Nu är vi hemma i Göteborg igen!

Efter besöket i Taj Mahal gick bussfärden vidare mot Delhi och sista natten. Efter en gemensam middag på hotellet fick vi alla presenter av vår indiske värd Kamsa och igår morse sa vi adjö till Indien och flög hem.

En spännande, händelserik och lärorik resa är till ända. Jag tror att vi alla återvänt hem med starka intryck och upplevelser. Det har varit skratt och tårar, många möten med spännande och generösa människor, god mat (även om de flesta av oss nog står över indiskt nu ett litet tag...) och vi har lärt oss mycket om Indien och detta enorma lands utmaningar men också hur många människor arbetar hårt för att göra sitt land bättre.

Tack alla som läst.

Henrik

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Indisk mat i all ära, ikväll blev det McDonalds. Väldigt likt hemma men ändå inte. Inget nötkött förstås och burgare såsom "McMaharadja" men pommesen smakade precis som hemma. :) // Henrik

Likes

Comments

Idag har vi fått se en liten del av sen stora staden Jaipur. Vi lämnade hotellet tidigt, långt innan bankerna öppnade, men var vi åkte såg vi långa köer med människor som väntar på att få växla sina ogiltiga sedlar. Vi behövde som tur är inte gå till banken utan begav oss till Amber Fort. De flesta av oas tog oss upp till fortet på en elefantrygg, och väl uppe fick vi en rundtur med fantastisk utsikt. Vi har också besökt ett väveri, där man handknyter mattor och ett observatorium från 1700-talet med enorma solur.

/Gunnel

Likes

Comments

Vi stannade till i Pushkar för att titta på kamel och hästmässan där. Vi anlände till mässan i riktig stil, vi fick rida på fina kameler. Nu är vi ute på vägarna igen, & spelar musik via guidemicken på bussen haha.. Snart är vi framme i Jaipur! //Katarina

Likes

Comments

Nu sitter vi på bussen som tar oss från Udaipur vidare till Jaipur. Några av eleverna kom och vinkade av oss och måste säga att det känns lite skumt att åka därifrån! Många av oss passar på att sova ut lite medan vi åker... Men efter att sovit på de stenhårda sängarna på boardingen och golvet (vilket man föredrar här) hos värdfamiljen så är en tupplur på en skumpig motorväg ingen match! Innan vi kommer fram står ett besök på kamelmarknaden på agendan där vi förhoppningsvis får testa att rida på en kamel! //Carl

Likes

Comments

Just nu färdas vi genom den indiska landsbygden igen, denna gång är vi påväg mot Jaipur. Jag sitter & tittar ut genom fönstret & lyssnar på musik, tänker igenom resan och på vad vi upplevt. Indien är ett land med så många nyanser, intill den stora fräscha sportbilsaffären finner man slummen och små handlare som säljer allt ifrån strumpor till mat. På gatorna ligger det skräp och man får väja för småbarn som står och säljer frukt längst med den högt trafikerade motorvägen. Diskrepansen mellan saker och ting här i Indien är så sjuk, och lämnar varken mig eller någon annan oberörd. Vi alla lever i sån otrolig lyx jämfört med vissa människor här, tillgång till ordentliga duschar, mat osv, men även möjligheten att kunna välja själv, vad man ska äta, vad man ska göra med sitt liv, vem man ska få gifta sig med samt möjligheten att kunna stänga av och liksom zona ut när det blir för mycket. Vi som inte lever i ett liknande samhälle, stöter på otroliga kulturkrockar och känslor, och när känslorna tar över kan vi bara gå där ifrån eller stänga av helt. Att kunna gå ifrån det där sjukhuset med hundratals människor som lider av funktionshinder eller livshotande skador är en lyx för oss, för många människor runt om i världen är detta vardag. Vi kan gå därifrån så fort vi inte trivs för att slippa känna, det blir för jobbigt att försöka förstå det otroliga lidande som vissa människor går igenom. Det är svårt att förstå lidande förens man själv lider, och att visa empati och medmänsklighet är det minsta vi kan göra, även om det inte känns tillräckligt.

Landet präglas av stark nationalism. Man ser människor enas genom sin kultur & religion, men ändå är det folk som är utanför ramen. De som är högst upp i hierakin är inte jämställda med de som är längst ner, det förstår vi alla. Det som inte passar in i idealsamhällets mall, sopas under mattan och låses in. Det ska inte pratas om, inte heller synas. Trots det är ingen i det här landet förtryckt, ingen säger något, alla är lyckliga, alla mår bra. Man kan se misären direkt i vitögat, men man väljer att titta bort, blunda & skapa sagor i sitt huvud om hur de fattiga och kastlösa är lyckliga ändå. Så många kvällar som man känt sig deppig under resan, så många känslor som blomstrat upp och så många tårar som fallit. Att se så mycket som vi gjort lämnar sina spår på ett oförklarligt vis. Man kan inte jämföra det med något, att säga "det var som på film" funkar inte, att ta en bild eller video fungerar inte heller. Man måste vara här och uppleva det själv för att förstå. Att resa till ett land som Indien är inte bara att se en massa tempel, taj mahal, rida elefanter & äta indisk mat, utan att intrigera med människor och försöka förstå de orättvisor som faktiskt finns. Man måste kliva ur sin lilla, trygga, lyxiga turistbubbla och faktiskt våga känna & uppleva. Stäng inte av när det blir jobbigt, utan ta till dig, känn & upplev.

Jag lever ett tryggt liv i mitt mellanmjölksland, jag känner mig sällan rädd att gå ut på stan, inte heller rädd för trafiken eller att inte veta vart jag ska sova inatt. När jag kommer hem till Sverige kommer jag gå till skolan, umgås med mina vänner och drömma om en framtid, jag kommer fortsätta leva mitt liv. Jag kommer fortsätta att vara jag. Att säga att man är personlighetsförändrad efter den här resan känns som en klyscha, utan det här är något helt annat, liksom oförklarligt.

Vi har tre dagar kvar i Indien, & dessa dagar ska vi verkligen ta vara på och leva som riktiga turister; besöka kamelmässan, Taj Mahal och pruta på marknaden. Det ska bli kul att få turista lite, kliva tillbaka in i sin lilla comfort zone och bara vara. Men som innan nämnt, synerna finns kvar på näthinnan, känslorna finns alltid där ändå. Jag är otroligt tacksam för den här resan, jag ångrar inte en sekund att jag valde att åka med och jag vet att mina medresenärer delar den åsikten. Ta hand om er där hemma, snart är vi tillbaka igen. //Katarina

Likes

Comments

Mitt i veckan hade vi en rejäl dipp, vi tyckte alla att det uppstod jobbiga situationer och att det var svårt att veta hur man skulle agera och hur man skulle hantera det vi möter. Nu har det vänt, vi är alla glada. Nu är vi tillbaka på elevhemmet där vi ska sova sista natten i Udaipur och vi förbereder oss för avskedsfesten ikväll. Det kommer att bli sorgligt att lämna våra nya vänner, men ikväll ska vi bara ha roligt! Tidigt imorgon lämnar vi Udaipur och beger oss mot Jaipur.
/Gunnel

Likes

Comments

Vi upplever indisk nutidshistoria. Sedan 500- och 1000-lapparna förbjöds härom dagen med tre timmars varsel råder visst kaos. Alla andra valörer har hamstrats och bankerna har helt slut på kontanter. Till de få bankomater som hålls öppna ringlar långa köer. Indierna själva kan såhär långt, om de kan redovisa pengarnas ursprung, växla in 4000 rupier (cirka 560 kr) vilket ju är tufft för många. Vi i gruppen sitter med ganska stora summor jämförelsevis som vi antagligen kan växla in på flygplatsen och under tiden portionerar vår kontakt Kamsa ut 100-lappar åt oss som han lyckats komma över under mycket möda... men vi håller humöret uppe! // Henrik

Likes

Comments

Ikväll besökte vi ett café som hette Sheroes. Caféet är ett ställe som drivs av och för kvinnor som utsatts för syraattacker, något som är alltför vanligt i Indien. Det var tufft och svårt. Känslosamt. Men samtidigt härligt att se hur dessa kvinnor finner styrka och stöd hos varandra. // Henrik

Likes

Comments