Feministfamilj, jag älskar dig.

Du och andra vänner i sociala rättvisa utrymmen lärde mig att älska varje del av mig själv. Utan de underbara människor som introducerade mig till feminismen skulle jag inte vara den musliska svarta tjejen jag är idag. Jag är mycket skyldig till feminism, och det glömmer jag aldrig. Men vissa feminister skrämmer mig också. Jag kan säga att jag är med väldigt många facebook grupper, inte så länge sedan läste jag några av de mest upplysande och skadliga kommentarerna på en av grupperna jag är med. Medan en del av sidan är fylld med inspirerande vittnesmål från marginaliserade röster, tankeväckande frågor och intressanta undersökningar av uteslutande språk finns det också många feminister vars kommentarer gjorde att jag kände mig mig djupt oroad över vår kamp för jämlikhet. Jag pratar inte om trollarna och manliga “aktivister” som besöker sidan och låtsas vara oss . Jag pratar om de stolta feministerna (vissa självutnämnda, några med feministiska symboler som deras profilbild) som frekventerar sidan. Många feministiska kommentarer har inte så feminin kommentarvanor.

Samtidigt som jag läser dessa kommentarer tänker jag ofta för mig själv: Vänta, är inte dessa samma personer som ska vara för jämställdhet? Är inte dessa människor som marscherar för rättvisa? Om denna grupp av människor som arbetar för social förändring inte förstår hur deras tänkande alieniserar människor från den feministiska rörelsen genom att förtrycka andra marginaliserade människor, kommer framstegen att vara smärtsamt långsam. Kollektivt och individuellt utesluter feminister ofta de av oss som behöver mest feminism. Vi måste ta bort det giftiga och uteslutande tänkandet från våra egna anti-förtryck rörelser. Vi kan börja med att eliminera dessa skadliga kommentarvanor. Därför har jag idag tänkt att jag ska 10 närmaste dagarna publicera 10 saker vi ( bör tänka på kommentarsfältet ) gör feminister att tänka på framöver. Låt oss inte utesluta varandra, och det finaste med intersektionell feminism är att vi behöver varandra. Det handlar inte om hudfärg, ålder, kön, sexuell lägg eller könsidentitet det handlar om du som person, många är väldigt privilegierade, många har stor makt inflytande. Feminism är ingenting om vi endast pratar om det inte gör det till vår handling. En vit cis-man kan säga att han är feminist för tror på allas lika värde, men om han ej är medveten om sina privilegier så hjälper det inte. För det finns någon därute som är helt tvärtom det du är som dag in och ut blir diskriminerad för den hen är. låt oss prata om något som kalla

1. "Splaining” of All Types


Många feminister är bekanta med mansplaining, men det finns andra former av "splaining som förekommer i feministiska utrymmen, inklusive thin-splaining, able-splaining, och white-splaining.. För de som inte vet är det privilegierad förklarande, även känd som "splaining". Det är när en person med privilegium förklarar en form av förtryck som de inte upplever för en person som upplever det. Det här ser ut som en man som förklarar att man hänvisar till en kvinna eller en person som berättar för en “överviktig” person hur de ska navigera genom en fet stigmatiserad värld.

Råd: förklara ej för någon annan hur det känns en förtryckt som aldrig har varit med och undvik gärna kommenterar som, det är inte sant, du kan ej ta illa upp eller nedsättande kommentar som: du borde gå ner i vikt, använd ljusare foundation eller ifrågasätt ej ens sexuell läggning, könsidentitet eller funktionsvariation.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

BÖRJA BLOGGA IGEN – detta är det viktigaste målet för mig eftersom jag dels saknat att skriva, men också behövde jobba upp min koncentrationsförmåga som var helt demolerad sedan utbrändheten. JAg har inte bloggat på ett jävligt bra tag nu och detta ska jag fixa nu. Det är mycket som har hänt i mitt liv. Jag ska ta min blogg på allvar nu.

HA ETT ÅTERKOMMANDE MÅNADSSEGMENT PÅ BLOGGEN – jag tänker att det hade varit trevligt att varje månadsslut lista något, typ de bästa händelserna eller de trevligaste köpen man gjort. om någon har en annan idé: kommentera eller skicka på mail! har trots allt några dagar på mig att slipa denna ännu trubbiga diamant. vad vill ni se och läsa om?

