Sverige

Göteborg är tillbaka till sitt gamla jag igen och bjuder på regn i vanlig ordning. 🌧 ni som får sitta inne på era jobb såna här dagar, be thankful! Vi måste bege oss ut i vilket väder som helst. Inte alltid så kul, men man får något bra ute det iallafall. Ha en fin måndag allihopa vad ni än gör idag, min dag kommer spenderas på jobbet 🙌

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Sverige

Hur jäkla gott detta är, dopp i kopp alltså färsk potatis som man doppar i smält smör med gräslök i. UNDERBART! stackars alla söder i från som inte vet ens vad dopp i kopp är 🤣 sommarens bästa mat om ni frågar mig 💗

Likes

Comments

Bebis

Tänkte ta upp lite förändringar som skett med både mig och Selo sen jag blev gravid. Vi börjar jag med Selo

•Har blivit mer hjälpsam
• Jag får absolut inte bära någonting tungt så han gör det.
• Han gör nästan allt jag ber om
• Har blivit jätte gosig, kärleksfull och lugn
• Han går nästan aldrig ut nå mer utan är oftast hemma med mig när han är ledig. Jag tycker tom ibland att det blir för mycket 🤣
• Han vill göra saker med mig hela tiden💗

Oså jag då:

• Konditionen är värdelös, blir andfådd för ingenting
• Har blivit mjukare till sättet (även fast jag har damp ibland såklart)
• Jag gör saker hela tiden, för mycket ibland
• Jag gråter för minsta lilla och sekunden efter är allt som bortblåst
• Jag har slutat bry mig om hur jag ser ut (tråkigt som fan)
• Jag hatar min kropp förutom magen, den får gärna växa hur mycket som helst. Men resten? Det räcker?! Btw, var fan tog min röv vägen? Den finns liksom inte nå mer.

Allt som allt så mår jag hur bra som helst annars och har inga som helst problem eller komplikationer. Ser många som skriver och vilka sammandragningar dom har, foglossningar, ryggont osv. Själv känner jag ingenting mer än ryggen ibland, men vafan, det är bara att röra på sig mer så går det över!

Jag är iallafall sjukt glad över att Selo är pappan till vårt kommande barn, han har förändrats så sjukt mycket, till det bättre. Och han är verkligen insatt i hela graviditeten. Han vill ta del av allt och det mysigaste är att han vill gosa och prata med magen så mycket det bara går. Helt underbart. Tänk att jag känner så här, jag som ALDRIG skulle ha barn, men ack så fel jag hade. Har lärt mig att aldrig säga aldrig igen iallafall!

Likes

Comments

Hallå där folkens!

Mycket som hänt sen senast jag skrev här. Jobbet flyter på, vi har gjort oss mer och mer hemmastadda här i Göteborg även fast längtan till Norrland slår till många gånger. Men den största nyheten är att i höst så blir vi tre om allt går som det ska. Vi väntar nämligen en liten flicka, vi bryter alltså trenden med bara pojkar i släkten🙈

Hur känns det då? Jag mår bra och har inte haft några som helst problem alls. Det enda jag inte trivs med är att jag går upp i vikt, jag trivs inte i min kropp för fem öre och jag känner mig mesta dels ful och äcklig. Magen får gärna växa för den fina gravidmagen vill jag gärna ha och stolt visa upp men resten av kroppen hade fått vara som det var innan graviditeten. Nåja, bara lite mer än 3 månader kvar sedan kan jag förhoppningsvis återgå till det normal :)

Är i V.25 idag och har hittills ökat med 5 kg. Jag försöker röra mig så gott jag kan och har även försökt äta lite nyttigare. Och det har visat resultat. Men så länge bebis mår bra så mår jag bra.

Jag kommer försöka uppdatera här lite då och då, lär blir en hel del om graviditeten tror jag🎀

Likes

Comments

Sverige

Idag tänder vi andra ljuset i adventsljusstaken. Pratade med morfar tidigare idag och han frågade om det snöade här då han knappt kunde se grannens hus eftersom dom hade världens snöstorm hemma. Besviket svarade jag nej och sa att jag hoppas att det kommer lite till jul iallafall, we will see.

Denna kväll går i jobbets tecken, likaså början av veckan, sen tänkte jag och Selo ta en sväng på Liseberg under onsdagen och se vad dom hittat på iår :)

Likes

Comments

Träning

Med nya fina träningstights är der dags att sätta igång med träningen, frågan är bara när?

Likes

Comments

Sverige

Idag välkomnar vi december, en månad fullt med onödigt stress och hysteri kring allt som har med jul att göra. Själv har jag börjat ogilla denna månad mer mer så för min del får det bli januari så fort son möjligt:)

Dagen kommer jag spendera i soffan då det regnar ute och är allmänt trist och tråkigt.

