View tracker

Lika mycket som att man inte kan se vilka som mår dåligt kan man inte se vilka som är förövarna.

Väldigt många tror att det bara finns problem i våra förorter eller där låginkomsttagare bor. Att de bara är flyktingar som beter sig ofredande mot tjejer. Att alkoholister, psykiskt sjuka, pedofiler osv inte existerar i medelklassen och överklassen. Men inget av det här är sant.

Alkoholister, våldtäktsmän, kvinnomisshandlare, psykiskt sjuka osv finns PRECIS överallt oavsett inkomst eller bakgrund. Jag bodde på fina Östermalm, gick hela min grundskola på samma fina Östermalm. Gick i en skola med nästan bara svenska medel och överklassfamiljer. Men jag blev ju utsatt gång på gång och BARA av svenskar. De där söta pojkarna, duktiga i skolan, hade trevliga föräldrar med mycket pengar, som var artiga och ”väluppfostrade”, som bodde i fina lägenheter och ”var så hiiiimlaaaa duktiga”. De var dom som ingen hade trott som gång på gång utsatte mig. Deras rika föräldrar med bra jobb skulle aldrig tro att deras ”väluppfostrade” söner skulle kalla någon hora eller tafsa. Eller våldta någon. Dom är ju så duktiga och skötsamma som aldrig skapar problem så varför skulle dom göra sånt? För precis vem som helst oavsett vart man bor, hur mycket ens föräldrar tjänar, vad man har för bakgrund kan göra dessa saker. Jag är så trött på alla fördomar kring hur det bara existerar i underklassen. För även de flesta jag vet om/känner som har drogproblem eller super skallen av sig bor i fina hus och har höginkomsttagande föräldrar. De jag känner som kommer från familjer med mindre pengar är snarare dom som vet hur man behandlar kvinnor rätt, inte håller på med droger etc.

Så ni kanske borde tänka utanför eran lilla bubbla och inse att även era kompisar eller barn kan göra sånt här om ni inte lär dom annorlunda.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det har jag undrat så många år och nu konstaterat att, jo de har jag. Jag får må dåligt. Men i många år har jag haft skuldkänslor över hur jag mår och gömt de för min omgivning. Jag ville ju inte verka uppmärksamhetskåt som många skulle säga.

Jag har så många gånger fått höra ”men du som är så snygg, har mycket kompisar och pojkvän vad har du att må dåligt över?” och de har kommit från personer som stått mig nära. Eller ”du bor i Djursholm och har massor med saker, du borde vara lite tacksam” eller ”tänk på barnen i afrika”. Jag har i alla år fått mina problem nedtryckta och ifrågasatta som att de inte var okej och de har gjort mig så jävla arg. Hur kan man säga något sånt? Allas problem är viktiga stora eller små, om personen mår dåligt av de så är de inte mindre viktigt än någon annans problem. Och nej jag tänker inte tänka att jag borde vara glad bara för jag har vissa saker eller bor på en viss plats. För de kommer alltid vara någon som har de värre och mår sämre. Självklart är jag tacksam för det jag har men de betyder inte att jag inte kommer tillåta mig själv att må dåligt bara för det.

Det spelar ingen roll vem du är, vad du har, var du bor, hur mycket dina föräldrar tjänar osv osv ALLA kan må dåligt. Man kan må dåligt över olika saker och jag tänker aldrig låta någon säga till mig att jag inte har den rätten. Det ska inte du heller. Säg ifrån och stå upp för dig själv.

Jag blir så ledsen när personer skriver till mig att de är ledsna men att de inte kan säga något i jämförelse med det som hänt mig. Det jag alltid måste övertala de om är att jo de ska säga, skrik det om du behöver. Dina problem är inte mindre viktiga än mina och varför skulle jag som fått mina problem nedtryckta så många gånger trycka ner dina? Jag kommer alltid att stötta dig som skriver till mig eller pratar med mig. Jag ser det som en ära att någon vill berätta för mig, inte som ett problem eller löjligt.

Alla problem oavsett storlek ÄR viktiga om de gör dig ledsen och låt aldrig någon säga något annat. Och precis vem som helst kan må dåligt.

Jag ska inte behöva ha skuld över hur jag mår och inte du heller.


Likes

Comments

View tracker

Hej allihopa!
Nu har jag startat en facebooksida som ni gärna får gå in och gilla om ni vill få små härliga påminelser om när jag gör nya inlägg här på bloggen! Länken hittar du på vänstersida av bloggen under fliken "Facebook-sida" 

Tack på förhand!

Likes

Comments

Igår kom jag hem från Dubai därför har jag haft tid att skriva men har valt att inte dela allt på en gång. Kommer dela mer i helgen eller ikväll.

