Tankar

Vad gör man när livet faller i bitar? När man kämpat sig upp för ett omöjligt stup, och precis när du når kanten så står någon där och sparkar dig i huvudet så du faller mot en säker död? Det var exakt det du gjorde mot mig. Vänskap är ibland starkare än familj, har jag hört. 5 år har vi känt varandra, och du kastade ner linan för det där stupet för att hjälpa. Men när det väl kom till kritan så förstörde du allt. Nu försöker jag komma på hur jag ska göra nu när jag faller i tomma intet. Jag har min son på magen då jag måste rädda honom. Ser mina vänner på sidan av stupet som gör allt vad dom kan, men deras rep är för korta. Mina tankar går, ska jag kasta mig son med den sista kraften jag har till någon eller ska jag försöka hitta ett annat sätt..? Jag kan inte lämna min son, jag vill inte lämna min son. Ilskan att du satt mig i denna sitsen är obeskrivbar, och att du ens försöker prata med mig gör mig spy färdig. Jag hatar dig.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Tankar

Ibland så funderar jag på hur det kunde ha varit, om jag stannade hos dig. Du var min trygghet, min pelare. Men varje dag jag spenderade med dig så bröt du sönder mig i små bitar. Jag fick panik. Jag visste att det skulle bli illa om jag inte lämnade dig. Dock så känner jag mig som en dålig mamma då jag tog ifrån våran sons chans att ha en fulländad familj, den som jag aldrig fick. Den som jag alltid ha drömt om. Men han kommer aldrig få det, på grund av mig. Jag gör allt i min makt för att glömma den personen du gjorde mig till. Du bröt ner mig totalt tills jag inte visste vart jag kom ifrån. Träffade aldrig min familj, inget på mina villkor. En slav blev jag istället för din kärlek. Den slaven som fick ta alla dina smällar. Och jag trodde det skulle vara så. Jag hade aldrig lärt mig vad kärlek var. Jag kämpade i tron om när huset var klart så skulle vi älska varandra igen. Men när jag lämnade min depressions trans ifrån förlossningen, så insåg jag vad äkta kärlek är. Min första sanna kärlek var vår son. Den vi skapade, han som ser upp på oss med sina blåa glänsande ögon. Det var för hans skull, att jag lämnade dig. Vi var inte bra ihop, vi var som dag och natt fast på något konstigt sätt så gick vi ihop. Känslan att vara ensam är den som skrämmer mig. Att våran son inte kommer att älska mig, för hur kan man älska mig? Ingen har gjort det förut. Missförstå mig rätt, ingen har älskat mig som jag älskar dig min son.

Jag ska bygga upp ett liv som du förtjänar, jag ska ge dig allt. Förhoppningsvis ska jag träffa någon som kommer älska dig lika mycket som jag. Men tills dess: Ensam men stark.

Likes

Comments