Likes

Comments

Sverige

Veikko William, du ska vara stolt att du har Veikko som andra namn. Den mannen är inte vilken man som helst, utan det är min morfar och din gammelmorfar, en man med ett stort hjärta som du, vi, alla kan räkna med. Den mannen, din gammelmorfar älskar dig lika mycket som oss alla andra. Så William, bär ditt andra namn Veikko med stolthet, jag vet att du kommer göra det.

Du är redan så älskad fasters lilla kille, att få vara gudmor till dig och Loke är en väldigt fin gåva och jag är så stolt över er. Inte bara er utan alla mina brorsbarn. För er gör jag allt ❤ 

Detta är nyaaste tillskottet i familjen.

Likes

Comments

Sverige

Att våga söka hjälp och att prata med någon professionell är kanske inte alltid det lättaste. Man tycker att det är pinsamt, jag är inte pyskiskt sjuk varför ska jag prata med en psykolog? jag klarar det på egen hand, det blir bättre med tiden, jag har mina vänner som jag kan prata med. Dessa är några av alla tankar som rullar i huvudet på en. Jag vet, för jag har själv tänkt dessa tankar och är jag är säker på att många också tänkt så.

Jag kan berätta lite kort hur min situation sett ut och ser ut ännu vissa dagar.

Jag har nog alltid så långt jag minnas haft ett kort temperament, inte mot vänner, kollegor osv utan mot familjen.
2008 när jag miste en väldigt nära vän hastigt så blev det dock värre. Jag hade svårt att koncentrera mig i skolan då mina tankar var helt i en annan värld. Jag gick ut skolan men okej betyg, men hade jag ansträngt mig lite till och tagit emot hjälp från lärarna så hade jag gått ut med ännu bättre betyg. Så fort jag inte kunde något så tappade jag humöret, jag kände hur en irritation byggdes upp inom mig och hur less jag var på mig själv.
Jag förlorade en vän då och efter det så känns det som att jag förlorat väldigt många i min omgivning, alldeles för tidigt. Jag har känt att livet varit alldeles för orättvisst många gånger. Jag har många gånger lagt skulden på mig själv.
2009 träffade jag min andra halva Selo. Och jag minns hur jag hade panik om att detta kunde bli något seriöst och att han skulle leva med mig, handskas med mig och min väldigt oroliga personlighet.
Jag var en bättre människa i många år, med lite bättre temperament, tålamod, kände glädje osv. Men efter många år tillsammans så har även Selo få utstå med mycket skit från mig tyvärr. Alldeles för mycket och jag förstår ibland inte hur han orkat med mig alla dom gångerna jag tappat humöret för ingenting.
Efter att jag förlorade min mormor plötsligt, min bästa vän, min extra mamma, hon som jag kunde berätta ALLT till, hon som gjorde mig alltid på bra humör. Då föll hela min värld samman och jag trodde aldrig jag skulle kunna gå vidare utan henne. Att jag skulle fortsätta sörja henne livet ut. Jag trodde att det skulle bli min vardag, att sitta och sörja henne. det gjorde jag framtill ca 2 månader sen, det gick inte en dag till att jag inte tänkte på henne, jag kunde bryta ihop 5 gånger i veckan för att saknaden gjorde så ont. Efter hennes bortgång så förlorade jag två till vänner hastigt, det liksom blev allt på en gång. Jag frågade Selo vad jag gjort för att förtjäna den äckliga smärtan. Och till svar fick jag ' Gud tar dom finaste blommorna först' på turkiska, och dom slipper lida där uppe. Jag tyckte inte om hans svar alls, och tyckte livet var orättvist.

Jag får alltid höra från vänner och kollegor att jag är en sån glad, energidriven och skämtsam tjej. Jag önskar att jag kunde vara det och känna så på riktigt varje dag. Men ibland är det nog bara en fasad som jag bygger upp, för jag vill inte visa hur jag egentligen mår. Förstå inte fel, jag har inte en låtsas personlighet utan jag visar bara inte helt hur jag mår.
Men nu till grejen, jag har efter många om och men sökt hjälp, så nu går jag och pratar med en psykolog då och då och vet ni? det hjälper, än fast jag har en lång bit att gå så känner jag redan hur det bara går mot rätt riktning. Och jag är så glad att jag vågade ta steget att ta kontakt med någon.

Så snälla, om ni mår dåligt så gå och prata med en professionell. Det är inte pinsamt och man är inte pyskiskt sjuk bara för det. Vet ni hur många som gör det? och vet ni hur många det har hjälpt? Många.

Likes

Comments