kommer att bli och det kan ändras på bara en minut.

Denna gång ska jag skriva om Adhd och nästa inlägg blir om Autism.

Uppmärksamhetsstörning/hyperaktivitet eller ADHD (Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder) är en funktionsnedsättning som innebär svårigheter att koncentrera sig och/eller reglera sin aktivitetsnivå och hämma sina impulser. ADHD har neurobiologisk grund och påverkar hjärnans sätt att bearbeta information och att reglera beteende. ADHD förekommer ofta tillsammans med andra utvecklingsrelaterade eller psykiatriska tillstånd.

ADHD – Symtom

ADHD kan ge symtom inom ouppmärksamhet och/eller överaktivitet och impulsivitet. Eftersom tillståndet är utvecklingsrelaterat varierar symtomen med åldern. Hos yngre barn är överaktiviteten ofta tydligast, medan ouppmärksamheten dominerar hos de flesta från och med skoltiden och framåt tillsammans med planeringssvårigheter och impulsivitet. Hos äldre barn, ungdomar och vuxna kan överaktiviteten kvarstå men ta sig andra uttryck, som rastlöshet och bristande tålamod. Symtomen kan också variera beroende på sammanhanget som personen befinner sig i. Ouppmärksamhet vid ADHD kan visa sig genom att personen har bristande tålamod och uthållighet, svårighet att följa instruktioner och reagera på direkt tilltal samt svårt att organisera sina uppgifter och aktiviteter. Överaktivitet och impulsivitet vid ADHD kan visa sig genom att personen har svårt att sitta still. Hos ungdomar och vuxna kan detta istället visa sig som en rastlöshetskänsla. ADHD kan yttra sig på olika sätt hos olika individer men också på olika sätt hos samma individ under olika åldrar.

Diagnos och behandling av ADHD

Det är vanligen svårt att komma fram till att ett barn har ADHD före fyra års ålder. Symtomen måste dock ha visat sig före 12 års ålder. För att ställa diagnos krävs en allsidig bedömning av ett team av läkare, psykolog och andra yrkesgrupper. I dagsläget är den vanligaste och mest vetenskapligt underbyggda behandlingen vid ADHD centralstimulantia eller annan medicinering i kombination med olika former av psykosociala eller beteendeinriktade insatser. Målet med de psykosociala och beteendeinriktade insatserna är dels att utbilda föräldrar och andra viktiga personer i barnets omgivning och dels att träna barnet på olika saker. Målet vid medicinering är att lindra de symtom som stör funktionen och utveckling. Stöd och hjälpmedel kan vara till stor nytta. Specialpedagogiska insatser är ofta nödvändiga i skolan.

Lite hur vår resa har varit med vår ena kille som har adhd:

Det började redan på dagis då han va så hyperaktiv och tappade minnet jätte snabbt, Han kunde ha varit i bråk med någon kompis, så tog fröknarna in honom och då blev han så arg att han slängde stolarna runt om kring sig och sen minns han inte vad som har hänt, han hamnade alltid i bråk varje dag, så varje dag man skulle hämta han, hade jag en stor klump i magen, undrar vad han har gjort idag tänkte man,

När han skulle började förskolan så började vi gå på bup i Lycksele, vi gick på en massa kontroller och massa olika tester fick han göra, efter några månader fick vi diagnosen Adhd och han skulle få medicin Concerta, vi började ge han det och nästan på en gång fick vi se en stor förändring på pojken, han gick och prata med, han började lyssna lite på vad vi sa.

När han började årskurs ett så fick han en elevassistent som skulle hjälpa honom och det funkade jätte, men i årskurs två så plockade skolan bort elevassistenten och till en början funkade det. Vi fick en stort negativ sak av medicenen concerta, han gick ner i vikt, han slutade att äta och då fick vi pröva en massa olika medeciner på vårnan kille, det var en hel hög, men alla mediciner har ju såna biverkningar, en av medicinerna han fick, blev han jätte våldsam av så den fick vi sluta med efter bara någon vecka, och så här håll vi på nästan ett års tid, innan vi fick gå tillbaka till concertan igen,

Skolan gick sisådär, han hängde med i några ämne, men i årskurs 4 så började han att han inte skulle gå i skolan, han gick på morgornen hemifrån utan protest men sen när han va i skolan vägrade han gå på lektion, ibland stack han från skolan och ingen viste var han var, han ringde hem cirka 20 gånger varje dag, Han fick en assistent men han va ju inte den enklaste att vara med, assistenten gjorde det bästa och hon va jätte bra, men nådde tyvärr inte fram till han riktigt, på cirka 1 års tid gick han inte i skolan. Skolan tog in special personer från Umeå som skulle hjälpa till men dem sa bara vi har aldrig varit med om detta, Allt kändes hopplöst, vi försökte prata med han hur viktigt det är att gå i skolan men han lyssnade inte alls på oss.

