Om nätterna innan jag sover så funderar jag oftast på livet och vem jag vill vara i denna värld. Vill jag vara en person som är rädd för vad andra människor tycker och tänker eller vill jag vara en person som står upp för mina tankar och värderingar, en person som står upp för det hen tycker är rätt.

Under hela min uppväxt och även idag i slutet av 2015 så har jag varit en person som i princip alltid har försökt att göra sin egna grej och inte följt strömmen. Från den dagen, när jag var fem år gammal och min pappa talade om för mig att reglerna för flickor och pojkar inte var likadana fram till idag, har jag haft frågan varför.

Jag har alltid haft konservativa människor i min stad som såg allt utifrån deras kulturs perspektiv och allt utanför deras kulturella normer som synder. Dem vänder blicken mot människor som vågar bryta normerna och uttala sig om deras egna problem. I min omgivning är det givet att en flicka ska vara hemma, att en flicka ska vara tyst och att en flicka i grunden inte ska ha samma rättigheter som en pojke.

I min omgivning finns mitt folk, min kultur och "mina" värderingar. Min omgivning består utav Somalier. I den somaliska kulturen så är ribban hög för hur kvinnan ska vara. Hon ska vara ren och hon ska vara hemma. Hon ska inte sätta någon skam över familjen eftersom att familjens värde är det största och bästa som finns. Om en kvinna går ut och fikar med hennes killkompisar sätts inte endast skammen på henne utan också på hennes familj.

Hon måste göra allt i sitt liv baserat på hur det reflekteras på hennes familjs rykte. Kvinnan måste alltså välja vem hon ska gifta sig med, vilka hon väljer att socialisera sig med och vilka sporter hon ska spela utifrån andras tycke.

I Somalia tvingas kvinnor och unga flickor som blivit våldtagna att gifta sig med våldtäkts mannen eller bli mördade för att inte sätta skam över familjen. I Somalia klipper och syr man i kvinnors könsorgan så att hon inte har sex utanför äktenskap och för att inte sätta skam över familjen.

Jag får oftast höra att kvinnor är som diamanter och att diamanter skall skymmas bort. Att kvinnan är en diamant som endast bör skådas av hennes makes ögon. Men tänk om jag vill vara en diamant, en diamant som syns och som visar precis hur den är. Tänk om jag vill vara en diamant som har en röst som inte tystas ner och en diamant som har precis samma rättigheter och villkor som män. Tänk om jag inte vill leva utifrån syftet att nöja männen i mitt liv, vare sig min framtida man, mina syskon eller min pappa.

Jag är ingen maskin som kan leva sitt liv i en uppgjord bubbla. Jag vill inte resa om jag endast får resa med två manliga familjemedlemmar med mig. Jag vill kunna vara en fotbolls spelare, gymnast eller sitta i Tv/media utan att anses som att jag visar mig själv för mycket. Jag vill kunna vara en domare utan att anses vara för känslig för att jag råkat födas med "fel" kön. Förlåt att jag är kvinna, förlåt att jag kämpar för mina rättigheter och förlåt att jag vill kunna leva fri från dessa normer.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments