Förra helgen åkte jag och Andreas till Göteborg för Way Out West. Denna fantastiska festival. Jag förstår verkligen inte människor som är emot eller anser att WOW är otrendigt för att den är köttfri, har begränsade områden för alkoholkonsumtion och ingen camping. Antalet anmälningar på sexuella brott är betydligt färre - nästan obefintliga - än på andra festivaler. Jag menar, det är allvarligt fel på människor som behöver alkohol och våldtäkter för att få sin festivalkänsla fulländad.

Jag och Andreas hade hursomhelst världens mysigaste helg med god mat och bra musiker i en fräsch festival.

Interflora hade ett stånd där man kunde få kransar inspirerade av valfri artist. Vi valde såklart Lana del Rey som vi sjöng och gungade till några timmar senare.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

När jag startade min blogg för ett tag sedan blev den uppmärksammad av väldigt många väldigt omgående. Mina raka men provokativa inlägg nådde upp till över 10 000 läsare första veckan. Jag hade plötsligt en grupp läsare som förväntade sig att jag skulle leverera det ena blottande inlägget efter det andra. Efter ett tag tyckte jag inte att detta var roligt längre och tröttnade därför på att skriva. Efter min vassa start ville jag av självklara själ inte skriva några mediokra inlägg vilket resulterade i att jag inte skrev något alls. Nu har jag dock länge varit sugen på att börja blogga igen och jag vet att det av många har varit efterlängtat med nya inlägg.

Vad vill du läsa om?

Likes

Comments

Jag vet inte om detta beror på att jag har hittat min livspartner eller om det är min biologiska klocka som ringer, men jag har en enorm barnlängtan. Jag tänker på barn ofta, jag ser de överallt och allt fler i min omgivning blir gravida. Trots min stora längtan har jag och Andreas bestämt att vi ska vänta i några år. Jag har tidigare skrivit om vår lista på punkter som ska vara checkade innan vi försöker. Men i synnerhet behöver vi några år till ensamma med varandra.
Jag har vuxit upp med känslomässigt frånvarande föräldrar och har haft en barndom som har präglats av stor brist på bekräftelse. Därför längtar jag så mycket efter ett barn att bekräfta och villkorslöst älska ihjäl dagligen i resten av mitt liv.

En bild från gårdagens besök hos våra bästa kompisar. Deras son är två månader och jag älskar att ha honom i min famn.

Likes

Comments

Jag får kontinuerligt frågor på diverse sociala medier. Nedan svarar jag på tre av de:

Vill du och Andreas ha barn?
Jag har som tidigare nämnt alltid ogillat barn och sagt att jag aldrig tänker skaffa några. Jag har dock kommit att bli allt mer tveksam sedan jag träffade Andreas. Jag kan nu verkligen tänka mig föda hans barn. Dock har vi gjort en lista med några punkter som ska vara avbockade innan vi börjar försöka:

  • Ha ett sparkonto med minst 100 000;-
  • Ha en utbildning
  • Ha en bostadsrätt eller hus
  • Jag ska ta körkort
  • Åka utomlands

Vad jobbar du med?
Jag är restaurangbiträde och kontaktperson.

Varför började du blogga?
Jag började blogga främst för att jag var rastlös och ville göra något jag är bra på. Att skriva och provocera. Men även för att jag störde mig så enormt på de få bloggare jag följer lokalt. De lokala (och många andra) bloggare skriver så fruktansvärt dåligt att det svider när en läser. Det är särskrivningar, ord som är böjda fel och olika tempus i samma inlägg. Istället för att störa mig på alla dåliga bloggar startade jag därför en egen.

Tänk kombinationen av oss två, fatta hur gulligt med ett gingerarab-barn!

Likes

Comments

Idag har jag och Andreas varit gifta i fem månader. Förutom det fantastiska att jag får vakna och sova med honom varje dag har jag nu listat fem händelser från våra månader som gifta:
(Utan inbördes ordning)

1. Första morgonen efter bröllopsnatten. Första morgonen med Andreas som min make var en av de bästa i mitt liv. Jag vaknade upp i hans famn, pussade på honom och allt doftade nytt och fräscht. Hela lägenheten var fylld med blommor från bröllopet. Vi gick ut och storhandlade mat för första gången. Det var något helt underbart med den känslan. Att jag fick uppleva allt detta först efter att vi gift oss. Det gjorde äktenskapet mycket mer speciellt. Det hade inte varit samma grej om vi hade varit sambos i tio år, haft barn ihop och sen gift oss. (Som det är i de flesta fallen i Sverige) Vårt äktenskap fick ett annat värde när vi gjorde som vi gjorde. Alltså, flyttade ihop först efter att vi gift oss.