sommaren 2015 flyttade min stora syster Camilla upp med hennes familj, och det blev min räddning, jag ringde rektorn på skolan och sa kan inte min syrra få en chans att jobba med Kristoffer och se om hon kan nå honom att börjaskolan igen, vi har ju inte så mycket att förlora, och som världens bästa rektor så fick hon så klart det,

Min syster fick jobba en hel del med honom, men hon byggde upp en sån bra relation till honom och ¨nådde honom, hon fick honom att ändra hans tanke sätt, världens bästa pedagog är hon, Idag går han i skolan och har henne som elevassistent, men utan henne skulle han aldrig klarat av skolan, så man måste verkligen ha rätt person till rätt elev, Men min syster är jag så stolt över, hon är min stora trygghet och finns alltid där för mig, hon är bara bäst helt enkelt, hon gör ett sånt otroligt jobb på skolan, hon gör verkligen skillnad, hon når alltid eleverna och har ett brinnande hjärta för alla elever och gör ingen skillnad, När hon flyttade hitt så släppte en stor sten från mitt hjärta,

Men vägen ditt är inte alltid lätt, så man ska aldrig ge upp, man ska kämpa för till slut går det.

Med medicin så går det lättare att arbeta med honom, utan medicin så är det alltid bråk och han hamnar i bråk.

Vi har även fått en superbra kontaktfamilj till han, som vi är så glada för, Han är där varannan helg och då kan han äta upp sig för där är han utan medicin, dem är så snälla och vi är så tacksamma att vi har dem, för vi har chans att hämta energi när han är där.

imorgorn ska jag fortsätta att skriva om Adhd och lite vad som kan hända när vi inte har medicin på han.


Likes

Comments

Mini semester med hela  familjen är alltid en prövning. En vanlig dag med massa bråk äntligen kväll...
varför alltid så här????
ständig bråk och aldrig avkoppling, fast vi gör allt för våra barn.
jag lägger ut bilderna när barnen va glada bara..
trött mamma

Likes

Comments

I helgen åker jag och min älskade familj till piteå havs bad och ska bada och vara på leklandet. så då tar jag paus från bloggen. kanske lägger ut någon bild under helgen på hur bra vi har det.

nästa vecka ska jag blogga om hur det är att ha barn med diagnoser, hur vi har det idag och hur vi har kämpat oss ditt vi är idag, och bättre ska vi kämpa att få det.  min dröm är att alla mina barn blir självständiga och kärleksfulla mot andra människor. Att dem får en fin familj.

Likes

Comments

Att ha barn med särskilda behov kan va både väldigt påfrestande och samtidigt är det väldigt lärorikt och kul i mellan åt.

Just idag har jag inte sån ork att skriva så mycket, så det blir ett kort inlägg, Barnen har varit på rätt så dåligt humör idag, den ena pojken är kaxig (adhd) den andre pojken (autism) vill inte vara i skolan, så just nu är jag jätte trött, så visa dagar skriver jag bara lite allmänt på bloggen tills jag känner att min energi räcker till att skriva om allt jag har och går igenom. Så visa inlägg kommer jag bara berätta hur dagen varit med mera.

Att ha två pojkar med en som har adhd och en med autism går inte alltid ihopa, dem retas så mycket idag, den ene killen vill ha det lugnt och den andre går medicinen ut från (adhd) och blir som värsta retstickan. Hjälp!!! vad hade ni gjort men ständigt bråk mellan två syskon, två syskon som verkligen hatar varandra i mellan åt.

Tänk att barnen verkligen kan suga ur all energi man har, tur man fångar upp energi väldigt snabbt igen, så man kan resa sig upp igen:)

Många gånger funderar man på olika saker, gör jag rätt just nu eller är detta helt fel.....


