View tracker

Mammalivet, Vardagslivet

Innan jul åkte tre av fyra Larssons på magsjuka. Det var ett rent helvete. Jag får panik när någon har magsjuka. På riktigt. P A N I K! Tackar gudarna för att min man inte är lika känslig som jag är. Han tog hand om Tilde när hon blev dålig. Jag flydde in i sovrummet i panik. Ja, det är sant. Så hjälpsam var jag. Nä, jag är ingen bra mamma när mina barn har magsjuka. Hatar kräk. Sen kom nästa smäll. Eddie åkte på skiten. Jag kräktes också. Trodde först att det berodde på att jag blev så äcklad av hans kräk, att jag själv kräktes. Men icket. Jag blev också drabbad. Som tur var åkte jag på det rätt tidigt i graviditeten. När jag var gravid med Eddie fick jag det senare och då var jag inte kaxig. Sammandragningar och jätteont i magen. Nästan så att man trodde att förlossningen skulle starta. Men jag överlevde då också, precis som alla gånger innan. Även om det var en nära döden upplevelse. Well, nog om magsjuka...

Barnen har varit friska en månad. Hann bara tänka tanken, sen var nästa sjuka här. Nu åkte båda barnen på ögoninflammation. Och Tilde blev även förkyld, febrig, fick ont i halsen och blev väldigt hes. Tackar gudarna att jag var ledig tisdag och onsdag, så att vi kunde vara hemma och vila upp oss. Idag har pappa VAB:at och jag har jobbat. Imorrn jobbar jag kväll, så ingen av oss behöver vabba. Tilde hade säkert kunna gå på förskolan , men hon får vara hemma och vila upp sig ordentligt så att hon är fit for fight till nästa vecka.



Bjuder på dessa bilderna från i december när vi bakade pepparkakor. Dessa två alltså. Älskade ungar!

Likes

Comments

Graviditet nr 3, Tips från coachen, Babysaker

Jag är förälskad i allt med detta fina print. Det är så fint att jag smäller av. Ni må tro att det kliar i mina fingrar redan. Vill handla till Bäääs nu, nu, nuuu. Men jag får hejda mig tills vi har varit på RUL. Sen är det fritt fram. Villhöver något med detta fina print. Märket heter Garbo & Friends och finns på diverse ställen på nätet.

HÄR , HÄR och HÄR bland annat

Likes

Comments

Graviditet nr 3

Jag lever. Jag har inte dött. Jag har bara varit fruuuuktansvärt trött. Alltså sjukligt trött. Har sovit så fort jag har haft chansen. Somnat vid 20-tiden och sen sovit hela natten. Och sen för att toppa denna tröttheten, så har jag mått illa. Anledningen till detta konstiga mående är ju för att vi väntar barn. Igen. Vad är det man säger? Tredje gången gillt? Reaktionerna har varit väldigt olika, men de allra flesta har blivit glada för våran skull. Vi är då väldigt glada! Och barnen är också glada.

Var denna bebis planerad? Ja, i allra högsta grad var den det. Vi, eller jag, började med Natural Cycles för att få koll på min ägglossning och min menscykel. Natural Cycles är en metod som innebär att man tar tempen varje morgon, vid ungefär samma tid. Natural Cycles analyserar ens kroppstemperatur och fertilitetsdata för att identifiera ens fertila dagar och din ägglossning. Jag hade mens en gång, sen var det bara "tuta och köra". Och vi hade tur! Det tog sig på första försöket. Något jag inte hade räknat med. Blev självklart jäääätteglad för att vi fick ett plus på stickan. Men sen kom frågorna och funderingarna.

Var det rätt tidpunkt? Vad skulle chefen säga? Var vi säkra på detta?

Klart att det var rätt! Vi är ju i en stabil relation, vi har båda fasta jobb och inkomster, vi har större lägenhet och större bil. Och vi ville ju båda ha en trea!

Jag valde att berätta för chefen väldigt tidigt. Dels för att jag ville att hon skulle höra det från mig, men också för att jag mådde så fruktansvärt illa och det i sin tur skulle avslöja mig förr eller senare. Har nog aldrig varit så nervös som innan vårt samtal. Herre min skapare alltså. Men all nervositet var i onödan. Har en fantastisk chef, som tog det väldigt bra och blev glad för våran skull. Vilken lättnad! Tack vare att det samtalet gick så bra, gjorde det att jag kunde slappna av och faktiskt försöka njuta av graviditeten. Eller ja, njuta och njuta med konstant illamående och fruktansvärd trötthet. Men ja, ni fattar... Det var en lättnad att hon tog det bra.

Veckorna går och vi befinner oss just nu i vecka 17 (16+4). Snart är vi halvvägs. Och snart är det dags för RUL. Som jag längtar. Att vänta till halva graviditeten innan man ens får se sin bebis är fruktansvärt lång tid. Och för en människa med kontrollbehov, så är det hemskt. Tycker att det är jättejobbigt. Vi skulle ha gjort ett tidigt ultraljud, men fick ställa in det pga magsjuka. Sedan bokade vi en ny tid, men då var det bara en månad tills vi skulle på RUL så då valde vi att avboka det. Men det ska bli kul att få titta på bebis. Även om det är våran tredje, så är det lika häftigt varje gång. Och ja, vi kommer att kolla kön. Inte för att det spelar någon roll vad det blir, men för att vi vill veta. Jag är för nyfiken för att inte ta reda på det. Tråkigt tycker en del, men det tycker inte vi. Bara för att man vet kön, så vet man ju inte vad det blir för en individ eller vad den får för personlighet osv. Det praktiska känns lättare på något sätt.


Likes

Comments

Mammalivet

Efter nattens jobb, hämtade jag kidsen från förskolan vid 9-tiden. Det blev en sån där kort dag för dem idag. Pedagogerna blir lika chockade varje gång jag hämtar dem så tidigt. Jag var rätt trött och sliten efter nattens jobb, då jag inte fick sova förrän efter 00. Pedagogerna har sagt att jag får ha dem på förskolan om jag inte får sova på natten. Men jag saknade kidsen och ville mysa med dem lite extra när jag ska jobba helgen. Så min trötthet fick jag lägga åt sidan.

Fick två glada barn med mig hem. Vi gick saaakta hemåt. Njöt av den friska luften. Barnen älskar verkligen att vara ute. Fast det gör nog alla barn när jag tänker efter. Dem kastade snöbollar på varandra, skrattade och hade så kul. Hönsmamman sa att dem fick vända ryggen till och sikta på rumpan när dem skulle kasta på varandra. Vill inte ha några hårda snöbollar i huvudet eller i ansiktet.

Var rätt gulligt att se när dem turades om. Eddie förstod snabbt hur man skulle göra.


Dagen har varit lugn. Haft lite fredagsdisco, myst och härjat i soffan. Vi byggde en koja av alla kuddar och gömde oss under dem. Sen hoppade vi fram och slängde iväg alla kuddar. Det gillade barnen. Som dem skrattade. "Igeeeeen" skrek dem.

Älskade barn, ni är det bästa som finns!


Likes

Comments

Inredning, Shopping, Tips från coachen

För någon vecka sedan var vi till Majas Cottage och Vellingeblomman. Jag fick med mig ett doftljus och en ljuslykta från Majas Cottage. Doftljuset luktar ljuuuvligt! Det som är så bra med just Maja lyktorna, är att en del av summan går till Barncancerfonden. Läste på deras hemsida att 50% av priset på lyktorna går till Barncancerfonden om man handlar som privatperson på Majas Cottage! Det gillas. Känns bra i hjärtat att man har bidragit med något och inte bara "slösat upp pengarna". Tycker att Maja lyktorna är väldigt fina. Börjar ha en fin samling här hemma.

Kan man någonsin få för många ljuslyktor?

Tror inte det. Inte den här tiden på året i alla fall.


Likes

Comments

View tracker

Mammalivet

Söndag idag. Jag fick sovmorgon idag. I tanken i alla fall. Men i detta hus går det inte att sova när barnen är vakna. Dem första 20 minutrarna är alltid lugna och fridfulla, sen kickar dem igång dagen på riktigt. Imorse var det skrik och bråk för minsta lilla sak. Lätt att sova då? Även om jag inte fick sova, var det skönt att bara ligga kvar i sängen. Slumra till lite en stund, vakna och slumra till igen. 08.30 gav jag upp och gjorde morgon på riktigt.

Efter frukost och alla bestyr här hemma, klädde vi på oss och gick ut. Solen sken, det var rätt varmt ute och lite frisk luft gör en alltid gott. Barnen, eller ja Tilde, fick bestämma vart vi skulle gå. Målet blev till Trollsjön. Vi prommenerade dit. Det var riktigt skönt ute idag. Tempen var lagom. Senaste tiden har det varit så förbaskat kallt. När det nu var fint väder idag, så var vi supertaggade för en utedag.

