Jag kände efter i jackans alla fickor, men nej. Hörlurarna låg hemma. Kvinnan med en den mysiga mössan som stod några meter bort i samma bås, också väntandes på bussen, stod och tittade runtomkring sig. Utan några hörlurar i öronen eller någon skärm framför näsan. Jag gjorde likadant.

Bussen kom försent. Någon minut bara. Jag tog fram mitt blåa busskort med djupa repor och blippade det, samtidigt som jag och busschauffören hälsade på varandra med två lama "hej".

Alla på bussen hade mobilen framme. Med undantag för mig och pensionären som satt och fingrade på sina vantar, några rader fram.

Jag tänkte på att det skrämmer mig hur dåliga vi blir på att hantera väntan, när vi hela tiden matas med nya intryck via våra mobiler. Inte ens när vi väntar på en buss står vi utan den framför näsan. Åtminstone inte de flesta av oss. Jag funderade på ifall det har någon påverkan på oss. Om vi kanske blir sämre på att leva i nuet eller liknande. Någon skada borde beteendet ändå föra med sig, tänkte jag. Sedan var bussen framme vid min station. Jag klev av. Tillsammans med de andra passagerarna, som var nyväckta från sitt mobiltittande.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag orkar inte påpeka hur lång tid det har gått sedan sist som jag skrev något här, men nu har jag ju redan gjort det så äh.


I skrivande stund har jag egentligen en kemiuppgift som det skulle vara jättebra om jag tog tag i. Men vad. gör. väl. det. om. hundra. år. Lite så!

Något som jag faktiskt har tänkt på är hur dåliga vi alla är på att leva i nuet. Eller jag kanske inte kan hävda att precis alla är det, men jag är i alla fall det. Jag går ständigt och både tänker och pratar om framtiden och om hur "härligt det kommer vara" om en månad, ett halvår eller fem år. Känner lite att; varför gör jag så mot mig själv? Hade ju liksom troligtvis varit en betydligt lyckligare människa om jag försökte njuta lite av det jag har framför mig istället. Men det kanske är någon evolutionär konstruktion? Att vi, människor, är skapta att inte nöja oss och alltid vilja ha mer, bättre och finare. Inte för att den förklaringen egentligen gör det hela mindre sorgligt. För det är nämligen precis vad jag tycker att det är. Sorgligt. Hela livet blir ju bara som en enda lång transportsträcka om en alltid längtar framåt. Men till vad?

Jag har förresten fyllt år! Snarton, som min faster så gulligt frågade mig om det verkligen hette. Hon hade hört det av någon kollega och undrade om det var ett uttryck som en faktiskt använder. Tycker att det är så sjukt att jag fyller arton nästa år. Att jag har kommit upp i den åldern som jag ansåg kvalificerade en som vuxen när jag var yngre. Fatta ändå!

Just nu läser jag en bok som heter "Min fantastiska väninna", som jag tycker är riktigt bra! Det har gått alldeles för lång tid sedan jag faktiskt satte mig ner och läste ordentligt. Tycker ju verkligen om det. Tror senaste boken som jag verkligen aktivt läste, bortsett från den jag läser nu, var i Antibes. Har i för sig läst lite ur Tomas Tranströmers diktsamling också. En dikt som jag särskilt tyckte om går såhär:

"Jag kör genom en by om natten, husen stiger fram

i strålkastarskenet – de är vakna, de vill dricka.
Hus, lador, skyltar, herrelösa fordon – det är nu
de ikläder sig livet. Människorna sover:

En del kan sova fridfullt, andra har spända anletsdrag
som om de låg i hård träning för evigheten.
De vågar inte släppa allt fast deras sömn är tung.
De vilar som fällda bommar när mysteriet drar förbi.

Utanför går vägen länge mellan skogens träd.
Och träden träden tigande i endräkt med varann.
De har en teatralisk färg som finns i eldsken.
Vad deras löv är tydliga! De följer mig ända hem.

Jag ligger och ska somna, jag ser okända bilder
och tecken klottrade sig själva bakom ögonlocken
på mörkrets vägg. I springan mellan vakenhet och dröm
försöker ett stort brev tränga sig in förgäves."

Gillar att en måste tänka efter vad han menar när en läser.

Likes

Comments

Det kan ju inte vara bara jag som irriterat mig på att män aldrig viker undan ur någons väg i en folkmassa. Nu kommer jag med ett fenomenalt tips, som jag lärde mig i fredags: titta långt fram och sök inte ögonkontakt med någon, så kommer praktiskt taget alla att flytta sig ur din väg. Det fungerar faktiskt! Lovar!

Tragglar franska verb. Aa, det är precis lika tråkigt som det låter faktiskt. Det har dock etsat sig fast i mitt huvud så, exempelvis när jag står på tåget, slår tanken mig och så står jag där och böjer verbet aller i huvudet. Fucking arbetsskadad, jo tack.