BÖRJA SKRIVA EN BOK – om det i slutänden blir någon bok har jag ingen aning om, men det hade ju varit trevligt att starta upp detta projekt.

BJUDA HEM NÅGON PÅ MIDDAG EN GÅNG I MÅNADEN – det senaste året har jag knappt umgåtts med människor, men det har tyvärr behövt vara så. jag har varit i så desperat behov av ensamhet (och typ total tystnad) att jag föredragit hemmakväll framför SVT play. men nu tänkte jag göra en liten kraftansträngning att faktiskt träffa folk jag tycker om.

Oh well, jag känner spontant att denna lista kan komma att uppdateras eftersom alla mål är superluddiga, men det är ett startskott! ett utdrag! ett axplock till ett trevligare liv! vad kommer ni ha för nyårslöften? inspirera mig!


Likes

Comments

Kära lärare, rektorer, kuratorn och studie- och yrkesvägledare, det här är ett brev till er. Jag tog studenten i somras, 10:e juni efter fyra år på samhällsvetenskapsprogrammet på Vasaskolan. Nu har jag något viktigt att berätta för er och jag hoppas att ni har möjligheten att läsa det här brevet.

Till lärare, Min klass hade bästa veckan i sitt liv, brännboll, Vattenkrig, utspark, klassavslutning. Jag kom inte till skolan på min studentvecka. Under årets gång sa jag till mig själv, ” Jag har ingen studentkänslan, jag stannar hemma istället” men egentligen var det tvärtom, jag ville göra allt mina klasskamrater gjorde. Känslan att vilja komma till skolan tog ni ifrån mig. Varje dag vaknar jag och tänker på ännu en dag på Vasaskolan. Det är inte skolmiljön jag hatar, eller själva skolan i sig, utan det är lärarna jag hatade. Första året på Vasa visste jag inte så mycket, jag var ganska ny i den världen. Tog inte illa upp men nu när jag kommer ihåg vad vissa lärare sa till mig och under dessa 4 år har jag byggt en långvarig depression, stress och självhat som påverkade mitt liv som inte kommer försvinna nu efter gymnasiet. Hela min gymnasietid har jag jobbat hårt, varit ambitiöst och alltid gjorde mitt bästa i princip allt. De senaste två åren har därför bidragit med skuldkänslor och stress för att jag velat prestera bra. Ni har skuldbelagt mig och dubbelbestraffat mig. Ni har varit min största mardröm i livet, lärare i skolan har uttryckt sig rasistiska, homofobiska och varit öppna med sina åsikter. Jag minns en gång, jag gick andra året. Jag stod vid mitt skåp och skulle hämta skolmaterial till religion lektionen. Precis när jag låste skåpet hörde jag två lärare prata om en rasifierad elev på skolan, utan att ens bryr sig om sin omgivning beskrev ena läraren helt öppet eleven med N-ordet. Jag fick en väldigt stor klump i magen, visste inte vad jag skulle säga, så med ångest åkte jag hem och sov.


Det här har varit min vardag, att alltid vara försiktig. I trean och tvåan hade jag en tickande klocka i huvudet som varnade mig för vissa lärare, jag tänkte alltid en extra gång innan jag gjorde något eller sa något eller lämnat in inlämningar. Jag som rasifierade elev ville aldrig uttrycka mina åsikter, vågade aldrig ta den plats jag förtjänade. Jag som svart muslimsk kvinna blir ofta utsatt för rasistiska påhopp, glåpord och trakasserier, det är en del av min vardag. Detta inträffar på bussar, mataffärer, gatan och att då få höra det på skolan av mina lärare är inte kul. Skolan var ju trots allt en plats där jag spenderade halva min dag på. Jag är egentligen en stark, stolt och envis person med tonvis av positiv energi. Men det känns som att allting sköljdes över mig, detta är för tungt för mina axlar att bära på.


Ja, visst jag är en rasifierad person, men jag är mer än min hudfärg, kön och religion. Jag är en människa, precis som du. Jag kan må dålig ibland och komma till skolan trött och sedan somna på lektionen, men det innebär INTE att jag blir utsatt för misshandel eller annan våld hemma, jag har aldrig blivit illa behandlad i mitt hem. Varför frågar du just mig? Bara för jag ser trött ut? Ärligt talat så vet jag inte vad du har hört på media om att de rasifierade ungdomar blir utsätta för våld hemma men det är fördomar, nästa gång du ser en elev som ligger halv sovande i klassrummet koppla inte hens bakgrund med dina fördomar och antagande, fråga istället hur hen mår. Hur ofta fick man inte höra av lärare frågan om man blir utsätt för misshandel hemma? Alla människor bär på fördomar av något slag, det är så vi människor fungerar - vi gör ofta olika antaganden om saker vi inte vet, eller felaktiga antaganden som bygger på generaliseringar och stereotyper. Därför är det bra att försöka fundera på vilka fördomar du själv har och försöka ifrågasätta de. För dessa fördomar kan få allvarliga konsekvenser så som diskriminering. Jag vill inte att du, (du som förmodligen känner igen dig, du behöver inte ha undervisat mig i något ämne men du vet att du har sagt så till en eller flera som inte ser ut att vara ” etnisk svensk”. Jag vet att du känner igen dig så låtsas inte blunda nu, tänk efter, det är dina handlingar) ska utsätta andra för det du utsatte mig och mina vänner för.


Studie-och yrkesvägledare. Känslan att gå till SYV och prata om sina studier och framtida mål var ingen bra känsla. Det var inte roligt att knacka på din dörr, jag trodde först att jag var själv om den här känslan men sen blev jag nyfiken och gick till mina vänner, mina svarta vänner alltså och frågade om deras erfarenheter. Vissa av de gick på naturprogrammet och hade mål om att läsa vidare till läkarprogrammet eller kriminologi. Men istället för att hjälpa oss ifrågasatte du våra drömmar. Nej SYV, jag vill inte bli Ekonom eller sjuksköterska. Jag vill bli jurist. Mina vänner vill inte heller bli ingenjörer. Dom vill bli läkare, poliser och kriminologier. Vi kommer klara oss fint. Jag ska läsa vidare juristprogrammet och om några år när jag blir nyutexaminerad jurist, kommer jag att stämma dig för det du utsätta oss rasifierade elever på skolan, du har krossat våra drömmar. När du ställer oss frågan om varför vi vill bli läkare eller jurister, har vi frågat dig varför blev du SYV? Ja, en gång gick jag med min vän som var ganska vit, blond och blåögd, bara för att göra ett test. Hon ville läsa statsvetenskap. Ja, glädjen i dig som strålade ut. Det var då jag fattade, det är bara vi icke-svenskar som inte kan bli som vi vill. Ja, förresten kommer du ihåg den här patetiska frågan du ställde förra året, ”Tvingar dina föräldrar dig att bli jurist?” Jag visste inte om jag skulle gråta eller skratta. Jag önskar att du verkligen slutar med det du håller på, visst har jag mått dålig av det men jag vill inte att flera ska gå genom det som du fick mig att gå igenom.


Kuratorn oh Skolsköterskan


Nej jag kommer inte bli bortgift, du kan andas nu! Hur många har inte mått så sjukt dåligt och gått till kuratorn bara för att prata ut och den första frågan du alltid ställer är ju såklart om jag ska bli bortgift. Först trodde jag att det var en fråga som du endast ställde till mig, men sedan tänkte jag; nej klart du ska fråga alla rasifierade tjejer som ser ut som jag, för det ingår i ditt yrke liksom. Klart du får ett varningslarm om hedersproblematik, sen tänker du ”nu jävlar ska jag fråga alla rasifierade tjejer som mår dåligt om de kommer bli bortgifta, jag måste agera.”.


En gång låg jag efter i tre ämnen och kom till dig för att få lite stöd och hjälp. Samtalet varade ungefär 35 minuter och under dessa 35 minuterna ställde du frågan om jag kommer bli bortgift mer än 20 gånger, räknade ända fram till 20 och därefter började jag analysera varför du är så jävla fast i den i frågan, sen resten av samtalet hörde jag inte vad du sa. Du hade förlorat mig. Jag sa att jag hade lektion och gick, du bokade ny tid men jag kom aldrig tillbaka, vet du varför?


