Jag träffade honom igen idag. Det var några månader sen sist. Jag älskar honom men inte på samma sätt längre. Han gjorde slut med sin tjej förra veckan men jag tror han kommer ångra sig snart. Han är sån, jag känner honom. Det känns som att mitt liv är pausat. Jag är i ett väntrum till nästa kapitel. Måste bara läsa några sidor till. Jag var på konsert igår igen. Jag mår så bra på konsert, det får mig att känna mig levande. Är så trött på alla mina vänner, jag tror jag behöver nya. Jag vill byta ut allt. Jag håller på att bli någon ny Saint 2.0. Känns skönt. T försökte kyssa mig idag. Jag ville inte, det kändes inte rätt. På ett sätt önskar jag att jag gjort det men samtidigt inte. Jag längtar efter närhet, men han har missar alla chanser han fått och nu är det försent. Jag behöver någon ny. Så om du finns där ute kom och ta mig. Ta mig med storm

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Ibland är man så jävla tom. Förut gick jag alltid och väntade på att bli lycklig, på att någon skulle ringa och fråga om vi skulle göra något eller bara att någon skrev något fint. Det brukade göra mig så genuint glad när någon hörde av sig. Bara tanken på att någon tänkte på mig tillräckligt för att kontakta mig kunde få mig att le i minuter. Men nu börjar jag inse att man inte kommer någonstans av att vänta på att någon ska höra av sig. Jag gick på en till konsert själv (igen), det gick. Jag kände mig lika vilsen som vanligt men det finns något fint i att göra saker själv. Jag har kommit fram till att det är så otroligt mycket lättare att vara själv om man har något att sysselsätta sig med, till exempel en bok. Att röka och fråga människor efter tändare, även fast man har en i fickan, bara för att någon ska se att jag finns. Jag känner mig helt jävla vilse men samtidigt som att jag är påväg någonstans. Jag tog studenten för mindre än en vecka sen och en kvart efter jag gått av flaket så ringer det i min telefon och jag får veta att jag ska jobba. Mitt första jobb någonsin. Jag tänker fortfarande på t. Speciellt på natten speciellt nu (02.37) men han tänker inte på mig. Jag undrar vad han skulle säga om jag berättade att jag fått jobb. Jag vet att han skulle le som bara han kan och bli genuint glad. Jag orkar inte försöka mer, jag vill bara börja om på nytt. Fanfanfanfan. Jag vill ju bara vara lyckligare igen.

Likes

Comments

Jag förstår inte hur saker kan förändras så snabbt. Hur kan man gå från att vara så lycklig att man måste nypa sig i armen för att övertala sig själv att det inte är en dröm, till att vara så förkrossad att man knappt kommer upp ur sängen? Hur kan känslor förändras så drastiskt att man inte själv hänger med? Jag gick från att vara så trasig en människa kan bli till att dansa med en kille från Finland på en konsert och känna mig mer levande än någonsin. Jag klarar mig själv men jag vill inte vara själv. Jag drömmer om dagen jag hittar någon igen, någon som värderar mig än t. Någon som inte går och blir kär i sin klasskamrat och dumpar mig för att få vara med henne. Jag vill leva. Jag känner mig inte lika tom längre. Men jag är trött på att ständigt vänta på att livet ska hända. Jag vill leva men jag är inte säker på hur man gör det längre. Igår kände jag ren lycka för första gången på månader. Jag stod där i ett publik hav fullt av människor som var lika lyckliga som jag. Min vän gick hem och jag stannade kvar helt själv i havet av människor. Det var så fint. Jag tror det var då jag insåg att allt kommer bli okej igen. Kanske inte nu, men snart. Det var som att mitt tomma hjärta fylldes på av lite hopp när den långa blonda killen kollade rakt in i mina ögon och vi skrek sjöng till en låt tillsammans. Inget annat fanns i den stunden bara vi och musiken. Sen dansade jag där resten av kvällen. Han såg mig, han var glad med mig, han var lycklig, jag blev lycklig. Det kändes så bra att någon ville dela sin lycka med mig. Fan vad konstigt livet kan vara. Det kanske löser sig ändå.

Likes

Comments

Vet inte hur jag ska känna. Vad får man känna när allt går åt helvete? Hon la upp en två bilder på er när ni kysstes under en blå ljusslinga. Fan vad ont allt gjorde. Fan vad on allt gör. Det är alla-hjärtans-dag idag och allt jag kan se är du och hon som kysser varandra på nån fest. Jag önskar att jag var hon, men samtidigt inte. Jag vill kyssa dig men nu vet jag till hundra procent att dina läppar inte är för mig längre. Jag älskade dig så jävla mycket. Vet inte vad jag skulle kunna gjort för att det inte skulle blivit såhär. Du är så jävla dum, ser du inte att du förlorar mig mer och mer för varje dag som går? Är det det du vill? Betyder jag någonting alls för dig längre? Jag har så många frågor som jag aldrig kommer få svar på. I stunder saknar jag dig. Speciellt när jag vaknar på morgonen. Du var det finaste i hela världen när du sov bredvid mig. Nu är det tomt, inga sms, ingen i min säng, inga godnatt samtal och ingen som bryr sig. Jag stör mig på att du är så jävla lycklig, som att inte ha mig i ditt liv är det bästa som hänt. Så jävla ironiskt när allt jag någonsin velat är att vara med dig för alltid. Vi var bra. Vi älskade varandra och nu känns det som du gör allt för att såra mig. Fan vad jag saknar dig. Trillen i att fråga saker jag egentligen kanske inte vill veta svaret på är borta nu. Jag vill veta allt men samtidigt ingenting. För att jag vet att du hellre är med någon som mobbat mig än att vara med mig. Det är så ironiskt att jag trodde att du skulle vara där för mig för all framtid. Nu sitter jag här och känner mig dum. Varje gång du går förbi mig blir jag lite äcklad. Hur kan du le mot mig när jag VET att du VET hur jag mår. Hur kan du låssas som att allt är perfekt? Du förstör mig mer och mer för varje dag som går. Men snart vänder det, det har jag bestämt. Snart ska jag börja bygga upp mig själv. För du är bara skräp ändå. Som min ex bff skrev "pojkar är skräp". Jag minns när jag läste det och tänkte, nä pojkar är det bästa som finns och höll i hans hand lite hårdare. NU förstår jag vad hon menade med det. Kanske inte alla pojkar men fan vad du är skräp.

