View tracker

Har inte bloggat på lite drygt 5 månader. Jag har inte glömt bort bloggen, men livet har kommit mellan, Jag tänkte berätta lite kort om varför jag har haft ett sådant långt uppehåll och hur jag har haft det.

I juli i år separerade jag och min sambo. Det var jag som tog steget att göra slut. Varför jag valde att göra slut väljer jag att behålla för mig själv. Mitt ex vet givetvis om anledningen och det tycker jag räcker. Jag tror inte riktigt på att man ska vara elak mot varandra. Sån är jag. Jag tror istället på att karma slår och för det behöver jag inte vara elak och sprida en massa skit.
I samma veva som separationen ägde rum fick jag en kallelse till gyn för ett kompletterande cellprov. Det visade sig att när jag tog cellprov i april så visade det på lätta cellförändringar. Det nya cellprovet gjordes i augusti och jag fick besked om att lätta cellförändringar brukar gå tillbaka och att jag inte behövde vara orolig. Så jag släppte tankarna på cellprovet och tänkte på att nu var det avklarat. Men månaden därpå, i september, fick jag ett brev hem i brevlådan. Att mina cellförändringar har utvecklats från lätta till måttliga förändringar. De brukar dela upp förändringarna på en skala där lätta cellförändringar är cin1 och svåra som oftast är cancer och som räknas som cancer är cin3. Och det jag har, måttliga cellförändirngar är cin2. Egentligen skulle jag ha opererats den 1 november i lokalbedövning, men då detta inte alls fungerade på grund av tidigare trauman så ska jag istället bli nersövd den 30 november istället så att de kan ta ytterligare prover, dels för att se vad det är för typ av cellförändringar samt om de har fortsatt att öka.

Så ja, detta är lite vad som hänt.
Är även färdig med min traumabehandling. Så den 8 december ska jag ha ett möte med försäkringskassan och min psykolog om arbetsträning och att man mäter arbetskapaciteten. Så saker och ting börjar gå framåt för mig i livet.

Har även blivit medryttare till en ardenner som jag rider 2 gånger i veckan vilket är helt underbart.

Nu har jag nog fått med det mesta och det som är mest relevant. Ska verkligen försöka skärpa till mig och uppdatera lite oftare.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Sitter och tänker på samtalet hos psykologen sist jag var där. Det var andra samtalet för min traumabearbetning. Fick säga de 5 "värsta" trauman jag varit med om. Även om varje trauma i sig varit otroligt jobbigt så sitter dessa fastetsade in i benmärgen. Det första var när jag var 3 år. Det sista var i höstas. Det var i samma veva som jag skulle fylla 22 år.
Jag trodde aldrig att jag skulle bli så gammal. Jag ville verkligen inte fira min födelsedag. Och fastän det gör så ont att minnas tillbaka så kan jag inte sluta göra det. För det är precis som om någon trycker på repeat och det spelas upp om och om igen. Men jag tänker fullfölja traumabearbetningen. För jag vet med mig att om jag inte gör det, om jag väljer att hoppa av för jag tycker det är jobbigt, då kommer jag aldrig någonsin kunna gå vidare. För det handlar inte om att glömma det som har skett genom åren. Verkligen inte. Utan det gäller att kunna leva med det utan att det tar överhand.
För det är exakt det som det gör just nu i mitt liv. Det går inte en dag utan att jag tänker på vad som har hänt. Med allt. Även om allt är förbi nu. Så tänker jag på det. Varje dag.
Nu när jag sitter här och skriver så har jag ångest. Den håller på att slita mig i småbitar. Men jag håller ihop. Jag vet inte riktigt hur jag gör. Men jag håller ihop. Innan grät jag varje dag. Jag uttryckte min ångest väldigt tydligt. Ganska högljutt. Men nu kan jag inte gråta så mycket. Jag kan inte längre visa samma uttryck. Och det är nog både på ont och gott.

Likes

Comments

View tracker

Nu är jag tillbaka efter en paus från bloggen.
Jag behövde tid för att fokusera på mig själv.

Det har hänt lite saker under tiden jag varit borta härifrån.
Jag har fått pröva på kedjetäcke från öppenvården och det var helt fantastiskt. Det jag prövade vägde 8 kg och det hjälpte mig verkligen att komma till ro och jag sov för första gången i mitt liv riktigt gott och jag vaknade utvilad. Så nu går jag och väntar på att mitt alldeles egna kedjetäcke ska komma. Det jag ska få väger 10 kg,

Jag har även påbörjat min psykologiska samtalsbehandling som är inriktad på traumabearbetning. Psykologen som jag går till är riktigt bra. Det är samma som jag hade när jag genomgick min fobiträning och jag ångrar inte en sekund att jag valde att ha kvar samma.

Nu ska jag fortsätta städa lite, men jag lovar att uppdatera oftare från och med nu

Likes

Comments

​Har inte bloggat på ett tag då jag inte mår så bra. 

Har varit på inställning av Ritalin mot min ADHD. Och just eftersom dosen håller på att ställas in ska jag ta Ritalin varje dag. Tanken var sen att jag bara skulle ta medicinen vid behov då jag behöver fokusera. Som när jag har praktiken. Då är fokus en ganska bra sak.
Förra veckan höjde vi så att jag skulle ta 40 mg på morgonen och 20 mg vid lunch. Men igår fick jag fått avbryta behandlingen med Ritalin. 
När dosen höjdes förra veckan fick jag utslag som kliar, huvudvärk, illamående och jag blev helt darrig. 
Och idag har allting blivit värre. Förutom de andra biverkningarna så är jag fruktansvärt yr, jag är andfådd och har som ett tryck över bröstet. Riktigt obehagligt är det. Hade en kompis här hos mig innan igår och jag ville inte oroa henne. Så har försökt fokusera och bita ihop. 

Idag ska jag till allergimottagningen i Lund. Fick beskedet ganska oväntat. 
I förrgår kväll loggade jag in på mina vårdkontakter för att läsa min journal. Såg då att den 18 maj var markerad så jag tryckte på den dagen. Fick då se att jag hade ett bokat besök till läkaren på allergimottagningen. Men jag hade inte fått något brev.  Det brevet kom igår med tidningsbudet... men vad säger man.? Bättre sent än aldrig. 

Nu sitter jag på tåget till Lund C. Än så länge är tåget i tid så jag håller tummarna för att det är så resten av resan också. 


Likes

Comments

Har inte mått bra och har inte orkat skriva något här, men nu tänkte jag ge svar på frågestunden.

1. Hur var din barndom?
Min barndom har kantats mycket av både fysisk och psykisk misshandel. Jag var ständigt rädd och fruktade för mitt liv många gånger som liten. Men trots att det har varit jobbigt så har jag en del varma minnen med min mamma som i största mån visade kärlek till mig och som försökte skydda mig.

2. När fick du dina diagnoser?
De diagnoser jag har nu, ADHD och emotionell instabil personlighetsstörning, fick jag hösten 2015. Dessförinnan var jag diagnosticerad med Bipolär, men när de påbörjade utredning förra året så upptäckte de att den diagnosen inte alls stämde in på mig.

3. Hur gammal är du?
Jag är 22 år.

4. Om du fick börja om med ditt liv, vad skulle du förändra då?
Hmmm.... det var en svår fråga.... Faktiskt så tror jag inte att jag vill förändra någonting, då allt som jag har gått igenom har gett mig erfarenheter och lärdom. Däremot så kan jag tänka mig att föreläsa en dag om hur mitt liv har varit och hur det har präglat mig, för myndigheter och liknande.








Likes

Comments

Satt och kollade igenom min blogg och konstaterade att jag har haft denna bloggen sedan 2014 och jag har aldrig haft en frågestund. Så nu är det dags. Fråga vad ni vill. Jag avslutar frågestunden imorgon den 25/4 kl. 18.

Likes

Comments

Kom på att jag inte har bloggat på ett par dagar så passar på att göra det nu.

Sedan jag skrev i måndags så har jag hunnit med en del saker.
I tisdags lämnade jag tillbaka blodtrycksmätaren på vårdcentralen. Sen gick jag till min sjuksköterska och sen var det pegasuskursen som jag går på.
I onsdags hade jag praktik på ÖoB. Är där varje onsdag mellan 13-15 och från och med nästa vecka ska det utökas till torsdagar också. Sen träffade jag mitt boendestöd på basgruppen efter praktiken.
I torsdags var jag hos psykologen för ett inledande samtal för min fobiträning. Så nu ska vi ses om 2 veckor. Jag kommer även ha henne sen när jag ska göra traumabehandling sedan vilket känns skönt.
I fredags skulle jag egentligen åkt med en kompis till Malmö, men jag var och är sjuk. Har feber till och från och mår inte sådär toppenbra.
Får ta upp det med läkaren som ringer på måndag från vårdcentralen. Har haft feber till och från i flera veckor nu och det känns som jag har något som inte riktigt bryter ut helt. Har en urinvägsinfektion som läkaren trodde kunde försvinna av sig själv då jag är allergisk mot ganska mycket antibiotika. Men jag tvivlar lite på att den har försvunnit då jag fortfarande känner av det.
Hoppas på att läkaren som ringer är bra. Har fått en ny läkare som förhoppningsvis ska stanna kvar. Så jag håller tummarna för det.

Nu ska jag snart gå och lägga mig. Imorgon ska jag upp i någorlunda tid för att baka kanelbullar och städa lite. Men först en kopp te eller två.