2. Överraskningsfesten. Jag planerade en överraskningsfest för Andreas över en månad innan han fyllde år. Jag startade gruppchatt, bjöd våra närmsta vänner, synkade lögner med hans föräldrar osv. Han hade verkligen ingen aning så när han kom hem den lördagen och överraskades av ballonger, konfettibomber och massa folk blev det en rolig upplevelse för närvarande.

3. När jag och Andreas flög första gången. I höstas flög jag och Andreas till Stockholm. Hela helgen i Stockholm var fantastisk. Vi gick på Gamla Stans gator, åkte tunnelbana och åt på överdrivet dyra restauranger. Men bäst var ändå när vi satt på planet och såg hela staden från ovan. Jag älskar verkligen Stockholm och försöker åka dit vid alla tillfällen jag kan. Att uppleva det med Andreas var helt oslagbart.

4. Malmöfestivalen. Helgen efter vi gifte oss åkte vi till Malmöfestivalen och kollade på Movits! Jag och Andreas gick runt på festivaler hela sommaren men Malmöfestivalen var den sista festivalen den sommaren och vår första som gifta. Det var så mysigt att gå runt på marknaden hela kvällen för att sen ställa sig framför scenen som skulle tillträdas av bästa Movits! Vi stod där och sjöng till deras låtar långt efter midnatt.

5. Flytten. För några veckor sedan flyttade jag och Andreas efter bara 4 månader i vår förra lägenhet. Anledningen var att lägenheten under vår blev ledig. Den är 10kvm större än den förra så vi tog den. Så nu har jag mer utrymme att inreda. Yeey.

Från första morgonen

Andreas 20 år

Stockholm från ovan

Från pariserhjulet på Malmöfestivalen

Likes

Comments

1. Innan jag sover tänker jag alltid på bebisar, det gör mig så lugn (fastän jag starkt ogillar barn)

2. Många tror att jag bestämmer och kontrollerar allt hemma men om jag och Andreas inte kommer överens om vad vi ska ha kör vi alltid sten, sax, påse

3. Jag har ingen kontakt med min pappa

4. Jag måste lyssna på ett helt album av Lana del Rey minst en gång om dagen

5. Jag har lyssnat på Lana del Rey VARJE dag sedan 2012

6. Jag har 10 tatueringar

7. Jag missbrukade ångestdämpande och sömntabletter hela 2015. Jag tog upp till 12 tabletter om dagen

8. Jag har minnesluckor på flera månader från 2015

9. Jag mår psykiskt dåligt om jag inte har fräscha naglar. Mina naglar är typ det viktigaste med mitt utseende

10. Det finns bara en person som vet ALLT om mig


Ett av citaten som jag har tatuerat in

Likes

Comments

På nyårsafton hade vi ett par på middag hos oss. Vi åt god mat och hade diskussioner med högt i tak. Efter middagen åkte vi till en av stans nyårsklubbar och firade in det nya året där.
(Ni var flera som gick fram och berömde bloggen och det jag skriver om, så kul att träffa er fans)
Tanken var att nyår skulle bli lugnt men vi körde all in och avslutade året så bra!
Vi låg och sov hela gårdagen och nu ska Andreas ner och köpa godis. VI tänker plöja igenom massa serier idag.



Välkomstbubbel från Carolina Gynning

Fräsch sallad till förrätt

Kyckling och rotfrukter till huvudrätt

Likes

Comments

Jag har tidigare skrivit om hur känsligt det är att prata om pengar i Sverige. Något annat som är väldigt känsligt, är att berätta vad man röstar på. Eller ja, politik överhuvudtaget är känsligt att prata om. Det går bra att säga "det är inte klokt vad långa köer det är till sjukvården" eller "ja, nu är det massa invandrare som kommer till Sverige". Men att ta ett tydligt ställningstagande och säga "Jag är Sverigedemokrat!" är de flesta väldigt försiktiga med. (Oavsett parti)
För ett tag sedan när jag var på ett tåg påväg någonstans började jag prata med damen som satt framför. Vi började prata och kom in på samhällsfrågor och vad de olika partierna stod för så jag frågade henne vad hon röstade på. Hon sa att hon inte visste och att man egentligen inte ska säga vad man röstar på.
Det svaret har jag även fått när jag har frågat nära bekanta vad de röstade på i valet - att de inte vet. De vet inte heller var de står i högaktuella politiska frågor. (????)
Hur kan man inte veta? Hur kan man inte vilja prata om politik? VARFÖR ÄR DET SÅ HEMLIGT?!