Har redan börjat bli exhalterad inför julen. Började titta på Zoella's vlogmas från 2016 redan i början av månaden. Om jag börjar komma in i känslan tidigt får jag ju liksom njuta längre. Det verkar faktiskt inte bara vara jag som är taggad, i lördags lyssnade jag, Vilma, Lollo och Ella på julmusik vid frukosten. Älskade det.

Går runt och är lite smått irriterad på mig själv för att jag inte tar mig tid till att läsa. Jag vet ju att jag bara måste tvinga mig själv att börja, så är det asnajs, men det känns bara lättare att titta på julvideor eller liknande.

Insett att jag måste strukturera upp min budget, då den här fullkomligt kaosartad just nu. Har nog inte haft så lite på kortet som jag har nu på flera år, och jag minns knappt vad jag har spenderat dem på. Troligtvis är det mat, för helt ärligt; det är ju största pengaboven. Snackade med Alva om det imorse. All mat är så fruktansvärt dyr. Hur är det ens möjligt att ta typ 40 spänn för en kaka liksom? Blir irriterad bara av att tänka på det.

Tänker på hur jag tycker att den här nedrans träningsdagboken är ett pissdåligt koncept egentligen. Jag har pratat om det massor av gånger, men tycker fortfarande att det är lika frustrerande.

Har blivit glad av sms och att äta gudomligt god sockerkaka.

Tittat på filmen It på bio. Ja, du får mer än gärna läsa om den där meningen igen. Jag, Saga Ranch Lundin, mesarnas mamma, gick och såg skräckfilm på bio. Vill inte skryta eller så, men bara nämna det sådär i förbifarten. Nej äsch, jag vill visst skryta. FATTA VAD JAG ÄR IMPAD AV MIG SJÄLV. Sen kan vi ju skippa delen om att jag genom nästintill hela filmen satt med antingen händerna för ögonen eller kisade så hårt att tårarna rann. Det känns mindre viktigt.

Likes

Comments

Vi sitter i båten. Solen ska snart gå ner och vi har gett oss ut för att bevittna färgkalaset. Jag styr lite hit och dit i vågorna. Vilma sitter på min vänstra sida och läser sjökortet, eller "korset", som det numera även kallas, och Lollo står bakom mig och försöker hålla balansen när det guppar. Jag gasar på i en sväng, och vips så ligger Vilma på golvet bredvid mig. Vi skrattade i flera minuter åt det, att hon liksom flög fram över båten.

Båtens motor är avstängd. Jag har styrt upp fören så att vi kan sitta där framme och ha en bra utsikt över solnedgången. Vi knaprar på Digestivekex och jag känner mig ödmjuk inför naturen, inför hur fantastisk den är i sin komplexitet. Solens färgstrålar speglar sig i vattnet, och det ser surrealistiskt ut.

Jag ligger nerkrupen i en sovsäck på en dyna i båten och sover. Vaknar och tittar ut genom det immiga fönstret på kapellet. Vill se bättre, och känner en kissnödighet leta sig fram, så jag kryper ut ur båten. Jag möts av en stjärnhimmel som jag inte kan beskriva i ord, jag har aldrig sett något liknande. Det var så mörkt att antalet stjärnor jag kunde se var sanslöst.

Trötta och lite smått förkylda tar vi oss ur båten på morgonen. Våra steg leder oss till huset där vi gör iordning frukost.

När vi ror runt ön några timmar senare kan jag inte undgå att tänka på hur det känns som en evighet sedan jag satt bakom skolbänken, trots att det har gått mindre än 24 timmar sedan dess.

Likes

Comments

I skrivande stund sitter jag med en ansiktsmask i ansiktet inkurad bland mina kuddar i sängen. Har insett att mysighetsfaktorn typ tredubblas om en sätter sig i ena hörnet av sängen istället för i mitten. Om inte det är revolutionerande fakta så vet jag inte vad som är det.

Jag har börjat skolan förresten, i måndags. Det känns dock inte riktigt som att linjen mellan var sommaren slutat och skolan börjat är jättetydlig. Har fortfarande sommarlovs-feeling, vilket måste betyda att jag inte känner mig sönderstressad än i alla fall. Vi har börjat med biologi och fått en ny lärare i svenska och engelska. Allt känns faktiskt väldigt bra, minus det faktum att det känns lite tomt utan Jossan (<333).

När jag sov hos Lollo tillsammans med henne och Vilma igår (alltså inatt, eller vafan det nu blir) snackade vi bland annat om:

  • Tacos. Både det faktum att det är gott och om alla astöntiga citat som innehåller det, så som "don't be normal, be a taco¨.
  • Barnuppfostran, för att varför inte.
  • Hur olika människor påverkar ens känsla av trygghet. (Vi hade varit en supertrio i kniviga situationer, lovar!!)

Förresten, måste bara nämna att jag såg om filmen Inception för tredje gången förra söndagen, och fyfan vad den är bra! Känns värt att skriva, jag menar jag måste ju göra lite reklam, liksom hallååå, det är ju sånt influencers gör. (Aj. Ja, jag kallade precis mig själv för influencer. *ryser*)

Likes

Comments