Likes

Comments

Idag började jag dagen med att vara på vårdcentralen 8.40. Fick en blodtrycksmätare som ska mäta mitt blodtryck i 24 timmar. Har högt blodtryck så läkaren ville att jag skulle göra denna mätningen då det inte är så bra att ha högt blodtryck. Den passar även på att mäta min puls som även den är alldeles för hög i vila.
Så imorgonbitti ska jag tillbaka till vårdcentralen 8.40 för att lämna tillbaka mätaren.
Sen ska jag vara hos min sjuksköterska kl 10 på öppenvården. Ska träffa henne för utvärdering av Ritalin som jag har börjat med. Har tagit de nu i en vecka, men sen behöver jag bara ta de vid behov. Men just nu håller vi på att ställa in rätt dos så att jag faktiskt blir hjälpt av medicinen när jag väl behöver den.
Sen ska jag faktiskt tillbaka till öppenvården igen kl 16. Då börjar Pegasus-kursen som jag går på. Det är en grupp som öppenvården håller i för oss med ADHD/ADD. Den är faktiskt väldigt givande trots att jag inte stormtrivs med de andra deltagarna. Men jag biter ihop och går dit ändå. För trots allt så gör jag det för min skull och ingen annans.

Hur mår jag annars?
Tja, just nu är jag i en period som mitt mående går väldigt upp och ner. Har väldigt mycket flashbacks vilket är ganska påfrestande. Det är väldigt påfrestande för både mig och min sambo. Men jag försöker kämpa. Jag tar en dag i taget och hoppas på det bästa. Ser dock en liten, liten ljusning i det hela då jag snart ska börja träffa en psykolog. Det ska faktiskt bli otroligt skönt och jag behöver verkligen det. Har mycket att bearbeta och lära mig att acceptera.


Likes

Comments

Igår var jag på behandling för min hyperhidros på hudmottagningen i Lund. Det tar en vecka cirka innan jag får full effekt av behandlingen, men redan idag har jag haft betydligt mindre svett och just nu för tillfället svettas jag inte överhuvudtaget. För andra som inte har problem med överdriven handsvett så är det ingen big deal med att man är torr om händerna. Men för mig är det underbart.
Tänk er själva att ni tvättar händerna med vatten, men att ni inte får torka av händerna. Försök sedan hålla i papper, öppna burkar eller ta i saker eller hälsa på folk. Det är inget man vill med blöta händer. Papper går sönder och man lämnar blöta fläckar efter sig. Vissa burkar eller korkar är totalt omöjliga att få upp när ens händer är genomsvettiga. Man tar ogärna i saker och att hälsa på andra människor genom att ta i hand är en mardröm.
Jag känner mig jätteäcklig när det bara rinner svett från mina händer. Det spelar ingen roll hur mycket man än tvättar sina händer för de är lika svettiga. Det är extra jobbigt när man har duschat och man kliver ut från duschen och man är lika svettig 5 sekunder senare.
Men denna sjukdom har inget med att göra att man inte duschar. För man slutar inte svettas för det.
Något som jag tycker är lite tråkigt är att det tyvärr inte finns så mycket information om hyperhidros. Och oftast om man kommer till vårdcentralen så finns det ingen kunskap om denna sjukdomen alls.
Jag har haft tur.
Jag har sökt till min vårdcentral för jag ville ha hjälp. Men det enda svaret jag fick var att köpa Absolut torr på apoteket. För det SKA hjälpa. Jag sa att jag redan har testat det och det hjälpte inte alls och då fick jag till svar att då finns det inget annat att göra.
Sen kom jag i kontakt med min neurolog som jag har för min migrän och Hortons huvudvärk. Hon skrev en remiss till hudmottagningen i Lund och där fick jag hjälp. Så igår gjorde jag min 3:de botoxbehandling. 
Nu hoppas jag på att detta ska hjälpa och i augusti ska jag bli kallad igen för en ny behandling. 

Likes

Comments

Sitter på bussen till Lund och är sådär lagom nervös nu. Ska till min läkare på hudmottagningen 9.30 för att få behandling mot hyperhidros.
För er som inte vet vad det är så innebär det att man lider av överdrivna svettningar. De vanligaste ställen att ha dessa problemen är på händer, fötter och armhålor, men man kan ha det överallt på kroppen.
Jag har överdriven svettning på händer och fötter. På hudmottagningen får jag behandling med botoxinjektioner i händerna. Läkaren börjar först med att lokalbedöva mina händer och så får jag minst 60 injektioner i varje hand. Och ibland så tar inte lokalbedövningen på alla ställen och då gör det ONT!!
Läkaren jag har är jättebra. Han lyssnar verkligen på en och förstår att man lider. Tyvärr så har denna botoxbehandlingen inte hjälpt fullt ut på mig. Detta kommer bli 3:de gången som jag gör denna behandlingen på 1 år. Fungerar det inte denna gången så kommer vi prata om andra alternativa behandlingar. Men jag håller tummarna på att detta ska fungera. 
Skriver ikväll när jag är hemma och bedövningen har släppt.
Lägger in en bild på hur mina händer ser ut när jag svettas nu och ikväll när jag skriver så lägger jag in bild på hur jag ser ut efter en behandling.

Likes

Comments