Det kan ju inte vara bara jag som irriterat mig på att män aldrig viker undan ur någons väg i en folkmassa. Nu kommer jag med ett fenomenalt tips, som jag lärde mig i fredags: titta långt fram och sök inte ögonkontakt med någon, så kommer praktiskt taget alla att flytta sig ur din väg. Det fungerar faktiskt! Lovar!

Tragglar franska verb. Aa, det är precis lika tråkigt som det låter faktiskt. Det har dock etsat sig fast i mitt huvud så, exempelvis när jag står på tåget, slår tanken mig och så står jag där och böjer verbet aller i huvudet. Fucking arbetsskadad, jo tack.

Har redan börjat bli exhalterad inför julen. Började titta på Zoella's vlogmas från 2016 redan i början av månaden. Om jag börjar komma in i känslan tidigt får jag ju liksom njuta längre. Det verkar faktiskt inte bara vara jag som är taggad, i lördags lyssnade jag, Vilma, Lollo och Ella på julmusik vid frukosten. Älskade det.

Går runt och är lite smått irriterad på mig själv för att jag inte tar mig tid till att läsa. Jag vet ju att jag bara måste tvinga mig själv att börja, så är det asnajs, men det känns bara lättare att titta på julvideor eller liknande.

Insett att jag måste strukturera upp min budget, då den här fullkomligt kaosartad just nu. Har nog inte haft så lite på kortet som jag har nu på flera år, och jag minns knappt vad jag har spenderat dem på. Troligtvis är det mat, för helt ärligt; det är ju största pengaboven. Snackade med Alva om det imorse. All mat är så fruktansvärt dyr. Hur är det ens möjligt att ta typ 40 spänn för en kaka liksom? Blir irriterad bara av att tänka på det.

Tänker på hur jag tycker att den här nedrans träningsdagboken är ett pissdåligt koncept egentligen. Jag har pratat om det massor av gånger, men tycker fortfarande att det är lika frustrerande.

Har blivit glad av sms och att äta gudomligt god sockerkaka.

Tittat på filmen It på bio. Ja, du får mer än gärna läsa om den där meningen igen. Jag, Saga Ranch Lundin, mesarnas mamma, gick och såg skräckfilm på bio. Vill inte skryta eller så, men bara nämna det sådär i förbifarten. Nej äsch, jag vill visst skryta. FATTA VAD JAG ÄR IMPAD AV MIG SJÄLV. Sen kan vi ju skippa delen om att jag genom nästintill hela filmen satt med antingen händerna för ögonen eller kisade så hårt att tårarna rann. Det känns mindre viktigt.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Vi sitter i båten. Solen ska snart gå ner och vi har gett oss ut för att bevittna färgkalaset. Jag styr lite hit och dit i vågorna. Vilma sitter på min vänstra sida och läser sjökortet, eller "korset", som det numera även kallas, och Lollo står bakom mig och försöker hålla balansen när det guppar. Jag gasar på i en sväng, och vips så ligger Vilma på golvet bredvid mig. Vi skrattade i flera minuter åt det, att hon liksom flög fram över båten.

Båtens motor är avstängd. Jag har styrt upp fören så att vi kan sitta där framme och ha en bra utsikt över solnedgången. Vi knaprar på Digestivekex och jag känner mig ödmjuk inför naturen, inför hur fantastisk den är i sin komplexitet. Solens färgstrålar speglar sig i vattnet, och det ser surrealistiskt ut.

Jag ligger nerkrupen i en sovsäck på en dyna i båten och sover. Vaknar och tittar ut genom det immiga fönstret på kapellet. Vill se bättre, och känner en kissnödighet leta sig fram, så jag kryper ut ur båten. Jag möts av en stjärnhimmel som jag inte kan beskriva i ord, jag har aldrig sett något liknande. Det var så mörkt att antalet stjärnor jag kunde se var sanslöst.

Trötta och lite smått förkylda tar vi oss ur båten på morgonen. Våra steg leder oss till huset där vi gör iordning frukost.

När vi ror runt ön några timmar senare kan jag inte undgå att tänka på hur det känns som en evighet sedan jag satt bakom skolbänken, trots att det har gått mindre än 24 timmar sedan dess.

