Ja vet ni på måndag har jag bestämt mig för att det blir andra bullar... Jag har de senaste veckorna stoppat i mig så galet mycket sötsaker och min kropp tycker absolut inte om det, jag vet att jag mår så mycket bättre när jag äter bra mat som ger mig massor av energi istället för allt sött.. Men det är som att när jag inte tränar tappar jag allt även när det kommer till det jag stoppar i mig.. Men jag känner att såhär på slutet måste jag stoppa i mig mat med energi och även lillebror behöver den där bra maten. Så jag har bestämt mig att på måndag blir det förändring, då börjar även våra rutiner på riktigt när Ellie börjar förskola några dagar i veckan, så känns som självklart att nya rutiner ska göras..

Så jag tycker vi försöker peppa varandra, vi kan eller Hur?

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Vår envisa envisa tjej har alltid varit extremt duktig på att äta men nu är det andra bullar, något jag kan känna jag blir otroligt stressad av..

För ungefär ett halvår sedan började det att hon blev extremt kräsen när det kommer till mat, det ska helst vara korv, köttbullar, potatis, makaroner eller ris, pannkaka, pyttipanna sen grönsaker och frukt i alla dess former. På förskolan äter hon det mesta men hemma är det verkligen stopp, hon får inte i sig och ser bara äcklad ut. Tycker det har blivit extremt nu på slutet och vet inte om det är bara för att trotsa mig eller om hon bara inte tycker det är gott..

Fler som har kräsna barn, eller som haft? Hur gör eller har ni gjort?

När man även vet att hon oftast äter på förskolan så blir man så frustrerad när hon verkligen vägrar här hemma och detta är en sak jag kan känna mig så stressad över när hon en gång alltid varit så otroligt duktig på att äta..

Likes

Comments

Vi bestämde oss för att gå till den lilla skogen som vi har här just vid oss, se om vi kunde hitta lite blåbär och busa.
Så fantastiskt skönt det är att vara i skogen och såklart hittade vi lite blåbär också som vi åt efter vägen.

Nu blir det snart lite lunch sen får vi se vad vi hittar på i eftermiddag.

Hoppas ni har en fin dag ♡

Likes

Comments

Hörreni behöver lite hjälp av er som dricker eller drack under er graviditet?
När började ni? Var köpte ni erat té? Hur ofta drack ni?

Ja ni förstår endel funderingar men tänkte att det kanske är dags för mig att börja.

Likes

Comments

Idag fick Ellie göra det jag tänkt ett bra tag, måla magen och hon tyckte det var så himla roligt. Pratade om lillebror hela tiden som hon tror tycker det var exakt lika roligt ♡

Likes

Comments

Det finns fortfarande kvar endel av NEON i twistshakes lager så passa på att shoppa loss med koden sandrahoglander40 får ni 40% på all NEON som även kommer att försvinna ur deras kollektion. Så innan det är slut shoppa shoppa ♡

Likes

Comments

Ni vet att jag har känt mig lite nervös inför hur själva förlossningen kommer att starta, men hur känner jag inför själva förlossningen?

Något som jag verkligen hoppas på inför denna gång är att allt får bli naturligt, att det är min kropp själv som får starta igång allt när den är redo istället för igångsättning som det blev med Ellie. Hade varit så fantastiskt att få vara med om det också, men än vågar jag inte hoppas.

Om jag tänker tillbaka på Ellies förlossning har jag bara bra erfarenheter då jag hade världens bästa personal omkring mig som gjorde att jag kände mig trygg och lugn i stunden, en även världens bästa Niclas som fick mig så lugn och verkligen fick mig avslappnad. Jag som trodde han skulle bli lite stressad av hela situationen blev istället lugn och fokuserad på mig. Till en början kom jag väldigt långt bara på att andas rätt med Niclas hjälp, men där efter tog jag även lustgas något som jag insåg efteråt att det blev alldeles för mycket av då jag var hög som ett hus och kom inte alls ihåg allt för mycket.. Men mot slutet gjorde det extremt ont och jag som inte hade tänkt ta eda gjorde det. Något som i efterhand var onödigt då jag ungefär 5 minuter senare fick krystvärkar och var helt öppen.