Likes

Comments

Jag vet inte riktigt vem jag är längre. Jag känner mig så sjukt ensam. Men samtidigt inte, för jag är inte mer ensam nu än jag var innan jag träffade honom. Jag är van vid ensamheten. Men inte vid smärtan. Smärtan i min kropp får mig att vilja dö. Inte dö som att livet av mig men den får mig att överväga om det är värt att leva. Jag har alltid haft nära till tårar, han tyckte inte om när jag grät. Jag tyckte inte om när jag grät. Men nu när jag gråter känner jag ingen skuld över att jag gråter. För när ens hjärta är krossat så får man gråta. Alla förstår, men ingen förstår på riktigt. Hela hans liv går utför och allt jag vill göra är att hjälpa. Men han är inte mitt problem längre. Jag önskar att han var mitt problem. Det kom så jävla plötsligt, jag fick ingen tid att vänja mig vid tanken innan han var borta. I didn't see it coming. Fan vad naiv jag måste varit när jag tänkte att hans nedstämdhet berodde på hans pappa. Hur i helvete ska jag någonsin kunna vara okej med det här? Jag kan inte fokusera. Det är omöjligt. Jag har så mycket plugg just nu att jag inte vet var jag ska börja. Och varje gång jag börjar inser jag att det inte kommer gå för allt jag kan tänka på är är honom. Fan att jag ens kunde vara så naiv.

Likes

Comments

När jag var på väg till skolan i morse lyssnade jag på en podcasten "vad sa hon?". Olivia höll en monolog där hon läste texter hon skrivit. Jag började tänka. Det har gått lite över två veckor sen du lämnade mig. Igår var du i min lägenhet och hämtade dina saker. Det var så konstigt. DU låg där i MIN säng och försökte vara kall. Men jag känner dig så väl, jag vet att du försökte så mycket du bara kunde. Allt kändes fel, men ändå rätt (du var ju där igen). Men sen försvann du för sista gången, ut ur mitt hus med alla dina ägodelar. Fan att det ska vara så jobbigt. Nu ligger jag här i en dubbelsäng mitt ute i Värmdö. Vi skulle ha varit här tillsammans nu. Du jag och tre katter som så många gånger tidigare. Men inte den här gången, och inte nästa gång heller. För vi är vi inte vi, du är du och jag är jag. Hur fan ska jag klara det här?

Likes

Comments

Ibland gör allt ont. Jag har känt många olika sorters smärtor under mina 18 år på denna jord. Jag har (nästan) brutit min arm, jag har blivit sviken, jag har blivit bort glömd, jag har blivit bort vald. Men den värsta smärtan jag någonsin känt var när du lämnade mig. Jag skulle kunna beskriva vad som hände i detalj den där tisdags eftermiddagen men det är för nära in på och det gör så ont. Jag trodde att det skulle vara vi för alltid, vi har saker inplanerade månader framåt och om jag ska vara ärlig hade jag naivt nog förväntat mig att det skulle vara vi för alltid. Fan du var så jävla bra. Vi var så jävla bra. När man hör människor prata om hur det känns att få sitt hjärta krossat så nämner dom i förbi farten att det gör ont, men dom fokuserar framför allt på hur mycket dom hatar sina ex. Men jag hatar inte mitt ex jag älskar honom. Alla jag pratar med säger att det kommer bli bättre med tiden. Men tiden går och går och det känns ändå inte bättre, jag har så många frågor jag vill ställa och så många saker jag vill göra. Men jag måste bara hålla mig undan. Jag förväntade mig inte det här. Jag trodde kärlek skulle vara underbart, men nu känner jag inget annat än smärta. Smärta som går som en rysning genom hela min kropp varje gång jag inser att du aldrig kommer göra en ful min och säga "i love you, babymama" någonsin igen och att jag aldrig kommer få kyssa dina underbara läppar igen men det som gör mest ont är att du aldrig kommer bli min igen. Jag vill aldrig se dig med en annan tjej, men en dag kommer den dagen att komma. Då kommer jag gå sönder igen. Du var min så länge och nu är du bara borta du var min bästa vän hur kunde jag vara så dum att jag lät dig komma så nära? Men nu är du borta och jag lagar mig själv, lite mer för varje dag som går. Snart kanske Någon gång kanske jag är tillbaka där jag var innan vi träffades men i skrivande stund känns det så väligt långt borta. Jag hoppas att jag kan bli lycklig igen, någon gång.

Likes

Comments