Graviditet nr 3

I fredags var det äääntligen dags för ultraljud. Som jag har längtat och väntat på denna dagen. Ju närmare dagen vi har kommit, desto mer nervös har jag blivit. Har varit så orolig över att något ska vara fel. Fråga mig inte varför. Dagen innan ultraljudet jobbade jag som sagt dygn. Det var en skitdag på jobbet. Kaos på förmiddagen, möte med godman som nästan fick mig att bryta ut i tårar och en massa annat som strulade. Energin liksom bara rann ur mig. På kvällen när jouren började, så tog det inte många minuter innan jag hade somnat. Totalt slut som artist. Sov gott hela natten.

På morgonen gick det i 190 från det att jag slog upp ögonen, till jag kom hem. Väl hemma slog nervositeten till. Big time. Jag var ett vrak. Jag mådde illa och kunde inte äta. Fick tvinga i mig en macka för att ha något i magen. Robban fick köra till Lund. Vanligtvist kör jag helst. Men idag hade jag fokus någon helt annan stans.

Vi parkerade och gick till Kvinnokliniken. Var några par i väntrummet, förutom vi. En efter en kallades dem in. Vi satt kvar till sist. Barnmorskan var försenad. Dem 20 minuterna kändes som en hel evighet.

När det väl var vår tur, möttes vi av en äldre kvinna. Kändes tryggt. Fick lägga mig på britsen och sen kletade hon den där gelen på magen och började undersökningen. Först vi vi beskedet att det var en bebis. Både jag och Robban pustade ut. Sedan gick hon igenom hela kroppen. Allt såg bra ut. Det var en livlig liten bebis där inne. Vi fick se hur den rörde sig där inne och hur den gav oss tummen upp. Åh, jag blev alldeles tårögd. Men sen när hon skulle undersöka hjärtat så fick hon inte till den bilden hon behövde för att kunna undersöka hjärtat ordentligt. Bebis låg så konstigt. Jag fick gå ut i väntrummet och dricka en massa kallt vatten samt röra på mig. Sedan blev vi inkallade igen. Inte heller denna gången kunde hon få en bra vinkel så att hon kunde se hjärtat ordentligt. Envis unge redan nu. Sedan fick jag order om att gå och kissa. Sedan skulle jag trycka ihop mig så att magen trycktes ihop, så att bebis ändrade position. Stod inne på toaletten och försökte "trycka ihop" magen. In igen för att undersökas... och då.... Då kunde hon se allt hon behövde se. Klart och tydligt! Och hon kunde även se att det med största sannolikhet blir en tjej. En liten lillasyster! Blev flyttade en dag, så nytt bf är 28 juni.

Har, precis som jag trodde, moderkakan i framvägg. Den ligger lite mer till höger och högre upp. Så hon sa att jag nog kommer att känna sparkarna tydligare på vänster sida, uppe på magen samt långt ner på magen. Kändes väldigt lugnande när hon berättade det. Sparkarna dämpas ju av moderkakan så det är därför det kan vara svårt att känna dem så här tidigt.

I vilket fall som helst så kändes det sååå himla skönt att allt såg bra ut där inne. En fin liten välmående tjej!


Bebis första plagg, som syskonen har valt ut!

Likes

Comments

Mammalivet, Vardagslivet

...när man somnar vid nattning av barn. Vaknar, vandrar över till sin egen säng och fortsätter att sova. Hela natten. Känner jag mig piggare? Nä, inte direkt. Är lur på att det är en förkylning på gång. Töppt i näsan och matt i kroppen.

Ledig dag idag med mina vilddjur. Inga direkta planer. Laddar för ett dygnspass imorgon. Länge sedan jag jobbade dygn. Kan inte säga att jag saknar det. När man jobbar natt, så hinner man ändå träffa barnen på förmiddagen. Men när man jobbar dygn, så är det inte många minuter man hinner träffas. Nåja, ett dygn fixar jag.



Likes

Comments

Graviditet nr 3


Bebisen:

I vecka 18 är min bebis 13 till 14 cm lång från huvud till stjärt och tack vare de nu ökande fettdepåerna väger den omkring 230 gram. Den hitintills snabba tillväxten kommer nu att sakta ned något till ett något lugnare tempo.

Det finns fortfarande plats i livmodern och din bebis kommer att vara aktiv under perioder då den kan sparka eller till och med göra kullerbyttor! Runt den här tiden blir kan bebisen också börja känna av alltmer intryck från världen utanför magen och gör sin närvaro känd genom sparkar och slag. Benen genom vilka ljuden passerar till innerörat har förkalkats och hårdnat, och de nervbanor som tar emot och processar signaler från hörselcellerna utvecklas, vilket innebär att bebisen nu kan höra.