Likes

Comments

I skrivande stund sitter jag med en ansiktsmask i ansiktet inkurad bland mina kuddar i sängen. Har insett att mysighetsfaktorn typ tredubblas om en sätter sig i ena hörnet av sängen istället för i mitten. Om inte det är revolutionerande fakta så vet jag inte vad som är det.

Jag har börjat skolan förresten, i måndags. Det känns dock inte riktigt som att linjen mellan var sommaren slutat och skolan börjat är jättetydlig. Har fortfarande sommarlovs-feeling, vilket måste betyda att jag inte känner mig sönderstressad än i alla fall. Vi har börjat med biologi och fått en ny lärare i svenska och engelska. Allt känns faktiskt väldigt bra, minus det faktum att det känns lite tomt utan Jossan (<333).

När jag sov hos Lollo tillsammans med henne och Vilma igår (alltså inatt, eller vafan det nu blir) snackade vi bland annat om:

  • Tacos. Både det faktum att det är gott och om alla astöntiga citat som innehåller det, så som "don't be normal, be a taco¨.
  • Barnuppfostran, för att varför inte.
  • Hur olika människor påverkar ens känsla av trygghet. (Vi hade varit en supertrio i kniviga situationer, lovar!!)

Förresten, måste bara nämna att jag såg om filmen Inception för tredje gången förra söndagen, och fyfan vad den är bra! Känns värt att skriva, jag menar jag måste ju göra lite reklam, liksom hallååå, det är ju sånt influencers gör. (Aj. Ja, jag kallade precis mig själv för influencer. *ryser*)

Likes

Comments

Den senaste veckan har jag befunnit mig i Antibes. Jag har haft det så äckligt bra att det känns som om ett tomrum har infunnit sig i min kropp nu när jag är tillbaka i Sverige. Jossan alltså, herre min Gud vad jag gillar hennes sällskap.

Likes

Comments

Med blött hår och russinliknande fingrar sitter jag i hammocken ute på balkongen. Det är rätt varmt ute. Snapchat säger att det är 19 grader, och det låter inte helt orimligt. Det blåser en del, träden rör sig fram och tillbaka i böljande rörelser, och ljudet av fladdrande blad omsluter mig. Jag kom hem för någon timme sedan och jag tänkte mig att jag kunde berätta vad jag har haft för mig sedan igår morse.

Först och främst ställde jag mig och gjorde matsäck när jag hade vaknat igår. Jag gjorde en pastasallad, precis som alla andra gånger då jag ska göra matsäck. När ryggsäcken var packad och jag hade lyssnat på en podd gick jag ner för trappan längs huset och tog min cykel, för att sedan röra mig mot tågstationen.

Vi möttes inne på Matrebellen i Slussen. Jag, Lollo, Ella, Jossan och Vilma. Skinnarviksberget var vårt mål, och Google Maps fick guida oss dit. Det blåste en hel del där uppe på berget, men eftersom svetten hade börjat leta sig fram på kroppen under promenaden dit bara tackade och bockade vi.

Utsikten får vi inte glömma, den var rätt härlig den med.

Där satt vi, käkade, pratade och så käkade vi lite igen.

Efter några timmar skulle Ella dra och vi andra gick mot Gamla Stan, där vi stannade till för att handla ingredienser till middagen. När vi kom innanför dörren till lägenheten drabbade en enorm trötthet oss alla, och med tunga steg gick vi mot sovrummet där vi la oss tött intill varandra för att ta en siesta.

Middagen lagades och åts sedan girigt.

Vi bestämde oss för att ta en promenad.

En brittisk engelska ledade sig till våra läppar och en förbipasserande frågade vart vi kom ifrån. När vi svarade "Sweden" kunde vi inte hålla oss för skratt.

Vi passerade slottet också, där vi bestämde oss för att ta en bild med vakten. Det hela försvårades dock av att han gick fram och tillbaka längs gången.

"Okej, nu kommer han."

Jag somnade bredvid Vilma och Jossan med värk i skrattmusklerna.

Alarmet ringde 09:30 och jag gick upp efter en stunds degande, och gjorde frukost åt oss som vi sedan åt i sängen. 

Fyfan vad jag tycker om dem. Bästa bästa bästa.

Likes

Comments