Völ framme i Trollsjön, hittade barnen snabbt kompisar från förskolan som dem lekte med. Dem sprang runt, runt överallt. Åkte kana, hoppade studsmatta och hade kul. Efter en stund kom det mörka moln och regnet hängde i luften. Hann bara tänka tanken "snart kommer regnet", så började det att regna. Så himla typiskt. Vi skyddade oss under ett träd från det värsta regnet. Sen blev det en rask promenad hemåt.

Har ätit lite mellis och fått tillbaka värmen i kroppen. Nu leker (mest bråkar) barnen med varandra, maken kollar fotboll och jag sitter här.


Likes

Comments

Mammalivet

Idag har båda barnen varit hemma. Eddie fick stanna hemma för att han är sjuk och Tilde ville vara hemma för att Eddie var hemma.

Ja, en sak är då säker... Det är en, ursäkta franskan, jävla stor skillnad när barnen är sjuka. Tilde ligger där hon ligger när hon är sjuk. Ynklig som en liten sparvunge. Medan Eddie härjar på som vanligt och ligger inte alls. Hur är det möjligt att en liten människa orkar hålla på på det här sättet när han är sjuk? Bah! Han har tagit av sig blöjan, kastat ut en tallrik med äpplen, kastat ut syrrans pärlor och paljetter, rivit ner halva vardagsrummet, hoppat från soffbordet till soffan, hällt ut vattenflaskan, klättrat upp på tvättmaskinen och rivit ner saker i fönstret. Ja, jag kan fortsätta skriva om allt hyss han har hittat på idag. Jag ooooorkar inte!

Denna lilla terrorist, vad ska vi göra med honom?

Och fröken "jag-har-en-attityd-mot-allt-och-alla" ska vi inte ens prata om. Denna fasen är inte rolig alltså! Jag vill slita mitt hår när hon tittar på mig med en blick som säger "tror du att jag bryr mig......" Hon ska rymma hemifrån pga att hon inte vill plocka ihop sina saker. Och hon ska berätta för aaaaalla sina kompisar....att hon måste plocka ihop sina saker hemma. Gööööör det, lilla vän. Gör det! Jag kan till och med hjälpa till.

Älskade barn, jag älskar er... Men ibland är jag nära att få ett "psykbryt"!


Likes

Comments

Barnkläder

Vi går mot kallare och mörkare tider (tyvärr). Det är dags att börja inventera och kolla barnens garderober inför den kommande vintern. Vi har redan börjat. Eddie får ta över Tildes overall och vinterskor. Det enda vi behöver köpa till honom är en jacka till vardags och en varm mössa, annars är han redo för vintern. Tilde däremot, hon behöver allt nytt. Vinterskor, overall, jacka plus täckbyxor, mössa och vantar. Detta hade varit fint till henne. Har tittat på en overall från Didrikson i år också, men eftersom att jag gillar att ha lite "annorlunda" märken jämfört med resten av förskolebarnen så kanske vi testar något nytt (för oss) i år. Vi får se. Men denna jackan och sakerna kan jag mkt väl tänka mig att köpa, som hon kan ha hemma och när man ska iväg. Overall är smidigt, men inte alltid! Det är direktlänkar till kläderna om ni klickar på bilderna.

Vad använder ni för vinterkläder och skor till era barn?

Tips?


Likes

Comments

Mammalivet

I måndags var vi som sagt lediga. Vi fick besök av barnens faster och kusiner. Barnen lekte och härjade tillsammans. Inget bråk, inget tjafs utan bara en massa bus och skratt. Underbart att höra och se. Jag och Martina fick surra av oss. Lilla Klara sov sig igenom nästan hela besöket. Livet som liten bebis är verkligen tufft. Vi åt sedan lunch och fikade. En mysig och skön dag helt enkelt. Precis vad jag behövde.


Gårdagen bestod av jobb. Sen hämtade jag hem en väldigt ledsen och förkyld kille från förskolan. Han var inte alls i form. Först trodde jag att det bara var "efter-dagis"-trött. Men insåg rätt snabbt att så var inte fallet. Han åt inte sin mat igår. Han rörde den inte ens. Tog sin napp och la sig på soffan. Låg där i lugn och ro och tittade på Barnkanalen med sina glansiga små ögon. Min lilla snuffe!