Nej jag var inte gravid, bara stressen som orsakade min viktuppgång plus jag hade en tumör som kallas för godartad. Under hösten gick jag på behandling och jag opererades. Jag led av psykiska ohälsa och under 2års tid har jag levt på antidepressiva läkemedel, det är inte så rolig att lida av utbrändhet och utmattningssyndrom. Det gör att jag vissa månar inte kommer upp ur sängen, den snabba och korta vägen till hjälp fram till studenten var antidepressiva mediciner helt enkelt. Trots det har jag tagit mina studier seriöst, hur mycket ångest jag än hade så försökte jag alltid komma upp ur sängen och tänka på det positiva med livet, vara optimistisk. Jag har haft självmordstankar vissa månar när jag vaknar upp och allt som håll mig vid liv var min dröm om att bli åklagare.


Ja, du frågade mig aldrig hur jag mådde. Du antog bara att jag skulle göra abort och behövde din hjälp. Om jag skulle vilja göra abort skulle jag gå till min mamma och inte till dig.


Sist men inte minst, vem ger dig rätten att röra någons hår utan att fråga om tillåtelse? Ringde en klocka nu? Ja, jag kommer ihåg när du gick fram till henne, en av min vänner, och fråga om allt var okej. Sedan rörde du hennes hår och sa ”coolt!” like vem gav dig rätten att göra så?!


Rektorer och före detta rektorer!


Elever har rätten att utöva sin religion, i Sverige finns något som kallas religionsfrihet. Om jag inte får be i skolan och utöva min religion så tycker jag faktiskt att vi även ska ta bort luciafirande och jullovet och istället kan eleverna få längre sommarlov, WinWin, eller hur? Ni förstår ironin hoppas jag. Nej, jag är seriös faktiskt. En av mina lärare sa under en lektion ”Jag tycker att religion ska vara en privatsak och inte statlig, därför bör elever inte få rätten att be i skolan. För skolan har ansvaret för elever som vill utöva sin religion”. Låt oss säga att jag håller med denna lärare, att religion bör vara en privatsak, men då ska det gälla för alla elever. Även om Sverige är ett sekulärt land anser jag att skolan ändå tar vid de kristna värderingar, vi firar ju jul, påsk och alla kristna högtider. Sverige är ett sekulariserat land och jag hoppas att det förblir så. Så länge skolan firar jul och ger elever ledigheter på kristna högtider så bör alla elever, oavsett religion, rätten att utöva sina religioner på skola. Det är inte mer än rättvist.


Det finns religionslärare på skolan som på största allvar förnedrar Islam. Det finns lärare på skolan som har kallat muslimska elever för terrorister och det finns lärare som har sagt att Islam är fel religion. Hur kan ni anställa såna lärare? Hur kan ni låta dessa lärare finnas kvar i skolan? Jag vet vilka de är och ni vet vilka ni är. Lek inte blind, jag är villig att ge ut namn men nu är det er tur rektorer att ta erat ansvar.



Likes

Comments

medvetent, av att ha lyssnat, att många män tror att de faktiskt inte kan bidra till ett mindre sexistiskt samhälle(ofta pga att de tror att sexism inte existerar) och därav även undrar vad de ska göra åt problemet som inte är deras och som inte finns.

Jag tänkte ge er, män som undrar och vill bidra till ett bättre samhälle, lite hjälp på traven och säga några saker ni kan tänka på!(vet att det är mycket text men lovar att det går fort att läsa, you can do it)


Här är några bevis på att problemet finns och lösningar på problemet.


Problem: Det krävs alltid att en MAN repeterar vad flera kvinnor redan sagt innan orden faktiskt blir hörda och då blir den här mannen praisad till skyarna. Tillexempel en kille som skrev nått för ett tag sen om att det är sorgligt att kvinnor inte kan gå ut och springa på kvällen under samma villkor som honom, att kvinnor blir rädda när de möter andra män. Visst är det han säger sant och jätteviktigt, men varför fick det han skrev SÅ mycket uppmärksamhet när massor av kvinnor skrivit om och sagt exakt samma sak innan? Det är dessa kvinnors egna erfarenheter, det är DE som är rädda men ändå lyfts mannens röst före deras och lyssnas mer på. Det är liksom inte på riktigt förrän män konstaterar att det är så.

Lösning: Sluta repetera vad andra kvinnor sagt och lyft vad de har sagt istället. Dela deras artiklar, inlägg, tweets osv, jag vet att du sett dem. Visa att deras röst är lika mycket värd att höras och lyssnas på som din.


Problem: Kvinnor blir konstant taffsade på och störda när de går ut på t.ex. krogen(även hemmafeser, stan på cafe, lite överallt etc.) och hur mycket man än protesterar så finns det ingen hejd förrän man sagt att man har pojkvän eller pojkvännen/man som spelar pojkvän kommer och säger ifrån.

Lösning: Förstå att kvinnors kroppar är deras egna och att du inte har någon som helst rätt att ta på dem först och främst. Om du redan har förstått det så är det superbra, då kan du fortsätta din insats med att inte spela pojkvän eller köra iväg snubben för att han taffsade på DIN tjej. Ha hennes rygg och KRÄV att hon får respekt och förklara att hennes kropp är hennes. Visa att hans beteende INTE var okej istället för att vifta bort det genom att agera boyfriend. Försök få honom att förstå att hon förtjänar respekt precis som den du får när han tar avstånd för att han ser att hon är med en annan kille.


Problem: Feminina ord används ofta i negativa sammanhang(många ord oftast förekommande bland män). Är någon feg är hen t.ex. en pussy. Slår någon svagt slår hen som en brud. Är någon ledsen eller får ont ska han "man up" och sluta bete sig som en tjej. Är någon en idiot är hen oftast en fitta(men aldrig en kuk?). Bär någon som är maskulint kodad kjol/klänning blir hen fruktansvärt retad. Ordet kvinnogöra används ofta och alltid med negativ klang.

Lösning: Genom att prata på det här sättet skapar man automatiskt en dålig bild av kvinnor och en uppfattning av att kvinnor är sämre. Klä dig inte som en kvinna, gör inte saker kvinnor ska göra etc. för en kvinna är inget bra att vara. Ändra ditt talesätt och rätta andra. Jag förstår att det kan kännas läskigt att säga till någon på skarpen men det finns lättare sätt, tillexempel genom att skämta om det, byta ut ord och låtsas som ingenting trots att de andra reagerar på det(tillslut märker dem det inte) eller helt enkelt bara fråga "hur menade du nu?" och svara "jaså du tänkte så."


Här har ni tre exempel på några väldigt små insatser ni kan göra som kommer att göra enorm skillnad! Hjälp till att bidra till ett bättre samhälle helt gratis och utan någon som helst ansträngning!


Likes

Comments

Stockholms gator uppskattas när det är tomt osv. och Speciell när man dejtar en chef från Stockholms bästa nattklubb Café Opera

Likes

Comments

Derbyn slutade fint, lika poäng. Men ni anar inte bara vad som hände innan matchen. Innan matchen misshandlades två personer utanför arenan, varav en så dInnan matchen misshandlades två personer utanför arenan, varav en så pass svårt att denne fick föras till sjukhus med ambulans. Men men. Det var som det ska vara, hett på läktarna, intensivt på planen – och två lag som tryckte på gasen och mest såg framåt. Här var det inga bälten eller hängslen på, snarare bjöds det på öppna spjäll från avspark och en inledning det slog gnistor om.

Efter 95 spelade minuter var det uppenbart. Det här var derbyt AIK “dominerade” men alla vet ju det brukar vara tvärtom.

såhär ser årets derby ut:

17 april: AIK–Hammarby 1–2

22 maj: Djurgården–AIK 0–1

4 juni: Hammarby–Djurgården 3–1

27 augusti: AIK–Djurgården 1–1

10 september: Hammarby–AIK 1–1

24 september: Djurgården–Hammarby


Likes

Comments

Tack vänner, bekanta, Fler ungas delegation för en fantastiskt vecka med spännande samtal och möten. Makthavare som vågat lyssna på oss unga och journalister som vågat inkludera oss unga. Tillsammans har vi visat att unga är i Almedalen för att ta plats, vi är inte framtiden utan nutiden. Vårt arbete är viktigt, när nazisterna är på plats är vi också på plats för att visa motståndskraft. Den här veckan har gett mig så mycket saker och det går inte att beskriva det med ord. Min veckan är fylld med intryck, engagemang, kunskap. Vi har visat Almedalen att vi unga kan, och vill engagera oss i politiken. Vi är kompetenta och att vi Ungdomar inte är en homogen grupp.

