Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

24 dec 2015

"Min glädje varar i ca 2 h per dag, sen blir jag påmind. Jag kommer aldrig längre att få somna med dig, vakna med dig, skratta med dig, känna din närhet. Försöker sluta tänka, sluta älta, sluta gråta men faller tillbaka.

Faller tillbaka till dig, dina läppar, dina ögon, dina kramar. Hur lever jag utan det?

JAG BLIR SÅ JÄVLA ARG, VILL SPOTTA PÅ DIG, FÅ DIG ATT KÄNNA DIG SÅ LITEN, VÄRDELÖS OCH BORTGLÖMD SOM DU FÅTT MIG ATT GÖRA. ALDRIG MER SE DIG IGEN —

Och sen faller jag tillbaka, till tanken av ditt garv, till tryggheten, lugnet. Men det är bara det de är, en tanke. För jag kommer aldrig få känna doften av dig något mer, din kärlek, dina andetag.

Jag har försökt vara arg på mig själv för att jag inte kunnat ge dig det du behöver, jag har försökt vara arg på dig för dem senaste månaderna som du bara behandlat mig som skit. Jag försöket att ignorera känslorna, låtsas som om allt inom mig inte bara hugger, bränner och värker i hela mig.

OCH JAG HATAR DIG FÖR ATT DU EFTER FLERA MÅNADERS JAGANDE AV MIG, AV FLERA MÅNADER AV ATT HA MIG ATT DU HELT FUCKING JÄVLA OUT OF NOWHERE INSER ATT DU EJ ÄR REDO FÖR ETT FÖRHÅLLANDE, ATT DU EJ VET VAD DU KÄNNER LÄNGRE. OCH JAG ÖNSKAR AV HELA MITT HJÄRTA ATT DU INTE VAR MIN FÖRSTA KÄRLEK OCH ATT JAG INTE GJORT DIG TILL HELA MIN FUCKING VÄRLD.

Och sen kommer återfallet och alla bra minnen passerar förbi, men tiden står stilla och det är bara jag här."

  • ångest

Likes

Comments

Och jag försöker att påminna mig själv
Någon gång kommer jag att må bra. Jag kommer att känna mig fridfylld. Jag kommer att skratta utan att anstränga mig själv, min själ kommer att läka och mina taniga armar kommer att lyckas kravla sig upp ur detta svarta hål jag befinner mig i som jag åker svävar runt likt en tornado utan stopp. Det känns som en tsunami svept sig över mig och det är helt omöjligt att simma. Det är helt omöjligt att andas och jag drunknar

Och jag försöker att påminna mig själv
Jag kommer att må bra igen

  • ångest

Likes

Comments

Likes

Comments

Jag önskar att jag visste hur det känns. Hur det känns att komma först, vara prioriterad, bli tagen på allvar. Gällande sjukvården, gällande mitt livs kärlek, gällande mina vänner och jag skiter i hur egoistisk jag låter. Jag vill vara först, vara värd att bli första prio. Någon gång. Snälla.

  • ångest

Likes

Comments

  • vardag

Likes

Comments

  • vardag

Likes

Comments

Om ca två månader har det gått sex år.
Jag har snart varit deprimerad i sex år. Visst har jag haft mina peaks då jag intalat mig att jag varit frisk och nästan intalat mig själv att jag är helt återställd, men det är ändå ganska många år sedan nu, i alla fall om man jämför med dem 20 åren som jag spenderat på denna jord. När jag först gick ner mig i åttan var det som att jag inte sovit på flera år, jag kunde inte ta mig upp ur sängen vad jag än gjorde - det var som att jag var fastklistrad i mina lakan - och så var jag även i två år efter det. Det är annorlunda nu. Jag ler, jag skrattar, jag rör på mig. Men det är som att jag ruttnat inuti. Jag gör planer för att sedan ställa in, jag gör löften till mig själv som jag lika snabbt bryter. Min kropp säger ifrån, rasar i vikt, svimmar, har konstant huvudvärk. Men jag fortsätter. Och jag undrar om det är såhär mitt liv kommer vara? Jag kanske fortsätter arbeta på samma jobb som jag vantrivs så på, för att vara en del av konsumtionen. Jag vill skrika ut FUCK BABYLON men orden blir till luft, och jag vet att jag är en hycklare för att jag gör allt för att inte sticka ut i mallen här i västvärlden. Jag går runt och väntar, tillslut kanske någon märker att jag är döende (för det är ju faktiskt så det känns) eller så kollapsar jag bara tillslut, jag önskar ofta det sistnämnda. Jag finner en sån stor njutning i tanken på att aldrig vakna upp. Jag vill inte dö, men kanske ligga i koma i några månader, det känns som om man skulle vara ganska utvilad efter det.

Och där tappade jag tråden, som vanligt när jag försöker lätta på hjärtan. Det känns inte kul. Inte kul att skriva om, inte kul att tänka på. Blir snarare irriterad så jag avslutar här med att dem här sex jävla åren kan dra åt helvete
alla kommer att dö någon gång
ingenting är förevigt

så vad gör det egentligen att livet sviker en när alla fucking idioter en gång kommer att göra det ändå


Likes

Comments

  • ångest

Likes

Comments