View tracker

Trots att i stort sett alla flög ovanför så verkade det inte som om att pappa märkte av dem, utan han gick lugnt och tålmodigt bredvid mig.
- Jag tror att du kommer att gilla hästskötaren för han är rolig, kan massor av historier från en annan tid och han brukar kunna skämma bort barn otroligt mycket, Svamlade pappa.

Jag bara nickade till svar eftersom jag redan hade slutat lyssna på honom och tittade på alla som flög i luften samt de äldre som gick eftersom deras vingar inte klarade av att flyga mer. Det slog mig att alla hus i byn låg ganska nära varandra och såg identiska ut medans vårt hus var och väldigt vackert att titta på, med sina snidade takränor och lustiga tak. Jag bestämde mig för att fråga pappa om det senare.

Vid en avlång byggnad började allting öppnas upp och stora fält med vita staket var det enda man såg på flera mil. Inom dessa vita staket gick djur som var ännu vitare med stora vita vingar. Medans jag stod och beundrade djuren så kom en kille fram till oss.

- Du måste vara Mononoke, jag är Tyrus och är hästskötaren, Så killen och tog försiktigt min hand.

-Trevligt att träffas, Mumlade jag tyst.

Jag såg hur pappa nickade till började gå ifrån oss, en känsla av att vilja springa härifrån kom då jag såg pappa försvinna men jag visste att han skulle hämta mig senare. Jag vände blicken på Tyrus och såg att han inte hade några vingar alls på ryggen och att han hade långt hår för att vara kille. Det kändes kul att få träffa någon som också var lite annorlunda men hans ögon verkade dölja något som jag inte visste vad.













Jag äger inte denna bild men har tillåtelse att använda den.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Om mamma skulle få reda på att jag var ute och flög så skulle jag aldrig mer få se dagsljuset för hon avskyr att jag inte är som alla andra.Jag förstår inte varför hon är så upprörd bara för att mina vingar inte var korpsvarta som alla andras så borde inte jag behöva vara instängd, eller? De vuxna påstår att det är en allvarlig sjukdom och att de inte vill att den ska spridas som de tvingar mig att vara hemma.Jag förstår dem bara inte, för även om mina vingar är blodröda och kan kanske se ut på ett annat sätt än alla andras så går det att flyga med dem och det är väl det viktigaste, eller?

Min pappa är byns doktor och kan därför bestämma över hela byn, ja eller åtminstone nästan för doktorn har nästan lika stor makt som byledaren.Det var även han som såg till så att jag inte kan vara med andra eller få flygträna.Men han är väldigt snäll min pappa för han försöker hela tiden hitta ett botemedel som ska hjälpa mig, vilket innebär att jag måste äta en massa konstiga saker som ibland gör mig svimfärdig eller illamående.Hittills så har inget av det han gett mig fungerat men han har lovat att jag ska få träffa byns hästskötare för att få lite omväxling. jag längtar verkligen tills den dagen kommer för även om jag älskar vår gräsmatta med det enorma trädet så känns det väldigt tomt och trist.

jag äger inte bilden men har tillåtelse att använda den

Likes

Comments

View tracker

Under många år har man skrattat åt berättelser om oss.För otroligt länge sedan så kom människorna till oss med gåvor för att få varan hjälp eller för att vara på god fot med oss.Vi accepterade deras gåvor och höll oss på en ganska god fot med dem, tills en blodsugare inte längre klarade av att stå emot sin natur.Blodsugaren lyckades få med sig ett drös med andra blodsugare som krossade sammbandet med människorna.Detta ledde till att människorna slutade med allt som hade med oss att göra, vi blev till slut bara myter och berättelser som skulle roa eller skrämma barn.

- Monoké!!, Gastar mamma fast hon vet att jag får ont i öronen av det.
Jag tittar ner mot marken och ser på mamma.Mamma är som hon är, jag vet inte om hon är snäll eller elak för hon kan vara båda ibland även fast jag inte gjort nått.Jag hoppade ner och landade mjukt framför mamma.Mammas ögon smalnade till och hon tog ett fast grepp om min handled och drog in mig.
- Vad har jag sagt om att vara uppe i trädet?! Tänk om någon såg dig! Skäller hon ilsket.
Jag tittade ner på golvet och höll tillbaka tårarna, även fast jag redan är fem år så får jag inte lämna huset fast alla de andra barnen har flyglektioner och får flyga fritt.Mamma och pappa säger att det är för mitt eget bästa eftersom att jag är sjuk och klarar därför inte av att vara med de andra barnen.Jag vet att jag klarar av att flyga med de andra barnen för jag brukar smita ut på natten och träna när alla sover.

Jag äger inte bilden men har tillåtelse att använda den

Likes

Comments