Min andra år på Almedalen har varit mindre stressig och noggrann planering, kaffet tempot höll i år lika högt som förra året, mindre sömn i år och tårarna rann ner sista kvällen även fast jag lovade mig själv att inte gråta. Är så tacksam, stolt över min styrelse och ordförande som visade ett starkt fint ledarskap, tagit bra beslut och vunnit där för alla när vi behövde henne


Är tacksam över alla som gick med i mångfaldsparaden fredags var nazisterna i Almedalen, men vi manifesterade för allas lika värde #ochjagprotesterade i mångfaldsparaden. NMR brände upp fackföreningens byggnads flaggor igår kväll, Att nazister riktar in sina attacker mot fackföreningar och arbetarrörelsen är ingen tillfällighet utan något nazisterna alltid gjort .

"NMRs närvaro har fått mig att reflektera mer än någonsin över vad demokrati ska och bör vara, och vad jag och mina organisationer har för roll i detta. Vi kan inte tystna nu. Våra rop måste skalla högre, inte bara över Visbys gator utan över hela världen. Därför har det känts väldigt bra att ha öppnat upp årets Almedalsvecka för fler unga. Att vi har bidragit till en diskussion om vad Almedalen, och vår demokrati, ska vara." Amalia Berglöf

Några saker från veckan:

➕ Gabriella Wolfe från Fler ungas delegation frågade topp politiker och partiledare om hur de vill förebygga och motverka prostitution och människohandel ? SJUKT bra initiativ

➕ Fler unga deltog mångfaldsparaden, vi vågade skrika högt.

➕Jag fick ny perspektiv om Darwins evolutionsteori och feminism.

Nazisterna som spred osäkerhet, otäckt och rädsla.

Hur Nazisterna ska helt öppet fick sprida sitt hat.



Likes

Comments

att bli kallad porrig, hora, slampa. bli tillsagd att ta på sig mer kläder om en visar mycket hud, eller bli kallad för gammalmodig om en har mycket på sig. bli dubbelbestraffad; ligger en med många = horstämpel. oskuld = tönt, "släpp loss lite vafan". inte kunna gå ute på stan utan att få ångest när jag går förbi gäng med killar, höra hur de visslar efter mig. kallar på mig som om jag vore en katt.

vidrigt.

jag är så jävla trött på vårat samhälle. patriarkatet. äcklet. jag är trött på att jämt och ständigt bli objektifierad, sedan bli kallad för feministjävel när jag säger emot. men om ingen säger emot så händer det inget. vi behöver revolution!!!!

och när jag säger att jag hatar män så pratar jag om män som en extremt generaliserad grupp. en grupp som utövar härskartekniker och förtrycker kvinnor. per automatik får du privilegier när du föds med en penis istället för en vagina. och jag är trött på att få det upptryckt i käften varenda jävla dag.

Vad som egentligen hände var, jag var ute igår med mina närmaste killkompisar Linus och Patrik och skulle ha en trevlig kväll. Patrik och jag pratade om fotboll och Sveriges förlust. Det vara inte länge förrän en snubbe kommer emellan oss och vill prata. Me tydlighet sa jag att jag inte var intresserad eftersom jag dejtar någon. Såklart lyssnar han inte men han flyttar på sig. Jag och Patrik försätter prata om fotboll och den här snubben blev irriterad och börjar tafsa på mig och direkt pussa på mig Och säger att jag vet ingenting om fotboll. Klart jag får back upp av min vän, i den här situationen var det flera män på plats och ingen av de verkar reagerar, inte vakten, bartendern eller något annn på klubben bara jag och Patrik.

Jag hatar män för jag blev utsatt för våldtäkt, sexuella övergrepp/ofredande i flera sammanhang flera gånger. Jag var 6 års först gången jag utsattes för sexuellt ofredande av en äldre man, vuxna trodde aldrig på mig. Jag var 11 år andra gången, tredje gången var jag 14 år och det var av en lärare på första skola jag började på här i Sverige, 14 åring. Killar jag har vart tillsammans med försökte tvinga mig ha sex med de och flera gånger blev jag misshandlad. Men glömmer aldrig sånt. Och de som alltid utsatt mig har inte fått något straff. Jag har varit den som samhället bestraffat istället, för jag har varit full, inte påklädd direkt. Det var mitt fel att jag var tillsammans med en sånn dålig kille. Vårt Samhället är byggt av män för män.