Förutom att skriva har jag mest tagit det lungt. Jag åkte dit med min pappa, låtsasmamma, lillebror och en annan familj. Vi bodde på ett superfint hotell precis vid stranden. Åt massor med god mat och en dag var vid även på Dubai Mall som var helt stört stort! Shoppade inte alls mycket som var väldigt olikt mig men berodde nog mest på att jag var pank hehe...

Det var den ända semestern på väldigt länge då jag inte kände mig konstant stressad över det som skedde hemma och de har varit väldigt skönt. Jag har fått så oerhört mycket fina kommentarer här på bloggen och på Facebook. Även många som skrivit till mig och jag måste bara säga tack så himla mycket och kommer skriva ett enskillt inlägg om det! ber även om ursäkt för att jag inte ännu har kunnat svara på alla personligen. Jag tackar även de som delat min blogg och hoppas att ni sprider kunskapen vidare. Jag kommer även skapa en facebooksida så de blir lättare för de som inte använder Nouw, Blogkeen osv att fälja mig och se när jag postar. Eftersom att de flesta inte går in och kollar om de inte får en liten påminelse!

Här kommer iallafall lite härliga bilder från semester

Likes

Comments

9an

Samma sak med 9an de flöt på och allt var lugnt. Eller ja lugnt för att vara jag... Jag hade sagt upp drickandet efter min 4e eller om det var 5e riktigt illa fylla. Och efter jag i 8an spytt i en tjejs vardagsrum och sedan busta festen så blev festinbjudningarna färre o färre. Ingen ville ju ha en partypooper. Men iallafall, nu skulle jag må bra. Sista året på högstadiet och sen blir det en ny start. Jag hade nu inte skärt mig på nästan ett halvår och jag kände mig starkare än någonsin. Med då kom allt tillbaka och jag fick panikångest och gick in i en djupare depression.

En dag hade jag skärt mig i smyg, på fotleden så ingen skulle se. Jag minns inte varför specifikt den gången men ungefär en vecka senare såg Timo och då berättade han allting för min mamma som ringde direkt till BUP. Jag minns orden jag sa när mamma fråga varför jag inte hade berättat. "Men mamma du har ju redan ett sjukt barn, du behöver inte ett till" och de var precis så jag kände. Jag ville inte att någon annan skulle behöva leva med min "börda". Min lilla mamma som jobbat så hårt för att jag ska ha ett bra liv och som jobbar så hårt för att ta hand om lillasyster. Min lilla mamma som inte behövde mera stress. Men min lilla mamma är också starkast i världen, hon klarar allt och de borde jag ha förstått, jag borde ha förstått att jag aldrig kommer vara en börda.

Det var i november mamma hade ringt och någon gång i januari tror jag att jag fick mitt första möte på BUP. Så började jag gå dit och då tvingas prata om allt, detta gjorde att mitt hjärta mådde bättre men panikattackerna och ångesten blev värre.

Jag minns inte exakt hur det hela började men jag minns att det hände ofta och överallt. I skolan när jag skulle spela upp en låt på piano och tryckte fel, hemma när juicen var slut, när jag bråkade med Timo. Stort eller litet, de som gjorde att bägaren rann över, det spelade ingen roll vad men när de hände frös allt.

Jag kunde inte stå, jag kunde inte prata, magen kändes som den vänt ut och in, jag kunde inte andas och tårarna sprutade, hela kroppen blev som förlamad och vid några tillfällen har jag tillochmed svimmat.

När man får en panikattack känns det som att man ska dö, de går inte att beskriva känslan, om man aldrig upplevt de är de så svårt att förstå men enklast är väl att säga att de känns som att man ska dö. Jag ska försöka förklara... Du vet när man är sådär riktigt ledsen och man gråter och hulkar och hjärtat slår och andningen blir svår. Tänk de och lägg till att du blir förlamad i hela kroppen eller att hela händerna och fötterna värker. Man blir oerhört aggressiv och går i självförsvar. Pupillerna vidgas för att släppa in mer ljus och då brukar man se suddigt. Man blir torr i munnen och får svårt att svälja. Man blir också dålig i magen... Man får darrningar och skakar. Man kallsvettas. Man kan uppleva overklighetskänslor och de kan kännas som man håller på och bli galen. Alla upplever panikattacker lite olika men så här känns de flesta av mina.

En mörk tisdagskväll påväg hem från gymmet i Liljeholmen. Jag hade precis gått till tvärbanan och Timo som tidigare varit med mig till tunnelbanan. Tvärbanan som jag åkt i så många år utan större problem. Nu stod jag där glad ovh svettig efter ett hårt pass. De bara en station hem så jag går av och börjar gå hemmåt. Då ser jag en man, en man som kanske är i 20 års åldern. Han är lång och rätt stor. Svartluva och en blick som gav en rysningar. Han gick förbi mig och vände sedan om och gick då efter mig. Jag börjar gå snabbare och snabbare, vänder mig om och ser att han också ökat takten. De va helt tomt på gatorna i de lilla bostadsområdet. Min lur var död och klockan var 10.03, 10 ska dörren ha låst och nycklarna hade jag glömt hemma. När jag går runt krönet springer jag, fort. Trycker in koden och rycker upp dörren och smäller igen den bakom mig. Tror jag. Killen drog upp dörren och jag som vid de laget stod och väntade på hissen hade ingen utväg. Dörrarna öppnas och jag kliver längst in och trycker på 4an, han ställer sig precis bredvid mig trots att hissen är stor. Han trycker på 3sn och hissen börjar röra sig uppåt. Hjärtat rusade och jag var som förlamad. Tankarna snurrade och framöverallt tänkt jag "Nu dödar han mig" "han kommer dra fram en kniv och hugga ihjäl mig" jag var livrädd. Inte rädd för våldtäkt eller liknande som man tror jag borde tänka. När vi kom till 3an öppnades dörrarna och de som kändes som de längsta sekunderna i mitt liv där allt jag hoppades på att han skulle gå av. Men dörrarna stängdes och han vände sig nu rakt emot mig. Vi kom till 4an och jag trängde mig förbi honom. Han tog tag i min hand och jag frös till is. Han frågade om mitt namn och sen sprang jag till dörren och ringde så klockan nästan gick sönder.

Mamma öppnar och mannen hade nu åkt ner och gått ut igen. Nu va jag inte bara rädd för männen nära mig utan också alla främlingar, alla män var hot.

Mamma öppnar och jag bryter ihop och får en panikattack, mamma som är rusenrasande sprang ner för trapporna men mannen var långt borta nu. varje gång jag blundar ser jag de stora vita ögongloberna stirrandes på mig.

Jag var svettig, osminkad, äckligt hår och stora träningskläder och ändå förföljde han mig, så åt jävla helvete med "vad hade du på dej". Kommer skriva mer om de här senare i debattinlägg. Men den här händelsen förstörde min syn på mitt trygga Liljeholmen och på alla män där ute.

Och en annan gång några månader in i min behandling gick de så illa att jag tog mina 2 olika burkar sömntabletter, 100 tabletter i vardera och svalde alltihop. Det var 2 dagar innan vårbalen i 9an.

Mamma var i USA med min låtsaspappa så moffa(morfar) och hans tjej Eija var barnvakt åt mig och Zoe. Allt var väll rätt lugnt och vi hade det bra tills något hände, jag fick en panikattack och impulsiv som jag är tog jag mina tabletter o svalde de små rosa tabletterna blandat med de lite större vita på en gång. Jag orkade inte längre. Jag kände ingen mening längre och allt jag kände var att jag var en ända stor börda. Bara skapade bråk och problem och att alla skulle ha det bättre utan mig.Jag smsade mamma och bad om ursäkt. "Förlåt mig mamma, glöm aldrig att jag älskar dig"

Moffa som varit i parken med Zoe rusar in i mitt rum och skriker o försöker hålla mig vaken. Han ringer direkt 112 och ambulansen kommer snabbt. Min bästa vän Felice som då var på väg till mig från skolan (då jag ännu en gång stannat hemma). Kom precis när ambulansen åkt.

I ambulansen minns jag hur en super söt tjej satt där bak med mig och försökte hålls mig vaken. Jag fick dricka avgift som smakade skit och hon ringde till nån drogcentral för att kolla hur allvarligt det var.

På södersjukhusets akut fick jag dropp och jag klarade mig. Min morfar och moster var med mig hela tiden och Timo och Felice som väntat länge fick äntligen komma in.

Jag övernattade och när jag vaknade på morgonen hade mamma kommit. Vi fick åka in till SÖS BUP akut och snacka med några läkare. Sen fick jag åka hem. Allt de krävdes var några lögner. "Vill du fortfarande dö?" "Nej" "Är du säker?" "ja". Och just då ångra jag ingenting, allt jag önskade var att jag hade lyckats. Men jag ville bara hem.

Dagen efter gick jag på balen. Tillbaka till verkligheten där ingen visste någonting.

Jag tänker ofta på alla tårar den där dagen, alla ledsna ögon och brustna hjärtan. Förlåt mamma för jag förstörde din semester. Förlåt moffa för att jag förstörde vår mysiga vecka. Förlåt Timo och Felice för jag bröt mitt löfte om att aldrig skada mig själv igen. Och förlåt för jag gjorde så mot er.

Jag ångrar det varje dag. Och jag önskar att jag kunde ta tillbaka de som hände. Så ni skulle slippa vara mamma, pojkvän, vän, moster osv till någon som inte valde livet. Någon som inte tyckte det var värt att kämpa längre. Men nu kämpar jag, varje dag, varje timma, jag kämpar för mig själv och för alla andra. Jag är inte svag, jag ser inte det jag gjort som en svaghet men det är absolut inget jag är stolt över. Men INGEN ska behöva känna sig så dåligt att man vill dö. ALLA har någon som älskar dem och gör aldrig som jag och många andra gjort mot dem. Gör inget mot dig själv som du inte vill att den du älskar mest av allt ska göra mot dig själv är något jag går efter nu. De gäller allt som är dåligt mot dig själv. Självskada också.

Jag är så tacksam för mina fina vänner, som äskade mig precis för den jag är. Och min pojkvän som skyddar mig från allt. Och föräldrar som älskar mig mest av allt trots alla hårda ord de fått höra. De som älskat mig när jag hatat mig själv. När varenda cell varit full i skam och sorg så har de älskat mig ändå om inte ännu mer. De som älskat mig när jag älskat hur såren sved i duschen mer än jag älskat mig själv. De som älskade mig när jag inte ville leva längre.

Likes

Comments

8an

Det är alltid när mitt liv har varit bra som jag mått som sämst. När de är bra o lugnt och man har tid att tänka på det som faktiskt hänt och allt blir som svårast.

Det var när jag var helt nykär i Timo som allt blev som värst. Självskadandet blev värre och värre, alkoholen mer o mer, stressmagen ett faktum och skolkandet blev på riktigt. Det var också då min panikångest började, sömnproblemen blev på riktigt och min tidigare verklighet (övergrepp och svek) nu blivit mardrömmar drömde mer eller mindre varje natt.

Skrikandes, genomblöt i svett och med tårar som sprutar ur ögonen vaknar jag ännu en gång mitt i natten. Livrädd. När ska dom här jävla drömmarna försvinna? Jag vill inte vara rädd för att somna längre. JAG ORKAR INTE. För rädd för att somna om men de är ju ändå skola snart så lika bra och kliva upp o hoppa i duschen.

Duschen. Min favoritplats. "Dra inte oss tillbaka" med Kartellen spelas från min mobil som ligger på tvättmaskinen utanför duschen i det lilla badrummet. Vattnet rinner och jag tar fram mina rostiga små rakblad, som jag har svårt att hålla i den heta och immiga duschen,

I skolan märkte ingen för jag ganska snabbt lärde mig att låren var de ju ingen som såg. Hemma såg ingen heller och med Timo släckte jag lampan. Ingen såg att mina lår var helt sönder skurna. Jag hade ett weIT konto där jag la ut bilder... varför minns jag inte men antar att jag hoppades att någon skulle fråga mig. Fråga mig om jag var okej och faktisk vill veta inte de ytliga som alla frågar hela tiden utan att faktiskt ha något intresse för hur vi alla mår. Kontot kom upp i några hundra följare men kontot tog dem bort när de ändrade sin policy.

Min kompis fyllde 14 och mitt kompisgäng skulle hem till henne och fira. Efter några rundor snurra flaskan och ”jag har aldrig ”gjorde jag något som satte alla mina små packade vänner i chock. Jag klättrade upp på hennes tak och vägrade komma ner. 8 våningar upp mitt inne i stan på ett av alla hundratals hustak satt jag. Precis på kanten, alkohol i blodet och sorg i hjärtat. Jag vet helt ärligt inte vad jag tänkt där uppe men ner till mina vänner vill jag inte. Tillslut fick några av dom ner mig och jag satte mig i hennes badkar och storbölade. Två/tre av dom satt med mig där innan medan de utanför yrade runt, nån stupfull, nån i bråk med en förälder osv. Men där inne var de bara vi, jag satt med några av de som stått mig närmast och jag visade mina sår. Timo hade gjort slut med mig bara några dagar innan och jag som var störtkär vägrade acceptera det. Många sms och samtal fick han den kvällen men då tog min killkompis min mobil och tog mig hem till sig. Alkoholen hjälpte mig sova den kvällen och jag somnade direkt vi lagt oss i den tomma lägenheten. Anton den ända killkompisen som aldrig gjort mig illa. Bästa vänner i då ca 2 år och den killen som fick mig att tro på att alla killar inte bara ville in i mina trosor eller krossa mitt hjärta.

De var första gången jag medvetet visat någon. Första gången jag visat de jag skämdes så mycket för och de jag försökt dölja så länge.

Jag och Timo blev tillsammans igen efter mitt tjatande i 2 veckors tid. Jag tänker inte ljuga, vi har inte alltid haft ett "perfekt" förhållande. Tvärtom snarare, de första månaderna var jag så klängig och Timo som inte ville ha förhållande tyckte nog jag var mest jobbig. Vi sågs knappt trots att jag åkte till honom vid flera tillfällen när han inte var hemma men vi sagt vi skulle ses och sedan svarar han inte. Vid ett tillfälle så träffade jag en av hans kompisar och han stoppade mig och satt med mig flera timmar i Nacka Forum.

Mina grova tillitsproblem gjorde att jag tillochmed åkte till hans killkompis och satt utanför hans port. Jag ville konstant veta exakt var han var och gjorde, tillslut kom de en kväll då vi efter att inte setts på veckor skulle ses. Jag hade övertalat min mamma att jag skulle få sova hos honom och satt och väntade på svar i Nacka. Jag hade mött upp en annan av hans killkompisar jag också kände och han spenderade hela sin fredagskväll med mig på solariet vid Nacka Forum. De hände mycket den kvällen mellan mig och Timo men de tänker jag inte gå in på....

Men vi gjorde iallafall slut igen och mitt hat mot honom var nu värre än någonsin. Den här gången var jag inte klängig, jag höll då på med en annan kille ett litet tag men snabbt ångrade Timo att han lämnat mig igen. De var en onsdag eftermiddag precis efter julavslutningen. Jag hade på mig mina ljusrosa cubus- mjukisar och var med den andra killen och två kompisar i Nacka. Precis när vi ska på bussen händer det som inte fick hända, Timo kliver av bussen och där står jag med den andra killen som han bråkat med och nu avskydde. Timo skicka ett sms till mig strax efter och bad mig komma till honom och de gjorde jag, vi snackade och på vägen ut ur dörren spydde jag. Min stressmage hade under hela den här tiden blivit värre och värre och så spydde jag utanför hans hus av stress av allt som hänt.

Att vi sågs den där gången vid bussen var en av de bästa sakerna som hänt. Vi blev tillsammans igen och allt blev så mycket bättre. Han satte även stopp för mitt självskadebeteende.

En kväll i början på det nya året och vi var hemma hos honom. Jag hade hans stora träningsshorts på mig som precis täckte såren. Han satte händerna på mina lår o drog uppåt. Hans blick går inte ens att beskriva. Han rörde mig inte och vi pratade inte på typ en vecka. Tillslut pratade han med mig och då hade han snackat med min bästa vän och de tvingade mig att lova att sluta skära mig med hotet att de båda skulle säga upp kontakten med mig annars.

Och det gjorde jag. Jag gick från att skära mig flera gånger i veckan till att inte göra det alls.

Livet började kännas bättre. Förutom i skolan där det gick skit och ingen förstod mig. Även fast min mentor sagt på mitt första utvecklingssamtal i 7an att jag borde göra utredning. Men var ju ändå inte så mycket i skolan så.

Att åka på semester blev en stressfaktor pga. min rädsla för vad som försiggick hemma. Jag ville veta hela tiden med vad Timo höll på med och när man är i Los Angeles med 9 h tidsskillnad så är de inte lätt kan jag lova.

Den sommaren gick jag ner 8 kg. För mig som innan inte vägde så mycket och helst ville gå upp blev de oerhört jobbigt. Spydde ofta och hade ingen aptit längre. Sen blev de ju inte direkt bättre när ALLA påpekade hur smal man blivit.... Man säger inte att någon blivit tjock då säger man inte till någon att de blivit "spinkig" heller.

Likes

Comments

Varför väljer vuxna att ignorera de som är så tydligt? Varför gör dom inget? Varför? Hur kunde jag bli så utsatt mitt framför ögonen på alla dessa vuxna? Varför skyddar vårt samhälle förövarna?

De här frågorna ställer jag mig själv fortfarande idag. Jag tror aldrig jag kommer att förstå hur rent utsagt fega de flesta vuxna är. Hur många liv de kunde ha räddat om de bara sagt ifrån eller satt stopp för det dom såg. Om mina mellan och högstadielärare hade lärt mig att ingen har rätt att göra något mot mig som jag inte är bekväm med eller faktum att de är rent utav olagligt kanske jag inte brhövt gå igenom de jag har.

Jag trodde att allt som hände mig var okej,varför skulle jag inte tro de? Ingen lärare sa ju till och ingen vuxen på den där bussen heller.

Mina dumma lärare. Hur kunde ni göra såhär mot mig? Och mot alla andra barn innan och efter mig? Varför fick vi trä kondomer på morötter men inte lära oss att man har rätt att säga nej?

Jag var 16 år gammal när jag fick veta att jag kunde polisanmäla de jag varit med om. Jag var 16 år gammal när jag fick veta att våldtäkt inte bara var snopp i snippan. Jag var 16 år när jag fick veta att sprida nakenbilder är olagligt. Varför visste inte jag det när jag var 12 och de hela började?

Jag skäms över de samhället vi lever i. Ettsamhälle med så fega människor, fega män och kvinnor som inte vågar prata med sina barn om allt det viktiga, fega lärare som inte säger till elever när de gör saker som inte är okej och fega medmänniskor som inte skyddar alla barn i vårt samhälle. Jag skäms över att vi har lagar som inte skyddar våra offer utan lagar som skyddar pedofiler och våldtäktsmän.

Jag skäms över så otroligt mycket saker men något jag aldrig ska skämmas för igen är de äckliga och vidriga jag blivit utsatt för. De ända som ska skämmas de är förövarna och de är något som alla unga som gamla kvinnor som män måste veta. Skam är inte något som vi offer ska bära, skammen är bara deras. Den ända skam jag har de är för de jag gjort fel och de människor jag har skadat och de är något jag alltid kommer skämmas för.

Och jag är så jävla arg, så arg för er fega människor som inte skyddat mig. Som inte skyddat alla våra barn. Som kunde ha räddad mitt liv. Och många andra barns liv.

Vi måste prata med våra småsyskon, barn och elever om allt de här i tidig ålder. De måste få lära sig att man inte kallar flickor horor, att man inte tar dom på rumpan, att man inte sprider nakenbilder eller ens ber om de och alla barn att deras kropp är deras och ingen annans.

Likes

Comments

Hmm jag har så svårt att bestämma mig vad jag ska skriva om... just nu e de lxm kaos. Vill såklart skriva om min historia och liknande men sen vill jag ju skriva vardagsgrejer o sånt oxå... just nu får de vara kaos lxm om man bara vill läsa tex min historia så kan man ju gå in på dne kategorien bara🙈
Aja den här veckan har typ varit kaos rent känslomässigt, grinat hela tiden o bråkat o surat. Kan inte komma på varför men blir så i perioder då jag bara är konstant ledsen eller arg utan större anledning.
Klippt min killkompis som va skit läskigt eftersom jag ALDRIG klippt herrfrisyr förut o han hade desseutom skit långt hår så fick klippa mycket! Men blev väldigt bra tycker jag iallafall! klippte även en 4årig flicka som va så söt men som de flesta småbarn inte kunde sitta stilla för 5 öre. Som desseutom hade lugg! Sen övade jag lite slingor o så bara på salongen.
I fredags sov jag hos Timo och vi var och gymmade (stolt) mådde dock skit illa så kunde inte köra så länge :( samma sak igår, blir så oerhört fysiskt trött o sliten när jag mår som jag har gjort nu. O sen när jag e glad blir kroppen också glad.
Igår sov Timo hos mig o vi körde massa yatzy (så längesen) och jag bakade lite med mamma. Och gymmade som sagt.
Idag var vi på fotografiska där vi käka deras brunch som va super najs!! och kollade på utställningen men tyvärr hade vi sett fel så vi trodde den utställningen som var innan fortfarande va men när vi kom dit så såg vi att de inte va samma längre :(
Just nu sitter jag och försöker skriva del 4 men känns inte som de kommer bli bra idag så får försöka någon annan dag! Åker till Dubai på torsdag så då komme rjag nog skriva mycket för jag har mycket tid!
Och om ni har några önskemål på vad ni vill att jag ska skriva om eller om de är någon specifikt ni önskar så skriv till mig eller kommentera bara!

Likes

Comments

De var dags för skola igen, dags för en ny klass igen, dags för en ny start,den här gången kanske de skulle bli bra.

Svar: nej!

Åhh så spännande killen jag skrivit med länge innan skulle nu börja i min skola. Han var ett år äldre och han var intresserad av mig. Vi träffades första gången sen han börjat på skolan. Det var en mörk kväll i september och jag och mina två tjejkompisar som skulle sova hemma hos mig hade åkt in till stan. Jag minns inte vad jag hade för ursäkt till min pappa men nått hade jag hittat på.

Jag mötte honom och tjejerna gick till 7eleven där de skulle vänta på mig medans jag var med honom. Jag hade på mig min helt nya gammelrosa juicydress och en tunn jacka. Jag var så nervös och det pirrade i hela kroppen.

Efter vi tagit några cigg och snackat en stund började det hända saker och av någon anledning jag inte minns reste jag mig upp och sprang minns att han sprang efter och drog ner mig i gräset. Han hade händer på platser dealdrig varit förut trots att jag var mer eller mindre van så kändes de fel att dom händerna var där.

Mina kompisar som väntat länge och ringt typ 100 gånger mötte upp mig närhan gått och vi åkte hem. Jag i enhelt förstörd juicydress som gick från rosa till en äcklig grön grå färg.

Vi sågs några gånger och då hände de som varså främmande för Saga 13 år. Vi hade sex. Jag kan inte säga att jag sa ”Nej”för de gjorde jag inte och i stunden ångrade jag det inte heller. Men i efterhand så önskar jag att jag hade väntat. Väntat tills jag var tillsammans med en kille som var kär i mig och brydde sig om mig. Inte någon som bara såg mig som sin ”KK”. De tog inte lång tid så var jag dödskär, om ändå känslorna hade varit ömsesidiga tänkte jag. Jag gjorde också allt jag kunde för att de skulle bli så. Jag blev ett plåster som inte gick att dra bort. Han ignorerade mig alltid i skolan antagligen för att han inte ville synnas med mig eftersom jag hade sånt dåligt rykte.

Hur många gånger han än sa att han inte ville ha med mig att göra längre så lyssnade jag inte. Jag hade ju gett de mest värdefulla jag hade till honom, min oskuld.

Sista gången vi sågs var vi hemma hos honom sent på kvällen när jag lurat mina föräldrar att jag var på dans. Han slog på en skräckis och vi låg i hans säng. De började ”hetta” till och då hotade han mig. ”Om du inte suger av mig får du gå” För jag innan vägrat av egna principer. Men jag gjorde det för jag var rädd att han skulle lämna mig. Men när han senare samma kväll sa samma sak igen så gick jag. Jag ville inte och jag vågade säga ifrån. Jag var stolt men skämdes så mycket för jag kände mig töntig som inte ville men i efterhand är jag så stolt att jag gick och det ända jag önskar är att jag hade gått tidigare.

Vid ett tillfälle hade vi sex utomhus och dum som jag är litade jag på en av de killarna som i 6an låste in mig och jag berättade de för honom. Självklart visste alla det dagen efter.

Mitt rykte blev ännu sämre och de var tjejer och killar som skrek hora till mig på gatan och i skolan. Jag var alltså en hora för jag hade haft sex. Fick han skit? Nej inte överhuvudtaget för de är ju så det är. Killar är kungar och tjejer är slampor. I vårt samhälle i alla fall.

Min dåvarande bästakompis började såklart skriva med honom och han dissade mig för henne. De blev i alla fall tillsammans och jag bröt kontakten med båda två.

Under hela vår relation har jag fått utstå hårda ord och nu var jag nu nere på botten. De var även två killar från 6an som under hela den här tiden mobbade mig, förföljde mig hem, frös ute mig osv. De kallade mig alla fula smeknamn du kan komma på och helt utan anledning. Jag hade aldrig varit elak mot dom. Jag fick utstå deras hårda ord i skolan där de fanns massor av lärare och elever men ingen sa någonting. Inte någon. Och stark som jag vill påstå att jag är så sa jag inget elakt tillbaka jag skrattade mest för de va lättast om jag såg de som skämt.

Sen kom en dag då jag var påväg hem från skolan och i trapporna till tunnelbanan satt dom. De reste sig upp och började följa efter mig och säga saker och knuffas och så. Hela vägen från Karlaplans tunnelbanestation till Liljeholmens höll de på. Man kan ju tro att någon vuxen på tåget i alla fall skulle säga ifrån men nej nej. Inte ens på den proppfulla bussen när jag blev intryckt i glasvägen och fick höra saker som ”Saga du är ensån äcklig hora vet du de?” och ingen sa till. Inte en jävel trots att jag uppenbarligen inte ville att de skulle hålla på. De fortsatte in på min lillasysters skola när jag hämtade henne och en utav dem blåste rök i hennes ansikte påvägen hem och när vi var hemma gick dom. Jag berättade för mina föräldrar och de sa tillskolan som gjorde att jag fick kontakt med likabehandlingsgruppen. De skällde lite på dom men det stoppade dom inte. De lugnade sakta ner sig men det finns fortfarande meddelanden och en låt om mig som alltid kommer göra ont.

Sen började jag snapa med en annan kille i klassen över och vi hade en relation som bara var baserad på bilder. Han innan hade massor av bilder på mig och de som spreds i 6an hade många, men jag var ändå dum nog att lita på den här nya killen. Såklart slutade de som med allt innan. Skit. Han skickade bilderna till sin killkompis som skickade dom tilltjejen jag som liten varit bästavän med men som jag se ett tag tillbaka var i krig med. Hon spred då de vidare.

Ryktet blev värre och värre, orden hårdare och hårdare och nu började även några av de tjejerna jag som yngre alltid sett upptill som alla var lite smått rädda för vara elaka mot mig med. När en av tjejerna skrek ”Hora” till mig vid spärrarna vid Stadions tunnelbanestation varde ingen chock eller när killen som spred de senaste bilderna också skrek ”Hora”efter mig i korridoren när jag gick helt ensam heller. Men då var jag less, jag skulle inte ta skit från alla. Så jag ensam vänder mig om och går fram till den äldre killen och frågar honom vad han precis kallade mig och han var inte beredd på det så han höll väl på att skit på sig och var helt tyst.

Den dagen låste jag in mig som många gånger förut på skolas toalett och grät och grät och grät. Mina underbart fina bästavän gick ut från sina lektion och kom och höll om mig hårt och torkade mina tårar.

Inte nog med det, min bästa killkompis hade även sagt upp kontakten med mig helt för andra gången. För han ”bara ville ligga med mig” och eftersom jag inte ville det såg han ingen anledning att vara vän med mig längre.

Ny termin, nu skulle jag må bra och satsa på mig själv efter att jag gång på gång blivit sviken. Men då började såklart den killen som alla hade smygcrush på i 7an skriva med mig och taffsa och flörta. Pratade oerhört grovt om vad vi skulle göra tillsammans men han sa aldrig elaka saker om mig så ännu en gång litade jag på honom. Jag minns inte hur många gånger de hände men minns i alla fall två tillfällen tydligt.

En gång i skolan efter omprovstiden. Jag, han och en till tjej med en till och han tar bilder på mig och håller på. Vi går mot busshållplatsen och då drar han ner mig på bänken och drar ner sina händer där jag inte ville ha dom. Drog ut de gång på gång och sa ifrån men på ett skämtsamt sätt för han inte skulle bli arg.

En gång på badhuset med skolan. Vi alla var och hopade vid hopptornet och köade i vattnet men de de andra inte visste var hur hans händer var fastklistrade på min kropp där under vattnet. Drog bort händerna gång på gång men de hjälpte inte. Vi gick till bubbelpoolen där vi satt ett helt gäng med en av mina bästisar bredvid mig. Till och med då hamnade händerna i bikinitrosorna. Pillade där jag inte ville bli pillad.

Nej. Sluta. Snälla låt mig vara. En tjej gick förbi och skrek något i stil med ”Najs Saga” så andra såg uppenbarligen meningen gjorde någonting.

Jag som var i tusen bitar och gjorde allt för att hålla ihop i skolan och hemma började starta bråk. Bråk hemma, bråk med lärare, mer bråk med kompisar och även med andra. Jag hamnade i bråk med en av de äldre tjejerna på skolan och ja det blev en riktig ”catfight” knuffades och skrek precis utanför skolan. Hennes syster kom också och skrek lika galet som den andra. Vi förflyttades till Karlaplan där hennes kompisar också väntade. Hon som innan kallat mig hora stod nu där och nu knuffades och skrek dom allihopa på mig medans mina kompisar stod och tittade på. Tror till och med att någon filmade. Och man tänker ju då att någon vuxen kommer och säger ifrån sådär mitt bland folk. Men nej ännu en gång sviker Svenska fucking samhället mig.

Två killar i 9an flörtade med mig och sedan konstatera att dom bara skämta. Varför skulle dom vara inteserade av mig.... 

Samtal efter samtal, lilla Saga mot ett helt tjejgäng som hotade och kallade mig allt mellan himmel och jord. De fortsatte och blev värre när jag på fyllan på stods snacka skit om en av de. Vaknade med mobilen full av hot och missade samtal.

I chatten var bilderna som jag skämdes så övermed orden om du inte svarar nu så sprider jag dom. Även kränkande ord om min kropp på bilderna.

Den kvällen var även min värsta fylla, krök hemma hos mitt gamla ex i Nacka där jag helt random hamnat med en tjejkompis och jag spydde sönder och kunde inte gå. En kille som då var en främling men nuen vän fick mer eller mindre bära mig hem till min kompis. Vi sov under husetför jag inte kunde ta mig in. Så illa var det. Men såklart blev jag busted påde också och straffades.

Den kvällen var även den kvällen jag träffade Timo för första gången.

Likes

Comments

Hur många gånger har man inte fått hörauttrycket kärlek börjar alltid med bråk?

När du som 3 åring blev jagad av pojkarna på dagis, när du som 6 åring blir slagen av pojkarna i klassen, när du som 11 åring blir retad av pojkarna på fritids eller när du som 13 åring blir slagen på rumpan av pojkarna i parallellklassen.

I alla år har jag fått höra från alla vuxna i min omgivning just det här uttrycket som egentligen är de dummaste uttrycken dukan lära ett barn. Du säger alltså till din 6 åriga dotter eller elev att jomen det är okej att killar slår dig för det är bara för de är kär i dig och till pojkarna att jomen det är okej att slå flickor för det är så du ska visa kärlek.

Inte konstigt att det finns så oerhört många kvinnor som lever i förhållanden där de får utstå våld och hårda ord, de har ju sen barnsben fått höra att det är okej? Och det är inte heller konstigt att det är så många män som slår sina partners och behandlar dom illa, de har ju sen barnsben lärt sig att det är så de ska göra?

Vi borde istället lära våra flickor att säga ifrån och kämpa tillbaka och våra pojkar att det inte är okej att slåss ellervara elak utan att de finns andra sätt, bättre sätt att visa hur man känner.

Du som förälder skapar och formar dina barn omdom får höra av dig att de är okej då kommer dom att tro de för barn dom lär sig av de dom får se och höra. Du som lärare vars jobb är att lära ut och skydda dina elever borde prata med barnet ifråga istället.

Jag blir så arg när jag tänker tillbaka någraår och inser att anledningen till att jag inte sa ifrån eller gjorde ordentligt motstånd var just på grund av att jag alltid fått höra dom här orden. Kärlek börjar alltid med bråk.

Och vill också säga att detta såklart integäller alla män. Det finns väldigt många män och pojkar som aldrig skadar kvinnorna och flickorna i sin omgivning. Sen vill jag också lägga till att jag vet att de finns många män som också blir utsatta fast av deras kvinnliga partners men eftersom att jag inte har några erfarenheter av det så går jag inte in djupare på det.

Likes

Comments