Bebis

Gomorgon, här har vi varit vakna sen 08.00, men vad gör det när man har världens mysigaste sällskap. Jag har börjat med att ha Mira liggandes på mitt bröst/ min mage hud mot hud varje morgon och det är så himla mysigt, förutom amningen så är det liksom mor och dotter tid. Man får göra allt man kan för annars snor pappa henne helt. Det räcker med att jag får höra dag ut och dag in hur lika dom är, och när jag såg att dom sov exakt likadant igår morse så visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Undrar om det ens är jag som fött henne 🙈

Mamma står i köket och fixar deg inför blåbärspajen, ni kan ju gissa vem som kommer äta upp den på en gång 😻 själv sitter jag här, med Mira sovandes på mig och tänkte snart lägga henne i sängen så jag får i mig lite mat.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Bebis

Igår kväll anlände min mamma till regniga Göteborg sent på kvällen. Raka vägen till vårt sovrum där hon väckte vår sovande dotter för ett första Mormor- barnbarn möte. Mamma är ju sen tidigare endast farmor och även bara till en massa fina pojkar. Så detta blev nog lite speciellt då det är första gången som hon är mormor samt att det är till en liten flicka. 🌸 vi satt upp till kring 01.00, dock somnade Mira tidigare än det.

Idag har varit ute på vift och bara promenerat runt. Och nu har vi myst ner oss i soffan och ute bjuds det på regn/hagel/åska/blixtar, underbart mysväder om inte annat 🌸

Just ja, kolla på denna fina mor och dotter bukett som mamma kom med samt det fina halsbandet som Mira fick med en liten skyddsängel hängandes 🎀

Likes

Comments

Bebis

Det första datumet för Miras ankomst som jag fick var 4 september, det datumet som stämde med min senaste mens. Och på RUL fick jag ett nytt datum och det var till 13 september vilket är idag. Så idag skulle lillen ha anlänt enligt RUL, dock så har jag hela tiden hållit fast vid 4 september då är ett väldigt viktigt datum för mig som ligger nära hjärtat. Nåja, våran lilla tjej struntade i båda dessa datum och bestämde sig för 2 september vilket innebär att hon har funnit hos oss i 11 dagar 12 timmar och 14 minuter. Vilka underbara dagar det varit 🌸

Likes

Comments

Bebis

Jag och Mira har varit på vift i 4 h på eftermiddagen, vi har bla besökt mina fina kollegor på jobbet och sedan tog vi en tur på backaplan. Jag fick hem lite kläder till mig själv och lite annat välbehövligt hem. Men det bästa som väntade på oss när vi kom hem var ändå bästa med hela dagen.
Selos chefer hade skickat ett jättefint kort till oss samt ett presentkort till bigbaby! Jag är skit glad över det för älskar den affären men det är inte så jätte billigt så detta passade perfekt. Något jag älskade ännu mer är ett paket som min älskade vän Sabina från Stockholm hade skickat till oss, eller ja till Mira. Ett paket med muminkläder!! Dom som känner mig vet att jag älskar mumin, jag samlar på koppar, tallrikar ä, handdukar, yes you name it! Så vad passade inte bättre än lite muminkläder till min muminbebis🌸 tusen tack💗

Likes

Comments

Bebis

Att få vakna till detta söta ansikte varje morgon slår inget. Hon är som himla gosig, hon vill ju gärna ligga så nära mig som möjligt efter jag ammat henne vilket hon får göra en stund. På dagarna lite längre men på nätterna tills hon somnat, sen lägger jag över henne i spjälsängen. Även på dagarna så sover hon alltid i sin egna säng. Dels för att jag vill att hon ska vänja sig så att hon inte blir någon famnbebis. Men på nätterna dels för att jag kan slappna av bättre och inte behöva tänka på att jag ska råka rulla över henne eller dra täcket över henne i sömnen. Mycket kan ju hända i sömnen så jag undviker helst det. Men Mira är nöjd med sin säng bara hon får känna min beröring lite i början när hon ligger där sen somnar hon bums🌸 nöjd bebis nöjd förälder:)

Likes

Comments

Bebis

1 september 06.00 ligger jag och Selo här i vardagsrummet på våran nyinköpta uppblåsta madrass. Selo ligger och sover och jag ligger bredvid och kollar på honom. Han ser så lugn och fridfull ut medan jag stressar ihjäl mig och är sjukt nervös. Jag är helt utmattad. Jag börjar gråta. Selo vaknar och kramar om mig, gråt inte Sandra, du är jätte duktig, snart är hon här, hon som vi väntat på i snart 9 månader. Jag bryter ihop och undrar hur jag ska orka, jag är så utmattad och trött redan nu, hur ska jag orka gå igenom en förlossning? Jag är nervös inför igångsättningen men mest nervös över hur jag ska orka föda våran dotter. Jag vill bara att det ska vara över, jag vill att hon ska komma nu så att jag slipper denna värk och trötthet. Jag och Selo ligger och kramar om varandra i säkert en timme innan jag stiger upp och fixar det sista, duschar och äter lite.

