View tracker

Det är jag och min lilleman på veckorna då maken är på kurs. Han åker vid sextiden på morgonen och kommer hem vid åtta tiden på kvällen, det är många timmar jag är själv med lillkillen. Att Jonas får chansen att utbilda sig till besiktningsman och har ett nytt jobb tycker jag är jättekul och jag unnar han verkligen det!

Men jag känner mig så ensam, jag jobbar ju deltid så det blir mycket tid då det bara är jag och Alfred. Jag känner mig så låg och har ingen lust att varken träna eller hålla ordning på maten, vilket är skit. Jonas är verkligen min klippa i vardagen och jag är vilse när han inte är hemma. Men det är bara tre veckor kvar innan han kommer hem i vettig tid igen, vilket kommer bli så skönt!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag har något som jag måste försöka förändra i mitt sätt att tänka. Jag har alltid varit stor, större än genomsnittet. Men jag har aldrig mått dåligt över min vikt. Visst, vissa dagar är livet skit och jag tycker att jag är en ful kossa. Men jag vet att jag ser bra ut.

Men nu när jag ser vågen minska (sakta men säkert och med många bakslag) så får jag en smula panik. Vem är jag när jag inte är plussize? Och visst har jag en lång väg kvar men ändå. När jag var som störst vägde jag 124 kg. Jag gick ner 12 kg och blev gravid. Någon dag innan förlossningen så vägde jag 128. Nu snart två år efter så är jag nere på 107 kg....

Men det är ändå nästan 20 kg som år borta

Jag har ingen brådska att gå ner men skulle gärna vilja vara under 100 strecket när vi påbörjar planen med syskon. Men varför sätter min hjärna sig i panikmode när jag ser siffrorna sjunka? Och hur gör jag för att försöka förändra det? jag har inte en aning

Likes

Comments

View tracker

Idag är en halvbra dag.

Jag är hemma med sonen som är kass i magen. Solen skiner och det är underbart att titta på en blå himmel.

Jag försöker verkligen hålla min smartpoints. Men jag har så svårt att inte fuska. Jag har så svårt att hitta en bra balans för livet. Att inte tröstäta är verkligen så svårt för mig. Jag är en känsloätare av stora mått! Hur gör man för att sluta med något man har övat upp de senaste 27 åren?

Likes

Comments