De flesta av er känner till att jag är Moderat. Förmodligen pågrund av att jag varit politiskt aktiv i det partiet. Jag hade utan tvekan berättat vad jag röstar på och var jag står även om jag inte hade varit politiskt aktiv.

Sluta göra politik så tabu och hemligt! Sluta göra politik till en så känslig fråga!

En bild från i vintras när jag står i talarstolen och talar högt om ännu en grej jag vill förändra.

Likes

Comments

En grej som jag är duktig på, är att skapa trender. Jag märker ofta hur gärna folk vill gå i mina spår. Jag och Andreas skapade "äktenskapstrenden" där vi bor. Flera par förlovade och gifte sig inte långt efter att vi hade gjort det, trots att det är ovanligt i vår ålder.
Som jag var inne på i mitt förra inlägg tog flera tjejer i min bekantskap av sig slöjan efter att jag hade gjort det.
Nu, efter att jag startade bloggen märker jag hur flera lokala bloggare försöker använda samma strategi i sina bloggar.
Ni är för övrigt över 10 000 som har besökt min blogg sedan jag startade den för en vecka sedan.
Det är jättekul att kunna inspirera andra på det sättet!

Det har ekat tomt i bloggen på grund av att jag har varit sjuk. Jag märker dock hur mycket ni längtar efter nya inlägg så jag tänker kompensera med några till idag!

Likes

Comments

Jag är född och uppvuxen i en "liberalkonservativ" muslimsk familj. Det innebar bön flera gånger om dagen, fasta under ramadan och flera besök till den lokala moskén. En livstil som jag älskade som barn! Den gemenskapen och matkulturen som ingick i umgänget med andra muslimska araber var det bästa jag visste! Men när åren gick och jag närmade mig ungdomsåren (15-18 i mitt fall) kom jag att bli allt mer liberal i mitt tankesätt. Jag fann mig själv tycka mycket olikt mina föräldrar och märkte att mina åsikter skilde sig markant från andra muslimer när det gällde religionen.
Det var när jag var 12 år som jag började bära slöja. I och med den händelsen, anordnades ett stort arrangemang där jag fick bekräfta min tro på gud och islam, inför närvarande vittnen. (Motsvarar den kristna konfirmationen typ) Detta följdes av firande i form av god mat i goda vänners sällskap. Här vill jag lägga betoning på att detta var MITT val. Jag längtade efter att börja bära slöja och nu betraktas som en mognare och vuxen person.

Att bära slöja innebär dock så mycket mer än att bara täcka hår. Det innebär att du som bär slöja nu är en tydlig representant av den muslimska religionen. Du ska inte klä dig i utmanande kläder som drar till sig sexuell uppmärksamhet. Du ska inte umgås med killar i något annat syfte än vänskap. Du ska be, fasta, vänta med sex till efter äktenskap, ej förtära alkohol osv. Listan kan göras väldigt lång - googla. (Detta gäller alla muslimer oavsett om du bär slöja eller inte)
Under de senare åren av tiden då jag bar slöja var jag inte lika noggrann med att följa alla regler. Jag bröt fler regler än jag följde och kom på mig själv att jag stundligen kritiserade religionen. Då jag i princip gjorde allt man inte får göra kände jag mig respektlös när jag bar slöja. Jag kände mig så respektlös mot alla muslimska tjejer som bar slöja och levde enligt reglerna. Jag kände mig respektlös mot religionen. Jag kände mig respektlös mot människor som praktiserade denna religion. Jag kände att jag besudlade bilden av islam och tjejer i slöja. Jag kunde inte längre stå för att jag bar slöja. Jag tog därför av mig min slöja!
Jag berättade öppet om anledningen när folk frågade och skapade därmed en trend. Allt fler tjejer i min bekantskap tog av sig sin slöja.
Många tyckte att detta var ett bra och starkt beslut. Andra hånade, kritiserade och tyckte att jag hade "integrerats för mycket".

Oavsett så respekterar jag dig som är muslim, dig som bär slöja, dig som har tagit av dig slöjan, dig som inte har haft slöja alls och dig som lämnat religionen islam.


En bild från när jag bar slöja

Bild från första dagen efter att jag tagit av slöjan

Likes

Comments