Allteftersom graviditeten fortlöper kommer bebisen att vänja sig vid återkommande ljud, så som dina hjärtslag, röster, blodet som strömmar genom navelsträngen och andra vardagliga ljud. Den kan också bli skrämd av höga, plötsliga ljud.


Jag:

Livmodern har fortsatt att växa upp i min mage. Om man mäter så kan man känna den ungefär på två fingrars bredd under naveln. Min livmoder är vid det här laget ungefär lika stor som en Nätmelon.

Även om viktuppgången varierar från kvinna till kvinna så ligger den genomsnittliga viktökningen i vecka 18 på mellan 4,5 och 6 kilo


Egna tankar:

Magen växer. Men jag kan ändå inte släppa denna ständiga "oron". Tycker fortfarande att det är alldeles för lång tid att vänta så här många veckor, innan man får göra ett ultraljud för att se hur bebis mår. Ju fler barn man får, desto oroligare blir man. Kanske för att man har lite mer "kött på benen" och vet om riskerna. Jag har känt det omtalade "fladdret" lite då och då. Men inga ytliga sparkar. Tippar på att moderkakan ligger i framvägg denna gången också, precis som med dem andra två. Jag har inte kollat min vikt, men tippar på att jag har gått upp. Illamåendet har försvunnit och jag kan äta igen. Dock är det lite si och så med matlusten.

Börjar få känningar av den fantastiska foglossningen som är ständigt återkommande i mina graviditeter. Än så länge är den hanterbar och det gör inte ont som i "det-känns-som-att-mitt-underliv-ska-rasa-sönder-och-samman", utan känns mer som typ ett blåmärke i dem nedre regionerna.

Tuttarna växer och jag hatar det. Vissa är glada när dem växer, men jag tillhör inte den kategorin. I vanliga fall har jag nog svårt att hitta vettiga bh:ar i dem vanliga affärerna som t.ex Lindex och KappAhl m.m.Och vem orkar åka land och rike runt för att hitta en vettig bh? Inte jag. Gissa då hur lätt det är att hitta en bh nu? Mission impossible! Har idag beställt en amningsbh från GlamMom till en vettig peng. Hoppas nu bara att den ska passa mjölkmaskinerna. Annars vet jag inte vad jag gör. Gråter en skvätt kanske.




Likes

Comments

Mammalivet, Vardagslivet

Innan jul åkte tre av fyra Larssons på magsjuka. Det var ett rent helvete. Jag får panik när någon har magsjuka. På riktigt. P A N I K! Tackar gudarna för att min man inte är lika känslig som jag är. Han tog hand om Tilde när hon blev dålig. Jag flydde in i sovrummet i panik. Ja, det är sant. Så hjälpsam var jag. Nä, jag är ingen bra mamma när mina barn har magsjuka. Hatar kräk. Sen kom nästa smäll. Eddie åkte på skiten. Jag kräktes också. Trodde först att det berodde på att jag blev så äcklad av hans kräk, att jag själv kräktes. Men icket. Jag blev också drabbad. Som tur var åkte jag på det rätt tidigt i graviditeten. När jag var gravid med Eddie fick jag det senare och då var jag inte kaxig. Sammandragningar och jätteont i magen. Nästan så att man trodde att förlossningen skulle starta. Men jag överlevde då också, precis som alla gånger innan. Även om det var en nära döden upplevelse. Well, nog om magsjuka...

Barnen har varit friska en månad. Hann bara tänka tanken, sen var nästa sjuka här. Nu åkte båda barnen på ögoninflammation. Och Tilde blev även förkyld, febrig, fick ont i halsen och blev väldigt hes. Tackar gudarna att jag var ledig tisdag och onsdag, så att vi kunde vara hemma och vila upp oss. Idag har pappa VAB:at och jag har jobbat. Imorrn jobbar jag kväll, så ingen av oss behöver vabba. Tilde hade säkert kunna gå på förskolan , men hon får vara hemma och vila upp sig ordentligt så att hon är fit for fight till nästa vecka.



Bjuder på dessa bilderna från i december när vi bakade pepparkakor. Dessa två alltså. Älskade ungar!

Likes

Comments

Graviditet nr 3, Tips från coachen, Babysaker

Jag är förälskad i allt med detta fina print. Det är så fint att jag smäller av. Ni må tro att det kliar i mina fingrar redan. Vill handla till Bäääs nu, nu, nuuu. Men jag får hejda mig tills vi har varit på RUL. Sen är det fritt fram. Villhöver något med detta fina print. Märket heter Garbo & Friends och finns på diverse ställen på nätet.

HÄR , HÄR och HÄR bland annat

Likes

Comments

Graviditet nr 3

Jag lever. Jag har inte dött. Jag har bara varit fruuuuktansvärt trött. Alltså sjukligt trött. Har sovit så fort jag har haft chansen. Somnat vid 20-tiden och sen sovit hela natten. Och sen för att toppa denna tröttheten, så har jag mått illa. Anledningen till detta konstiga mående är ju för att vi väntar barn. Igen. Vad är det man säger? Tredje gången gillt? Reaktionerna har varit väldigt olika, men de allra flesta har blivit glada för våran skull. Vi är då väldigt glada! Och barnen är också glada.

Var denna bebis planerad? Ja, i allra högsta grad var den det. Vi, eller jag, började med Natural Cycles för att få koll på min ägglossning och min menscykel. Natural Cycles är en metod som innebär att man tar tempen varje morgon, vid ungefär samma tid. Natural Cycles analyserar ens kroppstemperatur och fertilitetsdata för att identifiera ens fertila dagar och din ägglossning. Jag hade mens en gång, sen var det bara "tuta och köra". Och vi hade tur! Det tog sig på första försöket. Något jag inte hade räknat med. Blev självklart jäääätteglad för att vi fick ett plus på stickan. Men sen kom frågorna och funderingarna.

Var det rätt tidpunkt? Vad skulle chefen säga? Var vi säkra på detta?

Klart att det var rätt! Vi är ju i en stabil relation, vi har båda fasta jobb och inkomster, vi har större lägenhet och större bil. Och vi ville ju båda ha en trea!

Jag valde att berätta för chefen väldigt tidigt. Dels för att jag ville att hon skulle höra det från mig, men också för att jag mådde så fruktansvärt illa och det i sin tur skulle avslöja mig förr eller senare. Har nog aldrig varit så nervös som innan vårt samtal. Herre min skapare alltså. Men all nervositet var i onödan. Har en fantastisk chef, som tog det väldigt bra och blev glad för våran skull. Vilken lättnad! Tack vare att det samtalet gick så bra, gjorde det att jag kunde slappna av och faktiskt försöka njuta av graviditeten. Eller ja, njuta och njuta med konstant illamående och fruktansvärd trötthet. Men ja, ni fattar... Det var en lättnad att hon tog det bra.

Veckorna går och vi befinner oss just nu i vecka 17 (16+4). Snart är vi halvvägs. Och snart är det dags för RUL. Som jag längtar. Att vänta till halva graviditeten innan man ens får se sin bebis är fruktansvärt lång tid. Och för en människa med kontrollbehov, så är det hemskt. Tycker att det är jättejobbigt. Vi skulle ha gjort ett tidigt ultraljud, men fick ställa in det pga magsjuka. Sedan bokade vi en ny tid, men då var det bara en månad tills vi skulle på RUL så då valde vi att avboka det. Men det ska bli kul att få titta på bebis. Även om det är våran tredje, så är det lika häftigt varje gång. Och ja, vi kommer att kolla kön. Inte för att det spelar någon roll vad det blir, men för att vi vill veta. Jag är för nyfiken för att inte ta reda på det. Tråkigt tycker en del, men det tycker inte vi. Bara för att man vet kön, så vet man ju inte vad det blir för en individ eller vad den får för personlighet osv. Det praktiska känns lättare på något sätt.


Likes

Comments

Mammalivet

Efter nattens jobb, hämtade jag kidsen från förskolan vid 9-tiden. Det blev en sån där kort dag för dem idag. Pedagogerna blir lika chockade varje gång jag hämtar dem så tidigt. Jag var rätt trött och sliten efter nattens jobb, då jag inte fick sova förrän efter 00. Pedagogerna har sagt att jag får ha dem på förskolan om jag inte får sova på natten. Men jag saknade kidsen och ville mysa med dem lite extra när jag ska jobba helgen. Så min trötthet fick jag lägga åt sidan.

Fick två glada barn med mig hem. Vi gick saaakta hemåt. Njöt av den friska luften. Barnen älskar verkligen att vara ute. Fast det gör nog alla barn när jag tänker efter. Dem kastade snöbollar på varandra, skrattade och hade så kul. Hönsmamman sa att dem fick vända ryggen till och sikta på rumpan när dem skulle kasta på varandra. Vill inte ha några hårda snöbollar i huvudet eller i ansiktet.