Jag fick även efter förlossningen väldigt ont i nacken något som höll o sig i över en vecka och något som jag tror kommer från edan tyvärr. Jag ville helst bara ligga i sängen och sova då jag hade så ont, inte alls kul då man vill orka och vara den där glada och pigga nyblivna mamman.

Så hur tänker jag då om smärtlindring inför denna förlossning?

Jag hoppas på att jag ska klara mig långt på att bara andas rätt denna gång men även att lustgasen kommer att få finnas där men att det inte alls får bli lika mycket denna gång. Edan är något som jag inte alls vill ha denna gång, för smärtan som jag tror kom av den vill jag inte uppleva även denna gång. Så denna gång vill jag klara mig utan så mycket smärtlindring som möjligt och det ska jag nog verkligen klara.

Sen hoppas jag även att vi denna gång får lika grym personal som vi hade förra förlossningen, som verkligen visade att de fanns där och de gjorde så jag kände mig så himla trygg i stunden.
Men några veckor till ska jag ladda, för helt redo är jag inte än då allt inte är förberett än.

Hur känner ni andra inför förlossningen?

Likes

Comments

Idag har jag känt mig extra trött, men även haft den där oron i kroppen hela dagen. Idag känner jag mig faktiskt färdig med det här att vara gravid, jag vill känna mig smidig igen, känns mig piggare men även komma i mina kläder. Ja jag vet att jag kanske inte kommer känns mig speciellt mycket piggare första tiden med lillebror, men idag har jag känt mig extra otymplig och extra trött..

Jag vet att jag har dagar som är ner och dagar som är upp så imorgon hoppas vi på en bättre dag.. Och att det känns tyngre nu så här på slutet, men denna oro som ni vet jag har till och från har varit starkare idag igen och det har varit svårt att släppa.. Men nu håller vi tummarna på att det blir en bättre dag imorgon!

Likes

Comments

Jag la mycket åt sidan, skulle inte längre vara den där "perfekta" mamman som jag tycker att jag försökt vara innan där jag hann allt även fast jag hade en liten. Försökte ta tag i min sömn, började på att äta tillskott som kanske kunde hjälpa mig en del också.

Allt detta har verkligen inte varit en snabb grej att fixa utan jag har mått otroligt dåligt länge, det här tärt på mig och Niclas men han har alltid funnits där och stöttat mig hela tiden. Och om jag tittar tillbaka nu tror jag att redan medan jag var gravid med Ellie och fick veta att det kunde vara på väg att bli havandeskapsförgiftning så började min kropp gå på högvarv, jag kunde inte slappna av och kände mig konstant stressad. Att det redan var där min kropp började på att få ta stryk.

Jag kan fortfarande idag känna av om det blir för mycket, jag kan få ont i kroppen, det kan börja tjuta extra i öronen och jag känner att jag lättare blir stressad. Fick efter en tid dubbelslag på mitt hjärta, det kan många ha endel känner bara av det mer än andra, blivit ordentligt undersökt där det konstarades att det var dubbelslag som många kan ha. Något som jag även kunde bli stressad av då det känns väldigt obehagligt, men äter magnesium som faktiskt gör att jag inte känner av dem.

Jag hoppas inte att alls dessa inlägg har gjort en snurriga och att jag har skrivit snurrigt. Och även fast jag inte har fått bekräftat av sjukvården att det var utmattning så känner jag mig rätt så säker på att det tyvärr var det jag drabbades av och fortfarande kan känna av om det blir för mycket. Men om man själv inser och försöker rätta till saker som man gjort tokigt tror jag man är på rätt spår tillbaka något som i alla fall har hjälp mig. Och att ta stunder där man bara är, utan allt, där man bara ligger och andas och känner hur kroppen mår. Något som många av oss inte alls gör nu när man hela tiden ska vara uppkopplad.

