Varför skulle någon älska mig? Hur kan någon orka med mig? Jag som bara är jobbig och skapar problem. Jag som startar bråk och gråter hela tiden. Jag som…

Jag som bara förstör allting.

I så många år har jag blivit behandlad så illa av de som stod mig som närmast, de som jag trodde älskade mig och brydde sig om mig. När man lever med en viss tillvaro vänjer man sig vid det och sedan får man en vrickad verklighets syn. De gäller inom det mesta oavsett situation.

Därför har jag som blivit utnyttnjad och skadad en syn på män som en tjej/kvinna som inte blivit utsatt har. Det är inte medvetet men det finns alltid där. Jag kommer vara rädd att stå i hissen med andra, jag kommer tro att alla vill mig illa, jag kommer tro det värsta om alla män trots att de inte gjort något, jag kommer mycket men en sak är säkert och det är att även det går att vänja bort, träna bort med rätt hjälp. Men så fort något dåligt sker så kommer man få börja om från 0 om inte -.

Det jag är mest rädd för är också det jag konstant letar efter.

Jag letar problem och fel i allt som är bra. Tillomed i sånt du inte ens trodde man kunde hitta fel i som tex komplimanger. Jag kan inte acceptera att något är helt bra, jag tror alltid att det finns fel i allt.

Jag tänker inte ljuga, jag drogs till Timo för att han dissade mig. Jag dissade en kille innan Timo för att han var snäll mot mig. Han blev ointressant för att han var snäll… Jag med min vrickade världsbild trodde att Timo var kär i mig för att han behandlade mig som de innan honom och att det var precis det jag förtjänade. Att bli behandlad som skit.

När Timo sedan snabbt blev världens bästa så fortsatte jag leta fel, jag försökte hela tiden skada mig själv(psykiskt allså) genom att få det att se ut som han skadade mig (psykiskt). Det gör jag än idag och jag kämpar hela tiden med att sluta, att acceptera det som är bra och inte förstöra det. Men de är så otroligt svårt när man väll har vant sig.

De gäller även övergreppen, när jag pratar om det med folk så får jag ofta höra något i stil med ”Men Saga förstår inte du hur hemskt och oacceptabelt det här är, din världsbild är så vrickad att du tror att det här är normalt”. Precis så är det för väldigt många.

Snälla lär era barn vad som är normalt och inte. De här gäller så många saker och ofta tänker man inte ens på det eller förstår att det är fel själv. Lär era barn innan det är försent. Vi måste alla kämpa för att förebygga små och stora saker som kan vara avgörande. Låt inte dina barn eller syskon växa upp med fel kunskaper om vad som är okej och inte. Varför säger jag barn? Och inte vuxna? Jo för att det är när man är barn man behöver lära sig, oftast som vuxen är det försent och då är det behandling som krävs.

Likes

Comments

Nu skriver jag de här ännu en gång. Förlåt för jag varit så dålig på att skriva.

Sedan jag la ut den sista delen av min berättelse när jag var på semester har jag mått för dåligt för att skriva ordentligt. Jag har valt att inte ens försöka för att undvika att riva upp ännu fler sår liksom. När jag skrev väcktes allt som hänt upp på ett helt nytt sätt, såklart var det väldigt viktigt för mig och när man ska kunna må bättre måste man också må sämre ett tag…. Låter kanske konstigt men man måste ofta få bearbeta saker som har hänt för att kunna må bättre.

Jag har många rubriker och teman jag vill skriva om, som jag SKA skriva om. Jag har inte kommit såhär långt för att nu ge upp!

Under den här tiden har jag varit i tusen bitar, min älskade pojkvän och mamma har gjort allt för att hålla ihop mig så gott det går. Mina tårar har inte slutat och ångesten har ätit upp mig inifrån. Jag har isolerat mig mer och mer från mina vänner och kännt mig mer meningslös än nånsin. Men samtidigt fortsätter jag kämpa, för jag VET att en dag kommer jag vakna och se fram emot dagen, ångesten kommer vara borta och de där trycket på bröstet kommer ha släppt.