Likes

Comments

Efter man har förlorat sitt barn, kan man bli väldigt nojig som mamma och många rädslor över sina barn, man överbeskyddar dem ibland och det är vad jag extremt gjorde när vi fick Hanna, som jag skrev innan så hade hanna 0 i blodsocker och direkt efter födseln så tog läkarna Hanna och sa till Pappa Anders att han skulle följa med och där låg jag kvar och skulle bli sydd, jag vet att direkt efter förlossningen så fick jag panik, jag va så rädd att hon skulle vara död, för hanna skrek aldrig när hon kom ut. Men läkarna lugna mig och sa att hon lever men vi måste ta henne så hon får i sig blodsocker, efter jag hade blivit sydd fick jag åka rullstol till avdelningen där Hanna och Anders var, där låg hon i sin korg med syrgas och värme bädd och massor av slangar. Men hon va så fin, vi låg inne i 6 veckor med Hanna och fick sondmata henne för hon vägrade ta flaska eller bröst.

När vi väll kom hem så tog hon flaskan, men hon va väldigt svårflörtad med att äta, vi fick ofta gå med henne i famnen och titta på olika saker för att få i henne lite mat, Hon var väldigt könslig när hon va liten, så hon blev lätt sjuk, hon fick magsjuka jätte lätt och när hon blev dålig fick vi alltid åka in till Umeå och blev inlagd där med sondmatning och näringsdropp, så hållt vi på hela första året, så jag va nästan mer på sjukhus med jänta än jag va hemma.

Anders gjorde en egen uppfinning med en nappflaska med en slang i, som gick till en napp, så när hon sög på nappen fick hon i sig vätska och då kunde vi vara hemma lite längre, tur jag har en sån händig och duktig man:)

När Hanna blev ett år ville dem göra utredning på Hanna för hon gick inte alls upp i vikt, jag minns att vi fick en läkare som heter Debbie, hon sa till mig och anders er dotter har nog en jätte allvalig sjukdom och hon kommer bara leva tills hon är 20 år, jag fick panik, och tänkte detta kan inte bara vara sant, vi gjorde massa olika prover och hon fick lindas om i varma kläder och ligga så i timmar för dem skulle få ut svett från hanna och ta prover på det, efter en vecka skulle vi få svar och nervösa va vi som föräldrar, Efter en vecka kom Debbie och sa jag hade fel, hon har inte den sjukdomen, åhh jag blev så glad då, men vi måste undersöka vidare för något fel är det med Hanna, Hon kanske är gluten, vi gjorde gluten prov på henne och vi fick börja med glutenfri mat och laktos fri mat till Hanna, Hon fick äta så i cirka 1 års tid med inget hände hon gick inte alls upp i vikt,. Under hannas första tid så fick vi både åka ambulans helikopter, vanlig ambulans och köra egen bil ett antal in till Umeå på sjukhuset då, som va specialister inom barn och då har vi 24 mil enkelväg till Umeå sjukhus. En av gångerna minns jag så väll för då va vi jätte nära att förlora henne, hanna började kräka och få hög feber, och hade ett sår vid örat men inget man tänkte på. Vi åkte in till Vilhelmina sjukstuga för att träffa läkare där, men blev hemskickad igen, så vi tog hanna och åkte och hälsa på mamma och pappa och där hos dem blev hon bara sämre och sämre så in igen och då skickade dem oss till Umeå för hanna hade en snabb sänka på 300, så det blev med ilande fart raka vägen till Umeå och när vi kom in där tog dem henne och sprang iväg, dem satte in antibiotika på en gång det gick så snabbt allting så anders och jag hängde inte med, En massor av prover togs och feber hade hon på 40,5 grader och med antibiotika fick dem inte ner den och dem stod maktlösa, dem fattade inte vad som händer, så dem ger hanna Sjukhusets bästa vin och efter cirka 2 veckor får dem äntligen ner febern och då säger dem till oss föräldrar hanna har en inre blodförgiftning i hela lymfsystem så ni vet om det, men nu hoppas vi att detta hjälper henne och det gjorde det, Hon är verkligen en kämpe och gav inte upp, när vi skulle åka hem från sjukhuset berättar läkarna att dem trodde faktiskt inte att hon skulle klara detta, det blev som en chock för oss, när man levde i det så fattade man inte hur allvarligt det var, Men hon  va så stark, men hennes viktuppgång blev ju inte bättre så när Hanna va 3 år fick vi åka på något som heter Lägenhetsvecka i Umeå där dem ska titta dygnet runt hur hanna mår och hur hon äter m.m, vi fick åka in hela familjen och vara där i en vecka, När vi va där inne så kom dem som jobbade med oss och berättade det är nog inte hanna som är problemet det är nog era pojkar är väldigt livliga och vi misstänker att er ena son Robin har autism, jag fick nästan panik och säger jag vet att det är något fel, han har ju adhd och det räcker väll??? Men vi vill gärna att ni ska gå en utredning på Bup med Robin angående Autism.. Vi åker hem och bup ringer bara någon dag efter och säger, att dem vill göra en utredning på Robin och vi säger ja till den. Vi går på bup ett antal gånger och han får göra en massa olika tester och till slut fick vi svaret er son har autism, Jag tänkte jag orkar inte mer, varför ska allt hända mig, men man måste ju orka och det är jag glad för idag.