Var rätt gulligt att se när dem turades om. Eddie förstod snabbt hur man skulle göra.


Dagen har varit lugn. Haft lite fredagsdisco, myst och härjat i soffan. Vi byggde en koja av alla kuddar och gömde oss under dem. Sen hoppade vi fram och slängde iväg alla kuddar. Det gillade barnen. Som dem skrattade. "Igeeeeen" skrek dem.

Älskade barn, ni är det bästa som finns!


Likes

Comments

Inredning, Shopping, Tips från coachen

För någon vecka sedan var vi till Majas Cottage och Vellingeblomman. Jag fick med mig ett doftljus och en ljuslykta från Majas Cottage. Doftljuset luktar ljuuuvligt! Det som är så bra med just Maja lyktorna, är att en del av summan går till Barncancerfonden. Läste på deras hemsida att 50% av priset på lyktorna går till Barncancerfonden om man handlar som privatperson på Majas Cottage! Det gillas. Känns bra i hjärtat att man har bidragit med något och inte bara "slösat upp pengarna". Tycker att Maja lyktorna är väldigt fina. Börjar ha en fin samling här hemma.

Kan man någonsin få för många ljuslyktor?

Tror inte det. Inte den här tiden på året i alla fall.


Likes

Comments

Mammalivet

Söndag idag. Jag fick sovmorgon idag. I tanken i alla fall. Men i detta hus går det inte att sova när barnen är vakna. Dem första 20 minutrarna är alltid lugna och fridfulla, sen kickar dem igång dagen på riktigt. Imorse var det skrik och bråk för minsta lilla sak. Lätt att sova då? Även om jag inte fick sova, var det skönt att bara ligga kvar i sängen. Slumra till lite en stund, vakna och slumra till igen. 08.30 gav jag upp och gjorde morgon på riktigt.

Efter frukost och alla bestyr här hemma, klädde vi på oss och gick ut. Solen sken, det var rätt varmt ute och lite frisk luft gör en alltid gott. Barnen, eller ja Tilde, fick bestämma vart vi skulle gå. Målet blev till Trollsjön. Vi prommenerade dit. Det var riktigt skönt ute idag. Tempen var lagom. Senaste tiden har det varit så förbaskat kallt. När det nu var fint väder idag, så var vi supertaggade för en utedag.

Völ framme i Trollsjön, hittade barnen snabbt kompisar från förskolan som dem lekte med. Dem sprang runt, runt överallt. Åkte kana, hoppade studsmatta och hade kul. Efter en stund kom det mörka moln och regnet hängde i luften. Hann bara tänka tanken "snart kommer regnet", så började det att regna. Så himla typiskt. Vi skyddade oss under ett träd från det värsta regnet. Sen blev det en rask promenad hemåt.

Har ätit lite mellis och fått tillbaka värmen i kroppen. Nu leker (mest bråkar) barnen med varandra, maken kollar fotboll och jag sitter här.


Likes

Comments

Mammalivet

Idag har båda barnen varit hemma. Eddie fick stanna hemma för att han är sjuk och Tilde ville vara hemma för att Eddie var hemma.

Ja, en sak är då säker... Det är en, ursäkta franskan, jävla stor skillnad när barnen är sjuka. Tilde ligger där hon ligger när hon är sjuk. Ynklig som en liten sparvunge. Medan Eddie härjar på som vanligt och ligger inte alls. Hur är det möjligt att en liten människa orkar hålla på på det här sättet när han är sjuk? Bah! Han har tagit av sig blöjan, kastat ut en tallrik med äpplen, kastat ut syrrans pärlor och paljetter, rivit ner halva vardagsrummet, hoppat från soffbordet till soffan, hällt ut vattenflaskan, klättrat upp på tvättmaskinen och rivit ner saker i fönstret. Ja, jag kan fortsätta skriva om allt hyss han har hittat på idag. Jag ooooorkar inte!

Denna lilla terrorist, vad ska vi göra med honom?

Och fröken "jag-har-en-attityd-mot-allt-och-alla" ska vi inte ens prata om. Denna fasen är inte rolig alltså! Jag vill slita mitt hår när hon tittar på mig med en blick som säger "tror du att jag bryr mig......" Hon ska rymma hemifrån pga att hon inte vill plocka ihop sina saker. Och hon ska berätta för aaaaalla sina kompisar....att hon måste plocka ihop sina saker hemma. Gööööör det, lilla vän. Gör det! Jag kan till och med hjälpa till.

Älskade barn, jag älskar er... Men ibland är jag nära att få ett "psykbryt"!


Likes

Comments