sedan att också män blir så fruktansvärt kränkta över exakt allting. t.ex det klassiska; i princip bara män våldtar. då blir genast alla snoppbärare triggered och skriker "men inte alla män!!!!". fast 98% är i princip alla så shut up. eller att män tror att alla feminister vill att kvinnor ska få en högre maktposition i samhället, till det har jag två kommentarer; 1 - det är omöjligt att kvinnor skulle få en högre maktposition än män, i så fall skulle vi behöva resa tillbaka i tiden och se till att förtrycket riktas åt män istället för kvinnor way back. 2 - allt vi vill är fan att vi ska kunna ha samma förutsättningar och möjligheter som män!!!! det är det vi vill, är det så svårt att fatta?

jag vill kunna sparka på en boll, göra det jag älskar, utöva sporten så får mig att må riktigt jävla bra. utan att jag ska bli skrattad åt eller bli diskriminerad av hela idrottsvärlden bara för att jag råkar ha en vagina . jag vill kunna göra samma jobb som en man och få lika i lön för det, varför ska våra könsorgan blandas in?

jag vill se en värld där tjejer kan lägga upp vad de vill, ha på sig det de vill, säga vad de vill, göra vad de vill. precis som snubbar. men tills dess i hate you.

Likes

Comments

Jag träffade en kille på en klubb i Stockholm. Eller, kille är fel ord. Jag träffade en man. Han hade på sif skjorta och en antydan till skägg, och ögonen var lite vattniga och röda, förmodligen eftersom han var rejält packad. Han brölade liksom, ropade ordlösa ljus och knuffades med sina kompisar.

En helt vanlig man, alltså.
När jag går förbi sträcker han automatiskt ut handen och tar på min rumpa.
Jag snurrar runt och stirrar på honom. Han tittar bort och verkar inte riktigt fatta vad som hänt, fortsätter bröla. Jag fräser åt honom och säger liksom för mig själv, muttrande; "fyfan vad jag hatar män."
Han ryggar tillbaka och tittar förskräckt på mig. "Vadå hatar män? Alla män?"

Hur förklarar man? Vad säger man då? Ja, tänkte jag, jag hatar män. Jag hatar män i allmänhet och dig i synnerhet. Du som tar dig friheten, helt utan att reflektera, att sträcka ut din hand och känna på mig. Och blir förvånad när jag blir arg. Hur kommer det sig? När lärde du dig att kvinnors kroppar är till för att behaga dig? Vad hände? Hur blev det sådär?

Jag har alltid tyckt att det var svårt att säga att man hatar män, men jag förstår varför man säger det. Det är en fullt legitim reaktion på kvinnohat eller kvinnoförtryck. Manshat föds inte som ett resultat av en jämlik värld - tvärtom. Det jag inte förstår är oviljan att fatta. Det är helt obegripligt. Jag säger att jag hatar män, och plötsligt blir killen på klubben alldeles förskräckt. En livlig diskussion startas om huruvida det är RÄTT eller FEL av mig att säga att jag hatar män, och i hela den här debatten glöms det allra viktigaste bort: han tafsade ju på mig. Han rörde vid mig fastän han inte fick. Men detta försvinner. På samma sätt som våldtäkten på bråvalla försvann för att Zara uttalade sig om sitt hat.

Jag hatar er. Ni som förtrycker och förstör och tar er friheter. Jag hatar er som rättfärdigar och normaliserar våldtäkter och jag hatar er som upprätthåller de strukturer som leder till att en av tre tjejer mellan 13-20 får uppleva ett övergrepp. Jag hatar er som medvetet eller omedvetet ser till att jag kommer få växa upp i värld där min kompetens inte spelar någon roll. Jag hatar er som medvetet eller omedvetet ser till att om jag någonsin föder en flicka så kommer hon växa upp på samma sätt som jag, där samtyckessex inte är en självklarhet.

Om du känner dig träffad av den här texten hatar jag dig också. Om du som man inte kan bortse från din egen sårade stolthet, för att istället se smärtan och ångesten som gömmer sig bakom varje ord, så hatar jag dig också. Om du inte ser hur mycket smärta din sort orsakar unga tjejer, så hatar jag dig. Jag antar att du får leva med det

Likes

Comments