Men jag tror att det var den där väggen som jag träffades av, kroppen sa stopp, den orkade inte längre. Det är inte värt att köra i hundra 110% för inte är det någon annan som bryr sig egentligen utan det är en själv som tror att alla andra bryr sig. Vi behöver inte vara dessa perfekta mammorna/papporna/personerna för det är inte värt i längden, det som är värt är att vi mår bra!

Likes

Comments

Om ni inte har läst mitt förra inlägg finns det HÄR



Vi åker hem och jag fortsätter mitt vilande och hoppas på att allt bara ska släppa tillslut. Dagarna går, veckor går och jag börjar inse att det inte kommer släppa. Jag börjar på att läsa på nätet, skrämmer upp mig själv att det ska vara det värsta. Så jag tar tag i det igen och bokar en tid hos VC så de får undersöka mig säger att jag läst om sköldkörtlen som kan få lite fnatt efter en graviditet så de tar prover där jag efter någon vecka får hem svar på att allt ser bra ut och att proverna inte visar något avvikande alls.

Jag blir galen, jag vill bara vara mig själv orka vara en bra mamma till Ellie och orka vara en rolig sambo till Niclas, jag fortsätter leta på nätet för att försöka hitta svar, bokar en ny tid på VC för att något är det som är fel. Jag börjar på att få ont i kroppen, det tjuter i mina öron jag måste hålla på att bli galen om jag inte är sjuk..

Läkaren tar mer prover och samma prover igen, klämmer och känner på mig men hittar inget avvikande även denna gång.
Jag fortsätter läsa på nätet och hamnar på fibromyalgi en sjukdom som min mamma har drabbats av och får idag leva med, så jag tänkte att det måste vara den jag även drabbats av då symtomen på mig stämde in så otroligt bra, trötthet, illamående till och från, mindre aptit, ont och öm i kroppen, tjuter i öronen osv. Ja det var många.

Jag berättar detta för läkaren och säger att det fungerar inte längre, jag måste orka vara mamma till vår dotter och det orkar jag inte riktigt just nu, jag vill helst bara sova.
Läkaren jag hade var fantastiskt och lyssnade helhjärtat på mig, träffade läkaren flera gånger men han hittade inget fel, inte ens fibromyalgi var det..

Så till slut gav jag upp, inga fler besök på VC för där hittade det ändå inget, jag måste vara galen. Jag kanske bara känner efter för mycket.

Men så kommer jag in på något på nätet utmattning och där stämde även alla mina symtom in, men inte kan jag bara utmattad jag som alltid har orkar allt och lite där till.
Men jag började rannsaka mig själv.

BVC sköterskan ska att efter jag slutat amma så kommer jag känna av den där tröttheten att jag måste få ordentligt med sömn, men det vinkade jag bara bort. Ellie sov inte alls bra under bättre eller dagar, hon sov alltid på mig till hon var ca 7 månader, när hon sov på dagen så var det aldrig att jag sov utan då skulle jag hinna med allt som jag inte hunnit med så som att diska, städa och träna.. Ja ni hör, ingen sömn här inte. Utan jag körde på i 110% hela tiden för det har jag alltid klarat. Men när jag slutade amma och amningshormonet hade försvunnit ur kroppen tog det stop, verkligheten hann i kapp mig och jag var inte längre den där superkvinnan.
Jag ville helst bara ligga i ett mörkt rum och inte träffa några alls, det kan mig ångest.

Även om detta inte är något som jag fått bekräftat av sjukvården även om min läkare kanske hintade lite men inte sa det rakt ut så tror jag helt ärligt att jag gick in i den där berömda väggen.. Väggen som jag aldrig i mitt liv trodde att jag skulle möta eller träffa. Så jag började ta tag i mig själv, hur ska jag göra för att jag ska må bättre, stressa mindre och inte gå i 110%?

fortsättning följer...

Likes

Comments