12.30 Stina möter upp oss utanför och vi åker mot förlossningen, nu lämnar jag mitt hem en sista gång utan min dotter, nästa gång är hon med mig, så konstig känsla. Det är nu det kommer bli verklighet. Jag ska verkligen bli mamma.

12.45 är vi inne på förlossningen.

13.00 kommer sköterskan in och säger att jag kommer få vänta ett tag då det är överbelastat på avdelningen och dåligt med personal. Och min sköterska som ska ta hand om mig är just nu och förlöser en annan. Så jag får den vita sjukhus rocken till att byta om. Vi myser in oss i rummet, jag, Selo och Stina. Vi pratar, skojar och trycker i oss lite godis. Jag försöker vila lite då och då

16.00 kommer sköterskan in, jätte trevlig tjej. Hon börjar med att känna om jag är öppen och det är jag, 3 cm. Hon påpekar även att det är en väldigt hårig bebis där inne, alla vi börjar gapskratta. Det gjorde verkligen våran dag. Inte så konstigt med en turk till pappa och en mamma som varit som ett troll när hon var liten.

16.55 kommer sköterskan igen, sätter i nålen i min hand och kopplar i droppet. Det är nu det hela ska börja. Dom börjar med låg dos först för att se hur jag reagerar. Dom tycker att jag varit väldigt envis och duktig som klarat av hela veckan utan sömn och med dessa värkar samt att jag varit öppen. Att jag liksom inte klagat mer. Dom blir även lika imponerade här då jag klarar av dessa värkar som börjar komma nu utan några som helst problem.

20.00. Dom höjer dosen på droppet och det dröjer inte länge förrän mina värkar börjar komma tätare och tätare, jag har tagit till mig lustgasen samt få en pilatesboll till rummet där jag sitter och gungar/hoppar bort värkarna. Tacka gudarna för lustgasen, jag älskar den! Jag tappar tidsuppfattningen helt och vet inte vad klockan är nå mer. Men tillslut ber jag om ryggbedövning, det gör så jävla ont i ryggen och jag känner jag inte klarar av den värken. Det dröjer en timme kanske tills jag får bedövningen. Det var jobbigt ta den då man måste sitta på ett visst sätt och jag måste vara absolut stilla samtidigt som jag får värkar. Men jag klarade det utan problem. Jag kommer ihåg att ryggbedövningen inte hjälpte som den skulle och jag får en lite högre dos. Värkarna kommer tätare och tätare, jag hinner inte vara utan lustgasen nästan alls. Jag dricker emellanåt men får göra det väldigt snabbt för att hinna innan nästa värk kommer. Så här höll det på tills 01.30 kanske (2 september) då kommer mina sköterska in och kollar hur öppen jag är och se där, jag är öppen hela 10 cm men det är inte dags att börja krysta än. 02.00 ringer jag in sköterskan och säger till henne att det känns som att jag måste göra nummer två. Det innebar att jag var redo att krysta. Här börjar det och vi prövar olika ställningar. Jag skriker som en stucken gris vid varje krystvärk. Det känns som att jag ska dö varje gång. Hur ska jag orka. 02.19 tar krystar jag en sista gång och hon är ute. Det första jag säger är att jag aldrig mer ska ha barn och att jag vill ha en cola zero nu tack! Dessa 19 minutrar kändes som flera timmar, jag fattar inte att det bara har gått 19 minuter. Selo gråter, jag gråter och Stina gråter.

Nu är hon här Mira Elmina Airi, 3515 gram och 50 cm lång. Kärlek vid första ögonkastet. Nu börjar livet🌸

Likes

Comments

Bebis

Jag och lillen kom hem från BVC för snart en timme sedan.

