Varje natt. Om och om och om igen. Vaknar jag i desperation. Tar flykt till verkligheten och mitt kalla rum. Täcket kväver ångestlungorna och paniksvetten i nacken. Jag hatar det. Varenda gång Du dyker upp. Du är det största ärret på min själ.
Det som fortfarande svider och skaver inom. Du kommer aldrig läka. Mina största demon. Min enda Nemesis. Men där står du och invaderar mina drömmar. Fragment om det som en gång varit. Mitt mest fruktansvärda dygn. Jag hör dig väsa i mitt öra.
Jag ser dig blöda. Jag känner slagen. De kommer aldrig försvinna. Dem ligger där under huden. Gör sig ständigt påminda. Jag är skör. Jag var stark innan dig. Och du slog mig skör. Du slet mig i stycken. Min Nemesis. Du förstörde det oskyldiga i mig. Du tvingade mig att slåss. Och en sak, Nemesis, jag kommer aldrig sluta slåss. Du kan tvinga dig in. Göra dig påmind. Väsa “Du borde dö. Du borde aldrig få vara lycklig igen. Jag hatar dig.” om och om och om igen. Jag ska vakna varenda gång. Och jag ska gråta. Jag ska torka bort svetten. Och somna om. Jag ska våga älska igen. För jag har vågat älska efter dig. Jag har låtit Kärleken vagga mig till sömns när du ovälkommet hälsat på mig om nätterna. Jag har låtit Styrkan få visa mig om och om och om igen hur jag slår mig ur dina klor. Jag har min själ som berättar för mig om och om och om igen hur ingen är värd kärlek mer än jag. Jag ska dräpa dig. Jag ska gå vidare. Jag ska låta dig väsa “Om någon kommer älska dig igen - så ta livet av dig.” och sedan ska jag visa dig - en gång för alla. Att jag kan älska. Utan att känna hur rädslan växer inom mig.
Jag ska kväva din propaganda som jag tagit för sanning i så många år. Nemesis, du ska få se hur jag vågar blir stark igen. Så som det var innan dig. Du är inte sanning. Du är sorg. Och jag ska sörja Dig. Och jag ska torka tårarna. Röka en till cigarett. Skölja svalt vatten över nacken. Byta tröja. Öppna ett fönster. Och söka mig ner till min allra tryggaste plats. Min själ. Den du aldrig kom åt. Den du aldrig lyckades förstöra. Du försökte ta min kropp. Du slog på den. Du rev och försökte kväva den.
Men aldrig min själ. Och där ska jag vaggas till ro. Jag ska gå alla sju stegen. Och jag ska. Jag ska kunna se mig själv igen - utan att ständigt se där du slet, slog och spottade. Jag ska bära med mig acceptansen som min krona. Och låta den stärka mig. Den ska hjälpa mig. Men nu. Nu ska jag låta mig själv somna om. Få vara trygg. Alldeles själv

Likes

Comments