Jag behövde en paus men nu känner jag mig redo att komma igång igen. Jag känner styrka och motivation!

Jag tänkte även berätta att trots att jag skriver mina texter helt själv kan jag inte ta äran för stavning och grammatik. Min kära bästavän Henrik är den underbara människan som hjälper mig med att "rätta" mina texter. Det gör han för att ni som läser ska fokusera på innehållet och inte på alla mina tusen felstavningar hehe... :D

Ikväll kommer det ut ännu en text, antigen om mitt liv under den senaste månaden eller en mer debattext beror på vad jag hinner klart.

Nu ska jag ut och fika med lågstadie bästis ;)

Likes

Comments

Förlåt för sjukt dålig uppdatering! De har varit så himla fullt upp slutet på terminen i skolan o sen liksom jul. I torsdags åkte jag upp till min släkt i Luleå där jag har varit o firat jul och nu sitter jag i bilen påväg till min morfar i en liten byhåla som heter Armasjärvi ännu mer i norr. Där ska jag vara tills på torsdag då jag åker hem till Stockholm igen.
Den här tiden har varit sjuk stressig och jag var mycket hemma från skolan i slutet för jag helt enkelt inte hade nån kraft att kliva upp. Jag har även haft 2 möten med DBT teamet där jag nu ska börja gå en annan typ av behandling som då kallas DBT. Jag firade lilljul med mamma m.familj precis innan jag åkte och vi åt super gott julbord på East. Såklart shoppat lite till mig själv hihi och de sista julklapparna också.
Under julen så var jag med min pappa m. familj hos min farbor och med resten av släkten. Det var en bra och mysig jul med mycket presenter och mycket mat.
Jag är fortfarande så osäker på vad jag ska skriva om förutom det uppenbara (psykisk ohälsa o de) men just nu skriver jag det jag känner för just då så får jag se sen.
När jag kommer hem igen kommer jag iallafall börja skriva mer och oftare! Om ni har några önskemål för ni gärna säga till❤
Här är lite bilder från den här perioden:

Likes

Comments

Va ba tvungen o skriva!! asså omg är så glad för typ en månad sen beställde jag Kylice cosmetics holiday bundle tror jag den hette och idag kom den!!! Så sjukt najs😍😍😍 Döör😍😍😍 15 lip gloss, mattes och metallics. en ögonskuggspalett, en vit eyeliner + borste, 3 cream eyeshadows och en galetsnygg sminkväska❤️ gah så glad jag är!! kommer nog lägga ut på alla färger o så sen också😇
(fler inlägg kommer i veckan)

Likes

Comments

Jag ville skriva ett inlägg om ADHD men jag känner att den här texten är så otroligt bra skriven och formulerad att jag inte ens kan försöka göra det bättre. Jag tycker att ALLA borde läsa tetxen och även se iallafall något utav klippen, då väldigt många har fördommar om ADHD och ADD som ofta inte stämmer. Det finns en otroligt stor okunskap om olika "diagnoser" och eftersom att jag har ADHD så känns det här viktigt för mig. När jag fick min diagnos fick jag direkt höra dessa fördommar och jag har tröttnat. Jag älskar och hatar min ADHD men min diagnos är en stor del av den jag är och så kommer det alltid att vara.

http://blogg.improveme.se/mardromsmorsan/2015/01/16/till-er-som-lever-och-umgas-med-oss-som-har-adhdadd/

Till dig som har ADHD/ADD eller känner någon som har:

Ungdommar som berättar om hur det är: https://www.youtube.com/watch?v=W6rr5_9_D1M

Viktor Frisk berättar: https://www.youtube.com/watch?v=l53icFzl99w

Vuxna berättar: https://www.youtube.com/watch?v=yeQfCR8p5EA

Ett kortare klipp till dig som INTE har ADHD: https://www.youtube.com/watch?v=HAXVb5yjiF

här är 3 helt olika bilder men som representerar 2 av 3 huvuddelar i ADHD. bild 1: Impulsivitet (blev sur o klippte av halva mitt hår) blid 2 & 3: koncentrationssvårigheten (totalt i min egen värld, gett upp helt på det stora idrottshäftet med frågor)

Likes

Comments

Rubriken beskriver precis hur den här veckan har känts... Har varit sån bergodalbana ända sen jag kommit hem. Gråtit i snitt 1 gång per dag och ba varit super känslig. Mått illa och min jävla stressmage förstör igen så kunde inte äta på 2-3 dagar förutom de jag blev i tvingad :( Startat så mycket konflikter och sovit dåligt med mycket mardrömmar. De är en av anledningarna till att jag inte har skrivit något, även om jag VILL skriva och de känns så bra och jag får sånna kickar av alla fina ord så blir det såklart jobbigt när allt kommer till ytan gång på gång o man blir tvungen att tänka igenom allt som faktikst hänt o så. Men som sagt har de varit toppen också! I fredags var jag och julshoppade och fikade med Filippa som var välbehövt! slutade med att jag hittade mer till mig själv än julklappar... men sånt som händer hahah! I lördags tog jag de mest lungt spelade lite monopol som som alltid sluta i bråk😂 söndag var jag o timo och julshoppade lite till sen fikade jag med Yasmine och Timo åkte till jobbet. Måndag fick vi färga hår i en galen färg i skolan så de va skit kul! sen var jag med Timo och vi fikade och tog de mest lungt. Tisdag skrev jag omprov och jag var skit ledsen precis innan så de gick sådär :( men jag Filippa och Yassi drog en spontanare och åkte till Filippa och körde mys tjejmiddag som verkligen var välbehövt och så sov jag hos Timo! Idag har jag varit hemma hos Timo till typ 4 då min handledare (på praktiken) var sjuk så jag fick "ledigt" och sen åkte jag och träffade min killkompis Anton och hans låtsassyrra som är PT på Sats och vi körde ett stenhårt ben och magpass. Har så stört ont nu men känns bra att få en ordentligt kickstart med träningen igen och bygga upp lite styrka! Ska försöka skriva mer imorgon eller i helgen annars❤️ älskar hur bilden längst ner i högra hörnet så tydligt representerar Filippa skit konsentrerad med medicin o resten utan som har 0 motivation att göra nånting😂

Likes

Comments

Lika mycket som att man inte kan se vilka som mår dåligt kan man inte se vilka som är förövarna.

Väldigt många tror att det bara finns problem i våra förorter eller där låginkomsttagare bor. Att de bara är flyktingar som beter sig ofredande mot tjejer. Att alkoholister, psykiskt sjuka, pedofiler osv inte existerar i medelklassen och överklassen. Men inget av det här är sant.

Alkoholister, våldtäktsmän, kvinnomisshandlare, psykiskt sjuka osv finns PRECIS överallt oavsett inkomst eller bakgrund. Jag bodde på fina Östermalm, gick hela min grundskola på samma fina Östermalm. Gick i en skola med nästan bara svenska medel och överklassfamiljer. Men jag blev ju utsatt gång på gång och BARA av svenskar. De där söta pojkarna, duktiga i skolan, hade trevliga föräldrar med mycket pengar, som var artiga och ”väluppfostrade”, som bodde i fina lägenheter och ”var så hiiiimlaaaa duktiga”. De var dom som ingen hade trott som gång på gång utsatte mig. Deras rika föräldrar med bra jobb skulle aldrig tro att deras ”väluppfostrade” söner skulle kalla någon hora eller tafsa. Eller våldta någon. Dom är ju så duktiga och skötsamma som aldrig skapar problem så varför skulle dom göra sånt? För precis vem som helst oavsett vart man bor, hur mycket ens föräldrar tjänar, vad man har för bakgrund kan göra dessa saker. Jag är så trött på alla fördomar kring hur det bara existerar i underklassen. För även de flesta jag vet om/känner som har drogproblem eller super skallen av sig bor i fina hus och har höginkomsttagande föräldrar. De jag känner som kommer från familjer med mindre pengar är snarare dom som vet hur man behandlar kvinnor rätt, inte håller på med droger etc.

Så ni kanske borde tänka utanför eran lilla bubbla och inse att även era kompisar eller barn kan göra sånt här om ni inte lär dom annorlunda.


Likes

Comments

Det har jag undrat så många år och nu konstaterat att, jo de har jag. Jag får må dåligt. Men i många år har jag haft skuldkänslor över hur jag mår och gömt de för min omgivning. Jag ville ju inte verka uppmärksamhetskåt som många skulle säga.

Jag har så många gånger fått höra ”men du som är så snygg, har mycket kompisar och pojkvän vad har du att må dåligt över?” och de har kommit från personer som stått mig nära. Eller ”du bor i Djursholm och har massor med saker, du borde vara lite tacksam” eller ”tänk på barnen i afrika”. Jag har i alla år fått mina problem nedtryckta och ifrågasatta som att de inte var okej och de har gjort mig så jävla arg. Hur kan man säga något sånt? Allas problem är viktiga stora eller små, om personen mår dåligt av de så är de inte mindre viktigt än någon annans problem. Och nej jag tänker inte tänka att jag borde vara glad bara för jag har vissa saker eller bor på en viss plats. För de kommer alltid vara någon som har de värre och mår sämre. Självklart är jag tacksam för det jag har men de betyder inte att jag inte kommer tillåta mig själv att må dåligt bara för det.

Det spelar ingen roll vem du är, vad du har, var du bor, hur mycket dina föräldrar tjänar osv osv ALLA kan må dåligt. Man kan må dåligt över olika saker och jag tänker aldrig låta någon säga till mig att jag inte har den rätten. Det ska inte du heller. Säg ifrån och stå upp för dig själv.

Jag blir så ledsen när personer skriver till mig att de är ledsna men att de inte kan säga något i jämförelse med det som hänt mig. Det jag alltid måste övertala de om är att jo de ska säga, skrik det om du behöver. Dina problem är inte mindre viktiga än mina och varför skulle jag som fått mina problem nedtryckta så många gånger trycka ner dina? Jag kommer alltid att stötta dig som skriver till mig eller pratar med mig. Jag ser det som en ära att någon vill berätta för mig, inte som ett problem eller löjligt.

Alla problem oavsett storlek ÄR viktiga om de gör dig ledsen och låt aldrig någon säga något annat. Och precis vem som helst kan må dåligt.

Jag ska inte behöva ha skuld över hur jag mår och inte du heller.


Likes

Comments

Hej allihopa!
Nu har jag startat en facebooksida som ni gärna får gå in och gilla om ni vill få små härliga påminelser om när jag gör nya inlägg här på bloggen! Länken hittar du på vänstersida av bloggen under fliken "Facebook-sida" 

Tack på förhand!

Likes

Comments

Igår kom jag hem från Dubai därför har jag haft tid att skriva men har valt att inte dela allt på en gång. Kommer dela mer i helgen eller ikväll.

Förutom att skriva har jag mest tagit det lungt. Jag åkte dit med min pappa, låtsasmamma, lillebror och en annan familj. Vi bodde på ett superfint hotell precis vid stranden. Åt massor med god mat och en dag var vid även på Dubai Mall som var helt stört stort! Shoppade inte alls mycket som var väldigt olikt mig men berodde nog mest på att jag var pank hehe...

Det var den ända semestern på väldigt länge då jag inte kände mig konstant stressad över det som skedde hemma och de har varit väldigt skönt. Jag har fått så oerhört mycket fina kommentarer här på bloggen och på Facebook. Även många som skrivit till mig och jag måste bara säga tack så himla mycket och kommer skriva ett enskillt inlägg om det! ber även om ursäkt för att jag inte ännu har kunnat svara på alla personligen. Jag tackar även de som delat min blogg och hoppas att ni sprider kunskapen vidare. Jag kommer även skapa en facebooksida så de blir lättare för de som inte använder Nouw, Blogkeen osv att fälja mig och se när jag postar. Eftersom att de flesta inte går in och kollar om de inte får en liten påminelse!

Här kommer iallafall lite härliga bilder från semester

Likes

Comments