Vi hade alltså inskrivning idag så det var mycket information. Barnmorskan vägde henne och kollade på kroppen och hur allt såg ut. Allt var jättebra och hon hade gått upp i vikt vilken var en lättnad för då vet jag att hon får i sig tillräckligt med mjölk. Hon skelar tydligen, så jag skulle hålla koll på det, är det bara ibland så är det för att hon tränar ögonen men om det är väldigt ofta så skulle jag säga till. Så nu sitter jag och tänker på det. Skela är ju inget farligt men är det något man kan träna bort? Eller försvinner det av sig själv ju äldre hon blir? Tänkte ju inte på att fråga när jag väl var där, och nu sitter jag här och undrar. Nåja, det är ju ingen stor sak men ändå!

Vi ska tillbaka nästa vecka igen för och kolla så att hon går upp i vikt som hon ska. Och just ja, hon tappade även sin navelsträng där borta. Barnmorskan var snabb med och slänga den vilket var tråkigt för jag hade viljat spara den. Tyck att jag är äcklig men jag hade velat ha kvar den ;(

Nu ligger hon och sover och jag tänkte ta och dammsuga lite 🌸

Likes

Comments

Bebis, Sverige

Frukost/brunch, vilket som, detta åt vi idag iallafall. Dom har öppnat ett café här i närheten av oss där dom har simit bland annat! Vi är överlyckliga över det, för vad är godare än nybakat simit och turkisk te? Inget om ni frågar mig. Så nu är vi alla mätta och glada 🌸

Selo ska åka iväg och jobba medan lillen och jag ska iväg till BVC lite senare. Hoppas verkligen hon gått upp i vikt nu, hon äter väldigt bra men är duktig på nr 2 också, så det känns som att allt hon går upp går hon lika snabbt ner igen. Meen vi får se vad vågen säger idag!

Likes

Comments

Bebis

29/8 kommer vi hem igen efter att vi fått bekräftat att vattnet har gått. Eftersom jag inte har några regelbundna värkar så får vi åka hem för att invänta dom. Vi får även en tid till antenatalenheten morgonen därpå för kontroll. Även denna natt blir sömnlös för min del då jag har oregelbundna värkar. Jag har alltså inte sovit på hela veckan.

30/8 åker vi till antenatalenheten på förmiddagen för kontroll, det blir CTG i vanlig ordning. När det är klart så bryter jag ihop framför sköterskan och talar om för henne att jag måste få något mot smärtan som jag haroch mot sömnen för jag orkar inte mer. Jag kommer inte orka föda om jag inte får sova något, jag är helt slut. Hon pratar med läkaren och jag får med mig 1 panocod+1 alvedon*2 som hon bad mig ta innan jag går och lägger mig och sedan efter 6 h igen om jag behöver. Det jag inte visste är att panocod är samma sak som Citodon, hade jag vetat detta hade jag bett om något annat. Det hjälper inte på mig överhuvudtaget och jag kan återigen inte sova.

31/8 08.00 befinner vi oss på antenatalenheten igen för CTG och se om något börjar hända men icke sa nicke. Jag får en tid för igångsättning dagen efter 13.00. Jag börjar gråta återigen och säger att tabletterna inte hjälpte mig ett skit (visste fortfarande inte att panocod är samma sak som Citodon). Jag säger att jag är sjukt trött att jag inte orkar något mer, jag somnar liksom sittandes då och då men faller aldrig i djup sömn. Det känns som att jag ska gå sönder liksom. Sköterskan pratar återigen med läkaren och kommer sen in med 2 panocod åt mig och ber mig ta dessa när jag kommer hem och försöka sova på det. Och behöver jag mer så ska jag komma tillbaka på kvällen och hämta mer. Frågar henne varför jag inte kan få med mig två till istället för att åka fram och tillbaka. Vi skickar inte med då det är narkotika klassat och därmed beroende framkallande. Skämtar hon med mig? På allvar? Aja, jag säger inget utan vi åker hem och jag bestämmer mig för att klara av smärtan och tröttheten hela dagen och ta dom på kvällen istället. För tar jag dom nu och kan sova så kommer natten vara förstörd. Så det blir en hel dag med mys med syster och Selo hemma hos syster. Tar tabletterna på kvällen och får jag sova? Nej. Och det är då jag börjar prata med min brors flickvän som är sköterska som då berättar för mig att panocod och Citodon är samma sak. Jag blir så jävla förbannad, Citodon hjälper mot tandvärk på mig men inte några jävla förvärkar! Jag har alltså gått och knaprat på dessa tabletter i två helt i onödan. Hade jag vetat detta så hade jag bett om något annat, en ordentlig sovdos. Förstår inte ens varför dom ger mig dessa tabletter och tror att jag ska kunna sova. Den tabletten är ingen sömntablett. Så i princip hela natten är jag vaken och tänkte på igångsättningen som ska ske 1 september, nervös och förväntansfull..