Att få ett barn med autism innebär också att man bli inskriven på både habliteringen och Bup, och en massa olika besök för att underlätta vardagen.

Många gånger tänker man nu får det räcka, men när man har gått igenom en hel del så blir man ju faktiskt stark som människa och det låter kanske dumt men det är så man blir formad som människa ju, Om inte jag hade gått igenom det jag har och går igenom just nu så hade jag ju inte varit den jag är idag, så hur orättvist livet än är så tror jag ändå att allt har en mening med livet.

Att leva med ett barn med autism ska jag skriva om i nästa inlägg.. .


Likes

Comments

På söndagen kändes det jätte konstigt i magen det var den 13 maj 2007, det rörde sig inte mer i magen, så ja ringde in till Lycksele Bb och dem sa det kan vara så ibland att barnet är lugnt, du va ju på kontroll i fredags och allt såg ju så bra ut. Men känner du inte något i eftermiddag så ring in igen, jag låg i soffan i fjället och försökte knuffa min mage så bebisen skulle röra sig lite, men inget hände, jag går ju in i vecka 41 så det är ju ingen fara tänkte jag, men det känns inte bra i alla fall. Jag ringde in på eftermiddagen och fick komma in på kontroll på en gång, jag åkte in själv för Anders var i skogen och arbetade, men när jag kom in och kontrollerade hjärtljuden på bebisen så hitta dem inget, vi ska ringa in en speciellist som ka kolla sa barnsköterskan, när spec läkaren kom in och tittade och sa till mig, tyvärr din bebis har slutat att andas, Jag fick sån panik ringde anders och bara grät, han kom in jätte snabbt till mig i Lycksele där satt vi och grät tillsammans vårt älskade barn har dött och imorgorn ska jag föda ut bebisen normalt, medans vi låg där inne så hörde vi massa bebis skrik det va så hemskt, jag vet att jag skulle gå och ta fika på kvällen och då kom en liten tjej fram och va så glad, och sa till mig jag har fått en lillasyster vad fick du?? jag bara grät och gick, jag hade tusen tankar den kvällen, jag ska åka hem sen och packa ner allt som jag har uppe, bebissängen som vår älskade skulle ligga i, vår vagn som står i hallen, ska jag mötas av denna. NEj tänkte jag, detta Ska jag verkligen behöva begrava mitt eget barn, detta är inte sant, först har jag levt i ett sjukt förhållande och blivit slagen både fyskisk och pyshisk , ska jag behöva igenom detta också och tydligen var det så.

Jag ringde mina föräldrar nere i Skåne och berättade i telefon, bebisen har dött, min mamma valde att ta flyget upp till mig på en gång, den dagen bebisen skulle föddas kom hon den maj 14 maj 2007, vi fick vår lilla flicka den 14 maj, hon förklarades Död, det va så hemskt jag hade min dotter hos mig i ett dygn, men på natten fick hon ligga i ett frysrum, vi skulle ha namn givelse på BB och där gav vi henne namnet Linnea Erlingson, Vår älskade ängel vi valde en låt med Carola och låten heter jag ska alltid älska, just nu när jag skriver sitter jag och lyssnar och bara gråter det känns som om jag förlorade henne igår, hon är så saknad,

När vi kom hem från Bb va vi tvungna och ta tag i begravningen, jag minns så jobbigt det va att bara välja kista, dem va så små ju, ska min älskade dotter ligga i denna, jag vill att du ska vakna Linnea, jag valde dina kläder du skulle ha på begravningen,

Mitt älskade barn ska jag nu begrava, varför dog inte jag,, jag hade tusen frågor, men jag ville vara stark, jag va tvungen att gå vidare jag har ju mina två pojkar kvar Robin och Kristoffer jag måste finnas för dem.

vi gick hos en kurator och kuratorn säger till oss vill ni ha ett barn så är det jätte bra att föröka igen, jag minns så arg jag blev, jag har precis förlorat et barn ska jag skaffa ett nytt då, så lätt är det inte, men efter någon månad blev jag gravid och jag va så rädd hela gravidiliteten.

Men den 18 mars 2007, 6 veckor för tidigt tittade vår älskade Hanna ut, hon hade 0 i blodsocker så dem tog henne och sprang iväg med henne. Allt gick bra men vi fick ligga inne i 6 veckor med henne.. Mer om henne och mina pojkar som får fler diagnoser, mycket sjukhus besök det första året med hanna kommer i senare inlägg.

Va stark, älska dina nära och kära för allt går, fast man inte tror det just då.


Likes

Comments

Efter jag hade varit uppe i Vilhelmina i två månader, flög jag och pojkarna hem till Skåne igen till mamma och pappa för att fira Jul, Anders hade skickar en julklapp till mig och jag va så nyfiken vad det var, så jag tjuvöppnade det redan på flyget hem, där låg en nyckel till hans hus och en lapp där det stod här har du nyckeln till mitt hjärta, och jag blev så glad över denna nyckel, jag firade jul hemma i Skåne med direkt efter julen så flög jag och mina älskade pojkar upp igen till han och där stannade vi:)

Mina föräldrar fick sälja mitt hus där nere som jag hade kvar men inte bodde i, dem fick packa alla mina saker och jag hade även en gammal volvo, som mina föräldrar fick köra upp till Vilhelmina, enkel väg 140mil, jag är så tacksam att jag har mina föräldrar.

Så bara efter 3 månader flyttade vi tillsammans och jag trivdes jätte bra, jag var helt överlycklig. Min bror med familj kom och hälsade på efter cirka ett halvår och min bror blev helt tokig i skoterkörningen och sa till sin älskade fru och barn, ska vi flytta upp till Vilhelmina? och dem svarade Ja vi provar väll, och i mars 2006 så flyttade dem upp till Vilhelmina, Min svägerska startade en barnklädes affär som gick jätte bra, den va så mysigt och handla av henne.

Den 6 Juli 2006 så förlovade Anders och jag mig i våran husvagn i Lycksele, det va jätte mysigt, vi bestämde oss för att försöka skaffa barn, bara efter någon månad började jag må illa och vi tänkte på en gång undra om jag är gravid nu.. vi köpte ett grav test och det visade positivt, vi blev så lyckliga vi ska få en liten bebis, vi levde verkligen i bebislycka,.

Hela min grav så hade ja såna foglossningar, jag blev inlagd ett antal gånger i Lycksele för akupunktur och det hjälpte en stund och sen fick jag åka in igen för en ny akupunktur. vi va på ultra ljud och allt såg bra ut, det visade sig att vi skulle få en bebis den 8 maj 2007, vi va så lyckliga. Månaderna gick och vi köpte barnvagn, fixade ett barn rum satte upp spjälsängen m.m

vi bara längtade efter denna lilla bebis...

Under denna tiden jag va gravid va vi även mycket inne på Bup i Lycksele för vår ena son Robin, han skrek väldigt mycket och va mycket speciell, alla människor älskade bara Robin, det va någon speciellt med honom, Han tyckte inte om att leka med andra barn, han va gärna för sig själv.

Efter ett antal besök på Bup visade sig att han hade Adhd och vi undrande så klart vad betyder nu detta då, vi fick lära oss en del hur man arbetade med barn med Adhd diagnos.

Månaderna gick och vi va mycket uppe i våran fjällstuga i Brännåker, Anders va mycket i skogen och arbetade just då.

Den 7maj åkte vi in till Bb i Lycksele för att bli ingång satt, jag va ju i vecka 40 nu och hade såna foglossningar så då tyckte dem att vi skulle bli ingång satt, Vi packade väska och åkte in när vi väll kommer in den 7 så träffar vi barnsköterskorna och dem säger tyvärr kan vi inte sätta ingång er för vi har ingen läkare och det är bra att ha när man ska bli ingångsatt, men jag gjorde olika kontroller och allt såg bra ut, dem säger till mig att vi ska få en tid i Umeå och bli ingång satt så på fredag åkte vi in till Umeå och dem kollade igen och sa men vi har så mycket här inne just nu och göra och allt ser så bra ut hos er, så på måndag den 14 Maj lovar vi att ni ska bli ingång satt, men i Lycksele. Vi sa ok det blir bra så vi åkte upp till fjällen och skulle va där sista helgen innan vår bebis skulle komma.

Men på Lördag låg bebisen och sparkade jätte mycket i magen och jag trodde ett tag nu kommer snart bebisen ut, snart är det nog dags, men på söndagen hände något speciellt i min mage.

Vad som hände sen får ni veta lite senare..


Likes

Comments