Likes

Comments

Det har varit en väldigt tuff period här hemma. Inte mellan mig och Robban. Men tufft med sömnen. Eller ja, brist på sömn. Sömnbrist ställer till med så mycket. Förutom dessa vackra ICA-påsar under ögonen, så tryter humöret. Jag är ingen superwoman. Jag orkar inte hur mycket som helst. Jag blir också trött. Vissa dagar bryter jag ihop i tårar för att jag är så rackarns trött. Jag drömmer om att få sova en hel natt. Kan inte minnas senast vi fick göra det.Nu pratar vi månader. Den här tröttheten börjar nu ta ut sin rätt. Känner oss rätt slutkörda om jag ska vara ärlig.

I våras körde jag på i 190. Jag pluggade heltid, jobbade så mycket jag hann/orkade, pusslade ihop vardagspusslet och alla dess aktiviteter m.m. Försökte vara en bra mamma och fru. Sen försökte jag att vara en bra vän till mina vänner som hade en tuff period i sina liv. Jag prioriterade alla andra före mitt eget mående. Jag hade inte tid att känna efter hur jag mådde. Jag stängde av allt. Jag var stressad och pressad. Mina studier hängde på en lös tråd, för att jag prioriterade andra saker. Till slut fick jag stänga in mig i en "bubbla" för att jag ens skulle ha en möjlighet till att kunna bli klar med skolan. Det var tufft. Det tänker jag inte förneka. Men jag klarade det. Jag klarade skolan. I sista minuten. Och jag gjorde det med betyg som fick mig att känna mig stolt över mig själv.

Skolan hann precis bli klar, innan jag hoppade på ett sommarjobb. Heltid direkt. Känslan av att bara jobba, var så himla skön. Nu behövde jag inte tänka på hur mkt jag skulle skriva på en uppgift efter varje arbetspass. Nu kunde jag slappna av efter jobbet. Jag hade tid att andas. Men också tid till att känna. Och som en käftsmäll kom den där urladdningen inombords. Jag "rasade ihop". Jag var så trött och slut. Det gick flera veckor där jag knappt lyfte ett finger hemma. Har liksom varit "apatisk". Inte orkat. Inte haft någon lust. Har inte haft lust till att umgås med vänner. Bara varit. Jag må vara hemmakär, men att bara sitta hemma och stirra är inte jag. Tycker om att hitta på saker.

Jag har försökt att "resa mig" efter detta. Men den där sömnbristen ställer till det för mig. Jag orkar inte. Jag orkar inte fokusera på sånt jag vanligtvis brukar fokusera på. Jag orkar inte vara den där vännen som bryr sig, finns där och stöttar en. Men det går inte just nu. Jag försöker, men luften går ur mig direkt. Känner liksom att det inte är någon idé, för jag vet inte ens vart jag ska börja. Och det känns inge bra inombords. Jag vill hjälpa, stötta och finnas där. För sån är jag. Vanligtvis i alla fall. Men just nu orkar jag bara inte.

Jag försöker att komma "back on track" genom att ta en dag i taget. Men det är inte så bara. Ett steg fram, två steg tillbaka. Men allt har väl sin tid. Just nu vill jag bara sova. Ladda upp batterierna litegrann, så att man kan återfå lite ork igen. Så att man kan bli sig själv igen.


Världens bästa svärmor skickade även hon ett sms till mig. Fast i fredags. Hon skrev att jag och Robban skulle planera in en helg tillsammans för oss två, så skulle hon ta barnen. Tror inte att ni förstår glädjen över att läsa dessa fantastiska orden... Vi ska få möjlighet till att sova! Bara av att ett sånt sms, så känner man hur energin fylls på. Som jag längtar! Och Robban oxå.

Jag har alltid varit som en öppen bok när det gäller känslor och tankar. Det är inget jag skäms över. Jag tycker att det är skönt att skriva av mig och lätta på hjärtat. Lika skönt är det att prata av sig. För då kan man släppa det och sen gå vidare. Sömnbristen är dock lite svår att släppa. Men vi jobbar på det.


Och apropå sömnbrist, så ska denna trötta mamma inta sängen och försöka skrapa ihop lite sömn innan lilleman kommer in och härjar i sängen.

God natt!

Likes

Comments