Likes

Comments

Bebis

Som ni vet så åkte jag in och ut på förlossningen samt antenatalenheten förra veckan, men jag tänkte att jag berättar lite mer utfört varför osv.

Allt började måndag 28/8.

10.00 Jag stiger upp, går på toaletten och äter frukost i vanlig ordning. När jag sedan ska ta hand om disken så känner jag hur det rinner till där nere, precis som att jag fick mens eller något. Går på toaletten och ser att det kommit ljusrosa vattenaktigt i byxorna. Tänker inte mer på det då jag vet att det ät vanligt. Men sen börjar jag tänka en massa och blir orolig, säger ingenting till Selo utan ringer till förlossningen och rådfrågar. Dom säger att jag ska avvakta men skulle det pågå under dagen och kanske ändra färg så ska jag höra av mig. Sagt och gjort.

12.00 Går jag på toaletten igen och denna gång har det ändrat färg och blivit med brunaktigt. Avvaktar.

13.30 börjar jag få lite känningar nedanför naveln/ ovanför livmodern, typ som en svag mensvärk. Och det håller i sig konstant. Selo är då och jobbar men jag ringer honom och säger att om detta inte avtagit till klockan 19 så ringer jag in till förlossningen så att han får vara beredd på att svara i telefonen om vi måste åka in.

19.00 har jag rejäl mensvärk och jag ringer till förlossningen och dom ber mig komma in på kontroll. Ringer Selo och han kommer snabbare än snabbast och 20 minuter senare var vi på förlossningen. Dom gör en CTG på mig samt en "gynundersökning" för att kolla om något hänt där nere. Allt såg bra ut och både jag och bebis mådde det bra. Det enda dom fick göra var att vända lite på bebisens huvud då hon låg med huvudet åt vänster. Alltså denna gynundersökning var fan värst, jag hatar och göra det och det känns så himla obehagligt. Nåja, vi fick iallafall åka hem men då bad mig ringa en gång för mycket än för lite, vilket kändes skönt. Vi åker hem och denna mensvärk håller i till 03.00 nästkommande dag.

Sen var allt som vanligt till 29/8 15.00, jag kände inte av något, så jag tog och STORSTÄDADE lägenheten, bokstavligt talat. Allt förutom fönstrerna. Så vad hände sen?

29/8 15.00
Får rejäl mensvärk igen, Selo åker och jobbar och jag passar på att vila lite.

18.00 avtar denna värk helt och jag känner ingenting.

22.10 ställer jag mig upp från soffan och det rinner till där nere, är det vattnet som gått?! Nja jag inbillar mig säkert då allt känns så långdraget. Kom iallafall ca 0.5 dl vätska och sedan lite åt gången.

22.30 bestämmer jag mig för att ta en dusch, klär av mig och då rinner det ännu mera och även i duschen. Så jag ringer Selo och förbereder honom att vattnet kanske har gått men att jag ska ringa förlossningen och kolla vad dom säger. Han jobbade 1 h härifrån så jag ringer Stina som även hon var på jobbet och skulle sluta 23. Men hon var åtminstone närmare, bara 10 minuter härifrån. Ringer förlossningen och säger att jag tror mitt vatten har gått men är inte säker och dom säger att jag ska komma in på en gång. Ringer Stina igen som kommer och plockar upp mig och vi åker in. Väl på plats tar dom CTG på mig igen, och när jag ligger där så känner jag hur det bli blöt över allt igenom kläderna och allt. Så vi gör en ny undersökning och där får vi reda på att det är vattnet som gått. Selo kommer dit och jag berättar för honom och han fattar ingenting, är det på riktigt nu undrar han? Japp det är det. Men eftersom jag inte fått några värkar så får vi åka hem och vänta på att något ska hända och börjar det inte hända något inom 3 dagar så kommer jag bli igångsatt. Jag berättar även för barnmorskan innan vi åker hem att jag vill ha något mot sömnen och smärtan för jag har inte sovit ett skit på flera dagar och jag kommer inte orka mer snart. Jag får en tid till antenatalenheten dagen därpå och där skulle jag få hjälp med det. Så vi åker hem och väntar spänt på att något ska hända och det blir en sömnlös natt igen.

Fortsättning följer...

Likes

Comments