View tracker

För ung människa har valt att vägra leva. Vilken väg ska man välja att gå vidare på? Ska man ta genvägen till sorg, ska man ta motorvägen till bearbetning eller ska man sitta och uggla sina egna känslor tills man är klar? Det enda jag känner jag just nu är en tomhet, en känsla av overklighet. Vilka krafter gör att man väljer att vägra leva? Vad är det som gör att vi inte kan förstå en människa som inte mår bra? Varför är vi naiva, och blundar för signaler som indikerar på illamående? Varför kan vi inte lära oss att försöka förstå andra människor, på ett djupare plan? Antagligen finns det bara ett svar enligt mig: "Det är alltid enkelt att vara efterklok och analysera vad som gick, men det är otroligt svårt att vara eftertänksam och analysera allt i förväg"

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Äntligen, efter en trevande och regnig period, sitter jag med en iskall, oklanderlig bisch i ena handen, och tangentbordet i andra. Längtan efter semestern har varit stor, väldigt stor. Det är dock inte överdrivet ovanligt att man längtar efter den, men i sanningens namn är den overkligt skön när den faller in efter en ovanligt trevlig avslutningdag. Jag har haft turen att ha sommarjobbare på min sida denna sommar, likväl som förra. Men denna gång fick vi ett gäng, otroligt moget gäng, till skillnad från förra året. Man kunde bara vara sig själv, skoja lite, i samma veva som man var allvarlig när det behövdes. Denna lycka har inte alla, och det kommer jag ha med mig, när jag vid äldre dagar blickar bakåt i livet och minns allt med nostalgi. All ära åt mina sommarjobbare, all heder åt att det i slutändan blev en mycket lyckad sommar, tack vare Er! Föreställ er själva, att ha möjligheten att engagera 8-9st personligheter, som på något underligt sätt ändå kom överens, fast åsikterna alltid skiljde. Jag tror på ett ödmjukt ledarskap och ett personligt bemötande av samtliga. Mycket beror på hur man bemöter människor, hur man ställer krav och framför allt hur man får regnigt väder att bli soligt. I slutändan, tror jag väldigt mycket på att det är viktigt att man är den man är, iallafall som ledare. Allting smittar av sig, om man bara vågar vara den goda människan man är inuti och är trygg i sig själv. Livet är inte bara jobb, det är även relationer, ilska, trötthet och känslor. Om man är ärlig mot andra och inte drar valser, då blir man bemött på ett sätt som gör att man trivs. Till sist, ett stort tack till alla söta sommarjobbare jag haft turen att arbeta med. Ni har varit underbara, rara och trevliga. Njut av ledigheten som jag kommer göra, och se till att höra av er! Shake and bake! SamTheMan

Likes

Comments

View tracker